Birger Simonsson

Birger Simonsson

Birger Simonsson, född 3 mars 1883 i Uddevalla, död 11 oktober 1938 i Stockholm, var en svensk målare. Föräldrarna var bokhållaren Johan Simonsson och hans hustru Maria f. Widerberg. Från 1915 gift med konstnären Ingrid Simonsson (f. Gustafsson, 1885-1977).

Simonsson studerade vid konstskolor utomlands och i Sverige i flera år:

vid Kristian Zahrtmanns målarskola i Köpenhamn hösten 1904. Där fick han bl a som kamrat norrmannen Henrik Sørensen och de blev vänner för livet. Sedan följde studier vid Konstnärsförbundets skola i Stockholm med Karl Nordström som lärare. Men kontinenten lockade: Académi Colorossi i Paris 1906, någon tid hos prof. Hölzel i Württemberg och slutligen de viktiga studierna hos Matisse 1908-1910.

Birger Simonsson tillhörde konstnärsgruppen ”De unga” som debuterade vid en utställning på Hallins konsthandel på Drottninggatan i Stockholm i mars 1909. Gruppen kom därför också att kallas 1909 års män. Utställningen 1909 innebar modernismens genombrott i Sverige.

I början av 1910-talet vistades Birger Simonsson främst i Göteborg. Han var 1914-16 tillsammans med vännen och målarkollegan Gösta Sandels bosatt i Kungälv. Åren 1916-19, bodde han återigen i Göteborg, sedan han utsetts till föreståndare för Valands rit- och målarskola där han också var lärare under samma period.

1919-26 bodde han i Paris. Somrarna tillbringades i Normandie, Sydfrankrike, och på svenska Västkusten. Från hösten 1926 till sin död 1938 var han bosatt i Stockholm med sommarvistelser på Västkusten, Torekov 1925-28 samt Koön vid Marstrand 1929-38. År 1931 blev han professor vid Konsthögskolan.

Han målade soldränkta bohuslänska landskap, kvinnor och barnporträtt. Simonsson är representerad vid Nationalmuseum i Stockholm.