Advertisements

Upptäck historien - Familjerna, företagen och handelshusen

Säfveåns Ab

En guide till Göteborgs stadsdelar – Munkebäck, Vidkärr och Sävenäs

Sävenäs var en gård som låg invid Säveån på den södra sidan längst västerut i SKF:s nuvarande fabriksområde. Huvudbyggnaden finns fortfarande kvar. Gårdens marker omfattade delar av nordöstra Örgryte socken söderut till berget i Bagaregården (Strömmensberg) och ungefär till där Härlandavägen idag möter Munkebäcksvägen och sedan ungefär i en linje till norra änden av Kaggeledsgatan och vidare till ungefär Ligustervägen i Fräntorp och en linje rakt norrut till Säveån. Området mellan Kaggeledsgatan och den tänkta linjen tillhörde Härlanda vilket var en del av Göteborgs stad från början.

1872 köptes Sävenäs av Niels Sörensen som 1874 bildade Säfveåns AB. Företaget köpte sen också Vidkärrs egendom och 1900 köptes Fräntorp. Vid Säveån byggdes brädgård och sågverk. Övriga delar av marken såldes till Göteborgs stad år 1924 efter att resterande delar av Örgryte socken införlivats med staden år 1922.

Redan innan bildandet av Säfveåns AB hade Statens Järnvägar börjat bygga bangården i Sävenäs. Mellan järnvägspåren i anslutning till bangården växte Sävenäs koloniområde fram. Det är rivet sen ett antal år tillbaka.

Områdena som tillhörde Sävenäs men söder om järnvägen bebyggdes med start på 1930-talet. Delarna väster av Munkebäcksgatan har nog historiskt uppfattas som en del av Bagaregården och öster om Munkebäcksgatan som Vidkärr. Idag kallas alltihop Munkebäck av yngre människor inklusive den modernare bebyggelsen med hotell, kontors- och industribyggnader längs med motorvägen men troligen villaområdet kring Kaggeledsgatan som fortfarande sannolikt kallas Vidkärr. Äldre människor kallar i allmänhet allt öster om Munkebäcksgatan för Vidkärr. För yngre är Vidkärr nog bara villaområdet och bebyggelsen runt Vidkärrs barnhem som väl iofs inte heter så längre då det lades ner 1976.

Vidkärr var en gård som från början sannolikt tillhörde Torpa by men sen blev en separat enhet. Ägorna som låg öster om nuvarande Kaggeledsgatan, norr och väster om nuvarande Lindhultsgatan och naturområdet mellan Torpa och Vidkärr började bebyggas i början av 1920-talet och de första husen i Vidkärrs villastad var klart 1922. För en del personer inkluderas även Torpa i Vidkärr. Länge hörde hela området till den officiella stadsdelen Sävenäs vilket också inkluderade Torpa och Fräntorp.

Idag ingår det som alla uppfattas om Sävenäs, dvs rangerbangården och industriområdet norr därom i primärområdet Torpa. I samma primärområde inkluderas också delar av det ursprungliga Göteborg västerut fram till Gamlestadsvägen i väst. Dessa områden tillhörde landerier som Ånäs och Kristinedal.

Munkebäck och/eller de västra delarna av Vidkärr ingår däremot i primärområde Kålltorp. Härlanda kyrka och kyrkoruin ligger också i detta primärområde liksom det egentliga Kålltorp. De östra delarna av Vidkärr inklusive själva gården Vidkärr ingår i primärområde Torpa.

Primärområden är från väster till öster, 202 Redbergslid, 203 Bagaregården, 210 Kålltorp och 211 Torpa.

Advertisements

Säfveåns Aktiebolag

Del 6 av 18 i serien Sveriges handel och industri
Endast för medlemmar

Torreby

Del 9 av 9 i serien Gods och gårdar i Bohuslän
Endast för medlemmar

Niels Georg Sörensen

Niels Georg Sörensen (född 21 februari 1833 i Drøbak , avled den 21 juli, 1917 i Foss socken i norra Bohuslän var en svensk affärsman med norskt ursprung.

Han var son till en köpman, kapten och fyrförvaltare Abraham Georg Sørensen (född 1794) och Anne Elisabeth (Nancy) Samuelson (född 1801). Niels Georg Sörensen gifte sig 1859 med Magdalena Margarethe Dahl (1836-1861) dotter till köpman Hans Herlof Dahl (1801-1866) från Kristiansund. Hustrun dog i Stockholm 1861.

