Advertisements

Upptäck historien - Familjerna, företagen och handelshusen

Rosenlund

En guide till Göteborgs stadsdelar – fästningsstaden

Att hålla reda på Göteborgs stadsdelar är inte lätt. De kan heta en sak, kallas något annat och delar av dem ytterligare nåt annat. Dessutom kallades de kanske en sak för 40 år sen, en annan sak idag och ytterligare nåt annat för 150 år sen. Det officiella namnet på ett område är ofta, men definitiv inte alltid samma som den folkliga benämningen. Problemet  med att definiera olika stadsdelars namn kan dessutom angripas på flera olika sätt. Eftersom detta är en historiesajt väljer jag att börja från början.

Från början var Göteborg en fästningsstad med mur och vallgrav runt samt kanaler genom staden. De yttersta gatorna innanför muren på den tiden var de gator som heter Södra och Östra Larmgatorna. Utanför Larmgatorna fanns muren och sen vallgraven. Idag finns där kvarter.  Området innanför dem omfattades mellan 1621 och 1807 av det så kallade rotesystemet som beskrivs på sajten Göteborgs tomtägare. På den tiden kallades de 5 delar det dåvarande Göteborg var indelat i för kvarter:

Tre av storkvarteret låg alltså söder om Stora hamnen:

  • ”Första kvarteret” låg väster om västra lilla hamnen
  • ”Andra kvarteret” mellan västra och östra hamnarna
  • ”Tredje kvarteret” låg öster om östra lilla hamnen

De två övriga låg norr om Stora hamnen:

  • ”Fjärde kvarteret” öster om östra lilla hamnen och
  • ”Femte kvarteret” väster därom.

Roteindelningen av det ursprungliga stadsområdet inom vallarna (begränsat av Larmgatorna) hade sedan 1600-talet följt de tio öst-västliga gatorna (s.k. ”långgator”). Med början i söder (1:a roten, Vallgatan) och avslutning i norr (10:e roten Kvarnbergsgatan-Klädpressaregatan) bildades varje rote av tomtraderna på ömse sidor av gatan.

Områdena innanför vallgraven kallas idag för Nordstan och Inom Vallgraven men det senare området har tidigare kallats Nordstaden respektive Sydstaden.  Gränsen mellan de två delarna utgörs av Stora Hamnkanalen (tidigare Stora Hamnen). Idag utgör Inom Vallgraven och Nordstan ett primärområde som förvirrande nog också heter Inom Vallgraven.

Dessutom kallas den del av Nordstan som ligger öster om Östra Hamngatan för Östra Nordstan. Det är som alla vet ett enda stort shoppingcenter men var en gång i tiden en av Göteborgs mer intressanta stadsdelar med bl.a. en mycket vacker katolsk kyrka. Väster om Östra Hamngatan heter det förstås Västra Nordstan men bergshöjden i den norra delen av detta område kallas Kvarnberget. Kajerna i norra delen av området där Operan och småbåtshamnen ligger kallas för Lilla Bommen.

När det f.d. fästningsområdet indelades enligt raseringsplanen 1807 skapades en ny serie ”kvarter” med de gamla infarterna över vallgraven som avskiljare (på insidan vallgraven: 6. kv. utanför Norra Larmgatan i nordost (numera del av Östra Nordstan), 7. kv. utanför Östra Larmgatan i sydost (Stora Nygatan), 8. kv. utanför Södra Larmgatan respektive Kungsgatan i söder och sydväst (inkluderar Kungshöjd och Rosenlund), 9. kv. utefter älven (Skeppsbron, Packhusplatsen och Lilla Bommen) och på utsidan vallgraven: 10. kv. mot Nya Allén längst i sydväst, d.v.s. nuvarande Pustervik).

