Advertisements

Upptäck historien - Familjerna, företagen och handelshusen

Säfveåns Ab

Säfveåns Aktiebolag

Del 6 av 17 i serien Sveriges handel och industri
Endast för medlemmar

Torreby

Del 9 av 9 i serien Gods och gårdar i Bohuslän
Endast för medlemmar

Niels Georg Sörensen

Niels Georg Sörensen (född 21 februari 1833 i Drøbak , avled den 21 juli, 1917 i Foss socken i norra Bohuslän var en svensk affärsman med norskt ursprung.

Han var son till en köpman, kapten och fyrförvaltare Abraham Georg Sørensen (född 1794) och Anne Elisabeth (Nancy) Samuelson (född 1801). Niels Georg Sörensen gifte sig 1859 med Magdalena Margarethe Dahl (1836-1861) dotter till köpman Hans Herlof Dahl (1801-1866) från Kristiansund. Hustrun dog i Stockholm 1861.

1871 gifte han om sig med den tretton år yngre Sofia (Lizinka) Elisabeth af Ugglas (1847-1924),  dotter till Louis af Ugglas (1814 -1880) från Stockholm. Hans första dotter Magdalena Margrethe Sörensen (1861-1924) från det första äktenskapet var 1883 gift med premiärministern och guvernören, Gerhard Louis de Geer af Finspång (1854-1935) . I sitt andra äktenskap hade han sönerna Olof Tryggve Sörensen (1879), Einar Folke Sörensen (född 1875) samt döttrarna Anna Elisabeth Sörensen (1874-1959) som var gift med Carl Gustaf Leuhusen (1865-1939) och Charlotte Antoinette Ingjerd Sörensen som dog som barn, bara 6 år gammal år 1883.

Reste till Spanien 1849, bara sexton år gammal och flera år. Också hans bröder Abraham Sörensen och Johan Sörensen (1830-1918) följde efter.

Från 1856 drev han träimportverksamhet i Barcelona tillsammans med Hans Astrup (1831-1898) från Molde som senare skulle bli norsk minister. 1861 startade firman en filial i  Stockholm med kontor i Flemingska Palatset  med Niels Georg Sörensen som ansvarig på plats. 1872 sålde Niels Georg Sörensen sin andel i företaget till Astrup. Han inveesterade pengarna i skogsegendomar och fastigheter samt startade sågverksbolaget Säfveåns AB i Göteborg tillsammans med sina bröder.

1872 köpte han det Fersenska palatset i Stockholm som bostad för sig och sin familj. Bröderna lämnade dock snart företaget och Johan Sörensen flyttade till Christiania (Oslo) där han etablerade sig i förlagsbranschen. Niels etablerade Sågvärksegarnes garantiförening och låg bakom flera uppfinningar han patenterade.

Han och hans familj var bosatta i det Fersenska palatset i Stockholm vilket år 1881 renoverades av de svenska arkitekterna Adolf Emil Melander (1845-1933) och Helgo Zettervall (1831-1907). Melander ritade också Torreby slott som Sörensen lät uppföra som sommarbostad år 1887 på Torreby egendom i Foss socken i norra Bohuslän.  Efter Sörensens död 1917 såldes det Fersenska palatset till Säfveåns AB som i sin tur sålde fastigheten år 1935. Torreby slott och egendom övertogs av hans tre barn i det andra äktenskapet. 1948 var de dock tvungna att sälja egendomen.

Fri översättning från norska Wikipedia med en del ändringar och tillägg.

Säfveåns AB som trävaruföretag

Del 4 av 8 i serien Trävarubolag

H.R Astrup (1831-1898) och Niels Georg Sörensen (1833-1917) grundade en trävarufirma i Barcelona 1855, Astrup & Sörensen, som där blev den största importören av trävaror. Niels Georg Sörensen flyttade 1861 till Stockholm för att sköta företagets filial i den svenska huvudstaden. Astrup flyttade 1864 själv till Stockholm och de båda kompanjonerna lade ner verksamheten i Spanien mot slutet av 1860-talet.

1868-1869 anlade de stället Skutskärs sågverk vid Dalälvens mynning.De utnyttjade platsens läge genom att flotta timret på Dalälven till Marmafjärden och sedan via en flottningsränna till Skutskär. Även en hamn byggdes i anslutning till sågen. 1872 lämnade Niles Georg Sörensen firman och 1885 sålde H.R. Astrup Skutskärs sågverk till Stora Kopparbergs Bergslags AB och flyttade till Norge.

