Ivar Fallenius startade 1891 en speditionsagentur i ett rum på Drottninggatan i Göteborg, men flyttade redan samma år till en tvårummare på Skeppsbron 1. Efterföljande år gick Leopold Leffler Jr in som kompanjon, varvid företaget bytte namn till Fallenius & Leffler. 1893 lämnade Leffler företaget, men företagsnamnet behölls:
Redan hösten 1893 upplöstes emellertid kompanjonskapet, och F. fortsatte rörelsen ensam. Med hjälp av några goda vänner ombildades firman till aktiebolag 1908 (kapital 60 000 kr.). Själv stod F. alltjämt i spetsen för företaget som verkställande direktör och var från slutet av 1940-talet också styrelseordförande. Som närmaste män hade F. från 1897 konsul Ture Jonsson (d. 1923), direktör Philip Bourn 1905—41 och från 1919 direktör Ivar Ahlstrin. Redan från början koncentrerade F. sig på speditionsverksamheten, och företaget växte från en blygsam början ut till en av de mera omfattande transport- och speditionsorganisationerna i landet. Firman ordnade såväl lokala omlastningsuppgifter som transportuppdrag över snart sagt hela världen. Småningom öppnades avdelningskontor i Stockholm, Malmö, Hälsingborg, Trelleborg, Borås, Eskilstuna och Norrköping. För lagring av massgods och styckegods har bolaget uppfört moderna magasin och lagerlokaler. För att rationalisera och effektivisera de stora spannmålsomlaslningarna inköpte F:s företag redan 1918 Sveriges enda flytande spannmålselevator (en s. k. skopelevator, monterad på en flytande pråm och försedd med apparatur för automatisk vägning av den lossade spannmålen). Senare har denna ersatts av den enda i Sverige befintliga s. k. redler-anläggningen av schweizisk tillverkning. Medan lossningskapaciteten för skopelevatorn var omkr. 30 ton i timmen, sker lossning med redler-anläggningen med en kapacitet av 160 ton i timmen.
Omlastningsfrågorna medförde, att F. började intressera sig för transporter av olika slag. Redan på 1890-talet hade firman ett par linjeagenturer, dock utan större omfattning. När Rederi a.-b. Nordstjernan 1904 startade Johnson-linjen, blev Fallenius & Leffler dess representant i Göteborg. Johnson-linjens storartade utveckling medförde en motsvarande utvidgning för F:s firma. En stor del av firmans personal fick småningom specialisera sig på de med agenturen förenade arbetsuppgifterna, såsom bokning av last och passagerare för de olika linjerna till La Plata, Mellanamerika samt Nord-och Sydpacific, liksom med fartygens klarering och expedition. Inrikes igångsatte F. före 1920 kanaltrafik mellan Göteborg och hamnarna i Vänern samt kanalvägen till Stockholm, men denna trafik nedlades 1923 efter avtal med Ångfartygs a.-b. Göta kanal och med delta samseglande rederier. Under namn av Fallenius-linjen bedrevs en omfattande kusttrafik mellan Göteborg, Stockholm och norrlandshamnar, med höjdpunkt 1926— 27, då ett 30-tal båtar här sysselsattes. Redan 1918 startade F. en reguljär godslinje Göteborg—Århus, först med ett norskt fartyg. Fallenius-linjen utvidgades 1930 till att omfatta även Ålborg; tre svenska båtar insattes på denna linje.
F:s bolag bedrev även en omfattande befraktningsverksamhet av tramptonnage. På bolagets olika klareringsavdelningar klarerades årligen fartyg på omkr. 3,5 miljoner ton d. w., från de minsta frakt-skutor till de största valkokerier. Kusttrafiken upphörde F. alldeles med 1937, bl. a. på grund av järnvägens konkurrens. I stället lät F. bolaget specialisera sig på lastbilstrafik, den s. k. fjärrtrafiken. År 1928 inköptes därför ett lastbilsföretag i Göteborg för trafik mellan Göteborg och Stockholm. Trafiken överläts på ett dotterbolag, Fallenius godstrafik a.-b., under direktör I. Ahlstrin. Denna gren av verksamheten har sedan ytterligare utvecklats och omändrats.
