Född i Montrose i Skotland och som förut omtalats son till en silfversmed därstädes, kom Robert Dickson till Göteborg redan år 1802 och började handel med uppköp och export af spiror, bjälkar och bräder. Affärerna gingo bra i början, i synnerhet sedan Napoleon i Tilsiterfreden år 1807, i vederlag för Finland från Sverige och ännu större rof från Turkiet, lyckats förmå kejsar Alexander att antaga kontinentalsystemet.
En stor transitohandel med alla slags engelska och kolonialvaror till ryska östersjöhamnar uppblomstrade för några år i Göteborg, men då kriget ånyo utbröt år 1812 emellan Frankrike och Ryssland samt Ryssland åter ingick förbund med England, upphörde denna onaturliga handel, och de göteborgska transitoaffärerna kommo i stockning och trångmål genom osunda spekulationer, stora lager och fallande värden. De förtjänta pengarna flögo sin kos långt hastigare än de hade vunnits, och ett af krisens offer var äfven Robert Dickson, som nödgades göra konkurs.
Emellertid lyckades Robert efter någon tid uppgöra med sina fordringsägare ett för sig billigt och fördelaktigt ackord, hvarefter han afhöll sig några år från affärer samt gifte sig med en förmögen änka.
Roberts två år yngre broder James hade år 1807 kommit till Göteborg och ägnade sin verksamhet åt import af billiga engelska bomullstyger och deltog icke i den stora transitohandeln, hvadan han gick oberörd ur den stora krisen och fortsatte att förse den tidens gårdfarihandlare med ”knallagods”.
Sedan stabla politiska förhållanden inträdt efter Wienerkongressen associerade sig de två bröderna Dickson, under firma James Dickson & komp., för bedrifvande af Roberts ursprungliga affär, trävaruaffären, med den äldre brodern Peter i London som förlagsman och osynlig delägare. På samma gång upphörde James’ förra affär med boråsare och knallar.
Huru firman uppblomstrade är förut berättadt vid skildringen af firman James Dickson och dess verksamhet i Vermland, likaledes vid kommerserådet James Dickson, hvadan därom nu är ingenting att tillägga.
De norrländska sågverken och hamnplatserna anlades under de äldre Dicksönernas senare tid af Roberts äldste son, James Dickson junior, den s. k. brukspatronen, hvilken är den egentlige grundläggaren af firmans norrländska affärer, hvilka han administrerade med en sällsynt skicklighet och hvarför skall noga redogöras i en kommande uppsats.
Robert Dickson hade icke sin broder James’ ståtliga utseende, utan var liten, tjock, tandlös och haltade på högra benet, men var ej heller stolt och öfversittare som brodern. Uppfostrad i den stränga presbyterianska läran, var Robert så att säga gammaldags gudfruktig, iakttagande noga sabbatens helgd och firande, utan att på något sätt slå öfver i den nuvarande skrytsamma fromheten. För öfrigt var han, ehuru måhända omedvetet, mycket humoristisk.
En dag hade firman Josephson & Lamm i Göteborg på börsen köpt 1,000 pund sterling af mäklaren Leffler och därå fått slutsedel med James Dickson & komp. som säljare. I firman Josephson & Lamm arbetade sex bröder Josephson, hvaraf fem voro lika rödhåriga som morötter och endast en var svarthårig. Denne sistnämnde, Semmy Josephson, numera en af Skandinaviska kreditaktiebolagets aldra störste aktieägare, infann sig på Dicksonska kontoret och begärde att erhålla tratta å dessa 1,000 pund sterling. Robert Dickson svarade:
— Det finnes ingen svärt Djosephson.
Herr Semmy tog då fram sin slutsedel, hvarpå Robert å nyo sade:
— Det finnes icke någon svärt Djosephson, skicka hit en af de små redde (röde) djuddarne, skall den få växeln.
Herr Semmy måste gå med oförrättadt ärende och skicka en af sina hårfagra bröder efter växeln.
Robert gjorde ofta promenader utom staden och kom så en gång till en grind, som öppnades af en mängd barn, hvilka utsträckte sina små händer för att få hvar sin grindslant. Robert tittade dem alla i händerna.
— Nej, ni ha så smutsiga händer! Hälsa edra mammor, att de tvätta er.
Nästa dag gick Robert åter ut genom samma grind och fann då alla barnen rena om händerna, hvilket belönades med en specieriksdaler till hvarje barn.
Robert Dickson utöfvade mycken välgörenhet och gjorde det vanligen i tysthet, i motsats till sin bror och Carnegie, hvilkas gifmildhet var af den skrytsamma natur, som åtföljer ett rymligt och sjukt samvete.
Carnegie och bröderna Dickson voro på sin tid Göteborgs rikaste köpmän och pretenderade anseende därefter, emedan guldet i Göteborg alltid har varit barometern på anseende.
Emellertid hade en fattig bruksbokhållare från Vermland, som kommit till Göteborg, skickad af sin principal att leverera och klampa plankor till Dicksons, börjat exportaffärer med järn och trävaror. Genom sitt utomordentligt skarpsinniga förstånd och sin omutliga redbarhet blef denne snart en farlig konkurrent för Dicksönerna. Sin klokhet och stora administrativa förmåga ställde han äfven oegennyttigt till samhällets tjänst, och han blef ordförande såväl i stadens kommunalstyrelse som i dess handels- och sjöfartsnämnd, dessutom riksdagsman för Göteborgs stad i borgarståndet. Denne var Sven Renström, hvilken bland alla millionärer ägde det största anseende och inflytande i Göteborg, och det kunde icke falla hvarken Dicksöner eller Carnegier in att bestrida honom första rummet i samhället. Inseende Renströms stora öfverlägsenhet, slöt sig Robert Dickson till honom på det närmaste. Renström, ehuru för egen person sparsam, var mycket välgörande, men pröfvade noga och gaf aldrig utan urskiljning. Stod Renströms namn på en lista, så skrefvo Dicksöner och andra millionärer obetingadt på. Stod ej Renströms namn på en för Dicksönerna framlagd lista, så svarades alltid: ”Gå först till Renström, och får ni bara hans namn på listan, så skrifva vi på”.
Robert Dickson efterlämnade en boupptecknad förmögenhet af:
Tillgångar ……. Kr. 3,647,072:87
Skulder ………. „ 121,107:71
Behållning…….. Kr. 3,525,965:16.
Han hade tio år förut, vid hustruns död, afvittrat sina barn med en half million.
I sitt testamente skänkte han 320,000 kr. till uppförande af arbetarebostäder i Haga och Majorna, sedan kallade ”Robert Dicksons stiftelse”, hvilket förordnande blifvit till stor nytta och mycken välsignelse för Göteborgs stad.
Idén till denna stiftelse hade han antagligen fått af Sven Renström.
Dessutom skänkte Robert Dickson 40,000 kr. till stipendier åt behöfvande studerande vid Upsala och Lunds universitet