Advertisements

Upptäck historien - Familjerna, företagen och handelshusen

Carnegie

Bryggerier i Majorna

Förr i tiden fanns det många fler bryggerier än idag, nästan varenda by hade ett och i städerna fanns det ofta flera. Även i Majorna har det funnits flera olika bryggerier. Kronan, Sannalidens och Silverkällans bryggeri är exempel på några av dem.

Det har funnits ett stort antal bryggerier i Majorna, de flesta mindre men även ett par riktigt stora. De som listas nedan är långt ifrån alla utan kanske de mest kända, eller snarare de vi vet mest om idag.

Carnegie / Lorentska bryggeriet

Carnegie är utan tvekan det mest kända och det största av Majornas bryggerier. Bryggeriet grundades 1813 och hette från början Lorentska bryggeriet efter grundaren Abraham Robert Lorent som var en tysk köpman.

Bryggeriets porter blev en succé och verksamheten expanderade kraftigt. 1833 avled Lorent och bryggeriet såldes till den blott 23-årige David Carnegie. 1842 ändrades namnet på företaget till det mer välbekanta David Carnegie & Co i samband med att fyra andra delägare köpte in sig i verksamheten. Men man hade redan börjat använda Carnegie som ett varumärke för sin porteröl 1836 vilket faktiskt gör Carnegie till det äldsta varumärket i Sverige som fortfarande används.

Carnegie porter blev snabbt ett mycket känt öl och mycket av tillverkningen gick på export världen över. 1916 nåddes toppen av produktionen med över 5,5 miljoner liter. 1921 tog Vin & Spritcentralen över men redan 1928 såldes Carnegie vidare till Pripp & Lyckholms som fortsatte produktionen vid bryggeriet fram till 1976. Idag produceras Carnegie porter alltjämt men numera i Falkenberg dit Carlsberg förlade tillverkningen efter att man köpt Pripps år 2000.

Eftersom Carnegie både funnits länge, sålts i stora mängder och dessutom världen över så finns det ganska mycket kul kuriosa. En del finns att beskåda på Hotel Novotel i Klippan som har en liten samling för att påminna om vad lokalerna en gång användes till. Novotel säljer även porter I sin restauran Carnegie Kaj för de som vill prova drycken. Är man ett riktigt fan av porter så kan man försöka bli medlem av Porter Drinkers Assocciation eller Portersällskapet som det också kallas. Dom har ofta har sina möten här nere med provsmakning och allehanda aktiviteter.

Handelsakademin som huserar i husen bredvid (bl.a. Carnegies gamla kontor) har också samlat på sig en del. Novotel är det ju enkelt att besöka om man har vägarna förbi eftersom deras grejer sitter uppsatta i de offentliga lokalerna medan man kanske får fråga snällt om man skall få se det som Handelsakademin har i sina lokaler.

Bryggeriet Kronan

Det näst största av de bryggerier Majorna varit begåvat med är Kronan. Bryggeriet huserade på Karl Johansgatan 23 – 29 i det stora tegelhus som idag tagits i besittning av Göteborgs Miljöförvaltning.

Kronans Bryggeri

Bryggeriaktiebolaget Kronans lokaler finns till stor del kvar utmed Karl Johansgatan. Landshövdingehuset till höger är däremot borta och ersatt med ICA’s lokaler. Foto: Aron Jonason, Göteborgs stadsmuseum.

Bryggeriet grundades 1891 av bröderna August Röhss och Wilhelm Röhss d.y. samt G. D. Kennedy och Henrik Pripp. Henrik Pripp vars farfar var den legendariska J. A. Pripp, grundaren av Pripp bryggerierna, lämnade Prippsföretagen i och med starten av Kronan och blev alltså en konkurrent till sina släktingar.

1892 kom bryggningen igång och försäljningen gick mycket bra. Man bryggde både öl och svagdricka och exporterade även öl till utlandet. 1900 hade man 150 anställda och var en stor konkurrent till Pripp som således köpte upp bryggeriet 1902.

Henrik Pripp lämnade därmed företaget men i övrigt fortsatte dock produktionen på samma plats och under samma namn fram till 1917 då bryggeriet lades ner. Huvudbyggnaden står som sagt kvar idag även om inte mycket berättar om vad det en gång varit. En ordentlig informationsskylt kan man tycka vore på sin plats.

Enegrens bryggeri / Majornas bryggeri / Åström & Persson

Enegrens bryggeri grundades 1859 av Emanuel Bernhard Enegren och tillverkade mest svagdricka. Platsen för bryggeriet var korsningen Karl Johansgatan 98 och Höglundsgatan, den senare finns dock inte längre utan försvann 1971 under den stora rivningsvågen runt Gröna gatan.

