Advertisements

Upptäck historien - Familjerna, företagen och handelshusen

Gathenhielm

Postiljonen (La Restauration)

Kaparfregatt som 1717 ägdes av Lars Gathenhielm. Fördes under 1717-1718 först av Thomas Klein och sedan av John Norcross. Den senare kapade fartyg längs den nederländska kusten och i engelska kanalen.  Han erövrade i början av 1718 en brittisk fregatt som lämnat Londons för att segla mot Guineabukten. Den brittiska fregatten användes därefter en period av Joh Norcross för kaperi innan den såldes i Frankrike. Under den tiden överlämnade han befälet på Postiljonen  Daniel Wildenrath som varit hans närmaste man ombord.

På sommaren eller hösten 1718 återvände John Norcross till att bli befäl ombord på Postiljonen och i november 1718 ankrade båten upp utanför Calais. Daniel Wildenrath som bytt namn till John Still tog återigen befälet över fartyget som nu döptes om till La Restauration. Norcross begav sig iland för att ägna sig åt nån typ av affärer.

Wildenrath-Still gav sig efter krav från besättningen av mot Göteborg. På vägen stötte de på det nederländska fartyget De Jouffro Johanne:

Wildenrath gick genast till attack, oaktat att holländaren inte hade någon som helst koppling till nordiska farvatten. Postiljonen förde den engelska flaggan, men hissade raskt dansk flagg när hon fick holländaren inom skotthåll och sköt skarpa varningsskott.

Den holländske kaptenen visade sina papper, vilka omgående förklarades otillräckliga, och han fick veta att hans fartyg betraktades som en pris. Samtidigt började flera av Postiljonens besättningsmän, som tagit kommandot på De Jouffrou Johanne, bryta upp koffertar och kistor.

Flera holländska båtsmän och två holländska köpmän med intressen i lasten, Lucas Lütkens och François Paulu, protesterade förgäves. De fördes alla ombord på kaparfartyget och engelsmannen Drommel, en av Norcross officerare, tog över det holländska fartyget med en prisbesättning.

De båda köpmännen misshandlades av Drommels båtsmän och bestals på hattar och skor innan de fördes över till Postiljonen. Här fortsatte Wildenrath personligen misshandeln innan de fängslades nere i lastrummet.

Drommel seglade iväg med holländaren medan Wildenrath fortsatte mot Göteborg. På den resan tog Postiljonen ytterligare ett par priser, av vilka den ena prisen överlämnades som lön till högbåtsmännen, varefter dessa seglade iväg för att avyttra sitt byte. I december ankrade Postiljonen i Kalvsund, och de båda holländska köpmännen fick på egen hand, i ett för dem rejält avskräckande vinterväder, ta sig till Göteborg.

Väl i Göteborg inkvarterades de av Ingela Gathenhielm som nu var redare efter att ha tagit över efter sin döde make. De två nederländska köpmännen framförde klagomål i en skrivelse till drottning Ulrika Eleonora.  Det hela resulterade i ett flera dagar långt förhör med Norcross i januari 1719. Han dömdes till döden, men han lyckades fly från sitt fängelse på Nya Älvsborg.

 

Advertisements

Kvarteret Herrnhutaren

Kvarteret Herrnhutaren, Korsgatan-Kungsgatan-Östra Hamngatan-Vallgatan. Fick sitt namn på grund av att Evangeliska Brödraförsamlingen (herrnhutarna) har sin lokal i kvarteret.