1942 köpte Lastbilscentralernas Riksförbund (LCR) 50% av aktierna i Fallenius Godstrafik AB som 1944 bytte namn till AB Godstrafik och Bilspedition (GBS). 1953 tog Lastbilscentralernas Riksförbund över den andel Fallenius & Lefflers AB ägde i AB Godstrafik & Bilspedition. Bilspeditions Transportörförening, en intresseförening för företagets transportörer, grundades 1957 och gick 1964 in som delägare via Bilspeditions Transportörer AB.. Senare skulle en del av aktierna i AB Godstrafik & Bilspedition återigen säljas till diverse åkeriföretag.
1970 slogs Fallenius & Lefflers AB, AB Nordisk Transport & Spedition, AB Skandiatransport och Transportkompaniet ihop till ett företag. Moderbolag i den nya koncernen blev ett nytt företag, Scansped AB, Transportkompaniet blev dotterbolag till Fallenius & Lefflers medan de tre andra aktiebolagen blev dotterbolag till Scansped. AB Nordisk Transport hade för sin del grundats av Louis Hanell i Trelleborg år 1919, AB Skandiatransport av Nils Flyckt i Trelleborg och Transportkompaniet hade grundats 1918 av major J. Lindnér genom övertagande av Stockholms Expressbyrå, Göteborgs Expeditionsbyrå samt Malmö Förenade Stuveri AB.
Ägare till Scansped år 1972 var Nils Flyckt med 39,7% av aktierna, Lars Hannell med 19,9%, Fallenius Speditions AB & Co KB med 17,2%och familjen Carstam med 19,8%. Via AB Skandiatransport var Scansped också tredje största ägare i AB Godstrafik & Bilspedition med 17,8% av rösterna i företaget. Större var Bilspedition Transportörer AB med 26 % av rösterna och Svenska Åkeriförbundet med 29,2 % av rösterna direkt och indirekt. Dessutom ägde Scansped via dotterbolagen 18,8% i AB Scanfreight och 75% i Förenade Godsterminaler AB. 1985 köptes Scansped av Bilspedition AB (tidigare AB Godstrafik & Bilspedition).
Idag heter Bilspedition Schenker och är tyskägt efter en kraftig expansion på 1980-talet och sedan styckning och avveckling på 1990-talet:
1980-talet var ett expansivt decennium där flera företag förvärvades: Wilsongruppen (1983), delägarskap i norska Linjegods (1984), Scansped inklusive det tidigare moderbolaget Fallenius & Leffler (1985), Cool Carriers (1987), Gorthon Lines (1988), Transatlantic (1988), ACL (1988) och en större aktiepost i Uddevalla Shipping (senare Frontline). 1986 köptes hälften av aktierna i finansbolaget Infina, vilket senare fusionerades med Independent. Tillsammans med Philipsons bildades fastighetsbolaget Coronado 1986.
Bilspedition börsintroducerades 1984 på Stockholmsbörsen och året efter på börserna i Köpenhamn och Oslo.
1990 förvärvades hälften av aktierna i Linjeflyg och 1991 finska Speditor, samtidigt som Gorthon Lines såldes till Bylock & Nordsjöfrakt (1990). Det europeiska nätverket fortsatte att byggas ut genom köp av tyska Nellen & Quack, delägarskap i italienska Castelletti och satsningar i Polen. 1992 startades verksamhet med inrikes postorderpaket i Sverige under namnet Privpak.
Till följd av finanskrisen och en förlust 1992 på 1,3 miljarder kronor avyttrades all verksamhet utanför kärnverksamheten: Coronado (1991), Independent (1991), Linjeflyg (1992), Svenska Orient Linien (1993), större delen av innehavet i Bylock & Nordsjöfrakt (1993-1994) och resterande del 1996, avveckling av Rederi AB Transatlantic (1993), hälften av aktierna i Cool Carriers (1994-1995) och ACL (minskad ägarandel genom nyemission 1994 och försäljning av resterande del 1996/1997).
Bilspedition bytte 1996 namn till BTL – Bilspedition Transport & Logistics och förvärvade samma år finska Houlintakeskus av Finnlines. Genom en nyemission blev Finnlines BTL:s största delägare. Finnlines sålde året efter BTL till tyska Stinnes och 1998 gick BTL samman med Schenker under namnet Schenker-BTL.
1999 förvärvade Stinnes resterande aktier i BTL och aktien avnoterades från börsen.
Upptäck mer från Göteborgs historia
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.