Majornas bryggeri

Enegrens bryggeri grundades redan 1859 av Emanuel Bernhard Enegren, det lilla bryggeriet som senare bytte namn till Majornas bryggeri var beläget vid en försvunnen korsning vid Karl Johansgatan 98. Bryggeriet var beläget inne på gården i den vita tegelfastigheten medan huset i förgrunden fungerade som bostad. Foto: Gamla Majgrabbars arkiv.

Under åren bytte bryggeriet namn några gånger. Ursprungligen hette det Enegrens bryggeri för att sedan byta till Majornas bryggeri, som väl är det mest kända av namnen, för att 1909 ändra till Åström & Persson i samband med att Enegren sålde sitt bryggeri. Under detta namn drevs bryggeriet fram till 1916, vad som inräffade då är oklart, dock fortsatte viss verksamhet ända fram till 1949 då Pripps köpte upp det och lade ner allting för gott.

Som mest hade bryggeriet fyra anställda och det var således ingen stor verksamhet. Idag finns ingenting kvar av det gamla bryggeriet förutom en del kuriosa.

Sannalidens bryggeri

Ett annat litet bryggeri som mest bryggde svagdricka var Sannalidens bryggeri. Bryggeriet grundades 1886 vid Sannaliden på adressen Nya Varvsvägen 10 som är ytterligare en gata som inte längre finns. Den utgör numera en del av Karl Johansgatan och Banehagsgatan.

Sannalidens bryggeri

Sannalidens bryggeri grundades 1886 och framställde framförallt svagdricka, fabriken på bilden låg på Karl Johansgatan 76A

Redan 1888 flyttade man till Karl Johansgatan 76A där man övertog avlidne bagaren F.L. Ljungqvists lokaler och stannade tills verksamheten upphörde på 1940-talet. Grundare var Johannes Andersson, Anders Johansson, N. A. Johansson och J. P. Carlsson, men efter diverse turer stod 1890 Johannes Andersson som ensam ägare. Han och senare hans släktingar drev sedan bryggeriet fram till 1947 då det gick i graven.

Även om Sannaliden var litet hade man ungefär dubbelt så stor produktion som Enegrenska och man hade runt sex anställda som mest.

Silverkällans bryggeri

Silverkällan bryggeri låg även det på Nya Varvsvägen 10 och var en fortsättning på Sannalidens verksamhet när den flyttade till Karl Johansgatan 1888. Ägare till Silverkällan var A. G. A. Gillberg och J. A. Lysell och produktionen var främst svagdricka men även svensköl.

Silverkällan verkade ha lyckats bättre än Sannaliden då man år 1890 hade tre gånger så stort tillverkningsvärde. Men bryggeriet brann ned redan 1891 och efter det upphörde bryggeriets blott treåriga verksamhet.

Eftersom bryggeriet brann ner och gatan försvunnit så är det svårt att hitta något att titta på idag. Man får nöja sig med de eventuella kuriosa man kan uppbringa.

Stigbergets bryggeri

Stigbergets bryggeri anlades på Oscarsgatan i anslutning till Stigbergets värdshus år 1722, inte långt från nuvarande Henriksberg. Bryggeriets anor är dock äldre än så, ända sedan 1638 hade de fina släkterna Krakau (Krakow) och Poppelman bedrivit bryggeriverksamhet inne i själva staden.

Den som valde att flytta ut bryggeriet var Emerentia Poppelman-Stillman, troligtvis med anledning av sitt giftermål med Cornelius Schael, ”Herren på Stigberget”. Särskilt länge hann hon dock aldrig driva bryggeriet på sin nya plats innan hon avled. Lyckligtvis godkände bryggargillets medlemmar maken Schael som bryggare,vilket var ett krav för att få driva bryggeri vid denna tiden.

Det Schaelska bryggeriet växte och skaffade sig snart en stor kundkrets, delvis tack vare sin strategiska placering i närheten till Ostindiska kompaniets förtöjningsplatser vid Klippan. Snart var bryggeriet så stort att det t.o.m. ansågs som ett problem av det mäktiga bryggargillet. Trots försök att begränsa dess dominans så växte bryggeriet för att nå sin glansperiod under mitten av 1700-talet då den kraftfulla Barbara Schael drev det.

Från 1770 då Barbara inte längre var i livet hette innehavaren L. O Lindberg och 1799 överläts det till bryggaren William Gavin som drev det i tjugofem år framåt. Vid William Gavins bortgång 1824 tog hans änka Helena f. Hallström över bryggeriet, men efter en tioårsperiod läggs det ner för gott.