Stora Bommen var en gång i tiden området där Stora Hamnkanalen mynnar i Göta älv, men numera är det Packhusplatsen norr om kanalen och Skeppsbron söder om kanalen. Och Stora Bommen heter numera Stenpiren. Där fanns en gång i tiden också en träpir. Mellan Skeppsbron och Ekelundsgatan ligger bergshöjden Stora Otterhällan, idag oftast bara Otterhällan, norr om Kungsgatan. Söder om Kungsgatan där det en gång i tiden militära anläggningar kallades för länge sen Lilla Otterhällan men numera är namnet Kungshöjd. Nedanför Kungshöjd mellan berget och kanalen och ut till älven heter det Rosenlund efter den textilfabrik som en gång i tiden låg där.

Utanför själv staden tillhörde Haga och Masthugget (dvs strandområdet från Skansen Kronan till Stigberget), Gullbergsvass (efter Gullberg skans, senare Skansen Lejonet), Åkareheden, Stampen, Tegelbruksängen (Levgrenska ängen), Stora Heden och Hasselbladska ängen också staden.  I Haga och Masthugget samt på Stampen fanns tidigt bebyggelse. Dessutom ägde staden de så kallade landerierna och deras mark.

Kyrkligt tillhörde hela staden innanför vallgraven samt stadens marker utanför vallgraven  Göteborgs Domkyrkoförsamling som grundades 1619 som en utbrytning ur Örgryte socken. 1623 bildades den virtuella Tyska församlingen och 1883 avskiljdes ett fysiskt område, Kristine församling. 1885 införlivades den virtuella Fattighusförsamlingen med Kristine församling och 1969 överfördes ett område från Kristine församling till den nybildade S:t Pauli församling.

Andra virtuella församlingar var bl.a. Göteborgs Hospitalförsamling, Garnisonsförsamlingen och Amiralitetsförsamlingen. Amiralitetet hade ett varv och ett område vid Stigberget och senare på Nya Varvet.

1 maj 1883 utbröts Haga församling och Masthuggets församling ur Domkyrkoförsamlingen. 1908 utbröts Vasa församling. Namnet var till 1633 Göteborgs svenska församling, för att därefter till 1974 bära namnen Gustavi församling, senare Gustavi domkyrkoförsamling, sedan Gustavi församling eller Göteborgs domkyrkoförsamling. 1974 namnändrades till Domkyrkoförsamlingen i Göteborg (även Gustavi och Kristine församling).

Domkyrkoförsamlingen var till 1712 moderförsamling i ett pastorat med Göteborgs hospitalsförsamling och Örgryte församling, för att från 1712 utgöra ett eget pastorat.

Läs också om området ur ett modernt administrativt och politiskt perspektiv: En guide till Göteborgs stadsdelar – centrala staden

Advertisements

Rosenlunds Spinneri AB

Del 1 av 4 i serien Textilföretag

1846 grundade Carl David Lundström , då anställd i Alex. Barclay & Co, tillsammans med Alex. Barclay & Co  samt Röhss & Brusewitz (senare övertogs aktieposten av firma Wilhelm Röhss) Rosenlunds Spinneri AB som åren 1847-48 uppförde ett stort bomullspinneri vid  i Göteborg, i det område som idag har namn efter fabriken. C.D. Lundström blev disponent för det nya företaget.

1854 anlade Rosenlunds Spinneri AB en filial i Gamlestaden i de byggnader som tillhört de gamla nedlagda Sahlgrenska sockerbruket. Där anlades såväl bomullsspinneri som väveri. 1855 hade Rosenlund 500 anställda och var  ett av de största företagen i Göteborg. Under 1860-talets krisår för bomullsindustrin låg produktionen i Gamlestaden dock nere.

På 1870-talet expanderade Rosenlunds-företaget kraftigt med investeringar från både C.D. Lundström och år 1873 byggde en ny spinneribyggnad i Gamlestaden. Samma år köptes också  Anderstorps spinneri i Lindome vilket innebar att företaget nu hade fyra spinnerier. 1875 hade Rosenlunds Spinneri AB över 1000 arbetare i sina fabriker, varav hälften i Gamlestaden.

