Advertisements

Upptäck historien - Familjerna, företagen och handelshusen

Carl Leffler

Anders Leffler

Anders Leffler (1808–1880) föddes i Göteborg som son till Anders Leffler d.y. (1773-1855) och Maria Lovisa Brink (1781-1857). Bror till Johan Albrecht Leffler och August Leffler.

Efter att ha arbetat i faderns handelsfirma under några år startade Anders Leffler d.y. redan i tjugoårsåldern en egen gross- och detaljhandel på Kyrkogatan 52 i Göteborg. Han specialiserade sig på specerier, färgämnen och läder. Från 1841 drev han också en mindre tobaksfabrik och  grundade 1855 Mariebergs bresiljefabrik o benmjölskvarn i Mölndal. 1847 sålde Anders Leffler sin handelsrörelse och flyttade till det närbelägna Mölndal. Tobaksfabriken upphörde 1856.

Handelsrörelsen övertogs av N P Ekström (1818-83) och  Gustaf Leopold Leffler (1824—95), en son till stadsmäklaren Carl L (1781—1828) i Gbg. Carl Leffler var bror till Anders Leffler d.y och Gustaf Leopold Leffler kusin till Anders Leffler

Advertisements

Leffler – gammal göteborgssocietet

Del 4 av 7 i serien Direktörsfamiljer

Familjen Leffler från Göteborg är en släkt med många grenar. Flera av dess grenar har tillhört den göteborgska överklassen i 200 år. Familjen belv dock aldrig nån storfinansfamilj utan var bara småföretagare varav en gren som kom att utvecklas till en direktörsfamilj.

Ända sedan Johan Håkan Leffler (1745-1813) år 1781 grundade firman Aug. Leffler & Son har familjen tillhört societeten i Göteborg. Efter grundarens död övertogs rederi- och skeppsmäklarfirman av sonen Anders Leffler (1773-1855) för att därefter hamna hos August Leffler (1816-1887). Efter detta blev sonen Peter Leffler (1846-1892) och svärsonen Knut Dalman (-1920) ägare till företaget. 1894 blev Knut Dalman chef för firman och senare kom den att övertas av sonen Gösta Dalman (-1963). Gösta Dalman hade enbart döttrar, ingen verksam i företaget, men en brorson, Knut Dalman (1919-?) var verksam i Aug. Leffler & Son. På 1950-talet kom företaget i Otto Kihlströms ägo för att säljas till Broströms 1965. Idag är bolaget fortfarande ett dotterbolag till Broströms, men har sen länge alltså inget med familjen Leffler att göra.

August Leffler deltog också i bildandet av Ångfartygs AB Thule år 1870. 1882 fusionerades det bolaget med J.W. Wilsons rederi och 1916 såldes det till Broströms för att senare övertas av Svenska Lloyd.

Ekonomen Johan Leffler (1845-191″) tillhörde också denna gren av släkten och var kusin med ovan nämnde Peter.

Och nu till den del av släkten Leffler som blev en direktörsfamilj i den göteborgska överklassen. Anders Leffler grundade också handelsfirman Leffler på 1820-talet i vilket även sonen Anders Leffler (1808-1880) var verksam. 1847 övertogs dock firman av den sistnämndes kusin Gustaf Leopold Leffler (1824-1895) och dennes kompanjon N.P. Ekström. Firman fick då namnet Ekström & Leffler och utvecklades till ett större handelsföretag med stor import av kryddor. G.L. Lefflers son C.Edvard Leffler (1865-1927), som var gift med en Mary Waern (1869-1940) från en annan rik göteborgsfamilj, kom senare att överta bolaget vilket dock började avvecklas efter dennes död. Emellertid kom dock bolaget att omvandlas till AB Eol år 1938. Initiativtagaren till detta var svärsonen Emil Clemedtson. Företaget bildades för att fungera som inköpscentral för speceri- och lanthandlare i västra och södra Sverige. Bolaget blev en central del i det som kom att utvecklas till ICA.