Den som är petig kanske påpekar att detta bryggeri egentligen låg i Masthugget. Och visst är det så, men det låg trots allt i direkt anslutning till Majorna där man hade en betydande del av sin försäljning. Dessutom lär området i äldre tider faktiskt tillhört Majorna.

Text : Tobbe Johansson | 2011-09-13
Bildtexter samt stycket om Stigbergets bryggeri: Johan Lundin
Majorna.nu

Licens: CC-by-NC-SA

Texten är språkligt redigerad och enstaka sakfel samt vissa inledningpartier som inte längre är aktuella är borttagna. Dessutom förkortad då avsnittet med generell bryggerihistoria är borttaget. Anders_S/Gamla Göteborg

Advertisements

Kvarteret Kommerserådet

Kvarteret Kommerserådet, Västra Hamngatan-Södra Hamngatan-Korsgatan-Drottninggatan.

Tomter enligt Göteborgs tomtägare 1637-1807

Rote 4, tomt 104, Schale (Schael, Skalle), Selle, Holterman, Kraddepool (Cradepol), Frimurarelogen, Chalmers, Santesson, Carnegie, Ekman
Rote 4, tomt 105, Jordan, Malm Eriksson, Sjögård (Siögård), Nordenberg, Dymling, Koskull, Cohn, Magnus, Leman
Rote 4, tomt 106, Ermers
Rote 4, tomt 107, Bizott, Harder, Wirgman, Chalmers, Lyall, Tarras, Valentin, Elliott
Rote 4, tomt 108, Herwegh, Möller, Volster, Rung, Bruuns, Wedinghusen, Gieseke, Krafft, Matzen, Bruuns, Gibson
Rote 4, tomt 109, Felbier, Barcker, Schotte, Straub, Kuhn, Paulin, Westerling, Westerberg, Airth
Rote 5, tomt 30, van der Hagen, Strokirk, Krokat, Rolufsson, Ebeling, Bockner, Svensson, Fålling, Brauer, Thulin
Rote 5, tomt 31, van der Hagen, Wiesenhoff, Loman, Apoteket Kronan
Rote 5, tomt 32, von Akern, Wedinghusen, Kitz, Jarrat (Jaraldt), Engelhardt, Williamsson, Lund, Sander, Heyman & Co, Heyman, Andrén, Jungquist, Gordon, Gumpert, Cavalli, Zetterström
Rote 5, tomt 33, Schorrey (Skorer, Chorey, Schorrer), Valck (Falck), von Saveland
Rote 5, tomt 34, Gans (Gantz), Herwegh, Paulin, von Egmont, Westerling, Airth
Rote 5, tomt 35, de Bois, Voigt, von Minden, Amija, Gieseke, Band, Pettersson,
Rote 5, tomt 36, Bock, Östring,
Rote 5, tomt 37, Hanton (Hampton), Treutiger, Apoteket Enhörningen, Ermersch, Bauch, Sasse, Palm, Tarras, Gren, Holmberg, Björkbom
Rote 5, tomt 38, Cabeliau, Kagg, Håkanson, Braunjohan, Macklier, Seth, Tellander, Selle, Strokirk, Falleij, Kuyhl, Arens, Helmond, Utfall, Rancke, Vignaulx, Mauritz, Arfvidson, Bruce, Brulin, Palm,
Rote 5, tomt 39, Kraddepool, Falleij, Schmitt, Dahl, Ekmarck, Eilking, Radhe, Fehman, Selle, Holterman, Spargren, Chalmers, Santesson, Carnegie, Ekman, Chalmerska huset
Rote 5, tomt 40, Opitz, Selle, Holterman, Spargren, Minten, Fröding, Billquist, Larsson, The Liverpool, London & Globe Insurance, Göteborgs Handelskompani, Magnusson
Rote 5, tomt 41, von Lengercken, Casparsson, Poppelman, Eilking, Norberg, Muhr, Walther, Irvine, Fletscher, Moir (More), Carnegie, Beckman, Reimers, Andrén, Grönvall, Kjellberg, Skandinaviska Kredit AB, Skandinaviska Bankens hus

Kvarteret Kommerserådet

Kvarteren norr om Domkyrkan 1888

Kvarteren Kommerserådet, Frimuraren, Arkaden (norr om Drottninggatan), Holländaren, Domprosten, Bokhållaren och Värnamo (söder om Drottninggatan. År 1888.

Kvarteret Alströmer

Kvarteret Alströmer, Magasinsgatan-Lilla Torget-Västra Hamngatan-Drottninggatan.