Niels Georg Sörensen inköpet efter att han lämnat firman Astrup & Sörensen stora skogsegendomar i bl.a. Småland och Östergötland. Dessutom köpte han Sävenäs egendom vid Säveån utanför Göteborg. Där grundade han företaget Säfveåns AB och anlade år 1874 en stor ångsåg med hyvleri. Delägare i bolaget var bland annat hans både bröder Abraham Sörensen och Johan Sörensen samt Niels R. Parelius.

Företaget inköpte snart även Karlstads ångsåg där den huvudsakliga sågningen kom att lokaliseras. Vid Sävenäs i Göteborg inrättades en exportterminal och fabriker för vidareförädling av de sågade produkterna från Karlstad. Säfveåns AB och Sörensen inträdde också som delägare och intressenter i Mora-Vänerns Järnväg. Redan vid starten hade Säfveåns AB omkring 100 anställda i Göteborg och därefter ökade antalet anställda kraftigt med tiden. Vid mitten av 1880-talet hade företaget över 200 anställda, år 1890 360 anställda, år 1900 över 600 anställda och kring 1910 nästan 800 anställda.

1920 utgjorde styrelsen av G.L. De Geer (ordförande), J.A. Hansson, E.J. Nathorst-Böös, E.F. Sörensen (VD) och O.T. Sörensen.  De två sistnämnda var söner till Niels G. Sörensen medan Gerard Louis De Geer var gift med en dotter. Antalet anställda var totalt 1 100.

På 1920-talet kraschade Säfveåns AB ekonomiskt. Skandinaviska Kredit AB övertog ägandet,  tillgångar såldes av och på 1940-talet lades verksamheten i Göteborg ner och marken i Sävenäs sålde av efter hand. Bolaget var därefter vilande tills 1959 då det återupplivades som ett investmentbolag som fick överta Skandinaviska Bankens (tidigare Skandinaviska Kredit) aktier i Bolidens AB.

Andra källor: Artur Attman, Göteborgs Stadsfullmäktige 1863-1962, 1963

Sävenäs

Sävenäs säteri eller herrgård fanns inom det område som idag tillhör SKF. Nämnd 1604 i Nya Lödöses tänkeböcker, men är säkerligen äldre som gårdsbildning. Under senare delen av 1600-talet var gården ett säteri. Direktören i Ostindiska Kompaniet, Colin Campbell, köpte Sävenäs gård 1738.  Ägdes därefter av Jacob von Utfall och Olof Ström. En parkanläggning anlades vid mitten av 1700-talet och finns med på en lantmäterikarta från 1769, där en struktur med två lindalléer, tre dammar, en bäck och en traditionellt uppbyggd och stor rektangulär köksträdgård avbildas. I början av 1800-atlet ägdes gården av familjen Santesson.

1872 köptes Sävenäs av Niels Sörensen som år 1874 startade Säfveåns AB. Det var i början av 1900-talet landets största exportör av sågade och hyvlade brädor. Man övergick sedan till lådtillverkning. år 1900 hade företaget omkring 600 anställda. Delar av denna industrianläggning fanns kvar inom SKFs domäner till slutet av 1980-talet.

Sävenäs herrgård renoverades 1987 och innehåller nu möteslokaler och SKFs museum samt kallas kort och gott Herrgården. omfattar nu en huvudbyggnad, två flyglar och rester av en park. Byggnaderna har troligtvis tillkommit i mitten av 1700-talet, men huvudbyggnaden förändrades delvis i slutet av 1800-talet. Då byggdes taket om och en veranda i två våningar tillkom. Huvudbyggnaden är i två våningar och har sadeltak. Flygelbyggnaderna är i en våning och exteriören har tydlig 1700-talskaraktär med brutna valmade tak och enstaka smårutsindelade fönster. En allékantad strandpromenad har funnits längs Säveån och kan fortfarande anas av de minst 100-åriga askarna och kastanjerna på rad längs strandkanten. Det finns även andra synliga spår efter parken, bland annat gamla lindalléer öster om huvudbyggnaden, troligtvis 200 år gamla.

Vidkärr

Gård som till en början sannolikt låg på mark tillhörig Torpa by. Därefter ägd av Hospitalet i Nya Lödöse och senare av Hospitalet i Göteborg. 1772 friköptes gården av brukarna varefter den samma år såldes vidare till Lars Quiding. Ägdes av familjen Quiding under större delen av 1800-talet. Lars Quiding ägde också Fräntorp åren 1754-70. Under denna tid utvidgades gården genom en rad köp av mark, däribland hela Torpa by. Hela Vidkärr inklusive Torpa by köptes sent på 1800-talet av Säfveåns AB.

