Advertisements

Upptäck historien - Familjerna, företagen och handelshusen

David af Sandeberg

Vauxhall

Vauxhall var ett nöjespalats och värdshus för överklassen, vid området kring nuvarande Första Långgatan 10 i stadsdelen Masthugget i Göteborg. Utöver värdshuset, fanns där en större trädgård samt en dans- och konsertsal.

vauxhall1

Huset var ursprungligen ett landeri som från slutet av 1600-talet i flera generationer tillhörde släkten Amija. Källarmästare Johan Bartram Kitz (1712-1759) köpte år 1745 trädgårdsdelen för att där driva värdshus, som länge gick under namnet Kitziska trädgården.

Den som fick idén starta ett ordentligt värdshus på platsen invid Smala vägen var Peter Lamberg. Han hade övertagit egendomen av David Sandberg (adlad af Sandeberg), direktör i Ostindiska kompaniet. Sandberg i sin tur hade köpt anläggningen ”med hus, tobaksplantage och fiskdammar” för 20 100 daler. Satsningen var inspirerad av nöjeslokalen Vauxhall i London och fick därförsamma namn.

Den 15 augusti 1773 öppnades nöjespalatset för allmänheten och biljetterna kostade 1 daler silvermynt. Närmare 600 personer infann sig och bjöds på musik från en 14-mannaorkester samt mat och dryck.

Betjänter och folk med ”skinnkasketter och bindmössor” släpptes inte in och fick ej heller ens mot avgift vistas i trädgården. Det var ett nöjesställe för överklassen och inga andra. Speciellt Göteborgs officerare var förtjusta i stället.

Dåvarande hertig Karl (sedermera Karl XIII) och hans nyblivna fru Hedvig Elisabet Charlotta av Holstein-Gottorp besökte den 24 september 1774 Vauxhall, då omkring 1 000 personer var samlade på Vauxhall. Besöket upprepades 1779. Sju år senare besöktes stället av Gustav III, åtföljd av kronprins Gustav Adolf då stadens borgerskap passade på att ge en storartad fest på Vauxhall den 12 juli 1786.

Peter Lamberg överlät 1779 Vauxhall till doktor Evald Riben, som i sin tur redan 1780 överlät den till källarmästare Samuel Gabrielsson. Åtta år senare köptes Vauxhall av grosshandlare Samuel Dahlin, därefter av direktören för Ostindiska kompaniet Martin Törngren, senare av hovsekreterare C V Hjelm och handlanden Adam Gavin som ägde stora sillsalterier. I och med detta var storhetstiden för värdshuset över men det fortsatte sin verksamhet och hade författaren Johan Anders Wadman var en flitig gäst på Vauxhall då han vi denna tid bodde vid den närbelägna Breda vägen.

I början av 1820-talet förvandlades Vauxhall till bostäder, och den tidigare så uppskattade trädgården med 218 fruktträd fick ge plats för fler byggnadskvarter.

Vauxhall revs den 3 januari 1906. Delar av byggnaden flyttades enligt CRA Fredberg till Särö för att användas i andra byggnader.

Grunden till texten från Wikipedia, redigerad och ändrad.

Advertisements

Partille herrgård

Partille herrgård eller Slottet i folkmun, är en herrgård i centrala Partille i Partille kommun. Byggnaden har ett monumentalt läge på en höjd med utsikt över Säveåns dalgång. Sedan den 28 december 1995 är Partille herrgård byggnadsminne.

Herrgårdens historia går sannolikt tillbaka till 1300-talet, och i källorna nämns ett Partille stom på 1400-talet. Tillen början lär det ha varit ett kyrkohemman. Därefter var det ett kronohemman under Johan III:s tid. Den först kände ägaren var Oluff Nilsson, som 1583 köpte egendomen från kronan för 18 1/2 daler silvermynt samt två oxar. Kring 1632 köptes gården av presidenten i det nygrundade Göteborgs handelskollegium, Israel Noraeus. År 1676 köpte packhusinspektorn i Göteborg, Conrad von Braun-Johan (1636-1691; adlad 1690), Partille egendom. Braun-Johan var för övrigt gift med Sara Carlberg, faster till Bengt Wilhelm Carlberg – far till Carl Wilhelm Carlberg som senare kom in i bilden.