1871 gifte han om sig med den tretton år yngre Sofia (Lizinka) Elisabeth af Ugglas (1847-1924),  dotter till Louis af Ugglas (1814 -1880) från Stockholm. Hans första dotter Magdalena Margrethe Sörensen (1861-1924) från det första äktenskapet var 1883 gift med premiärministern och guvernören, Gerhard Louis de Geer af Finspång (1854-1935) . I sitt andra äktenskap hade han sönerna Olof Tryggve Sörensen (1879), Einar Folke Sörensen (född 1875) samt döttrarna Anna Elisabeth Sörensen (1874-1959) som var gift med Carl Gustaf Leuhusen (1865-1939) och Charlotte Antoinette Ingjerd Sörensen som dog som barn, bara 6 år gammal år 1883.

Reste till Spanien 1849, bara sexton år gammal och flera år. Också hans bröder Abraham Sörensen och Johan Sörensen (1830-1918) följde efter.

Från 1856 drev han träimportverksamhet i Barcelona tillsammans med Hans Astrup (1831-1898) från Molde som senare skulle bli norsk minister. 1861 startade firman en filial i  Stockholm med kontor i Flemingska Palatset  med Niels Georg Sörensen som ansvarig på plats. 1872 sålde Niels Georg Sörensen sin andel i företaget till Astrup. Han inveesterade pengarna i skogsegendomar och fastigheter samt startade sågverksbolaget Säfveåns AB i Göteborg tillsammans med sina bröder.

1872 köpte han det Fersenska palatset i Stockholm som bostad för sig och sin familj. Bröderna lämnade dock snart företaget och Johan Sörensen flyttade till Christiania (Oslo) där han etablerade sig i förlagsbranschen. Niels etablerade Sågvärksegarnes garantiförening och låg bakom flera uppfinningar han patenterade.

Han och hans familj var bosatta i det Fersenska palatset i Stockholm vilket år 1881 renoverades av de svenska arkitekterna Adolf Emil Melander (1845-1933) och Helgo Zettervall (1831-1907). Melander ritade också Torreby slott som Sörensen lät uppföra som sommarbostad år 1887 på Torreby egendom i Foss socken i norra Bohuslän.  Efter Sörensens död 1917 såldes det Fersenska palatset till Säfveåns AB som i sin tur sålde fastigheten år 1935. Torreby slott och egendom övertogs av hans tre barn i det andra äktenskapet. 1948 var de dock tvungna att sälja egendomen.

Fri översättning från norska Wikipedia med en del ändringar och tillägg.

Säfveåns AB som trävaruföretag

Del 4 av 8 i serien Trävarubolag

H.R Astrup (1831-1898) och Niels Georg Sörensen (1833-1917) grundade en trävarufirma i Barcelona 1855, Astrup & Sörensen, som där blev den största importören av trävaror. Niels Georg Sörensen flyttade 1861 till Stockholm för att sköta företagets filial i den svenska huvudstaden. Astrup flyttade 1864 själv till Stockholm och de båda kompanjonerna lade ner verksamheten i Spanien mot slutet av 1860-talet.

1868-1869 anlade de stället Skutskärs sågverk vid Dalälvens mynning.De utnyttjade platsens läge genom att flotta timret på Dalälven till Marmafjärden och sedan via en flottningsränna till Skutskär. Även en hamn byggdes i anslutning till sågen. 1872 lämnade Niles Georg Sörensen firman och 1885 sålde H.R. Astrup Skutskärs sågverk till Stora Kopparbergs Bergslags AB och flyttade till Norge.

Niels Georg Sörensen inköpet efter att han lämnat firman Astrup & Sörensen stora skogsegendomar i bl.a. Småland och Östergötland. Dessutom köpte han Sävenäs egendom vid Säveån utanför Göteborg. Där grundade han företaget Säfveåns AB och anlade år 1874 en stor ångsåg med hyvleri. Delägare i bolaget var bland annat hans både bröder Abraham Sörensen och Johan Sörensen samt Niels R. Parelius.

Företaget inköpte snart även Karlstads ångsåg där den huvudsakliga sågningen kom att lokaliseras. Vid Sävenäs i Göteborg inrättades en exportterminal och fabriker för vidareförädling av de sågade produkterna från Karlstad. Säfveåns AB och Sörensen inträdde också som delägare och intressenter i Mora-Vänerns Järnväg. Redan vid starten hade Säfveåns AB omkring 100 anställda i Göteborg och därefter ökade antalet anställda kraftigt med tiden. Vid mitten av 1880-talet hade företaget över 200 anställda, år 1890 360 anställda, år 1900 över 600 anställda och kring 1910 nästan 800 anställda.

