Förutom i det Svenska Ostindiska Kompaniet arbetade ett mycket stort antal svenskar för det nederländska Ostindiska Kompaniet (VOC). Redan på 1600-talet började svenskar arbeta för VOC och på 1700-talet var det ganska många. Totalt beräknas 20 000 svenskar ha arbetat för VOC vilket är fler än det antal som arbetade för Svenska Ostindiska Kompaniet (SOIC). Av de 20 000 svenskarna var omkring 3 300 från Göteborg. Dödligheten för de som arbetade i VOC var mycket hög, mycket högre än i SOIC. Väldigt många svenskar slutade därför tjänstgöra i VOC på grund av att de dog. I Detta inlägg berör jag kortfattat en del av de svenskar som tjänstgjorde i VOC. För de beskrivna göteborgarna länkar jag till artiklar om dem. När det gäller göteborgare listar jag de som inte beskrivit med en länk till inlägg om dem.
En av de tidigaste svenskarna som arbetade för VOC var Fredrik Coyet (Coijet) född 1620 och död i Nederländerna 1689. Adlad 1649-11-20 tillsammans med brodern Peter Julius Coyet som var svensk diplomat. Fredrik Coyet tog tjänst i det Nederländska Ostindiska Kompaniet och blev 1644 medlem av domstolen i Batavia 1644. 1647 sändes han till den japanska staden Nagasaki som sändebud, men vägrades att bli mottagen, men återkom dock 1652 och fick då beträda posten, vilken han innehade till 1653. Han utnämndes till guvernör över den nederländska kolonin Formosa (idag Taiwan) år 1656.
Japansk Lacksköld med släkten Coyets vapensköld i mitten.
Även Baltzar Fredrik Coyet, son till Fredrik Coyet tog tjänst i VOC. Han föddes 1651 och dog 1728 i Batavia. Baltzar Fredrik Coyet blev 1675 kapten i svenska flottan, och deltog i Skånska kriget som befälhavare på olika örlogsfartyg. Han tillfångatogs i Slaget vid Köge bukt 1677, erhöll 1678 avsked ur svensk örlogstjänst och gick i nederländska ostindiska kompaniets tjänst. Coyet var 1697-1701 guvernör på Bandaöarna och från 1706 i Batavia (idag Djakarta). Gift med Constantia Pjerrard von Cojman.
Fredrik Julius Coyet, son till Baltzar Fredrik Coyet, var även han anställd i tjänst hos VOC. Han blev nederländsk guvernör på Java 1730, nederländskt extra ordinarie råd i Nederländska Indien (nuvarande Indonesien) 1731 och ordinarie råd 1735. Död barnlös 1736-09-05 i Batavia. Gift med Gertrud Margareta Goossens. Hans bostadshus i Batavia är det äldsta bevarade huset i Djakarta.
En svensk familj där många medlemmar kom att arbeta i VOC var Virgin. Fredrik Adrian Virgin (1724-1773), son till Bernhard Virgin som var stor godsägare i Bohuslän och militär och hans fru Christina Hedvig von Köhler, arbetade i det nederländska kompaniet och det gjorde också hans brorson Johan Claes Virgin (1754-1787) som bland annat arbetade på skeppet Bot under en resa till och från Batavia 1781-83. Christian Ludvig Virgin (1733-1808) tjänstgjorde sannolikt för sin del i Svenska Ostindiska Kompaniet och var sannolikt lärstyrman ombord på Prins Carl 1753-56. Han omnämns troligen i Carl Fredrik Adlers medicinska journal:
Intressant är att det som vi kan uppfatta som »modernt« fanns redan då; till exempel tog han sig an lärstyrman Christian Wirgin, 20 år, med »Morbus febris Synocha. non putris«. Adler önskade åderlåta honom, »men som han aldrig giordt det förn, ansåg han denna operation med horreur. Jag gaf honom therföre in kl.8 Antispasmod. Scrup.«
Gustaf Henrik Virgin (1777-1808), son till en kusin till Johan Claes Virgin, arbetade förmodligen också i VOC liksom hans bror Samuel August Virgin (1785-1834). I det nederländska Kompaniets register finns också en Adolf Fredrik Virgin som arbetade på skeppet Schelde 1787-88 under en resa till Batavia. Han tycks ha dött där i maj 1788. Han går inte att finna i Elgenstiernas Den introducerade svenska adelns ättartavlor så eventuellt tillhör han en annan gren av släkten Virgin än den svenska även om han var från Stockholm.