Under 1600-1700-talen tillhörde Partille herrgård flertalet adliga släkter, vilka utökade godsets jordareal väsentligt genom köp av kringliggande gårdar. En av de adelsmän som ägde gården under 1600-talet var Per Brahe. På en karta från 1702, upprättad av lantmätare Eric Kuus, syns att säteriets huvudbyggnad i trä låg på platsen för det nuvarande ”slottet”. Söder därom låg ekonomibyggnaderna och i sydöstra delen av den senare parken låg intill Björnekullarna en gård som hette Håkansgård, som tillhörde säteriet med en tredjedel.

Egendomen såldes 1763 av löjtnanten Jean Abraham Silfverhielm – som endast innehaft godset under kort tid – till grosshandlaren David Sandberg (1726-88).  År 1766 blev han direktör vid Ostindiska kompaniet, under den tredje oktrojen 1766-1787. Han adlades i december 1772 i Göteborg av Gustav III med namnet af Sandeberg.

Idéerna om ett herresäte i stor stil växte fram hos makarna af Sandeberg efter det att David blivit adlad. Till sin hjälp hade de hustrun Marys (1731-74) bror William Chambers, som var hovarkitekt i England och som varit superkargör på det svenska Ostindiska kompaniets fartyg ”Hoppet” tillsammans med David Sandberg på resan till Kanton 1748-49. 1773 påbörjade af Sandeberg uppförandet av den herrgårdsliknande gården i Partille. William Chambers hade sitt arkitektkontor i London och kontakten med honom fick ske brevledes. Herresätet i Partille har förknippats med Chambers inte minst för att svågern af Sandeberg i sitt brev av den 12 maj 1773 till arkitekten skriver om ”modellerna som du hade godheten att sända mig”.  Flera detaljer till herrgården var direktimporterade från England, såsom fönsterkarmar och dörrar. Möjligen kan William Chambers ha utfört översiktsritningar till herresätet i Partille, men äldre forskning har visat att arbetsritningarna är verk av  arkitekten Carl Wilhelm Carlberg.

William Chambers hade tidigare bistått sin andra syster Sara (1724-85), gift 1747-70 med engelsmannen Georg Bellenden (-1770) och omgift 1772 med Martin Törngren med ritningar till Råda säteri som uppfördes 1770-72 av Törngren.

Arkitekten Carl Wilhelm Carlberg var den som på plats som ansvarade för att Partille herrgård blev som planerat. Själva bygget kom igång senast i juni 1773 och 1777 var det mesta klart. Därefter företog Carlberg en utlandsresa, som kom att vara i nära fem år – från maj 1777 till januari 1782. Detta försenade väsentligt slutförandet av bygget och först 1780 stod herrgården inflyttningsklar. Huset uppvisar stora likheter med Sturehovs herrgård i Botkyrka, vilken uppfördes samtidigt av direktören i Svenska Ostindiska Kompaniet, riksrådet Johan Liljencrantz. Gemensamma nämnare är bland annat polykroma Mariebergskakelugnar och väggfält utförda av dåtidens skickligaste dekoratörer.

Partille herrgård

Partille herrgård

Huvudbyggnaden uppfördes av holländsk klinkert, som fraktats på segelfartyg till Göteborg, varifrån det transporterades uppför Säveån med dragare till Partille. De två gårdsflyglarna av trä uppfördes strax efter Carlbergs hemkomst. En lindallé planterades, från landsvägen och upp till den stora borggården och en stor trädgård med park anlades, på totalt cirka 14 tunnland. Arvingarna till af Sandebergs sålde huset år 1796 till Niklas Björnberg, som då var Göteborgs rikaste man och ligger begravd på Partille kyrkogård. År 1820 gästade Karl XIV Johan herrgården och år 1835 köptes herrgården av Evald och Herman Schmidt från Sachsen Altenburg. Mellan åren 1862-1871 fungerade herrgården som flickpension.