Edvard Lefflers bror Carl Leffler (1854-1926) blev 1882 delägare i firman M.E. Delblanco som sysslade med oljeslageri- och kvarnrörelse i Mölndals Kvarnby. Carl Leffler, som gifte sig med Johanna Delblanco (1858-1925), dotter till den tidigare ensamägaren av bolaget, Edvard Delblanco, blev snart den ledande i företaget. Hans son Hakon Leffler (1887- ?) blev redan 1912 anställd i företaget, ett av ursprungsbolagen till det 1916 bildade Svenska Oljeslageri AB (SOAB) vars fanns centralt i Mölndal, i Kvarnbyn.

Hakon Leffler

Hakon Leffler

Hakon Leffler blev 1926 VD i SOAB efter sin far och vice VD i Gamlestadens Fabrikers AB 1930 för att sen bli VD 1934. Han kvarstod som VD i det av familjerna Mark och Carlander kontrollerade bolaget till 1954 och hade vid sidan av detta en mängd styrelseposter i det göteborgska och svenska näringslivet. När han avgick som VD ärvdes VD-posten av sonen Jan Leffler. Hakon själv kvarstod i styrelsen och blev från 1958 styrelseordförande i Gamlestadens Fabrikers AB efter Knut Mark. Nån gång på 1960-talet lämnar Hakon Leffler styrelsen i bolaget och Jan Leffler ersätts av Bengt Karlsson som VD i bolaget som då bytt namn till Investment AB Asken.

I två generationer var alltså en gren av släkten Leffler en direktörsfamilj med inflytande i det göteborgska och svenska näringslivet. Deras makt och inflytande tycks dock ha avtagit i nästan samma takt som den textilindustri i vilken de var verksamma försvann. Troligtvis tillhör den idag kända programledaren Josefin Craaford på sin mammas sida denna gren av släkten Leffler.

Till en tredje gren av släkten hörde den kände matematikern Gösta Mittag-Leffler (1846-1927) och han syskon, författaren Anne Charlotte Leffler (1849-92) och språkvetaren Frits Läffler (1847-1921). Gösta Mittag-Leffler grundade Institut Mittag-Leffler.

Andra personer som tillhör släkten Leffler är bland annat journalisten Tove Leffler, diplomaten Christian Leffler och läkaren och forskaren Hakon Leffler.

Läs mer: SVD, Ny Teknik,
Källor för övrigt:
Artur Attman, Göteborgs stadsfullmäktige 1863-1962, 1963
Ivan Lind, Göteborgs handel och sjöfart 1637-1920, 1923
G. Bodman, Göteborgs äldre industri, 1923

Delbanco – linolja

Del 25 av 26 i serien Göteborgskapitalet

Mendel Elias Delbanco (1780-1862) kom år 1809 till Göteborg där han snart bildade grosshandelsfirman W. M. Leman & Co tillsammans med Wolf Michel Leman (-1838) som också kom till Göteborg 1809.  Firman fungerade som kommissionär och ombud för det tyska handelshuset Michel Leman i Hamburg och sannolikt kom de till Göteborg just för att handelshuset i Hamburg skulle kunna gör god affärer i ett ekonomiskt mycket hett Göteborg som var centrum för all handel med Storbritannien vid denna tid, kontinentalblockadens tid.

Michel Leman var far till Wolf Michel Leman och Elise (Ella) Leman (1781-1849) som var gift med Mendel Elias Delbanco från 1811.

Michel Leman själv bodde åren 1812-13, på grund av att Napoleon ockuperat Hamburg, i Göteborg varifrån verksamheten i hans handelshus sköttes. Handelshuset hade filialer i London och Amsterdam. När Napoleonkrigens slut medförde ett slut för kontinentalblockaden innebar det ett svårt avbräck för handelsverksamheten och firma W.M. Leman & Co liksom många andra företag gick i konkurs. Wolf Michel Leman flyttade efter det till Stockholm, medan M.E. Delbanco stannade kvar i Göteborg.

1817 flyttade Delbanco till London och skötte där Hambros bank. 1818 var han tillfälligt tillbaks i Göteborg men bosatte sig på nytt i London i slutet av samma år. År 1821 återvände han till Göteborg. Han etablerade sig som grosshandlare och fortsatte till 1830. Mendel Elias Delbanco var också en av de ursprungliga aktietecknarna i Göteborgs Privatbank, senare Göteborgs Bank.

