Cecilia Elise Beatrice Dickson, född 31 mars 1852 i Göteborg, död 18 januari 1941, var en av den svenska nykterhetsrörelsens pionjärer. Hon var dotter till James Jamesson Dickson (1815-85) och Eleonore Willerding (1821-1900) samt syster till James Fredrik Dickson (1844-98) med flera.
Åren 1882-1883 vistades Beatrice Dickson med sin mor i London, där hon kom i kontakt med Blåbandsrörelsen. Hösten 1883 startade redaktör Oskar Eklund tidningen Blå Bandet i Sverige.
Familjen Dickson finansierade utgivningen av tidningen genom att teckna många gåvoprenumerationer.
Den 2 januari 1884 höll man ett möte för trädgårdsarbetarna på familjeegendomen Överås i Göteborg och bildade Öfverås Blåbandsförening, den första i Sverige. Denna växte mycket snabbt och snart hade man över 400 medlemmar och beatrice Dickson spelade en central roll för dess verksamhet:
För nykterhetsarbetet torde B. D. ha varit en inspirerande och stödjande kraft. Det inträffade inom Överåsföreningen utbredda och upprepade avfall från nykterhetslöftet, vilka togo hårt på B.D:s jämvikt och gjorde sträng räfst nödvändig. Efter hennes, återkomst från en utrikes resa, som företagits på läkares krav, uteslötos mer än tre fjärdedelar av föreningsmedlemmarna. B. D. kvarstod sedan under ett femtontal år som sekreterare i sammanslutningen. Men hon överlät ledning och kontroll till en nyengagerad, manlig ordförande och sju husbesökare, som tillika verkade för ny och pålitlig rekrytering. Som rörelsens mecenat mottog B. D. nykterhetskongresser i sitt hem och beredde sina meningsfränder i Blå bandet egna lokaler inom Örgryte, sin hemkommun. Hon skänkte slutligen på 1930-talet den fastighet, där dessa lokaler voro inrymda. Den riksorganisation av Blå bandet, som jämsides med hennes eget initiativ vuxit fram i Stockholm, ägde likaledes hennes stöd, bl. a. under genombrottsåren för utgivandet av organisationens tidning.
Föreningen flyttade senare från Överås till lokaler i centrala Göteborg och bytte då namn till Sveriges första blåbandsförening. Beatrice Dickson var föreningens sekreterare i 15 år och höll de flesta föredragen vid mötena, som hölls två gånger i månaden.
År 1886 bildade Dickson även en blåbandsförening för fabriksarbeterskor, Föreningen Unga arbeterskors vänner, som hon själv blev ordförande för, och 1894 var Dickson med om att bilda Svenska kvinnors evangeliska nykterhetsförbund, vars ordförande hon var fram till 1926. Ur föreningen Unga arbeterskors vänner uppkom 1891 Göteborgsfilialen av Sveriges KFUK. Hon var ordförande i Göteborgs KFUK 1891-1916. Dickson var styrelseledamot i AB Göteborgssystemet 1907-1917.
Vid det nordiska nykterhetsmötet i Stockholm 1902 var Beatrice Dickson en av talarna. Rubriken på hennes tal var ”Den svenska kvinnan och nykterhetsrörelsen”.
Dickson startade en rad verksamheter för kvinnliga arbetare och deras barn:
På en gång praktisk och förutseende var hon vid 40 år omsider färdig att träda fram som organisatör, fördela arbetsgrenar, .anskaffa lokaler, uppsöka medhjälpare. ordna samkväm och söka kontakt med unga vänner. B. D. hade ett naturligt, realistiskt, stundom dramatiskt sätt att berätta och att vädja. Olika aftnar i veckan anslogos till uppbyggelse, bibel- och missionsstudium, föredrag, bildförevisning, sång, musik och annan underhållning. Ett i dåtidens Göteborg och Sverige föga brukligt samarbete mellan präster, frikyrkliga och lekmän, både kvinnliga och manliga, växte här fram. Därtill kom ungdomarnas självverksamhet, som för B. D. var ett önskemål. Ett inackorderingshem för arbeterskor i Gårda tillkom (1903) vid Gårdabo, som senare blev skola för sömnad och husligt arbete. Det följdes av matsalar för billig middags servering i skilda fabrikskvarter,. semesterhem för arbeterskor på Björkåsen (Landvetter), sommarhem för KFUK-medlemmar på Saltvik (Aekim), Kållereds skyddshem för unga flickor, barnträdgård och scoutanordningar. Det framhålles starkt från olika håll, att B. D:s personliga omtanke fortsatte att sammanhålla och besjäla hela verket. Skyddslingama kunde tidvis uppgå till 1,500 k 2,000. Det förekom »i femtio år» blott undantagsvis, att B. D. uteblev från måndagsmöten för arbeterskor. Hennes personliga inflytande utsträcktes till olika delar av den. svenska landsorten, som hon under ett kvartsekels resor besökte. Tillika anses B. D: s både praktiska kristendom och medverkan vid olika kongresser ha bidragit till den internationella färg, som utmärker den svenska KFUK-rörelsen framför grannländernas.