Böker, Laurentius Svenonis, f. i Göteborg, d. 19 mars 1696 därstädes. Studerade och konditionerade under 12 års tid och blev därunder student i Greifswald 2 aug. 1666; disp. 8 mars 1668 (Dissertatio historico-politico-juridica de magistratu politico; pres. Konr. Friedelieb), varvid han av hemstaden tillerkändes en gratifikation å 100 dir smt; student i Lund sept. 1668 som den första immatrikulerade studeranden av Göteborgs nation. Tjänstgjorde vid landskansliet i Skåne från 1672, bl. a. som landshövdingens hand-skrivare; stadssekreterare i Göteborg 1 jan. 1675; fullmäktig för staden vid riksdagarna 1678—82 och 1693 samt var därunder bl. a. ledamot av sekreta utskottet; ledamot av stora kommissionen 1680 —82; tillika rådman i Göteborg 25 apr. 1683 och lagman i Bohuslän under fem år; ledamot av ett flertal kommissioner. Gift med Margareta Silentz, d. före 1687.
B. är en av de första infödda göteborgare, om vilken det är känt, att han bedrivit akademiska studier. En avhandling, varpå han disputerade i Greifswald, är författad av honom själv och är anmärkningsvärd genom de däri förekommande uppgifterna om svenska förhållanden. Efter studiernas avslutande och en tids tjänstgöring vid landsstaten återbördades han till Göteborg såsom stadssekreterare och, senare, rådman. I dessa tjänster visade han sig som en dugande och kunnig man, varför han även av staden anlitades i andra offentliga värv. Så låg han 1678 i tretton veckor i högkvarteret för att pådriva stadens angelägenheter. Som riksdagsman måste han tydligen ha gjort sig gällande, då han 1680 insattes i den kommission, åt vilken räfsten med Karl XI :s förmyndare uppdrogs. Dock var det förgäves, han 1687 aspirerade på borgmästareämbetet i Göteborg och 1695 anhöll om mobilisering.
Vad som burit B: s namn till eftervärlden är emellertid mindre hans tjänstemannagärning än hans s. k. »brev» till Olaus Rudbeck d. ä. angående antikviteter i Göteborgstrakten av 30 jan. 1692, egentligen en ganska omfångsrik antikvarisk-topografisk avhandling, vilken han sände den beundrade författaren till Atlantikan att av honom användas vid utarbetandet av verkets tredje del.
Intresse för fornforskningen hade B. haft sedan barndomen, men hans dröm att få studera denna vetenskap och detta för Rudbeck hade ej gått i uppfyllelse. Själv var han ej ens personligen känd av denne, ehuru han 1680 rest från Stockholm till Uppsala endast för att se den store mannen, såsom han omtalar i »brevets» ingress.
Senare hade en i unga år avliden Uppsalastudent, Hans Braunjohan, som var bördig från Göteborg, förmedlat den förbindelse dem emellan, vilken ledde till författandet av B:s »brev». Detta är, som av det föregående framgår, att anse som ett arbete av en amatör, men det måste dock erkännas, att B. förskaffat sig en ganska omfattande beläsenhet; han citerar äldre auktorer såsom Plinius, Tacitus och Jordanes och nyare såsom Cluverius, J. Loccenius och Samuel von Pufendorf.
Mest har han dock utan allt tvivel som fornforskare lärt av Rudbeck i Atlantikans då utkomna båda första delar, som flitigt citeras. Det är sålunda i Rudbecks anda, som han genom godtyckliga analogier förklarar uppkomsten av sin hemtrakts ortsnamn: Landvetter hade enligt B. sitt namn av »landvetare», som från bergens höjder genom eldar underrättade om fiendens ankomst, Askim hade sitt namn av invånarnas askar eller farkoster, Hisingens namn härledde sig från ett äldre Hinsidingen osv.
Ytterligt få om ens några av hans ortnamnsförklaringar torde vara riktiga. Huvudparten av skriften fylles av en redogörelse för Offerhällen eller såsom han kallade den, Säveberget, vilket han identifierade med Plinius »Sevo, mons ingens qui initium Germani facit». Sävebergets namn och dess förläggande till Skandinavien var egentligen ett påfund av 1500-talsforskare, vilket upptogs av rudbeckianarna. — Rudbeck synes blott i mycket obetydlig utsträckning ha begagnat sig av B: s meddelanden i Atlantikans tredje del, som utkom 1698, och nämner honom ej som källa.
I något nyare antikvarisk-topografisk litteratur rörande Göteborgstrakten såsom E. Cederbourgs »En kort beskrifning öfwer staden Göteborg» (1739) hava däremot en del från B. hämtade notiser upptagits, men dessa hava sedan åter utdömts av P. A. Granberg. Som slutomdöme om B: s »brev» kan sägas, att det som vetenskaplig produkt är värdelöst men utgör en intressant exponent för rudbeckianismens ortshistoriska forskning. En av B. utlovad fortsättning av skriften synes ej ha kommit till stånd.
B. ägde på 1680-talet ett hus i Göteborg. År 1683 blev han därjämte delägare i Kvibergsnäs landeri invid staden och 1690 ensam ägare av samma egendom. På denna byggde han ett litet envåningshus, som nu är försvunnet, och anlade där en vacker trädgård. Om hans mera personliga egenskaper vet traditionen blott berätta, att han var känd för sin kvickhet.
Upptäck mer från Göteborgs historia
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.