Genom en donation av ”Slottets” dåvarande ägare, Göteborgs Hyrverksaktiebolag och dess direktör C. Wincrantz, kunde all inredning och alla inventarier från stora salen och ett där bredvid liggande förmak i herrgården flyttas till Röhsska konstslöjdsmuseet år 1916. Rumsinredningarna återfördes 1994 till Partille herrgård vid det inre restaureringsarbete, som skedde i samarbete med länsantikvarie och Bohusläns museum. Partille kommun köpte in fastigheten 1922.

Herrgården övergick 1992 till Partille Kommunfastigheter AB, senare Partillebo AB. 1994 renoverades herrgården. Under större delen av 1900-talet har kommunal administration varit inrymd i herrgården. Efter restaureringen används herrgårdens bottenvåning främst till representation, borgerliga vigslar och liknande. Första våningen är fortfarande utställningslokaler medan andra våningen inrymmer lokaler för kommunledningen.

Törngren – Ostindiska kompaniet och Råda säteri

Del 4 av 36 i serien Ostindiska kompaniet

Martin Törngren (1735-1799) var direktör i Ostindiska kompaniet från 1786 till sin död. Han var gift i sitt första gifte med Sara Chambers (1724-?) som tidigare varit gift med George Bellenden, innehavare av en av Göteborgs största järnexportfirmor i slutet av 1700-talet. I Bellendens firma var Martin Törngren och Jonas Malm delägare (troligen Jonas Eriksson Malm). En syster till Sara Chambers, Maria (Mary) Chambers (1731-74) var gift med en direktör i Ostindiska kompaniet, David Sandberg (1726-88), senare David af Sandeberg. Bägge bröderna till Sara Chambers, John Chambers d.y. (1726-?) och William Chambers (1723-1796) var anställda inom Ostindiska. Martin Törngren gifte senare om sig med Lovisa Svartlock.

Martin Törngrens brorsdotter Gustava Törngren var gift med Gustaf Henrik Ekman (1774-1847) från den mycket inflytelserika och mäktiga göteborgsfamiljen Ekman, 1800-talets svar på familjen Wallenberg. En brorsons dotter, Charlotta (Lotten) Törngren (1813-1867) var gift med en borgmästare i Göteborg, Carl Henrik Ewert (1802-1882), i dennes tredje gifte. Innan dess var han gift med Hedvig Maria Ekman (1808-1842), dotter till nämnde Gustaf Henrik Ekman och Gustava Törngren, alltså kusin till den tredje frun.

Martin Törngren ägde för en period också värdshuset Vauxhall som låg i trakten av nuvarande Första Långgatan. och var några år, med start 1782, också delägare (tillsammans med Johan Schutz) i ett glasbruk samt ägare av ett sillsalteri vid gamla Älvsborgs slott i Klippan. Mellan 1760 och 1788 var han också direktör i Grönlandskompaniet som åren 1760-81 utrustade ettantal valfångarexpeditioner. Han var också delägare i Varvet Kusten.

I slutet av 1760-talet tog direktören i Ostindiska Kompaniet Martin Törngren över Råda Säteri genom en pantaffär och lät uppföra den huvudbyggnad i trä med två våningar och två flyglar som finns kvar än idag. Bygget var klart år 1771. Arkitekten var troligen svågern William Chambers. Martin Törngren avled 1799, men hans andra hustru Lovisa Svartlock, stannade kvar på Råda, där hon hade många aktade gäster, framför allt bland sin dotters litterära vänner. Paret Martin Törngren och Lovisa Svartlock hade en dotter tillsammans, Martina Törngren (1789-1875) och hon blev redan som 15-åring gift år 1804 med hovstallmästare Werner Gottlob von Schwerin och erhöll Råda i morgongåva.