1823 köpte han också ett oljeslageri i Mölndal av målareänkan Liljedahl i Göteborg. För övrigt fanns också två till oljeslagerier som tillhörde firman Peter Dahl & Co. och från 1832 C. F. Hennig. Oljeslagerierna tillverkade linolja och framför allt oljekakor. De senare användes som djurfoder och utskeppades framförallt till England.

Redan 1826, då verksamheten började på allvar, tillverkade Delblanco med fem arbetare för 21,000 rdr, medan P. Dahl & Co. i sina två fabriker med sex arbetare producerade för 20,000 rdr och några smärre fabriker i det övriga Sverige tillverkade för ej fullt 10,000 rdr; 1832 hade Delbancos företag expanderat och han hade då två fabriker, med tillsammans fjorton arbetare, medan Hennig sysselsatte endast åtta arbetare. Ytterligare 15 år senare hade Delbanco tjugo arbetare och ett tillverkningsvärde av 114,000 rdr, medan Hennig tillverkade för 23,000 rdr och hela det övriga landet för 270,000 rdr. Sonen Eduard Delblanco blev delägare i företaget år 1845. 1848 lade Hennig ner sina oljeslagerier och från 1851 fanns bara Delbancos slageri kvar i Mölndal. 1861 fanns det trettioåtta arbetare i Delbancos företag och tillverkningsvärdet var 438,000 av hela rikets 1,280,414 rdr.

Eduard Delbanco

Eduard Delbanco

Efter Mendel Elias Delbancos död övertogs ledningen och hela ägandet av sonen Eduard Delbanco (1817-96) och  tillverkningsvärdet var år 1870 755,000 rdr, nästan hälften av hela landets. 1910 var tillverkningsvärdet 1,878,000 kr. 1882 blev svågern Carl Leffler (1854-1926), gift med Hanna Delblanco (1858-1925), delägare och 1887 också sonen Gustaf Delbanco (-1896). Vid Eduard Delbancos död och sonens död samma år övertogs ledningen för företaget av Carl Leffler. 1916 slogs Delbancos oljeslagerier ihop med Sommelius & Co:s oljeslageri i Stockholms län och  Trollhättans oljeslageri, som dock lades ner direkt, till Svenska Oljeslageri AB (SOAB).  Carl Lefflers son med Hanna Delbanco, Hakon Leffler (1887-1972) blev VD för det nybildade företaget.  Fram till 1916 bedrev även företaget en viss kvarnrörelse invid oljeslageriet.

SOAB fanns kvar i Mölndal till 2007 och hade från 1960-talet och några år framåt en rad olika ägare. Huvuddelen av SOAB:s fabriksbyggnader från olika tider är rivna.

Andra källor:
Artur Attman, Göteborgs Stadsfullmäktige 1863-1962, 1963

Busck – handelsmän och rådmän

Hans Hansson Busck(-1720) var rådman i Kungälv och gift med Barbara Holst. Han flyttade till Göteborg år 1701 och blev där handlande. Han är lite känd för den kontrovers han hade kring inkvartering av några turkar som följt med Karl XII till Sverige:

Ett mera pikant inslag är den kontrovers, som Hans Hansson Busck hade med magistraten rörande inkvarteringen av några turkar, tillhörande de fordringsägare, som följt Karl II hem från Turkiet. ”Stadskvartermästare Klint krävde logi för dem hos Busck men denne som redan hade en kapten med familj inkvarterad i huset, vägrade att ta emot de objudna gästerna, och hans son stödde med handbegripligheter faderns argument. Saken drogs inför magistraten, som ålade Busck att skaffa turkarna logi.”

Anna Thalena Busck (f. Gathe)

Anna Thalena Busck (f. Gathe)

Johan Hansson Busck (1690-1756), son till Hans Hansson Busck, var gift med Anna Thalena Gathe (1694-1777), syster till den kände kaparen Lars Gathenhielm, i hennes andra gifte. I hennes första gifte var hon gift med Anders Thorsson och fick en dotter, Anna Christina Thorsson som var gift med Peter Samuelsson Bagge. Det var troligen paret Busck som uppförde det så kallade Gathenhielmska huset vid Stigbergstorget. De hade också en mängd barn. Johan Hansson Busck var konvojkommissarie, redare och handlande och var ägare till en repslagarebana (Banehagen) på berget söder om Klippan och Älvsborgs slott liksom ett hus inne i Göteborg.