1920 utgjorde styrelsen av G.L. De Geer (ordförande), J.A. Hansson, E.J. Nathorst-Böös, E.F. Sörensen (VD) och O.T. Sörensen.  De två sistnämnda var söner till Niels G. Sörensen medan Gerard Louis De Geer var gift med en dotter. Antalet anställda var totalt 1 100.

På 1920-talet kraschade Säfveåns AB ekonomiskt. Skandinaviska Kredit AB övertog ägandet,  tillgångar såldes av och på 1940-talet lades verksamheten i Göteborg ner och marken i Sävenäs sålde av efter hand. Bolaget var därefter vilande tills 1959 då det återupplivades som ett investmentbolag som fick överta Skandinaviska Bankens (tidigare Skandinaviska Kredit) aktier i Bolidens AB.

Andra källor: Artur Attman, Göteborgs Stadsfullmäktige 1863-1962, 1963

Sävenäs

Sävenäs säteri eller herrgård fanns inom det område som idag tillhör SKF. Nämnd 1604 i Nya Lödöses tänkeböcker, men är säkerligen äldre som gårdsbildning. Under senare delen av 1600-talet var gården ett säteri:

I mitten av 1600-talet ägdes gården av Per Ribbing, och under Karl X Gustavs riksdagar i Göteborg 1658 och 1660 var den ett angenämt utflyktsmål för några herrar som deltog i mötena.

Johan Rosenhane skrev i sin dagbok den 5 april 1658: ”var jag med bror Schering, Per Ribbing och Carl Mörner att ro med båt ut till Per Ribbings gård Sävenäs och kommo samma afton tillbakas igen.” De fyra herrarna rodde knappast själva, det kunde annars ha varit en festlig syn. 23 april skrev Johan Rosenhane att han red med svåger Per Ribbing till hans gård Sävenäs. Varmt.

Även vid riksdagen 1660 gjorde Rosenhane 2 februari en utflykt till Sävenäs men knappast per båt, även om det var stort töväder dagen innan. 1682 köpte Gabriel Spalding Sävenäs av Ribbings arvingar.

Spalding sålde gården följande år till biskop David Wallerius, som dog 1689. Hans änka satt kvar på gården och sedan beboddes den av dottern, gift med biskop Poppelman, till 1738.

Direktören i Ostindiska Kompaniet, Colin Campbell, var den som köpte Sävenäs gård 1738.  Ägdes därefter av Jacob von Utfall och Olof Ström. En parkanläggning anlades vid mitten av 1700-talet och finns med på en lantmäterikarta från 1769, där en struktur med två lindalléer, tre dammar, en bäck och en traditionellt uppbyggd och stor rektangulär köksträdgård avbildas. I början av 1800-talet ägdes gården av familjen Santesson.

1872 köptes Sävenäs av Niels Sörensen som år 1874 startade Säfveåns AB. Det var i början av 1900-talet landets största exportör av sågade och hyvlade brädor. Man övergick sedan till lådtillverkning. år 1900 hade företaget omkring 600 anställda. Delar av denna industrianläggning fanns kvar inom SKFs domäner till slutet av 1980-talet.

Sävenäs 1920

Sävenäs 1920. Bild från Regionarkivet

Sävenäs herrgård renoverades 1987 och innehåller nu möteslokaler och SKFs museum samt kallas kort och gott Herrgården. Gården omfattar nu en huvudbyggnad, två flyglar och rester av en park. Byggnaderna har troligtvis tillkommit i mitten av 1700-talet, men huvudbyggnaden förändrades delvis i slutet av 1800-talet. Då byggdes taket om och en veranda i två våningar tillkom. Huvudbyggnaden är i två våningar och har sadeltak. Flygelbyggnaderna är i en våning och exteriören har tydlig 1700-talskaraktär med brutna valmade tak och enstaka smårutsindelade fönster. En allékantad strandpromenad har funnits längs Säveån och kan fortfarande anas av de minst 100-åriga askarna och kastanjerna på rad längs strandkanten. Det finns även andra synliga spår efter parken, bland annat gamla lindalléer öster om huvudbyggnaden, troligtvis 200 år gamla.