Göteborgs tomtägare 1637-1807

Rote 1, tomt 72
Rote 1, tomt 73, Thorsson, Gathe, Busck, Kampff,
Rote 1, tomt 74, Söderberg, Böker, Beckman, Winckler
Rote 1, tomt 75, Bagge, Gothenius,
Rote 1, tomt 76, Bagge, Gothenius, Florander
Rote 1, tomt 77, Wikström, des Reaux, Enander
Rote 1, tomt 79, Staaf, Böker, von Egmont, Jönsson, Westerling
Rote 1, tomt 80, Aurell, Lilja
Rote 2, tomt 6, Törnebom, de Blom, Krokat, Bruhn, Ahlström, Gradman, Wennerström
Rote 2, tomt 7, Petreus, Assmundsson, Jürgensson, Wetterling, Kihlbaum
Rote 2, tomt 8, Assmundsson, Jürgensson, Wetterling, Militz, Blidberg,
Rote 2, tomt 9, Börgesson (Drakenberg), Feigel, Krafft, Insulander, Svalin, Buchau, Bäck
Rote 2, tomt 10, Sinclair, Böker, von Egmont, Jönsson, Törnebom,
Rote 2, tomt 11, Svalin, Lundgren, Mellgren, Tengberg
Rote 2, tomt 12, Böker, Kullman
Rote 2, tomt 13, Gunnarsson, Buhr, Ekelund, Busck,
Rote 2, tomt 14, Eilking, Halck, Hafrin, Groen, Winberg, Bratt, Abelin,
Rote 2, tomt 15, Pettersson, Göthenberg, Ahlgren, Ekman, Bergman, Evangeliska Brödraförsamlingen
Rote 2, tomt 16, Dahlberg, Linhult, Evangeliska Brödraförsamlingen
Rote 2, tomt 17, Schönfelt, Grefwe, Wallin, Wendt, Zimmerman, ArfvidssonLinhult, Evangeliska Brödraförsamlingen
Rote 2, tomt 18, Wendelin, Carlberg, Margraff, Törngren, de Silentz

Kvarteret Herrnhutaren

Norra Hamngatan 4 (Malmska huset)

Norra Hamngatan 4 i kvarteret 13 Gamla Tullen, tomt 13:7. Lars Gathenhielms bror Christian Gathenhielm (1682–1722) är den förste kända ägaren till fastigheten. Kommerserådet Niklas Björnberg lät på platsen anlägga en handelsgård, omkring 1815.

Handelsman Max Malm uppförde byggnaden 1882–83 och bodde där själv till 1886. Arkitekten var Adrian Crispin Peterson. Bostaden var de två översta våningarna medan de två nedersta var kontor för järnhandelsfirman Fr. Malm & Co. Då huset uppfördes var det den högsta byggnaden i kvarteret mot Norra Hamngatan. Mellan åren 1900 och 1920 bodde det över 50 personer i huset då det fungerade som hyreshus.

Därefter har byggnaden byggts om för kontorsändamål. En tornbyggnad togs bort 1931. Byggnaden utgjorde en del av Broström-koncernens huvudkontor. Idag är det ett kontorshus i fyra våningar med putsad fasad och burspråk.

 

Norra Hamngatan 4

Norra Hamngatan 4. Bild: Ankara Licens: CC BY-SA 3.0

Le Comte de Mörner

Le Comte de Mörner eller Greve Mörner var en kaparfregatt bestyckad med 36 kanoner som troligen byggdes i Frankrike år 1717. Skeppet inköptes samma år av Lars Gathenhielm och hemfördes av den välkände kaparkaptenen Nils Nilsson.  Därefter blev John Norcross befäl ombord  och under hans befäl deltog fregatten i striderna vid Tordenskiolds anfall mot Nya Varvet den 2-3 maj 1717.

Under striden var Nils Nilsson befäl på fregatten Fredrik. Därefter fick denne tillbaka befälet ombord på Greve Mörner.

Under Nils Nilsson befäl togs bland annat 9 priser, 7 danska och 2 nederländska under en enda expedition på 8 dagar i augusti 1717. I maj 1718 gjorde han en liknande sak, vid ett enda tillfälle erövrade han sex skepp, sänkt tre handelsskepp och en dansk fregatt som konvojerade dessa.  Redan innan dess hade han tagit ytterligare tre skepp som priser.

I slutet av 1718 efterträddes Nils Nilsson som kapten ombord av Petter Siöman.

Vid Tordenskiolds räd mot Nya Varvet  25-26 september 1719 låg fregatten vid Nya Varvet. Tordenskjold lyckades överaska svenskarna och tog sig i i Nya Varvet hamn varifrån de lyckades dra ut Greve Mörner som de dock på grund av motvind tappade kontrollen över. Skeppet flöt mot Rya nabbe där danskarna istället satte eld på det.  Fartyget sjönk vid platsen och vraket hittades vid muddringsarbeten 1923.

greve_mo%cc%88rner_i_brand

Christian Gathenhielm

Christian Gathe föddes 1682-10-06. och dog 1722-03-05 som son tilL Anders Börjesson Gathe. Bror till Lars Gathenhielm.