Tomter enligt Göteborgs tomtägare 1637-1807

Rote 4, tomt 103, Jung, Gonander, Schutz, Kock, Wennerberg, Ström, Hall, Maule, Mitchell, Arenander, Dymling, Nordblom, Norberg, Wessberg, Mollberg
Rote 5, tomt 42, Schuer, Clo, Preutz, Björn, Billman, Utfall, van Egmont, Scott, MacFarland, Johnston, Johnston, Dyskon & Co, Sahlsten, Levgren, Åberg, Carnegie, BrusewitzBrand & Livförsäkrings AB Svea, Sveahuset
Rote 5, tomt 43, Pettersson, de Witt (Vitte, de Vitte), Tack, Browald, V. Beckman, Beijer, Sernström, Borgert, Kohlhoff, Jürgensson, Melander, Gathenhielm, Röhss, Oterdahl, Larsson, Göteborgs Banks hus
Rote 5, tomt 44, Nilsson, Schröder, Wulff, Dahl, Beckman, Brusewitz, Bliedberg, Wijk, Valentin
Rote 5, tomt 45, Band, Gripenwaldt, Krokat, Telland, Hall, Ström, Maule, Mitchell, Dymling, Lundberg, Lundvik, Arfvidsson, Kjellberg, Dickson, Lilla Torget 4
Rote 5, tomt 46, Winbo, Krokat (Crocat), Buhrman, Schutz, Andersson, Wulff, V. Beckman, Rancke, Bagge, Wahrenberg, Wilson & Hall, Malm Eriksson, Holmström, Hall, Björnberg, Ström, Melin, Ewert, Brand- och Lifförsäkrings AB Skåne, Dickson, Lilla Torget 3,
Rote 5, tomt 47, Danielsson, Paulin, Ahlmans, Sifvertz, Bagge (Uddevalla), Törnequist, Freund, Hasselgren, Michaeli, Andrews, Ekström

Göteborgs största rederier – 1800-talets början

1880-talets början inkluderar slutet på Ostindiska kompaniets 4:e oktroj, Ostindiska kompaniets 5:e oktroj, slutet på sillperioden samt Göteborgs gyllene period, kontinentalblockaden. De stora rederierna/redarna har med undantag av Ostindiska Kompaniet och enstaka andra företag i allmänhet en koppling till sillhanteringen och/eller handeln med USA och Storbritannien under Napoleons så kallade kontinentalblockad. I början av 1800-talet fanns också en kort period med kaperiverksamhet.

Fram till 1805 var Ostindiska Kompaniet det i särklass största rederiföretaget. Detta beroende på att deras fartyg i genomsnitt var betydligt större än andra fartyg vid denna tid. För saltimport, spannmålsimport, sillverksamhet, sillexport, järnexport, kaperi och smugglingstrafik till Storbritannien behövdes och användes  mindre fartyg och det var sådana som andra redare i första hand hade.

Handelshus med intressen i sillhanteringen är bl.a. G.B. Santesson & Söner, Andersson & Wohlfahrt, Jonas A. Sernström, J.G. Ekmans Enka & Son och Carl Bagge. De flesta av dessa företag försvann som stora redare kring innan 1810.

Niclas Björnberg var Göteborgs rikaste man under denna tid, han var stor spannmålshandlare, störste delägare i Ostindiska kompaniets lönsamma 5:e oktroj och hade sillsalterier och trankokerier. Efter att den 5:e oktrojen avvecklats köpte han Ostindiska Kompaniets byggnad, det nuvarande Stadsmuseet. Han ägde också en lång rad järnbruk och sågar i Värmland och Dalsland och handlade med järn och trävaror. Anders Björnberg var hans bror och Carl Björnberg hans son.

A.P. Oterdahl och J.O. Oterdahl var bröder och efter A.P. Oterdahls död 1804 drevs hans företag vidare av sonen Niclas Oterdahl.

Sillperioden tog slut 1809, Ostindiska Kompaniets verksamhet upphörde helt 1813 och kontinentalblockaden varade formellt 1806-1814, dock delvis redan från 1803 och med i praktiken slut redan 1812.