Rosenlunds Fabriker

Rosenlunds Fabriker

Emellertid fick firman problem på grund av spekulationerna i bomull som den ena huvudägaren, Alex. Barclay & Co ägnade sig åt. Alex. Barclay & Co gick i konkurs år 1877. Under trycket från denna konkurs tvingades Rosenlundsföretag avveckla filialverksamheterna.

C.D. Lundström dog 1879. Gamlestadsanläggningen med 500 anställda såldes 1880 till firman Johansson & Carlander.  Sedan övergick aktiemajoriteten i Rosenlunds Spinneri AB istället till engelsmannen Charles Hill. Vid denna tidpunkt hade Rosenlund cirka 360 anställda totalt. Hill innehade Rosenlunds Spinneri AB intill 1883 när verksamheten överläts på en nytt bolag ägt av hans son Edmund Hill och G. Rettig från Stockholm. 1894 rekonstruerades detta företag med Edmund Hill, D.G. Restadius och Gustaf Werner i styrelsen. 1902 brann fabriken ner och företaget avvecklades.

Idag finns en enda byggnad från Rosenlunds Fabriker kvar. Den enda byggnad som finns kvar är den byggnad med adress Esperantoplatsen 7-9 som på 1970-talet innehöll Renströmska jazzklubben, senare lokal för gayklubben Touch och numera med bl.a. Språkcafét. Byggnaden uppfördes på 1850-talet.

Alex. Barclay & Co

Del 3 av 21 i serien 1800-talets handelshus

1807 kom Alexander Barclay d.ä. till Sverige efter några år i Hamburg. Till en början drev han affärer i eget namn men grundade 1815 en handelsfirma med namnet Alex. Barclay & Co. En trolig partner var hans bror James Barclay. 1826 registrerades Alexander Barclay d.ä., John Åhman och Lars Bergman som delägare. 1832 togs John Barclay, brorson till Alexander Barclay d.ä. och son till James Barclay in i firman. 1833 dog Alex. Barclay men firman fortsatte oförändrad med de tre andra delägarna. Alexander Barclay d.y, (1817-1885) bror till John Barclay blev senare delägare i företaget.

Firman satsade till en början på import av kolonialvaror som tobak, socker och bomull från USA. Något som låg i tiden med tanke på att Göteborg under kontintentalblockaden i början av 1800-talet var smuggelcentrum för sådan varor från USA till Storbritannien. Bomullsimporten ledde till att bolaget blev den viktigaste leverantören till flera textilindustrier och på liknande sätt var det inom sockerindustrin. Som en följd av det kom firman också att i sockerbruk och textilindustrier i Göteborg.

Firman blev också den största järnexportören i Göteborg under 1820-, 1830- och 1840-talen på grund av de goda kontakterna i USA men därefter minskade firmans betydelse som järnexportör. I likhet med Olof Wijk & Co gick en stor del av järnexporten till USA och Alex. Barclay & co överlevde krisen vid kontinentalperiodens slut i motsats till många andra handelshus.

John Barclay

John Barclay

1827 investerade John Barclay (1810-67) tillsammans med Fredrich Willerding i sockerbruket Idogheten som de ägde fram till 1849. John Barclay blev därefter istället ägare av 1/7 i D. Carnegie & Co som drev Göteborgs största sockerbruk. Hans svärfar Jan Lamberg var en av grundarna av D.Carnegie & Co år 1803. Denna andel tycks sedan ha övergått ill Alex. Barclay & C0.

Från 1840-talet och farm till början av 1870-tale drev Alex. Barclay & Co också rederiverksamhet. Bolaget var inget av de större rederiföretagen men hade rederiverksamhet en ganska lång period

Firman investerade åren 1847-48 stora summor i bygget av Rosenlunds Spinneri. De andra delägarna Rosenlunds Spinneri AB var initiativtagaren Carl David Lundström (1809-79, svärson till Lars Bergman) och Röhss & Brusewitz. Den senare posten övertogs senare av firma Wilhelm Röhss (Wilhelm Röhss & Co). 1854 anlade Rosenlunds Spinneri AB en filial i Gamlestaden i de byggnader som tillhört de gamla nedlagda Sahlgrenska sockerbruket. Där anlades såväl bomullsspinneri som väveri. 1855 hade Rosenlund 500 anställda och var  ett av de största företagen i Göteborg. Under 1860-talets krisår för bomullsindustrin låg produktionen i Gamlestaden dock nere.

