Han föddes i ett fattigt hem i Bolstads socken, Dalsland, år 1793. Som gosse fick han börja sitt arbete som kolpojke i stångjärnssmedjan vid Svaneholms bruk och fick sedan anställning som bokhållare därstädes. Af sin principal, brukspatron L. M. Uggla, blef han sänd till Göteborg, för att för dennes räkning leverera och sortera virke, hvilket hade till följd, att Renström tog sig plats i Göteborg och stannade där för sitt hela återstående lif.
Vid 26 års ålder etablerade sig R. som egen köpman, till en början med kommissionsaffär för järn och trävaror, hvilken snabbt utvecklade sig till ett betydligt exporthus och stor förlagsrörelse. R:s förste kund som egen köpman var hans förre principal, Uggla, och denne rekommenderade honom dessutom hos många andra bruksägare, så att R. snart blef en af Göteborgs största exportörer, men så sköttes också affären med utmärkt redbarhet och orubbligt ordningssinne. R:s förmåga att arbeta och försaka beredde honom från början tillfälle att göra besparingar, den enda ”säkra” vägen att bilda kapitaler, och som denna dygd öfvergick till vana, så växte kapitalerna tills de bildade rikedom.
Ehuru mycket sparsam, var dock R. ingen knusslare; genomgående godhet och välvilja var grunddraget i hans karakter, hvadan han utöfvade mycken välgörenhet, dock helst i tysthet. R. nekade aldrig att afhjälpa verkliga behof, däremot sade han ett orubbligt nej vid 1857 års stora handelskris att medverka till en garantiförening för att hjälpa köpmän, som kommit i förlägenhet för nödställda växlar, och fick härför på sin tid uppbära mycket klander.
Renström var stor kommunalman i Göteborg samt vid tre riksdagar dess representant i borgarståndet. Som riksdagsman kämpade han i synnerhet för räntans frigifvande, hvilket äfven lyckades; men den kongl. förordningen härom efterföljdes af en svår penningekris och oskäligt höga räntor, hvarför R. fick uppbära mycket oförtjänt klander.
Renström led i många år af svår magkatarr och besökte hvarje år Carlsbad. Den annars så anspråkslöse mannen hade en verklig vurm för eleganta kläder, i synnerhet benkläder, och vid sina Carlsbadsresor kunde han medföra ända till 38 par byxor.
Till utseendet liknade R. en apa och hade en liknande gång och besynnerliga armryckningar. Vanligen allvarsam, kunde han dock ibland vara humoristisk, t. o. m. mot sin egen kontorspersonal. På gamla dagar upptog R. en af sina kontorister, Peter Hammarberg, till kompanjon i sin firma, och denne H. var mycket snålare än R. själf och dessutom knusslare, hvilket R. icke var. I principalens rum fanns en ofantlig kassakista, hvartill desse endast innehade hvar sin nyckel. En söndagsförmiddag klef Hammarberg ned i denna kassakista för att leta efter några handlingar. Locket slog igen och gick i lås. På kontoret fanns endast en yngre bokhållare närvarande och denne sprang genast upp till Renström och inberättade förhållandet. R. kom genast ned på kontoret, fann där endast H. R—ck, smålog och yttrade: ”Jag kan förstå, att af mina kontorister är n:r 1 i kyrkan, n:r 2 ute på jakt, n:r 3 och 4 sitta på krogen och ’knusselpetter’ ligger i kassakistan.”
Renströms gamla magkatarr lade honom slutligen i grafven, och oaktadt sina millioner, så bokstafligen svalt han ihjäl år 1869.
Den efter honom upprättade bouppteckningen utvisar med låga värden en behållning af 2,902,528 kr. 79 öre. Renström dog ogift.
Till sin broder testamenterade han 500,000 kronor, till alla sina släktingar större och mindre belopp, till L. M. Ugglas barn af tacksamhet 200,000 kronor; till Upsala och Lunds akademier och Karlstads läroverk 15,000 kr. hvardera, och gjorde dessutom flera andra donationer. Hans största donation var Renströmska fonden till Göteborgs stad å 1½ million, hvaraf staden tills nu haft tre utdelningar å 500,000 kronor hvarje gång.
Renström kan man kalla en arbetets hedersman.
Upptäck mer från Göteborgs historia
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
4 svar på ”Lazarus om Sven Renström”