Han gifte sig 1711-01-18 i Göteborg med Helena Catharina Utfall i hennes 1:a gifte (gift 2:o 1724-12-27 med assessorn Ernst Fredrik von Döbeln, i hans 1:a gifte, född 1701, död 1766), döpt 1689-07-20 i Göteborg, död 1750-06-27, dotter av rådmannen i Göteborg och bankokommissarien Jakob Utfall (far till herrarna Utfall, som blev adlade von Utfall) och Maria Kuyhl.

Började 1693 fara till sjöss. Styrman 16991. Kofferdikapten 1711. Extra ordinarie underlöjtnant vid amiralitetet i Göteborg 1710-03-02. Extra ordinarie överlöjtnant 1712-04-05. Extra ordinarie kapten s. å. 1/3.

Delägare och befälhavare på kaparhuckerten La Revange år 1710. Också delägare i Le Triumphant från 1710, Andromeda från 1711, delägare i Svenska Vapnet från 1710 och Onsala Galej från 1713 samt befäl på kaparfregatten Göta Lejon år 1713. Befäl på flottans galär Hekla år 1716.

Adlad 1715-12-29 jämte sin bror Lars Gathe. Kommendör vid amiralitetet 1718-05-11. Avsked 1720-02-17.

Lars Gathenhielm

Lars GathenhielmLars Andersson Gathe, även kallad Lasse i Gatan, föddes 30 november 1689 på gården Gatan i Onsala socken i norra Halland, och dog den 25 april 1718 i Göteborg.

Hans föräldrar var fyrinspektören, redaren, skepparen och skeppsbyggaren Anders Börjesson Gathe på Vässingsö (13 december 1647-22 mars 1710) och hans hustru Kerstin Larsdotter Hjelm (11 september 1654-10 juli 1735), dotter till Lars Matsson, en kvarnägare i Hjälm, Fjärås socken. Anders Börjesson hade anlagt ett större repslageri och segelmakeri hemma på gården. De fick tillsammans nio barn. Efter makens död gifte Kerstin Larsdotter Hjelm om sig med majoren Johan Baltzar Callén.

Lars Gathenhielm gifte sig den 2 april 1711 med skeppsredaredottern Ingela Olofsdotter Hammar (11 september 1692 – 29 april 1729) från Hammarkulla gård i Onsala. Ingelas far hette Olof Nilsson Hammar och mor hette Gundla Mårtensdotter. Det står helt klart att Gathes fru Ingela var en pådrivande kraft som ständigt sporrade honom i hans arbete, och det anses att äran ska även komma henne till del.

För att skydda den svenska sjöfarten från kapare och för att skada fienden, godkände Karl XII:s regering den 20 maj 1710 en kaperiverksamhet med Lars Gathe i spetsen. Initiativet kom dock ifrån Magistraten i Göteborg, då man i en skrivelse daterad 18 november 1709 anhåller hos Defensionskommissionen att få starta egen kaperirörelse.

De första fartygen som utrustades för kaperiverksamhet var Constantia, Europa och Jägaren. Det var den 14 juni 1710, då kaparbrevet utfärdades sin galjot Lilla Jägaren, som Gathenhielms namn förekommer första gången i Göteborg. Med detta fartyg hade han tidigt stora framgångar, vilket ledde till att han, tillsammans med ett konsortium från Dunkerque, inköpte kaparefregatten Le Triumphant.

Kaparskeppen blev allt fler och många av Onsalas sjöfarare ”omskolades” snabbt till kapare, och år 1711 hade Lars Gathe förvärvat kaparefartygen Förgyllda Eschaloupen, Hoppet, Mercurius, Packan och Vinthunden. Första gången som Lars Gathe finns dokumenterad som kapten på ett kaparefartyg är på den lilla Vinthunden, som är bestyckad med 4 kanoner och har 18 mans besättning.

Hösten 1712 blev Gathenhielm åtalad av amiralitetsfiskalen för att han ”– tvärt emot H. K. Maj:ts allernådigste förbud olovligen hyrt sig fyra enrolleringsbåtsmän från Onsala socken”. Han försvarade sig inför amiralitetsrätten med att han endast använt manskapet i mindre båtar för en rekognosceringstur norröver i skärgården. Men åklagaren kunde efter vittnesförhör bevisa att detta var osant, i det att båtsmännen i själva verket varit inhyrda för en resa till Norge med Vinthunden och La Revange. Gathenhielm dömdes därför den 16 december 1712 för brott mot förordningen av 17 mars 1711 att böta 100 daler silvermynt per huvud eller sammanlagt 400 daler.