På 1860-talet upphörde firmans järnexport och det viktigaste verksamhetsområdet vid sidan av textilindustrin blev bomullsimporten.

På 1870-talet expanderade Rosenlunds-företaget kraftigt med investeringar från både C.D. Lundström och år 1873 byggde en ny spinneribyggnad i Gamlestaden. Samma år köptes också  Anderstorps spinneri i Lindome vilket innebar att företaget nu hade fyra spinnerier. 1875 hade Rosenlunds Spinneri AB över 1000 arbetare i sina fabriker, varav hälften i Gamlestaden.

Rosenlunds Fabriker

Rosenlunds Fabriker

Samtidigt började dock Alex. Barclay & Co få ekonomiska problem på grund av misslyckad spekulationshandel i bomull. På tre år, 1874, 1875 och 1876 förlorade firman 1,2 miljoner kronor. Det egna kapitalet hade innan spekulationsförlusterna varit 563 000 kronor och Alex. Barclay & Co  gick i konkurs år 1877 med 3,8 miljoner i tillgångar och 5,4 miljoner i skulder. Av tillgångarna var 2,3 miljoner fordringar hos Rosenlunds Spinneri AB som därefter belånats av Alex. Barclay & Co. Även aktierna i Rosenlunds Spinneri AB (lite över en tredjedel av aktiekapitalet) hade belånats. Konkursen innebar att aktierna i D.Carnegie & Co såldes.

Även Rosenlunds Spinneri AB drabbades av konkursen i Alex. Barclay & Co men överlevde. C.D. Lundström dog 1879. Gamlestadsanläggningen med 500 anställda såldes 1880 till firman Johansson & Carlander.  Sedan övergick aktiemajoriteten i Rosenlunds Spinneri AB istället till engelsmannen Charles Hill. Vid denna tidpunkt hade Rosenlund cirka 360 anställda totalt.

Segelfartyg för vilka Alex. Barclay & Co var huvudredare

  • Alexander, skepp på 717 ton (303 läster). Byggt 1855 i Bath. Troligen inköpt 1867. 1876 sålt till Rederi AB Örnen. Befälhavare C.J. Axberg, A.T. Ahrenberg och O.F. Almfeldt.
  • Carl Gustaf, skonert på 50 läster.  Troligen inskaffad 1844 och såld 1849. Befälhavare O.P. Eklund, A. Pettersson och L.A. Andersson.
  • Clara, brigg på 99 läster. Byggd 1845 i Karlshamn. Såld till O.W Lindqvist, troligen 1857 och 1859 troligen vidaresåld till L.M. Corin. Befälhavare G.L. Bergman och L.A. Andersson.
  • Fortuna, galeas på 50 läster. Troligen inskaffad 1844 och sedan såld 1849 till Wennerblad & Svensson. Befälhavare P. Hillerström och C.G. Arfvidsson.
  • Mentor, brigg på 153 läster. Troligen inskaffat 1849 och troligen avyttrat 1855. Befälhavare G.L. Bergman och L.O. Abelin.
  • Mentor, skepp på 173 läster, senare 209 läster. Byggt 1839. Troligen köpt 1857 och avyttrat 1867. Befälhavare L.A. Andersson, J.M Tegnander och C.A. Jacobsson.
  • Montrose, skepp på 386 läster. Ägd 1856 och kanske också året innan och efter. Befälhavare L.O. Abelin.
  • Rapid, brigg på 124 eller 125 läster. Byggd 1848. Reparerad 1857. Troligen avyttrad 1865. Befälhavare A.P. Pettersson, C.J. Axberg och C.A. Jacobsson.

Källor:
Artur Attman, Göteborgs stadsfullmäktige 1863-1962, 1963
Jan Kuuse, Ekman – ett handelshus 1802-96, 1996
Sveriges Skeppslista 1837-1885

Rosenlund

Endast för medlemmar

Lazarus om Wilhelm Röhss d.ä.

