Från början ett skattehemman med en kvarn vid en närliggande bäck. Så småningom gestaltades byggnaden enligt ståndsmässiga former. Det finns noteringar om Bö som herrgård sedan år 1485.
Justitiepresidenten i Göteborg, Peder Knutsson, senare adlad Bäfverfeldt, köpt en hälft av Bö år 1648. Gården såldes 1661 av hans arvingar till Johan Ellers. Därefter ägdes gården av stadens stämpelmästare Christian Nöthel, och i början av 1700-talet är Hans Svensson Böker brukare av halva gården och hans svägerska Margareta Ellers innehar den andra hälften. I Ortnamnen i Göteborgs och Bohus län står följande om Bö:
År 1736 står rådmannen Johan Ahlström som ägare efter gifte med Bökers dotter Johanna. Det var under hans tid som Linné under sin västgötaresa besökte Bö. År 1797 kom gården i den kända släkten Wetterlings ägo genom att Johannes D:son Wetterling köpte herrgården samtidigt som han också köpte Fräntorp. 1830 övertogs den av J F Silvander. Han hade fått en gedigen utbildning som han byggde på med studier utomlands. Genom markköp utökade han Bös ägor till 56 hektar och upprustade trädgården genom att anställa den kände tyske trädgårdsmästaren Frans Töpel som också anlagt Göteborgs Trädgårdsförenings trädgård.
Johan Fredrik Silvander avled 1867 i en ålder av 94 år. Sonen Fredrik Silvander övertog såväl gård som firma, men avled ogift år 1881, då systern Sophia och barn efter en andra syster fick ärva.
Genom köp och inlösen blev därefter Oscar Berggren ensam ägare till Bö och fortsatte att utöka herrgårdens ägor till förhållandevis billigt markpris. För detta skapades bolaget AB Böö Villastad vid mitten av 1890-talet. Från 1921 var greve Carl Gustaf Hamilton verkställande direktör i bolaget. Han var gift med en dotter till Oscar Berggren vid namn Elsa Margareta Berggren. Redan 1924 sålde bolaget herrgården till Göteborgs Stads Barnhus:
1924 sålde Barnhuset fastigheten till Pripps Bryggerier och köpte Bö herrgård där barnhemsverksamheten fortsatte fram till 1940. Till skillnad mot tidigare fick inte barnhemsbarnen separat skolundervisning utan gick i folkskolan tillsammans med andra barn. De behövde inte heller utmärka sig genom att gå i enhetliga kläder. Men ändå bildade barnhemsbarnen en grupp som höll samman och skilde sig från andra barn. De började och slutade varje dag med gemensam andakt och varje söndag gick hela skaran till gudstjänsten i Örgryte nya kyrka.
Sommaren 1940 lades barnhusverksamheten ner, mycket på grund av rädslan för kriget. Folkskolebarnen i Göteborg, även barnhusbarnen, evakuerades med sina lärare till landsbygden. Den egentliga barnhusverksamheten återupptogs inte och efter 200 år var dess historia slut. I stället hyrde barnavårdsnämnden i Göteborg Bö herrgård och fortsatte barnhemsverksamheten i kommunal regi fram till 1992.
Herrgården är i dag Montessoriskola och daghem som drivs av Stiftelsen Casa dei Bambini.
2 svar på ”Bö herrgård”