Vidkärr

Vidkärr

Säfveåns AB sålde så småningom, förmodligen 1926, hela Vidkärr inklusive Torpa till Göteborgs stad. På 1950- och 60-talet var herrgården ungdomsgård och idag är det bland annat en förskola i lokalerna.

Vidkärr

Vidkärr idag

Custos/Säfveån-gruppen

I tabell 3:6 [inte medtagen vid digitaliseringen] redovisas ägarstrukturen hos Skandinaviska Banken, AB Custos och Säfveåns AB. Inte heller här [hänvisar till ett stycke om Handelsbanken och Industrivärden] kan spåras någon egentlig kärna av stora gemensamm kapitalintressen. Ägarstrukturen i Säfveån (som är förhållandevis litet) avviker från Custos och bankens genom att bankens pensionsstiftelse och vissa andra stiftelser tillsammans äger ca 30 procent av totala röstetalet. Säfveåns aktier är fördelade på två serier, varav aktierna i den ena har tio gånger högre rösträtt än aktierna i andra serien och företrädesvis ägs av stiftelserna. En betydande indirekt samhörighet finns således mellan Säfveån och banken. Ser man på styrelsernas sammansättning visar det sig att av Custos sju ordinarie styrelsemedlemmar tillhör en både bankens och Säfveåns styrelse och dessutom ytterligare en bankens styrelse. Av Säfveåns fyra styrelsemedlemmar till förutom den ovannämnda ytterligare en bankens styrelse.

I Custos företrädde styrelsen vid 1963 års ordinarie bolagsstämma 19 procent av totala antalet röster på stämman. Dessa senare utgjorde i sin tur 14 procent av totala röstetalet ultimo 1962. I Säfveån företrädde styrelsen vid 1963 års ordinarie bolagsstämma en procent (efter röstreduktion 5 procent) av totala antalet röster på stämman. Dessa senare utgjorde i sin tur 33 procent av totala röstetalet ultimo 1962. Någon aktieägarförening finns varken i Custos eller  Säfveån.

I detta sammanhang bör även Investment AB Öresund nämnas. Bolaget blev ett renodlat investeringsbolag efter försäljning 1961 till Skandiakoncernen av sina dotterbolag inom sjöförsäkringsbranschen. De större ägarna i bolaget utgörs av representanter för olika stora affärsintressen i Skåne, som samtidigt tillhör Skandinaviska Bakens kundkrets. Investment AB öresund kan dock inte betraktas som ”närstående” banken.

[…]

Tabell 3:10 Custos/Säfveångruppens (Custos, Säfveån samt associerade företag och institutioner) ägandeintressen medio 1963*, antal anställda i Sverige 1960*

A:1 Säfveånkoncernen, 371 (A)
A:2 Custoskoncernen, 3 635 (A)
—- Wargöns AB
—- Gyllene Gripens Skofabriks AB
—- Svensk Filmindustri AB
A:3 Bankägda företag
(främst AB J.A.Wettergren & Co, 992
—————————————-
Summa för A: 4 998

B. Företag, vari gruppen har ett dominerande minoritetsintresse

1. Bolidens Gruv AB, 6 477 (A)
(19%, huvudsakligen via Säfveån)
—- AB Förenade Superfosfatfabrikerna (A)
—- Reymersholms Gamla Industri AB (F)
2. Billeruds AB, 7 457 (A)
(31% via Custos)
3. AB Klippans Finpappersbruk, 2 050 (A)
(38%, huvudsakligen via Custos)
4. Mölnlycke AB, 4 066 (A)
(36% via Custos)
—- AB Melka
—————————————-
Summa för B: 20 050

C. Företag, vari gruppen har ett starkt minoritetsintresse

1. Uddeholms AB, 15 204 (A)
(10%, huvudsakligen via Custos)
2. AB Volvo, 16 689 (A)
(6%, huvudsakligen via Custos)
—- Köpings Mek. Verkstads AB
—- AB Bolinder-Munktell
—- Volvo-Köpingverken
—- Svenska Flygmotor AB
3. Höganäs-Billesholms AB,3 253 (A)
(6% bl.a. via Custos)
4. Stribergs Grufve AB, 215
(33% via Uddeholm)
—————————————-
Summa för C: 35 361