Martina von Schwerin (f. Törngren)

Martina von Schwerin (f. Törngren)

Paret flyttade till Stockholm där Werner Gottlob von Schwerin arbetade för kungen. Martina Törngren väckte, trots sin ungdom, stor respekt i sällskapslivets salonger och blev bekant med storheter som Carl Gustaf von BrinkmanTobias SergelAtterbom och Frans Mikael Franzén med flera. Hon skapade en unik gästbok, en fönsterruta där gästerna kunde skriva sitt namn och hälsning med en diamant. Hon fick omfattande kontakter med det lärda Sverige och kom att brevväxla mycket och under många år med författaren Carl Gustaf von Brinkman, också diplomat och ledamot av Svenska Akademien.

Hon träffade Esaias Tegnér vid Ramlösa Brunn 1816. De skulle komma att hålla kontakt i många år genom brev och boklån. Efter fyra år var tiden mogen för Tegnér att besöka det Schwerinska godset i Sireköpinge i Skåne. Kontakterna fortsatte. Esaias Tegnér avled i november 1846. Martina hade då börjat få problem med reumatism och hade med åren blivit ensam då släktingar och vänenr dog allteftersom. Martina von Schwerins dotter dog 1839, hennes man 1840, hennes yngste son och Tegnér 1846 samt hennes förtrogne Carl Gustaf von Brinkman 1847. 1849 sålde hon Råda till Gustaf Ferdinand Henning och bosatte sig i en våning i Ekmanska Huset vid Domkyrkan i Göteborg. I den våningen levde hon till sin död 18 november 1875.

Werner Gottlob von Schwerin och Martina Törngrens son var Jules von Schwerin (1810-1880).

Chambers – superkargörer och kungliga arkitekter

Del 3 av 36 i serien Ostindiska kompaniet

John Chambers d.ä. (1695-1735) var handelsman i Göteborg och delägare i firma Chambers & Pehrsson (eller Chambers & Piersson). Hans son John Chambers d.y. (1726-?), var verksam som superkargör för Ostindiska kompaniet i Kanton mellan 1769 och 1772 (utresa som superkargör med Cronprins Carl Gustaf, ersatt på hemresan av Jean Abraham Grill) och också bl.a. som superkargör på Götha Lejons resa till Surat och Kanton 1750-52,  Prins Carl 1753-56 samt 1765-66 och Prinsessan Sophia Albertina åren 1760-61. I allmänhet var också Anders Gothéen, John Irvine och Joh. Fredr. Pettersson superkargörer tillsammans med John Chambers. På första resan med Prins Carl var David Sandberg också superkargör och på sista var en av kollegorna Henrik Wilhelm Hahr.

John Chambers d.ä. var gift med Sara Elphinston (-1740). Sannolikt var hon släkt med George Elphinston som var styrman och kapten i Ostindiska kompaniet mellan omkring 1740 och 1756. Han var helt säkert släkt med Johanna Elphinston som var gift med den brittiske handelsmannen Alexander Bornett som var verksam i Göteborg. Kanske är George Elphinston faktiskt samme man som den George Elphinston (1721-77) som var kapten och direktör i danska ostasiatiska kompaniet.

William Chambers (1723-1796), en bror till John Chambers d.y. var också superkargör i Ostindiska kompaniet. Han arbetade för kompaniet 1740-49 och genomförde ett par resor till Fjärran Östern bl.a. en resa som superkargör ombord på Hoppet åren 1748-49 tillsammans med David Sandberg, Henrik König och Daniel Krüger. William Chambers blev senare arkitekt och flyttade till England där han bland annat designade byggnader för Kew Gardens, tillbyggnader/tillägg till Marlborough House, byggnader i Richmond ParkSomerset House med mera. Han var också teckningslärare för den brittiske kronprinsen och blev sen kunglig arkitekt för George III. Han hjälpte bl.a. den brittiske kungen att sätta upp Royal Academy i England. Från 1766 var han medlem av Kungliga Vetenskapsakademin i Sverige.