Vidkärr

Gård som till en början sannolikt låg på mark tillhörig Torpa by. Därefter ägd av Hospitalet i Nya Lödöse och senare av Hospitalet i Göteborg. 1772 friköptes gården av brukarna varefter den samma år såldes vidare till Lars Quiding. Ägdes av familjen Quiding under större delen av 1800-talet. Lars Quiding ägde också Fräntorp åren 1754-70. Under denna tid utvidgades gården genom en rad köp av mark, däribland hela Torpa by. Hela Vidkärr inklusive Torpa by köptes sent på 1800-talet av Säfveåns AB.

Vidkärr

Vidkärr

Säfveåns AB sålde så småningom, förmodligen 1926, hela Vidkärr inklusive Torpa till Göteborgs stad. På 1950- och 60-talet var herrgården ungdomsgård och idag är det bland annat en förskola i lokalerna.

Vidkärr

Vidkärr idag

Custos/Säfveån-gruppen

I tabell 3:6 [inte medtagen vid digitaliseringen] redovisas ägarstrukturen hos Skandinaviska Banken, AB Custos och Säfveåns AB. Inte heller här [hänvisar till ett stycke om Handelsbanken och Industrivärden] kan spåras någon egentlig kärna av stora gemensamm kapitalintressen. Ägarstrukturen i Säfveån (som är förhållandevis litet) avviker från Custos och bankens genom att bankens pensionsstiftelse och vissa andra stiftelser tillsammans äger ca 30 procent av totala röstetalet. Säfveåns aktier är fördelade på två serier, varav aktierna i den ena har tio gånger högre rösträtt än aktierna i andra serien och företrädesvis ägs av stiftelserna. En betydande indirekt samhörighet finns således mellan Säfveån och banken. Ser man på styrelsernas sammansättning visar det sig att av Custos sju ordinarie styrelsemedlemmar tillhör en både bankens och Säfveåns styrelse och dessutom ytterligare en bankens styrelse. Av Säfveåns fyra styrelsemedlemmar till förutom den ovannämnda ytterligare en bankens styrelse.

I Custos företrädde styrelsen vid 1963 års ordinarie bolagsstämma 19 procent av totala antalet röster på stämman. Dessa senare utgjorde i sin tur 14 procent av totala röstetalet ultimo 1962. I Säfveån företrädde styrelsen vid 1963 års ordinarie bolagsstämma en procent (efter röstreduktion 5 procent) av totala antalet röster på stämman. Dessa senare utgjorde i sin tur 33 procent av totala röstetalet ultimo 1962. Någon aktieägarförening finns varken i Custos eller  Säfveån.

I detta sammanhang bör även Investment AB Öresund nämnas. Bolaget blev ett renodlat investeringsbolag efter försäljning 1961 till Skandiakoncernen av sina dotterbolag inom sjöförsäkringsbranschen. De större ägarna i bolaget utgörs av representanter för olika stora affärsintressen i Skåne, som samtidigt tillhör Skandinaviska Bakens kundkrets. Investment AB öresund kan dock inte betraktas som ”närstående” banken.

[…]

Tabell 3:10 Custos/Säfveångruppens (Custos, Säfveån samt associerade företag och institutioner) ägandeintressen medio 1963*, antal anställda i Sverige 1960*

A:1 Säfveånkoncernen, 371 (A)
A:2 Custoskoncernen, 3 635 (A)
—- Wargöns AB
—- Gyllene Gripens Skofabriks AB
—- Svensk Filmindustri AB
A:3 Bankägda företag
(främst AB J.A.Wettergren & Co, 992
—————————————-
Summa för A: 4 998

B. Företag, vari gruppen har ett dominerande minoritetsintresse

1. Bolidens Gruv AB, 6 477 (A)
(19%, huvudsakligen via Säfveån)
—- AB Förenade Superfosfatfabrikerna (A)
—- Reymersholms Gamla Industri AB (F)
2. Billeruds AB, 7 457 (A)
(31% via Custos)
3. AB Klippans Finpappersbruk, 2 050 (A)
(38%, huvudsakligen via Custos)
4. Mölnlycke AB, 4 066 (A)
(36% via Custos)
—- AB Melka
—————————————-
Summa för B: 20 050