Del 18 av 21 i serien Lazarus: Svenska miljonärer 1-2
Endast för medlemmar

Investment AB Asken

Ursprunget till Investment AB Asken är egentligen det av Röhss, Barclay och Lundström ägda textilföretaget Rosenlund. Detta företags huvudfabrik låg i det område av Göteborg som idag heter just Rosenlund. Fabriken uppfördes åren 1847-48. 1854 anlades en filial i Gamlestaden i en fastighet som Alex. Barclay & Co inköpt, det gamla nedlagda Sahlgrenska sockerbruket. Det gamla sockerbruket byggdes om till spinneri och det gjorde stora investeringar i fabriken. På 1860-talet låg produktionen nere på grund av en ekonomisk kris. 1873-74 uppfördes ytterligare en byggnad för ett nytt spinneri i Gamlestaden och företaget inköpte också Anderstorps spinneri i Lindome.

På grund av spekulationsaffärer i bomull kom emellertid huvudägaren i företaget, firman Alex. Barclay & Co på obestånd och gick i konkurs 1877. Detta drabbade Rosenlund hårt.

Rosenlund övergick i Charles Hills ägo år 1880 och Gamlestadsfabrikerna såldes till firman Johansson & Carlander (grundad 1865). Fabriken i Gamlestaden expanderade under Johannes Johanssons och Christopher Carlanders ledning. 1893 togs ett nybyggt väveri i bruk. 1891 blev företaget ett aktiebolag, Gamlestadens Fabriker AB med Johansson & Carlander som ägare. 1899 blev Christopher Carlander VD vilket han förblev till 1920 då Knut J:son Mark tog över.

Gamlestadens Fabriker var ett lönsamt företag med nästan 1 200 anställda år 1912 och en del av vinsterna användes för att starta AB Svenska Kullagerfabriken (SKF). Gamlestaden blev en av de stora aktieägarna i SKF. Fram till 1929 utgjordes styrelsen i Gamlestadens Fabriker av Axel Carlander och Knut J:son Mark, men 1930 utvidgades den med Ragnar Andréen, Uno Forsberg och Hakon Leffler.  1935 blev Hakon Leffler VD efter Knut Mark som dock fortsatte som styrelseordförande. 1939 dog Axel Carlander och Bertil Carlander inträdde i styrelsen istället för honom. 1941 ersattes Uno Forsberg av Gösta Blum och 1945 kom Ragnar Bökman istället för Andréen.

1954 avgick Knut Mark som ordförande och ersattes av Hakon Leffler som nåt år tidigare ersatts av sonen Jan Leffler på VD-stolen. Knut Mark ersttes i styrelsen av sin son, Peter K:son Mark.

Antalet anställda i Gamlestadens fabriker i Göteborg år 1960 var 1 000 personer. 1961 köpte företaget sin konkurrent i Norrköping, Norrköpings Bomullsväveri (Tuppen) och 1962 övertogs den av Holmens bruk bedrivna bomullstextilrörelsen i Norrköping. Samma år ombildades moderbolaget i koncernen genom fusion med ett dotterbolag (Asken) till investmentbolag, Investment AB Asken. Textilverksamheten lade i ett separat dotterbolag som fick namnet Gamlestadens AB. 1966 köptes Mölnlyckes hemtextiltillverkning som fusionerades med Tuppens till Mölnlycke-Tuppen AB. Ett år senare såldes denna verksamhet till Borås Wäfveri AB (familjen Bergengren). 1969 köpte företaget in aktiemajoriteten i ett annat investmentbolag, Förvaltnings AB Sanna, tidigare ägt av familjen Kempe.