Största rederier, antal läster, 1800, 1801, 1805, 

Ostindiska Kompaniet 4:e, 1 992, 2 534, 1 824
G.B. Santesson & Söner, 837, 988, 696
Andersson & Wohlfahrt, 609, 645, 686
Jonas A. Sernström, 545, 235, –
Carl Bagge, 506, 507, –
David Mitchell, 500, 449, –
Laurens Tarras, 492, 509, 563
Niclas Björnberg, 459, 461, 1 093
Olof Beckman, 421, 610, 314
Jonas Malm (Malm & Son), 392, 529, 236
Carl A. Iggelström, 359, 457, –
M. Holterman & Söner, 334, 284, –
Pehr Backman, 330, -, –
Bernhard Wohlfahrt, 311, 406, 411
J.G. Ekmans Enka & Son, 299, 299, 311
A.P. Oterdahl & Son, 283, 283, 293
J.O. Oterdahl, 276, 276, –
J.D. Wetterling & Son, 272, 272, 278
Jonas Kjellberg, 251, 251, 237
Em. B. Bahrman, 227, 265, –
Carl Brändström, -, 344, 343
D. Carnegie & Co, – , – , 409
Low & Smith, -, -, 344
David Airth, -, -, 275
G.H. Ekman (Ekman & Co), -, -, 256
Hedman & Arfvidsson, -, -, 219
Scott & Gordon, -, -, 212
Gabriel Gren, -, -, 124

Ett antal handelsföretag växte snabbt med export till och import från USA under kontinentalepoken. Vidarebefordran av varorna från Göteborg skedde i allmänhet med svenska fartyg medan transporten från USA till Göteborg eller omvänt skedde på US-amerikanska skepp. Några av de företag som tjänade mycket på denna handel mellan främst Storbritannien och USA via Göteborg var bland annat D. Carnegie & Co, Laurens Tarras, Ekman & Co, Olof Wijk, Scott & Gordon, Low & Smith, Kennedy & Åberg, Joseph & Olof Hall, Robert Dickson, J.F. Homeyer, Almfelt & Fehrnström och J.A. Andrén. Dessa företag blev som vi kan se också stora redare.

Olof Wijk och familjen Gavin hörde till de som också var kaparredare.

C.E Brändström tillhörde en av Gävles rikaste familjer och hade en bror som var grosshandlare i Kingston-upon-Hull i England. I likhet med de brittiska affärsmännen och firmorna hade han goda kontakter i Storbritannien som vid sidan av USA var några av Sverige viktigaste handelspartner på denna tid vad det gäller export av järn och trävaror. För Göteborg var dessa två länder helt dominerande.

Största rederier, antal läster, 1807, 1809, 1811, 1813

Niclas Björnberg, 1 094, 1094, 909, 882
Andersson & Wohlfahrt, 673, 585, 462, –
D. Carnegie & Co, 601, 394, 630, 840
G.B. Santessons Söner, 586, 531, 616, –
L. Tarras (Tarras & Blaurock), 563, 375, 1 312, 1 166
Bernhard Wohlfahrt, 416, -, -, –
G.H. Ekman (Ekman & Co), 378, 287, -, 480
Scott & Gordon, 336, 383, 534, 1 101
Malm & Son, 318, -, -, -,
Wetterling & Son, 318, 191, 142, –
J.G. Ekmans Enka & Son, 311, 192, -, –
A.P. Oterdahl & Son, 293, 191, -, –
Olof Beckman, 275, 230, 454, 284
Adam Gavin, 220, -, -, –
C.E.Brändström, 219, 219, -, 299
David Airth, 201, -, -, –
Low & Smith, 197, 399, 409, 534
Grill & Pettersson, 183, -, -, –
Jonas Kjellberg, 177, -, -, –
Gabriel Gren, 125, -, -, –
Willerding & Co, -, 419, -, –
Kennedy & Åberg, -, 185, 394, 437
Carl Bagge, -, 178, -, –
Hedman & Arfvidsson, -, 177, 214, –
S.A. Andrén, -, 100, -, –
Alec. Barclay & Co, -, -, 655, 426
J.M. Lundberg, -, -, 648, –
J.H. Gradman, -, -, 355, –
J.A. Andrén, -, -, 338, 140
Olof Wijk, -, -, 285, 381
Robert Dickson, -, -, 282, 409
Heyman & Co, -, -, 225, 204
A.M. Prytz, -, -, -, 629
A.R. Lorent, -, -, -, 501
Anders Björnberg, -, -, -, 355
J.F. Homeyer, -, -, -, 341
Samuel Arfwidsson, -, -, -, 320
Wahlgren & Wenster, -, -, -, 232
N.P. Bolmér, -, -, -, 196
F.M. Åkerman, -, -, -, 196
Thomas Gavin, , -, -, -, 182
Almfelt & Fehrnström, -, -, -, 174
Wm Gibson & Co, -, -, -, 173
C.H. Bäck, -, -, -, 116

Flera av företagen som växte snabbt genom transitaffärererna under kontinentalperioden slutade med en krasch när den konstlade högkonjunkturen för Göteborg var över. Scott & Gordon, Low & Smith, Joseph & Olof Hall, Andersson & Wohlfahrt samt Robert Dickson gick alla i konkurs. Alex. Barclay & Co, Olof Wijk med flera överlevde även om de ofta fick minska sin verksamhet. Detta fick betydelse också på rederiverksamheten som minskade i de företag som överlevde.