D. Företag, vari gruppen tillsammans med annan ägargrupp har majoritetsintresse eller dominerande minoritetsintresse

1. Söderhamns Verkstäder AB, 456
(Skandinaviska Banken och Enskilda Banken äger vardera 50%)

E. Företag, vari gruppen har ett begränsat minoritetsintresse**

1. Investment AB Asken, 2 130 (A)
(6% via Custos och Säfveån)
—- Gamlestadens AB
2. AB Iföverken, 4 355 (A)
(6% via bl.a. Custos)
—- AB Rörstrands Porslinsfabr.
3. Skånska Cement AB, 3 614 (A)
(5% via bl.a. Custos)
—- AB Elementhus
4. AB Electrolux, 7 175 (A)
(14% via Custos)
—- AB Electrohelios
—- Electrolux Sv, Försäljnings AB
5. Svenska Tändsticks AB, 6 872 (A)
(11% via Custos)
—- AB Jönköping-Vulcan
—- Katrinefors AB
—- Arenco AB
6. AB Brusafors-Hällefors, 810
(16% via Klippan)
7. Elektriska AB A.E.G., 1 098
(13% via Billerud, Mölnlycke och Boliden, därjämte har Uddeholm 4%)
8. Svenska Entreprenad AB SENTAB, 525
(7% via Boliden)
9. Grycksbo Pappersbruk AB, 1 183
(5% via Klippan)
10. Köpkort AB, –
(30% via Custos)
—————————————-
Summa för E: 27 762

Summa A+B+C+D: 60 835

Summa A+B+C+D+E: 88 597

Koncentrationsutredningen II (SOU 1968:3)

Säfveåns AB – ett klassiskt investmentbolag

Ursprungligen grundades Säfveåns AB som ett sågverksbolag. Sågverksbolaget skaffade sig stora markinnehav i östra Göteborg. Den som startade bolaget var norrmannen Niels Georg Sörensen, tidigare engagerad i Norrlands skogsindustri tillsammans med H.R. Astrup. De båda hade en trävaruimportfirma i Barcelona tillsammans, Astrup & Sörensen. När denna firma upplöstes 1869 anlade de båda kompanjonerna Skutskärs sågverk tillsammans.

1872 upplöstes kompanjonskapet och Sörensen köpte egendomar i Småland och Östergötland. Han köpte också Sävenäs egendom vid Säveåns mynning och anlade där ett sågverk år 1874, Säfveåns AB. Delägare i bolaget var också hans två bröder Abraham Sörensen och Johan Sörensen samt Nils Parelius. I början av 1900-talet var Säfveåns AB en av Sveriges största exportörer av sågade och hyvlade trävaror. Från start hade bolaget 100 anställda, för att år 1900 vara över 600. 1910 var det över 800 anställda i föetaget. Bolaget drev utöver sågen i Göteborg också en ångsåg i Karlstad vid denna tid. Nils Parelius lämnade företaget år 1905 och startade eget sågverk på Hisingen.

På 1920-talet kom Säfveåns AB i ekonomiska problem på grund av hög upplåning som hade finansierat expansionen. Skandinaviska Kredit övertog företaget och 1932 nedsattes aktiekapitalet rejält. Sågningen i företaget höll sig bra till slutet av 1920-talet men därefter minskade produktionen successivt för att slutligen läggas ner vid mitten av 1940-talet. 1944 såldes stora delar av företagets mark kring Säveån till SKF. Säfveåns AB blev ett vilande bolag under Skandinaviska Kredits kontroll.

Säfveåns AB förvandlades år 1959 till ett investmentbolag och fick då överta Skandinaviska Bankens aktier i Boliden och i AB Custos. Säfveåns AB kontrollerades av tre stiftelser som styrdes av Skandinaviska Banken i Göteborg och blev en central pelare i ägargruppen Skandinaviska Banken/Custos. Säfveåns AB var ett av de klassiska bankanknutna investmentbolagen tillsammans med Investor, Providentia, Industrivärden och Custos.

Med start 1963 och långt in på 1980-talet köpte Säfveåns AB på sig en mängd olika bolag, som exempelvis Ekman & Co som köptes från familjen Ekman, Fastighets AB Bohus, Gustaf Fagerbergs AB, Knivman, Jacobson & Ponsbach (1983) och Victor Hasselblad AB. 1985 såldes Hasselblad vidare till Incentive AB (idag Gambro AB). 1983 bildades också finansbolaget Probo AB ur Jacobson & Ponsbach som ett separat dotterbolag till Säfveåns AB. Utvecklingsbolaget Investment AB Gothia var ett dotterbolag till Säfveåns AB från nån gång på 1970-talet.

Säfveåns AB kom senare (1986) senare troligen fusionera med AB Catena, det bolag som idag är bilhandelsbolaget Bilia AB. Probo, Ekman & Co, Fastighets AB Bohus samt Fagerberg var fortfarande dotterbolag till Catena år 1992. Samma år var också Catena en av de större ägarna i Bilspedition (numera Schenker) som då också ägde kylrederiet Cool Carriers (tidigare Saléns, idag NYK Cool) och Atlantic Container Line (ACL, idag ägt av Grimaldi Group).