C. Företag, vari gruppen har ett starkt minoritetsintresse

1. Uddeholms AB, 15 204 (A)
(10%, huvudsakligen via Custos)
2. AB Volvo, 16 689 (A)
(6%, huvudsakligen via Custos)
—- Köpings Mek. Verkstads AB
—- AB Bolinder-Munktell
—- Volvo-Köpingverken
—- Svenska Flygmotor AB
3. Höganäs-Billesholms AB,3 253 (A)
(6% bl.a. via Custos)
4. Stribergs Grufve AB, 215
(33% via Uddeholm)
—————————————-
Summa för C: 35 361

D. Företag, vari gruppen tillsammans med annan ägargrupp har majoritetsintresse eller dominerande minoritetsintresse

1. Söderhamns Verkstäder AB, 456
(Skandinaviska Banken och Enskilda Banken äger vardera 50%)

E. Företag, vari gruppen har ett begränsat minoritetsintresse**

1. Investment AB Asken, 2 130 (A)
(6% via Custos och Säfveån)
—- Gamlestadens AB
2. AB Iföverken, 4 355 (A)
(6% via bl.a. Custos)
—- AB Rörstrands Porslinsfabr.
3. Skånska Cement AB, 3 614 (A)
(5% via bl.a. Custos)
—- AB Elementhus
4. AB Electrolux, 7 175 (A)
(14% via Custos)
—- AB Electrohelios
—- Electrolux Sv, Försäljnings AB
5. Svenska Tändsticks AB, 6 872 (A)
(11% via Custos)
—- AB Jönköping-Vulcan
—- Katrinefors AB
—- Arenco AB
6. AB Brusafors-Hällefors, 810
(16% via Klippan)
7. Elektriska AB A.E.G., 1 098
(13% via Billerud, Mölnlycke och Boliden, därjämte har Uddeholm 4%)
8. Svenska Entreprenad AB SENTAB, 525
(7% via Boliden)
9. Grycksbo Pappersbruk AB, 1 183
(5% via Klippan)
10. Köpkort AB, –
(30% via Custos)
—————————————-
Summa för E: 27 762

Summa A+B+C+D: 60 835

Summa A+B+C+D+E: 88 597

Koncentrationsutredningen II (SOU 1968:3)

Säfveåns AB – ett klassiskt investmentbolag

Ursprungligen grundades Säfveåns AB som ett sågverksbolag. Sågverksbolaget skaffade sig stora markinnehav i östra Göteborg. Den som startade bolaget var norrmannen Niels Georg Sörensen, tidigare engagerad i Norrlands skogsindustri tillsammans med H.R. Astrup. De båda hade en trävaruimportfirma i Barcelona tillsammans, Astrup & Sörensen. När denna firma upplöstes 1869 anlade de båda kompanjonerna Skutskärs sågverk tillsammans.

1872 upplöstes kompanjonskapet och Sörensen köpte egendomar i Småland och Östergötland. Han köpte också Sävenäs egendom vid Säveåns mynning och anlade där ett sågverk år 1874, Säfveåns AB. Delägare i bolaget var också hans två bröder Abraham Sörensen och Johan Sörensen samt Nils Parelius. I början av 1900-talet var Säfveåns AB en av Sveriges största exportörer av sågade och hyvlade trävaror. Från start hade bolaget 100 anställda, för att år 1900 vara över 600. 1910 var det över 800 anställda i föetaget. Bolaget drev utöver sågen i Göteborg också en ångsåg i Karlstad vid denna tid. Nils Parelius lämnade företaget år 1905 och startade eget sågverk på Hisingen.

På 1920-talet kom Säfveåns AB i ekonomiska problem på grund av hög upplåning som hade finansierat expansionen. Skandinaviska Kredit övertog företaget och 1932 nedsattes aktiekapitalet rejält. Sågningen i företaget höll sig bra till slutet av 1920-talet men därefter minskade produktionen successivt för att slutligen läggas ner vid mitten av 1940-talet. 1944 såldes stora delar av företagets mark kring Säveån till SKF. Säfveåns AB blev ett vilande bolag under Skandinaviska Kredits kontroll.

Säfveåns AB förvandlades år 1959 till ett investmentbolag och fick då överta Skandinaviska Bankens aktier i Boliden och i AB Custos. Säfveåns AB kontrollerades av tre stiftelser som styrdes av Skandinaviska Banken i Göteborg och blev en central pelare i ägargruppen Skandinaviska Banken/Custos. Säfveåns AB var ett av de klassiska bankanknutna investmentbolagen tillsammans med Investor, Providentia, Industrivärden och Custos.