Största rederier, antal läster, 1815, 1817, 1819, 1820

Scott & Gordon, 1 346, 1 184, 317, –
Niclas Björnberg, 1 087, 1 069, 1 337, 1 307
A.M. Prytz, 986, 907, 981, 746
Olof Wijk, 888, 666, 520, 439
Alex. Barclay & Co, 808, -, 246, –
D. Carnegie & Co, 725, 633, 661, 772
Robert Dickson, 705, 325, -, –
Tarras & Blaurock (Tarras & Son), 606, 512, 288, –
Ekman & Co, 577, 457, 240, 240
Kennedy & Åberg, 554, 462, -, –
Olof Beckman & Co, 530, -, -, –
Low, Smith & Co, 528, 425, 242, –
A.R. Lorent, 493, 300, 274, 234
Thomas Gavin, 440, 120, 312, 361
J.H. Andrén, 429, 316, -, -,
James Dickson, 414, -, 316, 456,
J.F. Homeyer, 378, 378, -, -,
Joseph & Olof Hall, 376, -, -, -,
Almfelt & Fehrnström (B. Almfelt), 353, 339, -, –
A.P. Oterdahl & Son, 323, 332, -, –
Levin Jacobsson, 302, 348, 612, 466
C.E. Brändströms Enka & Son, 287, 307, -, –
N.P. Bolmér, 256, -, -, –
Samuel Arfwidsson, 251, 197, -, –
Malm & Söner (Peter Malm), 216, 304, 276, 377
Wahlgren & Wenster, 216, -, -, –
J.A. Lundwik, 180, -, -, –
James Gavin, 153, -, -, –
Lor. Swensson, 105, 205, -, –
Gust. Melin & Co, 104, -, -, –
Pet. Dahl & Co, -, 377, -, –
F.M. Åkermans Söner, -, 298, 298, 298
Jonas Kjellberg & Co, -, 144, -, –
G.R. Prytz, -, -, 365, 365
Carl Björnberg, -, -, 300, 809

Flera av de stora redarna i början av 1800-talet kom att höra till de största redarna under en stor del av 1800-talet. Detta gäller framförallt de som överlevde kontinentalblockadens slut och de som startade sin verksamhet efter denna. Detta gäller exempelvis Andrén (blev ägare till G.H. Hegardt & Co) D. Carnegie & Co, Olof Wijk, James Dickson, Alex. Barclay & Co och Ekman & Co.

Skeppet Minerva ur två perspektiv. Målning av Guiseppi Fedi, troligen vid ett hamnbesök i Istanbul år 1817. Ägare av den tremastade fullriggaren (fregattskepp) var Low, Smith & Co. Minerva var byggd 1807 och på 140 läster.

Källa till sifferuppgifterna: Per Forsberg, Större skeppsägare i Göteborg 1782-1820, 2016

D. Carnegie & Co som järnexportfirma

Del 10 av 21 i serien 1800-talets handelshus

Grundades 1803 när David Mitchell, ägare av en handelsfirma där David Carnegie d.ä. och Jan Lamberg arbetade dog. Verksamheterna togs över av en ny firma bildad av de tidigare medarbetarna i Mitchells firma. Den nya firman fick namnet D.Carnegie & Co.  Firman var framförallt en järnexportfirma men också en medelstor brädexportör.

1810 stod firman för 7% av järnexporten från Göteborg och var den fjärde största järnexportören, 1815 stod D. Carnegie & Co för 4% och 1820 för 6%. En del av förklaringen till Carnegies framgångar på järnexport- och brädexportområdet återfinns i det faktum att den största exportfirman, John Hall & Co gick i konkurs år 1807. David Carnegie var syssloman i konkursen (konkursförvaltare) och gynnade sig själv vilket också de andra sysslomännen Niklas Björnberg, F.M. Åkerman och David Low gjorde.