AB Catena men bytte 1997 namn till Bilia efter att de rörelsdrivande dotterbolagen sålts eller avvecklats. Andelen i Bilspedition, som nu hette BTL såldes till Finnlines Oy samma år. Fastighetsdelen knoppades av under namnet Catena år 2006. Det dotterbolag till Bilia AB som idag heter Säfveån AB var förut finansföretaget Probo AB. Huvudägare i Bilia blev senare Hagströmer och Qvibergs bolag Investment AB Öresund. Huvudägare i Catena är Erik Selin och Endicott Sweden AB. Det senare bolaget är dotterbolag till Sten Mörtstedts londonbaserade fastighetsbolag CLS Holdings.

Läs mer: AV1, SVD1, 2, E24, VA, DN, TV,

Andra källor:
Koncentrationsutredningen SOU 1968:7
Aktieägarens Uppslagsbok 1969
C-H Hermansson, Monopol och storfinans – de 15 familjerna, 3.e uppl, 1971
Forsgren & Forsgren, Vem äger vad i svenskt näringsliv, 1972
Forsgren, Vem äger vad i svenskt näringsliv, 1976
Årsredovisning Säfveån 1983
Årsredovisning Catena 1992
Årsredovisning Bilia 1997
Artur Attman, Göteborgs Stadsfullmäktige 1863-1962, 1963

Skandinaviska Kredit (Skandinaviska Banken)

Under våren 1863 hölls ett nordiskt nationalekonomiskt möte i Göteborg. På det mötet och i en mindre krets lade den danske finansmannen C.F. Tietgen fram en plan på ett skandinaviskt-internationellt finansinstitut med säte i Köpenhamn. Det skedde i liten grupp av deltagare, däribland Oscar Ekman, Oscar Dickson, Olof Wijk, C.Fr. Waern och A.O. Wallenberg. Idén var en bank som genom emissioner och kapitalimport skulle förmedla stora investeringar till näringslivet. Målsättningen var att locka utländska investerare.

I verkligheten blev det hela något annat när banken grundades 1863. Oscar Ekman som blev den som drev projektet lyckades inte hitta några internationella placerare utan banken fick istället en i huvudsak svenska karaktär, mycket tack vare A.O. Wallenberg. Sätet för banken blev dessutom Göteborg istället för Köpenhamn. Namnet blev Skandinaviska Kredit AB och var Sveriges första aktiebank.

I den första styrelsen ingick Oscar Ekman (ordf.), C.Fr. Waern, J.W. Wilson, Peter Hammarberg, Olof Wijk, A.O. Wallenberg, Gillis Bildt (överståthållare och  senare regeringsmedlem, förfader till dagens utrikesminister Carl Bildt), Jules Stjernblad från Skånes Enskilda Bank, Henrik Davidson (chef för bankens Stockholmskontor) samt C.F. Tietgen (avgick redan 1866). Till VD utsågs den danskfödde Theodor Mannheimer. Banken fick sitt kontor i det så kallade Chalmerska huset på Södra Hamngatan 11. Huset var också Oscar Ekmans bostad och huvudkontor för D.Carnegie & Co.

Skandinaviska Kredit fick snabbt en ledande roll när det gällde utlåning til lindustriföretag och emissionsverksamhet. Man lämnade under 1860-talet betydande krediter till Rosendahl, Mölnlycke, Hellefors, Edsvalla och Bergvik och redan i början av 1870-talet var banken Sveriges viktigaste bank, även om Skånes Enskilda Bank var siffermässigt större.

Skandinaviska Kredit var helt avgörande för bildandet av ett av Sveriges tidiga storföretag, nämligen Trafik AB Grängesberg-Oxelösund (TGOJ). Bakgrunden var ett antal obligationslån till järnvägsbolag vars räntor inte kunde betalas. Tillsammans med Ernest Cassel, representant för ett engelst konsortium, The Swedish Association Ltd, som ägde majoriteten i de aktuella järnvägsbolagen samt några gruvbolag och bruk agerade Theodor Mannheimer och banken för att bilda TGOJ. Skandinaviska Kredit erhöll 20% av aktierna. Dessa såldes senare av till enskilda intressenter.