William Chambers

William Chambers

John och William Chambers ena syster, Maria (Mary) Chambers (1731-74) var gift med en direktör i Ostindiska kompaniet, David Sandberg (1726-88), senare David af Sandeberg. En annan syster, Sara Chambers (1724-85), var först gift med George Bellenden (-1770), ägare av en sin tids största exportfirmor i Göteborg och i andra giftet gift med Martin Törngren (1735-1799), direktör i Ostindiska kompaniet från 1786 till sin död.

Af Sandeberg – Sandhems bidrag till adeln

Del 2 av 36 i serien Ostindiska kompaniet

Sandhem är en liten håla med en järnvägsstation på järnvägen mellan Falköping och Jönköping. Från Sandhem flyttade Gabriel Sandberg eller hans far till Göteborg. I vilket fall som helst så blev Gabriel Sandberg handlande i Göteborg. Hans son David Sandberg (1726-88) gifte sig med Maria (Mary) Chambers (1731-74). Hon var dotter till John Chambers d.ä. (1695-?) och syster  till John Chambers d.y. (1726-?), verksam som superkargör för Ostindiska kompaniet i Kanton mellan 1769 och 1772 (utresa som superkargör med Cronprins Carl Gustaf, ersatt på hemresan av Jean Abraham Grill) och också bl.a. som superkargör på Götha Lejons resa till Surat och Kanton 1750-52,  Prins Carl 1753-56 samt 1765-66 och Prinsessan Sophia Albertina årren 1760-61.

I allmänhet var också Anders Gotheen, John Irvine och Joh. Fredr. Pettersson superkargörer tillsammans med John Chambers. På första resan med Prins Carl var David Sandberg också superkargör och på sista var en av kollegorna Henrik Wilhelm Hahr. William Chambers (1723-1796), en bror till John Chambers var också superkargör i Ostindiska kompaniet.

John Chambers var sannolikt mycket inblandad i handeln med opium då de flesta resor de deltog i också innebar att hamnar i Indien anlöptes. William Chambers genomförde en resa som superkargör ombord på Hoppet åren 1748-49 med David Sandberg, Henrik König och Daniel Krüger. David Sandberg började arbeta i Ostindiska kompaniet redan vid 22 års ålder. Förutom anställningen i Ostindiska kompaniet så bedrev Sandberg också egen firma som sysslade med sill och var ägare till skeppsvarvet Viken.

Förutom på resan de två resor tillsammans med någon av bröderna Chambers genomförde David Sandberg ett par resor, med Riksens Ständer 1760-62 tillsammans med bland annat Henrik Wilhelm Hahr och med Baltzar Grubb som kapten och 1766-68 på Adolph Friedrich och med Friedrich Habicht som superkargörskollega. 1776 blev David af Sandeberg som han hette nu efter att ha blivit adlad år 1772. Det är troligt att också David Sandberg deltog i opiumhandeln liksom de flesta av hans kollegor. Detta vid sidan av den vanliga handeln med te, kryddor och andra varor från Fjärran Östern.

En syster, Sara Chambers (1724-?), till David Sandbergs fru Maria Chambers, var först gift med George Bellenden, ägare av en av 1700-talets största trävaruexportfirmor i Göteborg och i andra giftet gift med Martin Törngren (1735-1799), direktör i Ostindiska kompaniet från 1786 till sin död.

1763 köptes Partille herrgård av David Sandberg och han behöll gården intill sin död. Nuvarande byggnad uppfördes av David Sandberg 1770-80. Arkitekt var svågern William Chambers men troligen har också stadsarkitekten i Göteborg, Carl-Wilhelm Carlberg, medverkat till byggnadens utformning. Sonen John David af Sandeberg(1759-95) övertog Partille herrgård vid hans död. Dennes dotter Maria af Sandeberg (1786-1825) var gift med Carl Abraham Arfwedsson (1774-1861), delägare i Tottie & Arfwedsson samt direktör i Ostindiska kompaniet.