En guide till Göteborgs stadsdelar - Olskroken och Bagaregården

1474 fick Nya Lödöse stad hela byn Härlanda som gåva. I byn fanns också en medletid kyrka som revs ner 1528 för att användas till byggmaterial i Nya Lödöse. När Göteborg byggdes och Nya Lödöse upplöstes som stad övergick Härlanda by till Göteborgs stad. Härlanda by omfattade ungefär det som idag är Olskroken, Bagaregården, Härlanda, Östra Kyrkogården, delar av villabebyggelsen söder om Härlandavägen (ungefär till Ribbingsgatan i söder) liksom bebyggelsen öster om Munkebäcksgatan väster om en linje från Ribbingsgatan till Intagsgatan som idag nog av de flesta uppfattas som delar av Kålltorp samt delar av det som oftast kallas Vidkärr (ungefär fram till Kaggeledsgatan i öster) men för många är en del av det som kallas Munkebäck. Området där Munkebäcksgymnasiet låg och norrut låg dock på Sävenäs marker och var inte en del av donationsjordarna och låga alltså inte i Härlanda by.

På Härlandas marker skapades landerierna Stora Olskroken, Lilla Olskroken, Redberg, Härlanda (senare Bagaregården) och Härlanda Äng (senare Stora Härlanda eller bara Härlanda). Senare uppstod även Kaggelyckan (även Kaggeledet) och Lilla Härlanda på byns marker. Redbergsvägen-Härlandavägen utgjorde då landsvägen österut från Göteborg.

Göteborg 1855

År 1842 sålde staden besittningsrätten till landeriet Stora Härlanda och Kaggelyckan till lantbrukare L G Lundström. 1903 uppläts ett område till kronan för bygget av ett nytt fängelse. Fängelset togs i bruk 1907. 1916 återköpte staden landeriet (såväl Härlanda som Kaggelyckan). Härlanda fängelse drevs till 1997 men är numera kontor, bostäder och använt till kulturella aktiviteter.

Lilla Olskroken och Stora Olskroken låg norr om nuvarande Redbergsvägen samt hade mark på var sin sida Gullbergsån.

1866 beslutades att en förstad anläggas vid Ånäsvägen och Olskroken med byggnader av trä och 50 fot breda gator. Men det dröjde ganska länge innan planerna kunde förverkligas, och först den 13 augusti 1880 fastställde Kungl. Maj:t stadsplanen för delar av landerierna Stora Olskroken, Ånäs och Redberget i Göteborgs 12:e rote. 1884 byggdes det första landshövdingehuset i Olskroken. Södra delen av Olskroken var fullt utbyggd i början av 1900-talet. I norra delen av Olskroken längs Ånäsvägen byggdes under åren 1910–1930 landshövdingehus. Tegelhusen vid Övre Olskroksgatan uppfördes 1930–1945.

Stadsdelen Olskroken omfattar området söder om Redbergsvägen som också går under namnet Gubbero, området mellan Redbergsvägen och järnvägen vilket är det område som uppfattas som det egentliga Olskroken. Numera upptar motorvägen en del av det som tidigare var kvartersmark med bostäder. Den tredje delen av Olskroken är området mellan Redbergsplatsen-Ånäsvägen och järnvägen. Det är inte alltid människor uppfattar det som Olskroken men det finns inget annat namn för området. Gubbero tycks 1909 inte ha hört till Olskroken utan låg då i Örgryte socken. Något som är märkligt då Gubbero var ett landeri på mark som ägdes av Göteborgs stad. Det borde alltså ha varit en del av Göteborg redan 1909 eftersom det från 1807 tillhörde 12:e roten (landeriroten).

Olskroken och Bagaregården 1909 med Lilienbergs plan utritad.

Den centrala gatan i Olskroken är Redbergsvägen och en kallas också Redbergslid. Det finns däremot ingen stadsdel som heter Redbergslid. Öster om Ånäsvägen är det istället Bagaregården som tar upp de områden som tidigare hörde till landeriet Bagaregården och delar av de områden som tillhörde landeriet Ånäs. En del människor uppfattar dock landshövdingehusen norr om Redbergsplatsen och öster om Ånäsvägen som Olskroken och andra kallar kanske det området för Redbergslid.

Bagaregården är för många istället huvudsakligen namnet på den funkisbebyggelse som finns på berget öster om Ånäsfältet och det gamla landeriet Bagaregården. Men många yngre kallar det området för Strömmensberg. Bagaregården omfattar dock egentligen allt norr om Redbergsplatsens, norr och väster om Härlandavägen-Lilla Munkebäcksgatan, söder om järnvägen och öster om Ånäsvägen.

År 1911 fastställdes en medeltidsinpirerad stadsplan för hela det område som tillhört landeriet Bagaregården. Gatustrukturen skapades av Albert Lilienberg och har de för honom karakteristiska lätt krökta gatorna och små platsbildningar såsom Uddevallaplatsen, Gustavsplatsen och Viloplatsen. Platserna och gatorna är trädplanterade. Den västra delen av Bagaregården byggdes ut med landshövdingehus och villor åren 1914–30, och på sluttningen mot Härlandavägen tillkom ”Vidkärrs trädgårdsstad” samt några landshövdingehus vilka var HSB:s första i Göteborg. Lilienbergs plan för de östra delarna fullföljdes däremot inte, utan istället upprättades en ny stadsplan 1942 och området som numera av många alltså kallas Strömmensberg bebyggdes med lamellhus och punkthus 1944–58.

Villaområdet mellan Härlandavägen-Torpagatan i norr, Munkebäcksgatan i öster och Ribbingssgatan i söder började byggas efter 1909 när Kålltorp införlivats med Göteborgs stad.

Idag är hela detta område indelat i fyra primärområden, Olskroken som omfattar det egentliga Olskroken, Gubbero och en bit av norra Gårda men också Partihallarna på andra sidan järnvägen i norr. Den västra delen av Bagaregården där det är landshövdingehusbebyggelse norr om Redbergsplatsen ingår i primärområdet Redbergslid medan den modernare bebyggelsen på berget i öster samt villorna nedanför åt väster vid Ånäsfältet ingår i primärområdet Bagaregården. Det gamla landeriet Bagaregården ligger i primärområde Redbergslid.

Östra Begravningsplatsen, fängelseområdet villabebyggelsen öster därom fram till Munkebäcksgatan i öster och Kyrkåsgatan i söder utgör primärområde Härlanda. Området där Härlanda kyrkoruin, Härlanda kyrka och där Stora Härlanda låg ligger inte i Härlanda primärområde. Nån stadsdel som kallas Härlanda existerar nog egentligen inte (i alla fall har jag aldrig hört nån använda et som beteckning på en stadsdel) utan med den beteckningen menas i allmänhet bara det gamla fängelset.