1896 drog sig Oscar Ekman tillbaks från posten som ordförande och ersattes av Olof Wijk d.y., som efter sin död 1901 ersattes av Ivar Waern. Stockholmskontorets chef Henrik Davidson dog 1895 och på hans post inträdde Karl Langenskiöld (ingift i familjen Ekman). 1901 blev denne dock chef för Riksbanken och ny chef i Stockholm blev då Jonas C:son Kjellberg. När Theodor Mannheimer dog år 1900 ersattes han av A. Andréen med Herman Mannheimer vid sin sida.

Banken köpte också upp andra banker, 1907 köptes Industrikredit AB i Stockholm och 1910 fusionerade man med den lika stora Skånes Enskilda Bank. Skandinaviska Kredit blev efter denna fusion utan konkurrens Sveriges största bank. Från 1910 hade man tre huvudkontor, Göteborg med Herman Mannheimer som chef, Stockholm med Jonas C:son Kjellberg och Malmö med Erik Malmsten. Carl Herslow (tidigare ordförande i Skånes Enskilda Bank) blev ordförande och Ivar Waern vice ordförande. Från 1911 blev L. Åkerhielm ordförande och William Gibson samt Carl A. Trolle vice ordförande.

Banken blev huvudfinansiär för flera storföretag i Göteborgsregionen, exempelvis familjerna Mark och Carlanders företag Claes Johansson & Co, Gamlestadens Fabriker och SKF, flera av stadens rederier samt Götaverken. Även vid Grängesbergsbolagets övertagande av AB Gellivare Malmfält och Luossavaara-Kirunavaara AB år 1903 spelade banken en betydande roll.

Övertagandet av andra banker fortsatte också, 1917 övertogs Sveriges Privata Centralbank, som självt övertagit Nordiska Kreditbanken samma år, 1918 övertogs Örebro Enskilda Bank (grundad 1837) och1919 Skånska Handelsbanken.

Banken kom också att bli den största kreditgivarna till Ivar Kreuger och hans spekulativa uppbygge av en svensk industrigrupp med Svenska Tändsticks AB (STAB) och Kreuger & Toll i centrum. Andra storkunder var Broström, SKF, Uddeholm, SKF och Bofors via Göteborgskontoret och Sockerbolaget (arvtagare till Carnegie), Kockums och familjen Wehtjes Skånska Cement och Skånska Cementgjuteriet (de två senare företagen skulle senare delvis hamna hos Stockholms Enskilda Bank).

I storbolagen Grängesberg, STAB och SKF ägd ebanken själv stora aktieposter och man hade stora lån till en rad bolag som krisade under 1920-talet. Däribland det gena emissionsbolaget Centralgruppen Emissions AB (som bland annat ägde de malmrättigheter som skulle ge upphov till bolaget Boliden), Riddarhyttan, Björkaasen i Nordnorge, separatorbolaget Baltic, Öresundsvarvet i Landskrona, Marma-Långrör (ägt av familjen Wijk), Claes Johansson & Co, Malmö Yllefabriks AB samt till spekulanterna Huldt och Knut Tillberg. Banken tvingades överta ägandet av flera av dessa krisbolag under 1920-talet för att säkra sina fordringar.

Boliden såldes till Kreuger 1929, men vid Kreugerkraschen 1932 kom bolaget tillbaka i bankens ägo. Genom att Skandinaviska Kredit varit Kreugers viktigste bankförbindelse drabbades banken hårt av Kreugerkraschen, både ekonomiskt och på annat sätt. Bankens renommé, främst i utlandet, försämrades på ett avgörande sätt. Även bankens stockholmschef Oscar Rydbeck drogs med i Kreugers fall, förlorade jobbet och blev förklarad i personlig konkurs. Kreugers imperium var precis som så många andra spekulanters, då som nu, byggt på lösan sand. Fiktiva värden spelade en stor roll och när kraschen försvann det mesta som ur en tom ballong. Banken döptes 1939 om till Skandinaviska Banken.

För att överta bankens industriintressen startade man 1937 investmentbolaget Custos som övertog Skandinaviska Bankens ägande i Fastighets AB Hufvudstaden, Riddarhyttan, Hellefors, Wargön, Marma-Långrör, Mölnlycke och Oxelösunds Jänverk med mera. Senare också en aktiepost i STAB.Tillsammans kom banken och AB Custos att utgöra centrum i en av Sveriges största storfinansgrupper.

Resultatet av Skandinaviska Bankens problem och sammankoppling med Kreugerkraschen tillsammans med att Svenska Handelsbanken hade en dynamisk ledning ledde till att Skandinaviska Banken blev omsprungen av Handelsbanken som blev Sveriges största bank. Skandinaviska Banken fortsatte dock att överta andra banker och växte också, 1939 övertogs Loftahammars Lån- och Sparkassa, 1942 AB Borås Bank och AB Dalslands Bank, 1944 Bankirfirman C.G. Cervins bankrörelse, 1945 target=”_blank”>Södermanlands Enskilda Bank AB och 1949 Göteborgs Handelsbank.