Henrik Wilhelm Alnoor, som sannolikt var en bror till Abraham Alnoor i det Svenska Ostindiska Kompaniet, var också en av dem som tog arbete i det nederländska Ostindiska kompaniet (VOC). 1757 gick han ut med fartyget Vietlust med destination Ceylon. Han dog året därpå i Asien. Även andra (nederländska) släktingar var anställda i det nederländska kompaniet.
Carl-Otto Lagercrantz (1754-1792), son till Jacob Lagercrantz som arbetade i det Svenska Ostindiska Kompaniet seglade också på Ostindien. Han gjorde det i tjänst hos det holländska Ostindiska Kompaniet (VOC). Han dog i Ostindien under tjänst ombord på kompaniets skepp Amphitrite.
En annan var Anders (Andries) Stockenström (1757-1811) från familjen Stockenström som hade en syssling i det Svenska Ostindiska Kompaniet, Erik Stockenström. Anders Stockenström reste från Sverige under våren 1781 och senare, 1782, återfinns han som ”quarter-gunner”, alltså ansvarig för 4 kanoner på VOC-skeppet ‘t Zeepaard på väg till Batavia (nuvarande Djakarta i Indonesien).
Han arbetade nio år på sjön med VOC (Nederländska Ostindiska Kompaniet) på resor i Indiska Oceanen vilket inkluderade slavhandel, frakt och handel mellan Kapstaden, Madagaskar och Ostindien.
Stockenström blev därefter bokhållare för VOC i Kapstaden fram till 1793 då han slutade. 1796 blev han anställd som sekreterare till landdrosten i Graaff-Reinet i östra Kap och åtta år senare blev han själv landdrost. Under hans tid som landdrost uppstod en blodig och allvarlig konflikt mellan Xhosa-folket och boerbosättarna. De ledde till militära sammanstötningar och 1811 dödades Anders Stockenström.
I nederländska Ostindiska Kompaniet, VOC, arbetade också en Emanuel Smedberg som lättmatros på skeppet Eik en Linde på en resa till Batavia 1787. Han reste tillbaka med Goede trouw år 1789. Sannolikt också på den resan som lättmatros. Om han var släkt med den familj Smedberg som hade flera medlemmar som arbetade i Svenska Ostindiska Kompaniet är inte känt.
Det finns också utlänningar som arbetade i det Svenska Ostindiska Kompaniet som också arbetat i eller kom att arbeta i VOC. En var Auguste Tabuteau som 1731-45 arbetade i det svenska kompaniet och därefter från 1749 i VOC, en annan var Arthur Abercromby som arbetade för det brittiska ostindiska kompaniet (EIC) som ung men som 1731 började arbeta för det svenska kompaniet. I Svenska Ostindiska Kompaniet blev han kvar till 1748. 1758 tog han sen arbete i det nederländska kompaniet och han dog i dess tjänst tre år senare.
Den mest kände svensken som arbetade i VOC var Carl Peter Thunberg som arbetade som extra fältskär på Schoonzicht med start 1771.
En göteborgare som tog tjänst i VOC var Olof Martinus Bergh. Han ska ha fötts i Göteborg 1643 och anställdes i VOC år 1665. Han arbetade för det nederländska kompaniet till sin död 1725. På skeppet Constantia som lämnade Texel den 8 okt 1665 var han skeppssoldat. Fartyget anlände till Kapstaden den 26 februari 1866 och till Batavia den 25 maj samma år. Bergh arbetade därefter för VOC i Batavia och på Ceylon (nuvarande Sri Lanka) fram till 1670 då han flyttade till Kapstaden. 1681 blev han fänrik och 1685 löjtnant.