Med start 1963 och långt in på 1980-talet köpte Säfveåns AB på sig en mängd olika bolag, som exempelvis Ekman & Co som köptes från familjen Ekman, Fastighets AB Bohus, Gustaf Fagerbergs AB, Knivman, Jacobson & Ponsbach (1983) och Victor Hasselblad AB. 1985 såldes Hasselblad vidare till Incentive AB (idag Gambro AB). 1983 bildades också finansbolaget Probo AB ur Jacobson & Ponsbach som ett separat dotterbolag till Säfveåns AB. Utvecklingsbolaget Investment AB Gothia var ett dotterbolag till Säfveåns AB från nån gång på 1970-talet.

Säfveåns AB kom senare (1986) senare troligen fusionera med AB Catena, det bolag som idag är bilhandelsbolaget Bilia AB. Probo, Ekman & Co, Fastighets AB Bohus samt Fagerberg var fortfarande dotterbolag till Catena år 1992. Samma år var också Catena en av de större ägarna i Bilspedition (numera Schenker) som då också ägde kylrederiet Cool Carriers (tidigare Saléns, idag NYK Cool) och Atlantic Container Line (ACL, idag ägt av Grimaldi Group).

AB Catena men bytte 1997 namn till Bilia efter att de rörelsdrivande dotterbolagen sålts eller avvecklats. Andelen i Bilspedition, som nu hette BTL såldes till Finnlines Oy samma år. Fastighetsdelen knoppades av under namnet Catena år 2006. Det dotterbolag till Bilia AB som idag heter Säfveån AB var förut finansföretaget Probo AB. Huvudägare i Bilia blev senare Hagströmer och Qvibergs bolag Investment AB Öresund. Huvudägare i Catena är Erik Selin och Endicott Sweden AB. Det senare bolaget är dotterbolag till Sten Mörtstedts londonbaserade fastighetsbolag CLS Holdings.

Läs mer: AV1, SVD1, 2, E24, VA, DN, TV,

Andra källor:
Koncentrationsutredningen SOU 1968:7
Aktieägarens Uppslagsbok 1969
C-H Hermansson, Monopol och storfinans – de 15 familjerna, 3.e uppl, 1971
Forsgren & Forsgren, Vem äger vad i svenskt näringsliv, 1972
Forsgren, Vem äger vad i svenskt näringsliv, 1976
Årsredovisning Säfveån 1983
Årsredovisning Catena 1992
Årsredovisning Bilia 1997
Artur Attman, Göteborgs Stadsfullmäktige 1863-1962, 1963

Skandinaviska Kredit (Skandinaviska Banken)

Under våren 1863 hölls ett nordiskt nationalekonomiskt möte i Göteborg. På det mötet och i en mindre krets lade den danske finansmannen C.F. Tietgen fram en plan på ett skandinaviskt-internationellt finansinstitut med säte i Köpenhamn. Det skedde i liten grupp av deltagare, däribland Oscar Ekman, Oscar Dickson, Olof Wijk, C.Fr. Waern och A.O. Wallenberg. Idén var en bank som genom emissioner och kapitalimport skulle förmedla stora investeringar till näringslivet. Målsättningen var att locka utländska investerare.

I verkligheten blev det hela något annat när banken grundades 1863. Oscar Ekman som blev den som drev projektet lyckades inte hitta några internationella placerare utan banken fick istället en i huvudsak svenska karaktär, mycket tack vare A.O. Wallenberg. Sätet för banken blev dessutom Göteborg istället för Köpenhamn. Namnet blev Skandinaviska Kredit AB och var Sveriges första aktiebank.

I den första styrelsen ingick Oscar Ekman (ordf.), C.Fr. Waern, J.W. Wilson, Peter Hammarberg, Olof Wijk, A.O. Wallenberg, Gillis Bildt (överståthållare och  senare regeringsmedlem, förfader till dagens utrikesminister Carl Bildt), Jules Stjernblad från Skånes Enskilda Bank, Henrik Davidson (chef för bankens Stockholmskontor) samt C.F. Tietgen (avgick redan 1866). Till VD utsågs den danskfödde Theodor Mannheimer. Banken fick sitt kontor i det så kallade Chalmerska huset på Södra Hamngatan 11. Huset var också Oscar Ekmans bostad och huvudkontor för D.Carnegie & Co.