1959 gjordes det gamla sågverksföretaget Säfveåns AB om till ett investmentbolag och övertog bankens ägande i bland annat Boliden och Svetsmekano.

1963 var Skandinaviska Banken och Custos centrum i den tredje största svenska storfinansgruppen och central makthavare i gruppen var Sven Schwartz, Lars-Eric Thunholm, Tage Thomasson, Franz Hartmann och Gösta Liedberg. I styrelsen satt för övrigt även Dan-Axel Broström och Ernst Wehtje, vars bror Walter Wehtje satt i styrelsen för Stockholms Enskilda Bank.

1969 bestod bankens styrelse av Frans Hartmann (ordförande), Sven Hammarskiöld, Erland Waldenström, Dan-Axel Broström, Stig Gorthon, Kristian von Sydow, Sverre R:son Sohlman, Wilhelm Ekman (från samma familj som bankens initiativtagare Oscar Ekman), Nils Holmström, Per Carlsson, Sune Wetterlundh, Gunnar Engellau (Volvo), Lars-Erik Thunholm (VD), Ingemar Blennow (chef göteborgskontoret), Alf Åkerman (chef stockholmskontoret) och Hans-Cavalli Björkman (chef Malmökontoret). Bland de större ägarna fanns fortfarande familjen Mannheimer.

1972 fusionerades banken med Stockholms Enskilda Bank till Skandinaviska Enskilda Banken.

Direktörer i Skandinaviska Kredit / Skandinaviska Banken

Göteborg
Theodor Mannheimer, 1864-1900
A. Andréen 1900-1905
Herman Mannheimer, 1900-1930
Åke Belfrage, 1930-1946
Erik Lundh, 1946-1960
Ingemar Blennow, ?-1970

Stockholm
Henrik Davidson, 1865-1895
Karl Langenskiöld, 1895-1901
Jonas C.son Kjellberg, 1901-1917
Oscar Rydbeck, 1917-1932
Ernst Herslow, 1933-1946
Gustaf Söderlund 1946-1957
Lars-Erik Thunholm 1957-1971 (VD 1957-1971)
Alf Åkerman 1971

Malmö
Erik Malmsten 1910-1913
Holger Lauritzen, 1913-1919
Åke Belfrage, 1919-1930
Ernst C:son Herslow, 1930-1933
Ivar Åkerman, 1933-1951
Claes Lindskog, 1951-?
Hans Cavalli-Björkman, ?-1971

Läs mer: Sydsvenskan, SVD, VA,

Andra källor:
Vem äger Sverige?, SOU 1968:7
CH Hermansson, Monopol och storfinans – de 15 familjerna, 1971, tredje upplagan
Aktieägarens Uppslagsbok 1969, 1969
Artur Attman, Göteborgs Stadsfullmäktige 1863-1962, 1963
Jan Glete, Ägande och industriell omvandling, 1987

Skandinaviska Banken / Custos – göteborgskapitalets bank

Del 7 av 12 i serien Finansfamiljer i Göteborg

En gång i tiden hade Sverige tre stora affärsbanker, ja egentligen två stora och Wallenbergs Stockholms Enskilda Bank. Den ena finns än idag och är centrum för en finansgrupp. Det är Handelsbanken. Den andra stora affärsbanken var Skandinaviska Banken, innan 1939 Skandinaviska Kredit.

Skandinaviska Kredit grundades av det så kallade Göteborgskapitalet, dvs de olika handelsfamiljer som dominerade den tidiga svenska kapitalismen. Det handlar om familjer som Ekman, Dickson, Wijk, Waern, Mannheimer med flera. Andra familjer från det göteborgska handelskapitalet var istället inblandade i starten av Göteborgs Enskilds Bank, långt senare Götabanken, sedan Gota och konkurs i samband med bankkrisen i början av 1990-talet. Men även i denna bank intog familjen Ekman en viktig position, tillsammans Kjellberg, Röhss, Elliot och andra.

Men åter till Skandinaviska Kredit som alltså bildades 1863 och snabbt kom att bli en viktig bank för att finansiera nya företag och stora investeringar i befintliga företag. På kort tid blev banken en av Sveriges största och efter fusionen med Skånes Enskilda Bank år 1910 var banken Sveriges allra största. Bland viktigare bolag som banken var inblandad i startandet av, märks Bergslagernas Järnvägar och Trafik AB Grängesberg-Oxelösund inklusive järnmalmsbrytningen.