1713 uppehölls han sig länge i Frankrike efter att ha rymt från fängsligt förvar där han hamnat på grund av odeklarerad last (smuggling med andra ord). Efter hemkomsten i november 1713 anklagades han för att ha ägnat sig åt sjöröveri med skeppet La Revange.

Gathenhielm led av en höftskada som innebar att han tvingades använda kryckor och tillbringade förmodligen av denna anledning inte mycket tid till sjöss. Sannolikt hade han någon form av reumatisk sjukdom. Istället fungerade han i huvudsak som administratör och redare för kaperiverksamheten. I många fartyg fanns också andra investerare, däribland Olof Knape (inte samma person som Olof Strömstierna, de två förväxlas mycket ofta och har förväxlats också på Wikipedia), David Amija, Wilhelm von Utfall och Peter Tillroth.

Lars och brodern Christian adlades den 29 december 1715 Gathenhielm för sina insatser inom den svenska sjöfarten. Lars utnämndes 15 januari 1717 till kommendör vid flottan och chef för Västkustens Marindistrikt. Den 5 februari 1718 förlänades Gathenhielm Gamla varvet (Amiralitetsvarvet) av Karl XII för anläggandet av ett repslageri, vilket efter hans död fullbordades av hustrun Ingela Gathenhielm som övertog förläningen på varvet för sig och sina arvingar. Repslageriet låg där nuvarande Bangatan går.

Under åtta års kaparverksamhet köpte och utrustade Gathenhielm och var delägare i ett femtiotal fartyg samt kapade fler än 80. Hans förmögenhet anges år 1716 uppgå till 22 530 daler silvermynt.

I början av 1718 blev Lars Gathenhielm av major Gustaf Ruthensparre anklagad för att ha försökt smuggla ut 5 000 daler silvermynt i myntade kopparplåtar, med den holländska galioten ”Jonge Jacob”. Kammarfiskalen i Göteborg Johan Fredrik Ulf fick då i uppdrag att åtala Gathenhielm hos magistraten. Men den 15 mars 1718 uppges Lars Gathenhielm vara dödligt sjuk och han dog den 25 april samma år i sitt hus vid Lilla Torget i Göteborg, endast 29 år gammal. Det visade sig senare att Gathenhielm av kungen fått tillstånd att skeppa ut 7 500 daler silvermynt i plåtar, men vittnen kunde intyga att hela ”23 enkla och 2 dubbla kistor med plåtar, samt 14 kistor från någon plats i Halland, där fartyget lagt till” (i efterhand konstaterat vara motsvarande 5 000 daler silvermynt). Detta omfattande smugglingsförsök, som uppdagades i strid med löftet från Karl XII anses ha påskyndat hans död.

Göteborgsforskaren Sören Skarback hävdar att Gathenhielm befann sig i Onsala då han fick besked om att kopparplåtarna blivit beslagtagna. Han skulle då ha gjort en vådligt snabb resa med häst och vagn till Göteborg för att kunna undanröja dokument som annars kunde användas mot honom i en rättegång. Strategin lyckades, men hans redan förut svårläkta skada i höften gick upp under färden och kallbrand tillstötte därefter i såret.

Begravningen ägde rum den 4 maj 1718. Efter hans död drevs kaparimperiet vidare av hans driftiga hustru, Ingela Hammar.

Gathenhielm var också fastighetsägare. Den 15 februari (fastebrev 17 april) 1711 köpte han fastigheten nr. 43 i 5:e roten, kvarteret Alströmer, av borgmästaren i Borås Magnus Melander för 2 400 daler silvermynt. Det var den västra delen av ett tvåvånings trähus med stor källarvåning, vid nuvarande Lilla Torget 6 i Göteborg. Han fick lagfart den 27 februari samma år och blev mantalsskriven där. På samma adress bodde även hans bokhållare Marcus Bruhn, en dräng, två pigor och en pojke.