Fortfarande 1972 kan man säga att familjerna Mark och Carlander kontrollerade Investment AB Asken och 1976 gjorde familjerna Mark och Broström det. Därefter tappade grundarfamiljerna kontrollen över bolagen och genom korsägande i de två investmentbolagen hamnade kontrollen av Asken i praktiken hos företagsledningen med Bengt Karlson i spetsen. Under dennes ledning och i samarbete med Erik Penser köptes aktier i Bofors och i Transatlantic samt i företag associerade med Transatlantic. Erik Penser köpte samtidigt aktier i Asken tillsammans med ett par kompanjoner och 1980 hade han kontrollen över företaget. Därefter började en spekulationskarusell som slutade med att bolaget gick under:

Penser skaffade sig under 1970-talet och 80-talet kontrollen i Investment AB Asken, ett bolag med ursprung i familjerna Mark och Carlanders Gamlestadens Fabrikers AB som 1962 bytte namn till just Investment AB Asken. Kring 1980 hade han skaffat sig kontroll av 20% av rösterna i Asken. Vid denna tid var också familjen Ekmans Carnegie stor ägare i Asken. 1984 hade Penser skaffat sig kontroll av 38% av rösterna i Asken, bland annat via sitt personliga holdingbolag Yggdrasil AB. Carnegie ägde 14% av aktierna i Asken och Asken ägde nu 37% av aktierna i Carnegie. Asken var ett investmentbolag med stora intressen i framförallt SKF, men även i andra företag.

Samtidigt skaffade sig Erik Penser dominerande intressen i AB Bofors, delvis via bulvaner som Göran Adielsson via dennes bolag Trochanter och Carotis och Lars Thulin (senare VD i Yggdrasil), delvis själv och från 1981 via egna bolaget Yggdrasil och via Investment AB Asken. Adielssons bolag köpte också aktier i Asken och Carnegie under samma tid som Penser köpte. 1983 övertog Penser via bolaget Yggdrasil de aktier som Carotis och Trochanter ägde. Därefter ägde han 17% av aktierna i Carnegie, 38% i Asken som redan nämnts och 41% i Bofors.

[…]

1984 bildades Nobel Industrier genom fusion av KemaNobel och Bofors och 1988 blev Asken dotterbolag till Nobel Industrier och bytte namn till Finans AB Gamlestaden 1989 när det börsnoterades separat och blev ett bolag som lånade ut till fastighetspekulation på samma sätt som Anders Walls Nyckeln. Även här byggde verksamheten på ständigt stigande priser, fastighetspriser istället för aktiekurser. Största ägare i Gamlestaden var nu Nobel Industrier och Yggdrasil som hade 38 % av aktierna. I Nobel ägde Yggdrasil 70 %. 1991 så sprack bubblan för Gamlestaden som hade Yggdrasil och Nobel Industrier som huvudägare. Finans AB Gamlestaden redovisade ett negativt kapital på 1,5 miljarder, huvudsakligen på grund av att man lånat till fastigheter, en marknad som precis totalkollapsat.

[…]

Gamlestadens problem innebar också problem för Nobel Industrier och Yggdrasil. Nordbanken tog över aktierna i Nobel Industrier, Yggdrasil räddades och Gamlestaden gick omkull. Penser förlorade sitt inflytande i svenskt näringsliv.

Asken drev fram till fusionen med Nobel Industrier och en industrirörelse, 1983 i dotterbolaget Asken-Gamlestaden AB och en finansrörelse i bolaget Förvaltnings AB Gamlestaden. I industriröselsn fann främst möbelföretag (Ulferts, Örsjö) och textilindustri (Gustaf Werner, Jakobsdals Kamgarnsspinneri). Ulferts såldes 1984 (75% av aktierna) och resterande aktier året efter. Köpare var Ekornes. Örsjö heter numera Åry Stålmöbler och köptes av Asken år 1983 för att säljas igen några år senare. Gustaf Werner AB, ett gammalt anrikt textilföretag i Göteborg plus dettas dotterbolag som exempelvis Strömma-Sweden AB, Aug. Werner AB och Marks Pelle Vävare AB köptes in i mitten av 1970-talet. Jakobsdals köptes 1978. Jakobsdal var det sista textilförtaget som lades ner i Göteborg textilindustridistrikt längs med Mölndalsån. Numera (sen 1997) är fabriksbyggnaden en del av Liseberg. Även Aug. Werners färgeri i Lindome var en av de sista existerande textilindustrierna i Göteborgsområdet.