Vid David Carnegie d.ä.:s död år 1837 inträdde brorsonen David Carnegie d.y. som delägare i firman, men efter sitt giftermål med Susan Carnegie (dotter till David Carnegie d.ä.) 1845 såldes järnexportverksamheten till den i firman anställde Fredric Malm som haft ansvaret för järnexporten. Dennes nybildade firma fick namnet Fr. Malm & Co. Istället kom firman D.Carnegie & Co att ägna sig åt uppbyggnaden och driften av porterbruket och sockerbruket vid Klippan som grundats av A.R. Lorent.

Källor:
Artur Attman, Göteborgs stadsfullmäktige 1863-1962, 1963

Stiftelsen David Carnegies donationsfond till Göteborgs Högskola

Grunden till Stiftelsen David Carnegies donationsfond till Göteborgs Högskola var en donation från David Carnegie d.y. för bildandet av en högskola i Göteborg. David Carnegie d.y som vid denna tid bodde i Skottland övertalades av Oscar Ekman till att skänka medel till högskolans skapande.

Carnegie förklarade sig villig att till Göteborgs stad, inom sex månader efter det att stadsfullmäktige fattat beslut, överlämna ett belopp av 500 000 kronor, under förutsättning att fullmäktige innan 1887 års utgång beslutade om att använda de Lundgrenska och Magnusska donationerna som gjorts med samma syfte, dock med vissa förbehåll.

Stiftelsen förvaltas av Göteborgs Universitet och hade 2014 tillgångar på 9,3 miljoner SEK.

Stiftelsen James Carnegies stipendiefond

Stiftelsen James Carnegies stipendiefond grundades genom en donation av James Carnegie (1846-1925) till Göteborgs Högskola (numera Göteborgs Universitet). James Carnegie (inte att förväxla med James Carnegie Arbuthnott) var son till David Carnegie d.y., men tycks aldrig ha bott i Göteborg. Han donerade också pengar till de mindre stiftelserna Stiftelsen James Carnegies donation och Stiftelsen David Carnegies stipendiefond. Dessa tre stiftelser sköts av Göteborg Universitet och deras sammanlagda tillgångar år 2014 var 3,1 miljoner. Donationerna var 50 000 kr (James Carnegies donation 1898), 20 000 kr (David Carnegies Stipendiefond, James Carnegie, 1898) och 1 000 kronor per år från 1898 till 1925 (James Carnegies Stipendiefond).

Ändamål för stiftelserna

Stiftelsen James Carnegies stipendiefond

Av fondens avkastning skall årligen en tiondel läggas till kapitalet varefter återstoden skall användas till dels stipendier åt studerande vid Göteborgs Universitet, dels till anslag åt vid universitetet anställda docenter.

Stiftelsen James Carnegies donation

Fonden skall användas i enlighet med de för Göteborgs Universitets gällande statuter.

Stiftelsen David Carnegies stipendiefond

Utfallen årsränta skall utdelas såsom stipendium åt vid Göteborgs Universitet studerande lärjunge, som minst två terminer begagnat dess undervisning och gjort sig bemärkt för goda anlag, flit och hedrande uppförande.

David Carnegie d.y.

David Carnegie d.y.David Carnegie d.y., (han skrev sig själv som J:r) född 3 maj 1813 i utkanten av London, död 15 februari 1890, var en skotsk-svensk handels- och industriman samt donator.

Han var brorson till David Carnegie d.ä. och son till sjökapten James Carnegie (1773-1851) och Margaret Gillespie (-1828). Gift första gången med Julie Bolette Zeuthen (- 1841) och andra gången 1845 med sin kusin Susan Mary Ann Carnegie (1819-1859), med vilken han hade barnen Douglas, James (1846-1925) och Julia Isabella (1850-1930) Carnegie.

Den första frun dog 1841 tillsammans med ett litet barn. Detta föranledde David Carnegie .dy. att flytta tillbaka till Skottland där han förblev resten av sitt liv på egendomen StronvarBalquhidder. Han hade också en egendom utanför London, Eastbury, och fastigheter i Göteborg, bl.a. en på Södra Hamngatan 11 där han var skriven som boende åren 1840-52 trots att han faktiskt inte uppehöll si där nån längre tid. Sonen James Carnegie övertog Stronvar vid faderns död.

1836 kom David Carnegie Jr till Göteborg och blev delägare i firman D. Carnegie & Co. Samma år köptes också de Lorentska socker- och porterbruken i Klippan upp. 1837 dog David Carnegie Sr,  exportverksamheten såldes 1845 till Fredrik Malm och företaget blev nu huvudsakligen ett industriföretag. Från 1840 var Davdi Carnegie d.y. ensam ägare. Som chef för sockerbruket behölls vid köpet bröderna Lorents kusin John Nonnen (1770-1845) intill 1845 och därefter blev Oscar Ekman det.

