Lazarus om Peter Hammarberg

Tillhörande en af stadens förnämsta köpmanssläkter af den så kallade ”gräddan”, föddes Peter Hammarberg i Göteborg år 1814.

Så väl hans far som hans farfar voro grosshandlare och riksdagsmän för Göteborgs stad i borgareståndet, den senare vid den märkvärdiga kröningsriksdagen i Norrköping år 1800. Peter Hammarbergs lefnadsbana blef också köpmannens.

Efter slutade skolstudier fick han anställning på den store hedersmannen Sven Renströms kontor och tillvann sig snart dennes odelade förtroende, helst som mellan dem båda fanns flera likheter i både lynne och karakter. Renström fann hos den unge kontoristen i hög grad de förträffliga egenskaper, som utmärkte honom själf: gudsfruktan, allvar, plikttrohet, arbetsförmåga och framför allt en orubblig hederskänsla. Därför ej att undra på, att Renström tog Hammarberg efter några års tjänst till sin kontorschef och omfattade den unge  mannen med så innerlig tillgifvenhet och vänskap, att i slutet af 1840-talet Hammarberg blef kompanjon i den ansedda firman Sven Renström & C:o.

De båda kompanjonerna kompletterade hvarandra, och under deras tjuguåriga samarbete rådde dem emellan blott vänskap och harmoni.

Renström var mycket sparsam och utgaf för egen räkning ej ett öre mer än som var nödvändigt, men var liberal i stort och frikostig att lämna bidrag till sådana välgörande ändamål, hvilka hans skarpa, genomträngande förstånd ansåg befogade, för att därigenom det afsedda ändamålet kunde vinnas. Däremot var Hammarbergs sparsamhet utpräglad snålhet, i smått som i stort, och den förvärfvade honom namnet ”Knusselpelle”. Renström var gammaldags gudfruktig, besökte kyrkan hvarje söndag, men förde aldrig sin religiositet på läpparna. Hammarberg däremot slöt sig till de frikyrklige och var i tankar, ord och åthäfvor s. k. ”läsare”.

På Renströmska kontoret fanns i kompanjonernas särskilda rum en mycket stor kassakista, hvartill var konstlås med endast två nycklar, hvaraf de båda kompanjonerna innehade hvar sin. En dag, då Renström satt vid sitt frukostbord en trappa upp i samma hus, kom kassören Ifvarsson uppspringande och skrek med andan i halsen: ”Grosshandlare Hammarberg ligger inlåst i stora kassakistan, och ingen af oss på kontoret kan öppna!”

Hammarberg skulle nämligen upptaga några handlingar ur denna kista, som var mycket djup, och klef for bekvämlighetens skull in i densamma, hvarvid locket slog igen, gick i lås, och ”Knusselpelle” låg skrikande inuti. Renström skyndade ned, låste upp kistan och befriade den halfkväfde kompanjonen ur sin olyckliga belägenhet. Denna händelse tillhör ännu i dag minnena från Göteborgs forna köpmannatid.

Renström var med sina öfverlägsna egenskaper Göteborgs främste och mest representative man, och under hans lifstid kunde icke Hammarberg uppnå någon mera framskjuten ställning.

Först sedan Renström gått hädan, fick Hammarberg upptaga en del af sin ansedde kompanjons många förtroendeuppdrag. Förut ledamot af stadsfullmäktige och handelsföreningen, blef han nu ordförande så väl i den senare som i handels- och sjöfartsnämnden samt dessutom styrelseledamot i Skandinaviska banken och Renströmska fondens förvaltning. Var ock i 12 års tid riksdagsman för Göteborgs stad i Andra kammaren. Ända till sin död var han ordförande i Göteborgs missionssällskap.

Hammarberg var en from och god man, som omfattade med varmt intresse allt som kunde främja gudsfruktan och goda seder, men var på samma gång icke ofördragsam mot dem, som hade andra åsikter än han själf. Han öfverlefde sin förre kompanjon i 19 år och efterlämnade en boupptecknad förmögenhet:

Tillgångar …… kr. 1,065,190:93
Skulder ……… „ 27,206:25
Behållning……. kr. 1,037,984:68.

Han hade dessutom förut, vid hustruns död, afvittrat sina två barn med 600,000 kronor.