Investment AB Asken finns ej längre, men fabriksbyggnaderna ute i Gamlestaden finns fortfarande kvar.

Andra källor:
Artur Attman, Göteborgs Stadsfullmäktige 1863-1962, 1963
Koncentrationsutredningen SOU 1968:7
Aktieägarens Uppslagsbok 1969
Forsgren & Forsgren, Vem äger vad i svenskt näringsliv, 1972
Forsgren, Vem äger vad i svenskt näringsliv, 1976
Sven-Ivan Sundqvist, Ägarna och makten i Sveriges börsföretag 1986
Årsredovisning Investment AB Asken 1983

Lundström – Rosenlund

Del 23 av 26 i serien Göteborgskapitalet

Carl-David Lundström (1809-1879), son till prästen Niclas Lundström och Maria Levgren, etablerade sig som köpman i Göteborg år 1834. Maria Levgren var dotter till grosshandlaren Lars Levgren (1784-1824) och syster till Anders Georg Levgren (1788-1857).

Den vinhandelsfirma han grundade 1834 tillsammans med John Swalin, Lundström & Swalin, lämnade han dock redan 1837. Därefter var han anställd hos J.E. Geijer i 3 år och  från 1841 i Alex.Barclay & Co.

1846 grundade Lundström, då anställd i Alex. Barclay & Co, tillsammans med Alex. Barclay & Co  samt Röhss & Brusewitz Rosenlunds Spinneri som åren efter det uppförde ett stort bomullspinneri vid  i Göteborg, i det område som idag har namn efter fabriken. Ytterligare en delägare var Lars Bergman troligen via delägarskap i Alex. Barclay & Co. C.D. Lundström blev disponent för det nya företaget. Lars Bergman far till C.D. Lundströms fru Malin (Amalia) Bergman (1816-67). 1854 inköptes också det gamla Sahlgrenska sockerbruket i Gamlestaden där en filialfabrik öppnades.  1855 hade Rosenlundsföretaget 500 anställda vid sina två anläggningar som också kompletterats med ett väveri vid fabriken inne i Göteborg.

På 1870-talet expanderade Rosenlundsföretaget kraftigt och fabriken i Gamlestaden byggdes ut med ett helt nytt spinneri i en ny byggnad. 1873 köptes dessutom Anderstorps spinneri i Lindome. Vid mitten av 1870-talet hade företaget  cirka 1 000 anställda.

Carl David Lundström

Carl David Lundström

Emellertid fick firman problem på grund av spekulationerna i bomull som den ena huvudägaren, Alex. Barclay & Co ägnade sig åt. Alex. Barclay & Co gick i konkurs år  1877. Under trycket från denna konkurs tvingades Rosenlundsföretag avveckal filialverksamheterna. Gamlestadsfabrikerna såldes till Johansson & Carlander. Kvar blev bara fabriken inne i staden och 1880 när den såldes till Charles Hill hade den 250 anställda. Han innehade Rosenlunds Spinneri AB intill 1883 när verksamheten överläts på en nytt bolag ägt av hans son Edmund Hill och G. Rettig från Stockholm. 1894 rekonstruerades detta företag med Edmund Hill, D.G. Restadius och Gustaf Werner i styrelsen. 1902 brann fabriken ner och företaget avvecklades.

Carl David Lundströms son David Lundström (1847-1924) var gift med Hilda Prytz (1854-1933). Deras son var Einar Lundström (1877-1917). Utöver David Lundström hade Carl David Lundström ytterligare två söner, Victor Lundström och Carl Lundström. Victor Lundström ägde godset Cederslund i Bohuslän. Sondottern Dagmar Lundström (1867-1932) var gift med statsministern Carl Swartz (1858-1926).

Andra källor:
Artur Attman, Göteborgs Stadsfullmäktige 1863-1962, 1963
CRA Fredberg, Det gamla Göteborg, 1919-24