Skandinaviska Kredit fick snabbt en ledande roll när det gällde utlåning til lindustriföretag och emissionsverksamhet. Man lämnade under 1860-talet betydande krediter till Rosendahl, Mölnlycke, Hellefors, Edsvalla och Bergvik och redan i början av 1870-talet var banken Sveriges viktigaste bank, även om Skånes Enskilda Bank var siffermässigt större.

Skandinaviska Kredit var helt avgörande för bildandet av ett av Sveriges tidiga storföretag, nämligen Trafik AB Grängesberg-Oxelösund (TGOJ). Bakgrunden var ett antal obligationslån till järnvägsbolag vars räntor inte kunde betalas. Tillsammans med Ernest Cassel, representant för ett engelst konsortium, The Swedish Association Ltd, som ägde majoriteten i de aktuella järnvägsbolagen samt några gruvbolag och bruk agerade Theodor Mannheimer och banken för att bilda TGOJ. Skandinaviska Kredit erhöll 20% av aktierna. Dessa såldes senare av till enskilda intressenter.

1896 drog sig Oscar Ekman tillbaks från posten som ordförande och ersattes av Olof Wijk d.y., som efter sin död 1901 ersattes av Ivar Waern. Stockholmskontorets chef Henrik Davidson dog 1895 och på hans post inträdde Karl Langenskiöld (ingift i familjen Ekman). 1901 blev denne dock chef för Riksbanken och ny chef i Stockholm blev då Jonas C:son Kjellberg. När Theodor Mannheimer dog år 1900 ersattes han av A. Andréen med Herman Mannheimer vid sin sida.

Banken köpte också upp andra banker, 1907 köptes Industrikredit AB i Stockholm och 1910 fusionerade man med den lika stora Skånes Enskilda Bank. Skandinaviska Kredit blev efter denna fusion utan konkurrens Sveriges största bank. Från 1910 hade banken tre huvudkontor, Göteborg med Herman Mannheimer som chef, Stockholm med Jonas C:son Kjellberg och Malmö med Erik Malmsten. Carl Herslow (tidigare ordförande i Skånes Enskilda Bank) blev ordförande och Ivar Waern vice ordförande. Från 1911 blev L. Åkerhielm ordförande och William Gibson samt Carl A. Trolle vice ordförande.

Banken blev huvudfinansiär för flera storföretag i Göteborgsregionen, exempelvis familjerna Mark och Carlanders företag Claes Johansson & Co, Gamlestadens Fabriker och SKF, flera av stadens rederier samt Götaverken. Även vid Grängesbergsbolagets övertagande av AB Gellivare Malmfält och Luossavaara-Kirunavaara AB år 1903 spelade banken en betydande roll.

Övertagandet av andra banker fortsatte också, 1917 övertogs Sveriges Privata Centralbank, som självt övertagit Nordiska Kreditbanken samma år, 1918 övertogs Örebro Enskilda Bank (grundad 1837) och1919 Skånska Handelsbanken.

Banken kom också att bli den största kreditgivarna till Ivar Kreuger och hans spekulativa uppbygge av en svensk industrigrupp med Svenska Tändsticks AB (STAB) och Kreuger & Toll i centrum. Andra storkunder var Broström, SKF, Uddeholm och Bofors via Göteborgskontoret och Sockerbolaget (arvtagare till Carnegie), Kockums och familjen Wehtjes Skånska Cement och Skånska Cementgjuteriet (de två senare företagen skulle senare delvis hamna hos Stockholms Enskilda Bank).

I storbolagen Grängesberg, STAB och SKF ägde banken själv stora aktieposter och man hade stora lån till en rad bolag som krisade under 1920-talet. Däribland det gena emissionsbolaget Centralgruppen Emissions AB (som bland annat ägde de malmrättigheter som skulle ge upphov till bolaget Boliden), Riddarhyttan, Björkaasen i Nordnorge, separatorbolaget Baltic, Öresundsvarvet i Landskrona, Marma-Långrör (ägt av familjen Wijk), Claes Johansson & Co, Malmö Yllefabriks AB samt till spekulanterna Huldt och Knut Tillberg. Banken tvingades överta ägandet av flera av dessa krisbolag under 1920-talet för att säkra sina fordringar.

