Lundby by bestod redan 1550 av 17 gårdar (hemman) inklusive Västra och Östra Pilegården som då också räknades dit även om de från början inte var en del av Lundby by. De övriga gårdarna var Nordgården, Prästgården, Brämaregården, Gropegården, Biskopsgården, Jönsegården, Skomakaregården, Klockaregården, Andersgården, Länsmansgården, Fogdegården, Åbogården, Hökegården, Smedjegården och Letsegården (Ledet). På 1400-talet var det bara någon enstaka gård som hade någon större storlek.
Gårdarna kom tidigt att delas upp i en mängd delar och sannolikt har Putsegården och Klockaregården skapats som avstyckningar från andra gårdar. Eventuellt har gårdar som Stillestorp och Hallen skapats på samma sätt då de räknats till Lundby by vid skiften men aldrig legat i själva byn. De mest uppdelade gårdarna år 1697 var Gropegården (4 bönder), Putsegården (4 bönder) och Brämaregården (3 bönder). Odelade gårdar vid den tidpunkten var Skomakaregården, Hökegården, Klockaregården och Länsmansgården. Många av brukningsenheterna låg på helt andra ställen än huvudgården och hade egna gårdsbyggnader utanför själva Lundby by.
Redan 1647 hamnade större delen av byns gårdar under Holms säteri (Stora Holm) efter att R. Leuhusen köpt Biskopsgården, Gropegården, Andersgården, Brämaregården, Fogdegården, Jönsegården, Klockaregården, Letsegården, Länsmansgården, Nordgården och Putsegården. År 1715 var Hedvig Oxenstierna innehavare avHolms säteri med underlydande gårdar. 1719 lydde samtliga dessa gårdar fortfarande under Holms säteri. Gårdar som inte låg under Holms säteri var Prästgården (Stommen), Skomakaregården, Hökegården, Smedjegården och Åbogården. De gårdarna behandlas i separata inlägg.
Många gårdsbyggnader och gårdar brändes ner av danskarna år 1678, däribland Prästgården och Biskopsgården. Gårdarna byggdes därefter upp igen men de enda kvarvarande gårdsbyggnaderna från denna tid är Putsegårdens.
Biskopsgården och Gropegården tycks inte ha blivit indragna med de övriga under Holm lydande gårdarna år 1690. Gropegården innehades 1695 av Elias Parnovius som sålde den till handelsmannen Jacob Jürgensen som överlät huvuddelen av gården till E. Wagenfelt. Han sålde sin del till Olof Larsson år 1698.
1727 överlämnade Carl Drücker Biskopsgården samt Gropegården till kronan (staten) mot att han fick tillbaka de till staten indragna godsen Holm och Sannegården inklusive alla indragna underlydande gårdar.
1722 verkställdes teg- och solskifte, på Lundbys inägor. 1768 förrättades storskifte. Byn omfattade då 19 gårdar (hemman), Nordgården, Prästgården, Brämaregården, Gropegården, Biskopsgården, Jönsegården, Skomakaregården, Klockaregården, Pilegården, Andersgården, Länsmansgården, Fogdegården, Åbogården, Hökegården, Smedjegården och Letsegården samt Pölsebo, Stillestorp och Hallen utanför byn. Dessa hemman var fördelade på 35 gårdsbruk. En av Fogdegårdens brukningsenheter (hemmansdelar) hade namnet Flunsås och var bebyggd. Även andra hemmansdelar var bebyggda men i de flesta fall saknade de namn.
1829-36 genomfördes laga skifte. Antalet gårdsbruk hade då ökat till 57. Gårdarna låg mycket tätt och inte bara längs huvudvägarna utan i sammanträngda grupper. Vid skiftet flyttades 20 gårdsbruk ut från byn och bebyggelsen glesades ut. Av de gårdar som fick stanna kvar är några ännu bevarade bl.a. Letsegården och Putsegården. Gårdarna som flyttade ut är i dag försvunna.
