Grundades 1845 då Fredric Malm fick överta järnexportrörelsen i D. Carnegie & Co tillsammans med en kompanjon. Fredric Malm (1811 — 56) hade sen 1942 varit ansvarig för denna del av verksamheten i D.Carnegie & Co. Firman var en av Göteborgs viktigare järnexportörer från 1800-talet mitt.
1856 blev släktingen Peter Wilhelm Malm (1825-65) delägare i firman och 1857 blev han ensam ägare. Efter hans död blev dennes bror Max Malm (1838-86) istället delägare. Under hans ledning växte firman och expanderade genom att skaffa sig ekonomiska intressen i de bruk vars järn de sålde, Svartå bruk och Elfsbacka bruk. Kontoret låg på Norra Hamngatan 4 där Max Malm också bodde efter att ett nytt hus uppförts i början av 1880-talet.
Efter Max Malms död drevs firman av hans och broderns änkor med broderns son direktör Fredric Hjalmar Wilhelm Malm (1857—1934) som den ene av prokuristerna. 1893 tvingades firman i konkurs då den hamnat på obestånd, sannolikt på grund av för stora lån till de olönsamma järnbruken.
Elfsbacka bruk (Östanås bruk) gick i konkurs 1894 och lades ner.
Svartå bruk tvingades för sin del inställa betalningarna 1894. 1896 ombildades verksamheten vid bruket till aktiebolag med fordringsägarna som delägare. Bruket drevs till 1966.
Källor:
Artur Attman, Göteborgs stadsfullmäktige 1863-1962, 1963
6 svar på ”Fr. Malm & Co”