Den äldsta dottern Barbara Busck (1715-81) var gift med förre kaptenen och senare handlanden och skeppsredaren i Strömstad Wilhelm Albrecht d’Orchimont. Lona Busck (1718-96) var först gift med sjökaptenen James Maule (1705-?) och i sitt andra äktenskap gift med Axel Didrik Stålhandske (1713-1785).

Johan Hansson Busck och Anna Thalena Gathes två söner, Hans Johansson Busck (1720-80) och Anders Johansson Busck (1726-1804) blev handlande i Uddevalla, den sistnämnde även rådman. Hans Johansson Busck fick en son med samma nann, Hans Busck (1751-?) som enligt CRA Fredberg skulle ha varit superkargör i Ostindiska kompaniet. Han går dock inte att finna i kompaniets uppteckningar av superkargörer så han var nog en anställd av annat slag. Den yngre Hans Buscks dotter Sara Christina (Sally) Busck (1789-1840) var gift med stadsmäklaren Carl Leffler (1781-1828).

Anders Johansson Busck var gift med Catharina Juhl (1727-1806). De fick dottern Anna Thalena Busck (1759-1809) som var gift med Christopher Zachau (1758-1811), rådman i Uddevalla.

Flera av de yngre döttrarna till Johan Hansson Busck och Anna Thalena Gathe gifte sig också förmånligt, Maria Helena Busck, med amiralitetspastoren Georg Bånge, Christina Beata Busck (1728-93) med handlanden och bryggaren Alexander Williamsson (1726-61), Johanna Thalena Busck (1732-73) med handlanden Fredrik Toutin (1727-87), Petronella Christina Cornelia Busck (1735-65) med hovrättsrådet Rudman Bergenstråhle (1724-1813) och Ulrika Busck (1737-1827) med Ludvig Cronsioe (1726-97).

Rådmannen, borgmästaren och hovrättsrådet Anders Hansson Busck (1694-1782), bror till Johan Hansson Busck, var gift med Maria Coopman (1702-92), dotter till klädesfabrikören Hans Coopman. Deras två söner var  Hans Busck(1733-1822) och Jacob Busck. Hans Busck var borgmästare i Göteborg och kommerseråd. han var gift med Hedvig Megander (1734-94).

I början av 1760-talet anlade Hans Busck, Jacob Busck och Fredrik Megander ett såpsjuderi. 10 år senar var detta emellertid redan nerlagt och bröderna Busck hade istället blivit textilföretagare genom att överta den textilfirma som ägdes av Jacob Coopman tillsammans med brodern Carl Coopman år 17541763 satsade en lång rad rika affärsmän kapital i företaget. Sålunda köpte bröderna Gustaf Tham, Volrath Tham och Christian Tham samt Fredrik HabichtMichael Grubb och D. Vignaux varsin åttondel. Alla dessa personer var engagerade i Ostindiska kompaniet. 1763-75 var fabriken den största klädesfabriken i Göteborg. 1773 övertogs hela ägandet i företaget av Hans Busck och Jacob Busck men redan 1779 stod firman på konkursens brant. Man fick då ett kapitaltillskott genom lån från  Niclas Sahlgren, hans svärson August Alströmer och dennes bror Patrik Alströmer. Fabriken blev därefter återigen en största i Göteborg. 1793 sålde bröderna Busck fabriken till Olof Kihlbaum.

En Andreas Hansson Busck (1763-1805) var gift med Carolina Bagge (1772-98), sondotter till ovanståender Peter Samuelsson Bagge. Troligtvis var han väl son till Hans Busck och sonson till Anders Hansson Busck.

Senare generationer av familjen Busck var verksamma som industrigrundare i Göteborg. GF Henning anlade 1826 Mariedals spinneri i Mölndal tillsammans med J.W. Busck. 1858 deltog Johan Georg Busck som disponent och delägare i uppbygget av det nedbrunna linspinneriet Almedal. Han var chef ända fram till år 1900 då han ersattes av sin son John Busck. 1919 såldes Almedal tilll ägarna av Dalsjöfors Väveri AB och John Busck avgick som chef.