1846 köptes Länsmansgården av Göteborgs stad för att där inrätta ett Räddningsinstitut för unga män med problem. Räddningsinstitutet har beskrivits som ett helvete för göteborgspojkar av de som var intagna där.
Fr.om. 1880-talet byggdes bostadshus utan anknytning till jordbruk på tomter avstyckade från de ursprungliga jordbruksfastigheterna. Bostadshusen var dels enklare arbetarbostäder, dels en mer påkostade fastigheter av villatyp. Flera av de gamla gårdarna moderniserades också genom nybyggnader och ombyggnader, såsom Letsegården och Skomakaregården. 1893 uppförde också en ny större mangårdsbyggnad på Letsegården som ännu finns kvar.
1906 inkorporerades Lundby socken med Göteborg. Bebyggelsen bestod då av 14 gårdar, Nordgården, Prästgården, Brämaregården, Putsegården, Gropegården, Biskopsgården, Smedjegården, Andersgården, Skomakaregården, Klockaregården Hökegården, Åbogården, Litsegården och Pilegården samt ett 30-tal bostadshus.
På kartan från 1906 ligger Nordgården längst i norr följt av Prästgårdens byggnader norr om kyrkan och Putsegården (som finns kvar) väster om Prästgården, Söder om Putsegården följer Gropegården, Brämaregården, Biskopsgården och Skomakaregården. Därefter Pilegården sydväst om Skomakaregården och Smedjegården sydöst om. Sydöst om Åbohus ligger Hökegården. Letsegården låg (och ligger) sannolikt precis utanför kartans nedre kant. Övriga gårdar har jag inte kunnat lokalisera och de kan mycket väl ha legat utanför själva byn. Andersgården lgger sannolikt lite nordöst om byn och öster om skolan.
1918 såldes Andersgården av familjen Anderberg som då ägt gården en tid. Journalisten Rolf Anderberg och hans bror Bengt Anderberg föddes på gården och efternamnet tog deras far Nikolaus (Nicke) Anderberg efter gården. Köpare av gården var ägarna av Smedjegården som redan tidigare ägnat sig att stycka av tomter för byggnation. På Smedjegården och Andersgårdens marker växte kåkstaden Rambergskvarteret fram.
Omkring 1930 lades jordbruket ner och byns karaktär förändrades sedan successivt. I södra delen drogs Stålhandskegatan fram och inne i bykärnan revs flera hus. De flesta av gårdarnas markegendomar, gårdsenheter och marker kom att köpas upp av Göteborgs stad i början av 1900-talet. En del köptes redan i slutet av 1800-talet.
På 1960-talet tillkom några större byggnader i utkanten bl.a ett ålderdomshem ritat av arkitekterna Boustedt och Heineman 1964 och ett församlingshem uppfört 1967. Rivningarna i området fortsatte på 1960-talet och 1970-talet, men på 1980-talet skapades en ”bevarandeplan”. Endast Putsegården fanns då kvar i oförändrat skick, men har förstörts under 2010-talet. Mangårdsbyggnaden på Letsegården från 1893 och en mangårdsbyggnad på Hökegården som flyttades till platsen år 1900 finns också kvar liksom en äldre mangårdsbyggnad från 1700-talet på Hökegården. Ett antal villor från 1800-talets slut finns också kvar.
Av gårdarna i Lundby by har tre gett namn till stadsdelar, Brämaregården, Biskopsgården och Länsmansgården. Ett antal har gett namn till gator som Åbogårdsgatan, Åbohusgatan, Gropegårdsgatan och Andersgårdsgatan.
Vi har fått en uppgift att Jönsegården byggdes (om) 1919 utnyttjande ett patenterat ”monolitbyggnadssystem”. Känner det kollektiva minnet till något om detta?. vi är mest intresserade att lära om systemet. MVH Anders.Kallner@gmail.com