Magnus Lagerström. Porträtt möjligen av C.F. Brander. Foto: SPA
Magnus Lagerström, född 16 december 1691 i Stettin, död 5 juli 1759, var en svensk översättare och direktör vid Ostindiska kompaniet. Gift med Clara Olbers (1713-1778), dotter till Johan Andreas Olbers (1673-1741).
Var son till regeringsrådet Magnus Laurin, adlad Lagerström, och Helena Engelcrona. Lagerström utbildades vid universiteten i Rostock, Greifswald, Wittenberg och Jena samt skaffade sig genom resor i Tyskland omfattande kunskaper på många områden.
Lagerström utnämndes 1712 till generalguvernementssekreterare i sin födelsestad Stettin men överflyttade med regeringen i samband med att staden upphörde att vara svensk år 1713 till Stralsund. När också denna stad slutade vara svenskt territorium år 1715 stannade Lagerström, vars familj mist sin förmögenhet, kvar med en knapp avlöning och begav sig efter krigsslutet till Stockholm.
1721 fick avsked med hovråds titel och en ringa garantilön vilken var så knapp att han måste tjänstgöra som auskultant i kommerskollegium och biträda presidenten i sitt ämbetsverk som enskild sekreterare. Han försörjde sig då vid sidan om med att författa och översätta böcker:
Lagerström tjänstgjorde som medhjälpare till rikshistoriografen Jacob Wilde och tilldelades uppgifter som korrekturläsare på Historiographi Regni boktryckeri, som Wilde startat 1722. Där lärde Lagerström känna Benjamin Gottlieb Schneider, en boktryckare som invandrat från Tyskland vid 1720-talets början. När Schneider 1726 etablerade en egen verksamhet anlitade han Lagerström för mer kvalificerade uppgifter. Ett av de första alster som Schneider lät ge ut på sitt tryckeri var en liten skrift om kreaturssjukdomar som Lagerström stod bakom. Därefter kom flera praktiskt orienterade småskrifter, handböcker och rådgivande häften.
Viktigare insatser gjorde dock Lagerström som översättare. Hans språkkunskaper var omfattande. Förutom latin, som var det språk som användes vid universiteten, talade och skrev han tyska, engelska, franska, holländska och danska. Han kunde även en del polska, spanska och italienska. Dessa kunskaper kom väl till pass i en period när intresset för översättningar till svenska ökade. Allt sedan tryckeritekniken införts i Sverige hade utbudet av tryckta skrifter i hög grad bestämts av statens behov för kyrka och universitet. Vid frihetstidens början märktes en viss marknadsorientering. Tryckeriägarna i Stockholm lät på eget initiativ översätta arbeten till svenska och finansierade utgivning utan statligt förhandsstöd. Denna utgivning hade en långsamt växande publik bland ståndspersoner och innebar att flera nya genrer introducerades på svenska.
År 1731 blev han sekreterare vid Ostindiska kompaniet i Göteborg. Han blev därigenom förmögen och köpte så småningom flera lantegendomar, däribland Clareberg och Stora Holm på Hisingen. Genom sitt giftermål med Clara Olbers år 1733 blev de 1741 också ägare till Livereds säteri i Håland. 1746 blev han direktör i Ostindiska kompaniet och planerade att bosätta sig på landet. Han erhöll året efter titeln kommerseråd och blev 1748 blev medlem av Vetenskapssocieteten i Uppsala samt samma år ledamot av Vetenskapsakademien. På 1750-talet lät han uppföra Gubbero landeris manbyggnad vid Redbergsvägen i Göteborg.
Som vetenskapligt intresserad såg Lagerström till att vetenskapligt utbildade män anställdes på de ostindiska skeppen, och att dessa gjorde anteckningar, vetenskapliga iakttagelser samt naturhistoriska och etnografiska insamlingar. De hemförda förvärven av dräkter, naturföremål, redskap, kartor, kinesiska böcker o.s.v. överlämnades till kungaparets, Carl von Linnés, Uppsala universitets och Vetenskapsakademiens samlingar.
Upptäck mer från Göteborgs historia
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
5 svar på ”Magnus Lagerström”