När man köpte upp de lorentska bruken var det William Robertson, kusin till David Carnegie Jr, som stod för huvuddelen av kapitalinsatsen (55%). Men 1850 köptes hans arvingar ut ur företaget som 1851 förvandlades till ett handelsbolag med David Carnegie Jr som ägare till 3/7 och Oscar Ekman, Eduard Magnus, Morris Jacobson och John Barclay som ägare till 1/7 var. 1865 ombildades företaget till ett aktiebolag, 1877 köptes familjen Barclay ut ur bolaget och 1879 familjen Magnus och Morris Jacobson. Från 1890 övertogs även David Carnegies andel av bolaget av familjen Ekman som nu var helägare av företaget.

Släktskapsrelationer

Andra källor:

Artur Attman,  Göteborgs Stadsfullmäktige 1863-1962, 1963
Artur Attman, D. Carnegie & Co 1803-1953, 1953
Gösta Bodman & Sigvard Reuterskiöld, Sockerbruket i Göteborg 1808-1934, 1934
C R A Fredberg, Det gamla Göteborg, 1921

George Carnegie

George Carnegie (1726-99) flydde efter slaget vid Culloden till Göteborg, sannolikt tillsammans med den avlägsna släktingen James Carnegie och en man med efternamnet Ochterlony (Ouchterlony). De hade alla tre stött familjen Stuarts uppror mot den brittiska kronan. De var inte de enda som flytt till Göteborg efter förlusten vid slaget i Culloden utan staden var full med flyktingar. James Carnegie uppges av vissa källor ha varit James Carnegie Arbuthnott av Balnamoon. Detta verkar dock osannolikt för han greps några månader senare i Skottland. Om han nånsin var i Göteborg så stannade han i så fall en mycket kort tid. Hans son James Carnegie Arbuthnott kom dock senare till Göteborg som handelsman så det är troligt med nån koppling  till staden även för den grenen av släkten Carnegie.

George Carnegie grundade 1746 en firma som exporterade järn och trävaror samt importerade stenkol, smör och korn i vilken han som anställd bokhållare hade John Hall d.ä. (1735-1802). Denne fortsatte verksamheten i en egen firma när George Carnegie lade ner sin firma år 1766. John Hall var engelsman och skulle senare bli en av Göteborgs rikaste män. I hans firma var den engelske konsuln Thomas Erskine delägare mellan 1772 och 1794. Firman hette då Hall & Erskine.

George Carnegie återvände till Skottland 1769 när det politiska läget lugnat ner sig. Han gifte sig vid återkomsten till Skottland och fick tre barn, John, James och David Carnegie.

David Carnegie d.ä.

David Carnegie (1772-1837) var son till George Carnegie. Han brukar kallas senior för att skilja honom från brorsonen med samma namn. Han var gift med Anna Christina Beckman (1778-1840), från en rik göteborgsk grosshandelsfamilj. En syster till henne var gift med Laurent Tarras som var verksam i Ostindiska Kompaniet och en annan syster var gift med Christian Wilhelm Damm, från en annan betydande göteborgsfamilj.

Susan Mary Ann Carnegie (1819-1859), dotter till David Carnegie d.ä. och  Anna Christina Beckman gifte sig med kusinen David Carnegie d.y.

1786 åkte han till Göteborg för att förkovra sig i handelsyrket. Han fick då arbete i firman Erskine & Hall hos faderns tidigare bokhållare.

1803 övertog han, tillsammans med Jan Lamberg, istället den av Thomas Erskine och David Mitchell år 1798 grundade firman Erskine & Mitchell. Denna firma ägdes sen 1799 av David Mitchell ensam och sysslade med sill och tran liksom med rederiverksamhet. När David Carnegie Sr tog över firman bytte den namn till D. Carnegie & Co.

David Carnegie var den som 1807 begärde John Hall & Co i konkurs och det blev inledningen till en rättsprocess mellan John Hall d.y. och David Carnegie Sr som kom att pågå till 1826. Den hallska firmans konkurs innebar att järnexporten som tidgare dominerats av denna firma kunde upptas av fler firmor. D.Carnegie & Co blev ett av dessa företag, liksom Olof Wijk & Co, Alex. Barclay & Co, Low & Smith och Jam. Dickson & Co.

Vid sin död efterlämnade David Carnegie d.ä. en stor förmögenhet, bland annat ett hus vid Västra Hamngatan 3, som stod upptaget till 30 500 riksdaler banco. Han ägde även en hamn i Masthugget, flera skepp, järnbruk, kvarnar och sågar samt egendomen Fräntorp.