Boliden såldes till Kreuger 1929, men vid Kreugerkraschen 1932 kom bolaget tillbaka i bankens ägo. Genom att Skandinaviska Kredit varit Kreugers viktigste bankförbindelse drabbades banken hårt av Kreugerkraschen, både ekonomiskt och på annat sätt. Bankens renommé, främst i utlandet, försämrades på ett avgörande sätt. Även bankens stockholmschef Oscar Rydbeck drogs med i Kreugers fall, förlorade jobbet och blev förklarad i personlig konkurs. Kreugers imperium var precis som så många andra spekulanters, då som nu, byggt på lösan sand. Fiktiva värden spelade en stor roll och när kraschen försvann det mesta som ur en tom ballong. Banken döptes 1939 om till Skandinaviska Banken.

För att överta bankens industriintressen startade man 1937 investmentbolaget Custos som övertog Skandinaviska Bankens ägande i Fastighets AB Hufvudstaden, Riddarhyttan, Hellefors, Wargön, Marma-Långrör, Mölnlycke och Oxelösunds Jänverk med mera. Senare också en aktiepost i STAB.Tillsammans kom banken och AB Custos att utgöra centrum i en av Sveriges största storfinansgrupper.

Resultatet av Skandinaviska Bankens problem och sammankoppling med Kreugerkraschen tillsammans med att Svenska Handelsbanken hade en dynamisk ledning ledde till att Skandinaviska Banken blev omsprungen av Handelsbanken som blev Sveriges största bank. Skandinaviska Banken fortsatte dock att överta andra banker och växte också, 1939 övertogs Loftahammars Lån- och Sparkassa, 1942 AB Borås Bank och AB Dalslands Bank, 1944 Bankirfirman C.G. Cervins bankrörelse, 1945 Södermanlands Enskilda Bank AB och 1949 Göteborgs Handelsbank.

1959 gjordes det gamla sågverksföretaget Säfveåns AB om till ett investmentbolag och övertog bankens ägande i bland annat Boliden och Svetsmekano.

1963 var Skandinaviska Banken och Custos centrum i den tredje största svenska storfinansgruppen och centrala makthavare i gruppen var Sven Schwartz, Lars-Eric Thunholm, Tage Thomasson, Franz Hartmann och Gösta Liedberg. I styrelsen satt för övrigt även Dan-Axel Broström och Ernst Wehtje, vars bror Walter Wehtje satt i styrelsen för Stockholms Enskilda Bank.

1969 bestod bankens styrelse av Frans Hartmann (ordförande), Sven Hammarskiöld, Erland Waldenström, Dan-Axel Broström, Stig Gorthon, Kristian von Sydow, Sverre R:son Sohlman, Wilhelm Ekman (från samma familj som bankens initiativtagare Oscar Ekman), Nils Holmström, Per Carlsson, Sune Wetterlundh, Gunnar Engellau (Volvo), Lars-Erik Thunholm (VD), Ingemar Blennow (chef göteborgskontoret), Alf Åkerman (chef stockholmskontoret) och Hans-Cavalli Björkman (chef Malmökontoret). Bland de större ägarna fanns fortfarande familjen Mannheimer.

1972 fusionerades banken med Stockholms Enskilda Bank till Skandinaviska Enskilda Banken.

Direktörer i Skandinaviska Kredit / Skandinaviska Banken

Göteborg
Theodor Mannheimer, 1864-1900
A. Andréen 1900-1905
Herman Mannheimer, 1900-1930
Åke Belfrage, 1930-1946
Erik Lundh, 1946-1960
Ingemar Blennow, ?-1970

Stockholm
Henrik Davidson, 1865-1895
Karl Langenskiöld, 1895-1901
Jonas C:son Kjellberg, 1901-1917
Oscar Rydbeck, 1917-1932
Ernst Herslow, 1933-1946
Gustaf Söderlund 1946-1957
Lars-Erik Thunholm 1957-1971 (VD 1957-1971)
Alf Åkerman 1971

Malmö
Erik Malmsten 1910-1913
Holger Lauritzen, 1913-1919
Åke Belfrage, 1919-1930
Ernst C:son Herslow, 1930-1933
Ivar Åkerman, 1933-1951
Claes Lindskog, 1951-?
Hans Cavalli-Björkman, ?-1971

Läs mer: Sydsvenskan, SVD, VA,

Andra källor:
Vem äger Sverige?, SOU 1968:7
CH Hermansson, Monopol och storfinans – de 15 familjerna, 1971, tredje upplagan
Aktieägarens Uppslagsbok 1969, 1969
Artur Attman, Göteborgs Stadsfullmäktige 1863-1962, 1963
Jan Glete, Ägande och industriell omvandling, 1987