Jacob Paulin var en skeppare från Göteborg som ägde en tomt vid Ekelundsgatan. Han var gift med Maria Brandt, Hon gjorde personlig konkurs 1781 och uppgav då att hennes man hade resta till Nederländerna 10 år tidigare som kofferdikapten. Han avled enligt änkan år 1779 på en resa mellan Amsterdam och Batavia. De hade två döttrar, Elisabeth och Anna Margareta. Han tycks inte ha varit släkt med den familj Paulin som var aktiv i Svenska Ostindiska Kompaniet.
Av allt att döma är Jacob Paulin identisk med den man som går under namnet Carel Magnus Paulin i Nederländska Ostindiska Kompaniets rullor. Han tjänstgjorde 1768 som tredjestyrman på Oranjezaal som avgick från Texel i Nederländerna den 7 maj 1768., befann sig i Kapstaden 14 augusti till 19 september samma år och anlände till Batavia den 18 december 1768. Under hemresan som startade 21 maj 1769 tjänstgjorde han på Rijnsburg, okänt i vilken befattning. Skeppet ankom till Texel den 13 februari 1770 utan att angöra Kapstaden på vägen.
Nästa resa gjorde han som understyrman på Zon som lämnade Texel 24 december 1772 och var i Kapstaden 27 juni 1773. Där mönstrade han istället på Beekvliet som lämnade Texel redan 8 juni 1771 och anlände 31 augusti 1773 till Kap. Beekvliet lämnade Kap den 10 september samma år och anlände till Batavia den 28 november. Han återvände därefter till Europa med samma fartyg vilket lämnade Batavia den 21 januari 1774, var i Kap den 28 april och lämnade återigen den 16 april. Ankom till Texel den 2 sept. 1774.
På Vrouwe Kornelia Hillegonda som avseglade den 16 juni 1775 från Texel var han förstestyrman. Anlände till Batavia den 29 januari 1776. Samma tjänst hade han på Juno som avseglade från Bengalen den 21 november 1777, befann sig i Kapstaden 29 januari till 4 mars1778 och anlände till Rammekens i Nederländerna 5 juni 1778.
Därefter blev han kapten på Buitenleven som enligt S. Bertil Olsson i boken Sverige och svenskarna i den ostindiska handeln I avseglade från Texel den 19 oktober 1778. Men det ska enligt andra källor ha seglat från Goeree. Fartyget ska enligt Olsson ha blivit kraftigt försenat och inte anlänt till Kap förrän den 1 juli 1779. Orsaken ska ha varit att de inte lyckades ta sig ut genom engelska kanalen och tvingats angöra brittisk hamn två gånger mellan januari och mars 1779. På grund av detta förlorade han sin tjänst redan den 29 januari 1779. och fick nån form av bestraffning men var kvar ombord tills skeppet kom till Kapstaden.
Skeppet ska enligt den nämnda källan såväl som andra källor ha befunnit sig i Kap mellan 1 juli 1779 och 26 juli 1779 för att anlända till Batavia den 25 september 1779. Skeppet användes därefter enbart för trafik i Asien till det blev upphugget i Indien.
Andra källor: S. Bertil Olsson och Karl-Magnus Johansson (red.), Sverige och svenskarna i den ostindiska handeln I, 2016