Utlåningen till mängder med bolag resulterade i att banken efter finanskraschen 1929 och den ekonomiska krisen i slutet av 20-talet och på 1930-talet fick överta en mängd olika företag och banken blev en Sveriges största företagsägare. Kreugerkraschen innebar dock ett besvär för Skandinaviska Kredit som kom i en likviditetskris och fick söka hjälp hos staten.

Bankernas ägande kom dock att avvecklas under 1940- och 1950-talet under stark press från Bankinspektionen. Skandinaviska Banken grundade därför AB Custos år 1937 för att ta hand om ägandet i de företag som banken kontrollerat. Sålunda överfördes de flesta av bankens aktieposter till AB Custos under 1940- och 1950-talen. På samma sätt bildade Handelsbanken investmentbolaget Industrivärden år 1944 och Stockholms Enskilda Bank (familjen Wallenberg) år 1946 Förvaltnings AB Providentia (numera fusionerat med AB Investor).

Bland de företag som AB Custos övertog ägandet av märktes Fastighets AB Hufvudstaden, Riddarhytte AB, Oxelösunds Järnverk AB, Marma-Långrörs AB, AB Arvika-Verken och AB Kvarnintressenter. 1959 ombildades dessutom det av banken ägda Säfveåns AB, förut ett såg- och trävaruföretag, till investmentbolag och övertog bankens ägande i Boliden AB. 1966 kvarstod bara textilföretaget AB JA Wettergren som direktägt av Skandinaviska Banken.

De tre företagen Custos, Skandinaviska Banken och Säfveån var intimt sammanknutna genom korsägande och personalunioner. Bolagen ägde delvis varandra och hade i huvudsak samma aktiägare utan att någon extren gruppp kunde anses kontrollera bolagen. Totalt fanns 1963 ungefär 61 000 anställda i företag som Custos/Skandinaviska Banken kontrollerade och gruppen var enligt Koncentrationsutredningen Sveriges tredje största finansgrupp. Detta skulle dock komma att ändras.

1972 fusionerades Skandinaviska Banken och Stockholms Enskilda Bank. Wallenbergs kom därmed att få ett kontrollerande intresse i banken. AB Custos blev därefter en egen ägargrupp tillsammans med Säfveåns AB, utan bankkoppling och utan familjekoppling. Gruppens betydelse minskade därefter ganska snabbt och i kontrollerade bolag (självt eller tillsammans med annan ägargrupp) fanns år 1977 endast 32 000 anställda (SIND 1980:5). De flesta av dessa anställda fanns i bolag som gruppen kontrollerade tillsammans med annan ägare, som Svenska Cellulosa AB (SCA) och Svenska Tändsticks AB (STAB). De största bolagen som gruppen kontrollerade själv var Höganäs AB och AB Cardo, fortsättningen på den sockerindustritrust som familjen Ekman bidragit till att starta år 1907. Ett av de centrala bolagen i gruppen var hela tiden också Investment AB Öresund.

1964 startade AB Custos ytterligare ett investmentbolag, AB Företagsfinans över vilket man släppte kontrollen efter 1972. 1977 kontrolleras detta bolag av tre lika stora ägare, Dunkergruppen vi AB Hevea, familjen Linander (Åkermans) och Custos-gruppen via AB Cardo och betraktas som en egen företagsgrupp kring byggbolaget ABV. En bit in på 1980-talet drogs bolagen Custos, Cardo och Öresund in i finansgruppen som bildades kring AB Volvo.

1986 köpte AB Volvo hela AB Cardo och införlivade livsmedelsverksamheten i den man redan köpt från staten. Numera ingår denna verksamhet i familjen Hagens bolag Orkla. Samma år köpte Volvo även Wilh. Sonesson AB och bildar av detta bolag Investment AB Cardo.

1995 blev Investment AB Öresund huvudägare i AB Custos och 2004 fusionerades bolagen och tog namnet Öresund. Dominerande ägare vid denna tid är Hagströmer och Qviberg.

I och med AB Custos, AB Cardo och Investment AB Öresund hamnade i finansgruppen kring Volvo upphörde Custos/Säfveån som egen finansgrupp. Säfveåns AB kom dessutom att bli ett dotterbolag till AB Bilia (senare AB Catena och sen AB Bilia igen), på den tiden ett dotterbolag till AB Volvo.

Läs mer: AV1, AV2, AV3, AV4, VA1, VA2, SEB1, Chalmerska huset, SEB2, Historiska Värdepapper, Theodor Mannheimer, Populär Historia, Företagsamheten,