Henrik Herman Dittmer (1731-1811) växte upp i Göteborg som äldste son till Herman Dittmer (- 1759) – en av Karl XII:s officerare vilken deltagit vid Narva och senare suttit 18 år i rysk fångenskap. Han hemkom 1722 från Tobolsk och flyttades så småningom till Göteborg och tjänstgjorde också en viss tid som spion i Ryssland. Herman Dittmer var gift med Anna Oldekop (-1811) och fick minst 5 barn.
En bror till Herman Dittmer var Joakim Dittmer (1681-1755). Även denne hamnade i ryskt fångläger och hemkom föst 1722. Han åkte som agent till Moskva år 1724, blev adlad som von Dittmer år 1727 och 1729 kansliråd och sändebud (envoyé) vid det ryska hovet. 1738-41 var han landshövding i Nyslotts och Kymenegårds län i Finland. Han dog barnlös.
Istället för officerskarriären sökte sig Henrik Herman Dittmer till landets då mest expansiva och lönsamma företag – Svenska Ostindiska Compagniet med huvudkontor i Göteborg. Han började sin karriär som assistent vid kompaniet men avancerade till superkargör 1758. Som superkargör genomförde han 7 resor till Kanton. Som superkargör kunde man tjäna ordentliga pengar, dels genom sin andel av lasten (kunde vara så mycket som 2,5% av värdet), dels genom egen handel.
Henrik Herman Dittmer och brodern Joakim Ulrik Dittmer adlades med namnet af Dittmer år 1769. 1764 inköpte Henrik Herman Dittmer egendomen Rånnum. Han slutade på Ostindiska kompaniet 1781 och han kom därefter att ägna sina återstående år som lanthushållare på sin 1764 inköpta egendom Rånnum strax öster om Vänersborg tillsammans med sin fru Maria Liedgren. Hon insjuknade i astma och avled 4 maj 1811. Endast två månader därefter dog också Henrik Herman af Dittmer, 81 år gammal. 1815 såldes Rånnum av sterbhuset efter paret af Dittmer.
Joakim Ulrik Dittmer var packhusinspektör och ägare av Gunnebo innan han 1778 sålde egendomen till John Hall.
8 svar på ”Dittmer – militärer och superkargörer”