Bergh blev vän med guvernören Simon van der Stel och utförde fler specialuppdrag och expeditioner för denne räkning. Dömdes 1686 för att ha stulit värdeföremål från ett förlist portugisiskt skepp. Han blev först internerad på Robben Island och sedan förvisad till Ceylon. Frikändes 1695 och återvände till Kapstaden. Under tiden som förvisad besökta han dock Kapstaden flera gånger. Vid återkomsten till Kapstaden blev han chef för garnisonen, medlem av det styrande rådet och senare även av det rättsliga rådet. Han ägde stora egendomar, fastigheter och använde sig av slavarbetskraft.
En annan göteborgare som var verksam i VOC bar troligen namnet Lars Hjelmström men heter i VOC-rullorna Laurens Helmstroom. Han fick arbete i VOC 1740 som matros på Berkenrode under en utresa till Asien.
1750 kom Lars Hjelmström tillbaks till Europa med fartyget Hof d’Uno efter att ha arbetat för VOC i Asien under 10 år. 1752 var han förste styrman på Snoek under en utresa till Batavia. Han återvände från Batavia samma år med Niewvijvervreugd sin anlände till Rammekens i Nederländerna den 21 juni 1753. 1754-55 kapten under utresa med skeppet Vosmar, 1757-1758 kapten på Vlissingen under hemresa från Batavia, 1758-1761 kapten på Vlissingen under en tur och returresa, 1762-1763 tur- och returresa med skeppet Velsen som kapten, 1766 kapten på Duinenberg under utresa och 1768 samma tjänst på Vrouwe Petronella Maria på hemresa 1768.
På resan med Duinenberg planerades myteri ombord av 23 fransktalande besättningsmän. Planerna avslöjades och myteristerna fängslades. De överlämnades till myndigheterna i Kapprovinsen, flera dömdes till döden och andra till långa fängelsestraff på Robben Island.
Hans Fagerdahl lämnade Göteborg 1709 men första gången han syns i VOC:s rullor är 1726 då han mönstrar som biträdande styrman på Oudenaarde för utresa till Asien. Skeppet anlände till Batavia strax före midsommar 1727. Han återvände därefter till Europa på Barbestein sin var framme i Rammekens den 17 juni 1728. Därefter blev han förste styrman på Kommerrust som lämnade Texel den 8 maj 1729, anlände till Kapstaden den 1 oktober och anlände till Batavia den 8 maj 1730. Återvänd eitll Europa ombord på Elisabeth som anlände till Texel den 13 juli 1731.
1734 återkom Hans Fagerdahl som kapten på Purmerlust som lämnade Texel den 21 januari 1734 och därefter når Batavia den 22 augusti efter två månader i Kapstaden från slutet av april. 1740 var han kapten på Ketel som gick i trafik mellan olika nederländska besittningar i Asien. Avslutade sin anställning i VOC den 4 juni 1743 och dog 1745 i Batavia.
Gottfrid Fröling (Godefrid Freuling) var fältskär på skeppet Lands Welvaren som avseglade 25 april 1701 från Texel. Fartyget anlände till Batavia 12 januari 1702 efter stopp på Annobon och i Kapstaden. Fröling var född i Göteborg och dog den 6 oktober 1703 någonstans i Asien.
Andra göteborgare i tjänst hos VOC:
Rudolf Klein (Roeloff Kleijn)
Jonas Myrman (Jonas Mierman)
Jacob Paulin (Carel Magnus Paulin)
Michiel van Zon
Jan Florin (Jan Florijn)
Jacob Handerson
Magnus Root
Lorents Lundberg (Lourens Lundeberg)
Anders Schröder (Andries Schreuder)
Jan Stridbeck (Jan Streijdbeek)
Andries Sweeris
Jan Keisers (Johannes Keijzer)
Anders Janson Forsman (Andries Janssen Vosman)
Mårten Hammar d.ä.
Börje Hammar
Andries Cristrum (som skeppspojke, en resa med Alkemade)
Sven Larsson Nosman, (en resa som ”gunner” en utresa med Vrouwe Kornelia Hillegonda och en hemresa med Geinweins)
Andra källor: S. Bertil Olsson och Karl-Magnus Johansson (red.), Sverige och svenskarna i den ostindiska handeln I, 2016