Lars Gathenhielm var också nära att bli ägare till rådman Henrik Eilkings hus, nuvarande Norra Hamngatan 14, som han faktiskt köpte av Eilkings arvingar 1716. Men vid tredje uppbudet (uppbud = offentliggörande av önskan att sälja fastighet, vilket skulle ske tre måndagar med fyra veckors mellanrum för att släktingar skulle kunna utöva sin bördsrätt/företrädesrätt vid köp), förekoms han dock av handelsmannen, borgmästaren, kommerserådet och grundaren av Sahlgrenska sockerbruket, Jacob Sahlgren (död 1736 och bror till Niclas Sahlgren, Wikipedia har här felaktiga uppgifter) som utnyttjade sin bördsrätt.

Han ägde även en större trädgård i Haga, troligen belägen mellan nuvarande Linné- och Landsvägsgatorna, i höjd med Tredje Långgatan. Dessutom ägde han en tomt vid Stigbergstorget i Majorna som han år 1717 hade fått av Karl XII, som ett erkännande för sina framgångar som ”konungens kapare”. På denna tomt står nu det Gathenhielmska huset, uppfört någon gång på 1740-talet dvs långt efter Lars Gathenhielms död.

Kaparfartyg som ägdes, lånades eller hyrdes av Lars Gathenhielm

Concordia, huckert, 1716-
Dankbarkeit, fregatt, 1716-
Fortuna, galliot, 1715-
Fredrik, fregatt, 1717-
Förgyllda Eschaloupen, galliot, 1711-
Greve Gyllenborg, fregatt, 1718
Göteborg, fregatt, 1710-
Halmstad, fregatt, 1717-
Hjälparen, huckert, 1718
Hoppet, pinass, 1715-16
Kristina, galliot, 1717-
La Grande Famille, fregatt, 1716-
La Revange, huckert, 1710-
La Restauration, 1718- (samma skepp som Postiljonen)
Laxen, 1718
Le Comte de Mörner, fregatt, 1717-
Le Duc de Berg, fregatt, 1716-
L’Esperance, fregatt, 1717-1718
Le Fripon, fregatt, 1718
Le Triumphant, fregatt, 1710-
Le Trompeur, fregatt, 1716-1717
Lilla Jägaren, galliot, 1710-
Merkurius, huckert, 1716
Mercurius, galliot, 1716-
Onsala Galej, huckert, 1710-1713
Packan, galliot, 1711-1713
Postiljonen, 1717-18 (samma skepp som La Restauration)
Providentia, fregatt, 1717-1718
Räven, 1716-
Sankt Jörgen, galliot, 1717-
Snappopp (I), -1717
Snappopp (II), snau, 1717-
Svarta Örn, fregatt, 1715-
Svenska Islandsfararen, fregatt, 1716-1717
Svenska Vapnet, huckert, 1710-1712
Valfisken, 1717-1718
Varberg, fregatt, 1718
Victoria, galliot, 1715
Vinthunden (I), galliot, 1710-1712
Vinthunden (II), galliot, 1715-
Älvsborg, fregatt, 1716

Listan är sannolikt inte komplett.

Texten i huvudsak från Wikipedia men korrigerad på grund av flera fel i Wikipedia-texten.

Gathenhielm

Del 12 av 39 i serien Adliga familjer från Göteborg
Endast för medlemmar

Ingela Gathenhielm

SÅ SOM FÖRUT anmärkts äktade Lars Gathenhjelm år 1711 skepparedottern Ingela Hammar från Hammarkulla gård i Onsala. Enligt sägnen heter det att skepparen Olof Hammar inte ville veta av Lars
Gathe och att han sagt att denne inte skulle få Ingela förr än det blev två torn på Onsala kyrka. Nå, Lars byggde ett nytt torn och så fick han sin utkorade. Och en annan sägen förtäljer, att han utan vidare lät  hänga en av sina rivaler i en av hans gastar rest galge på ett berg i socknen.

Ingela var tydligen en kvinna efter Lars Gathes sinne, ty i affärerna bistod hon honom kraftigt med råd och dåd och efter hans död ledde hon kaperiet med manhaftig hand. Hon ärvde icke allenast rikedomarne utan ock kung Carols gunst, genom vilken hon den 7 oktober 1718 i gåva erhöll Gamla amiralitetsvarvet med alla därvarande byggnader och inrättningar och befriades dessutom från inkvarteringsskyldigheten. I erkänsla för regeringens välbevågenhet upplät hon å sin sida år 1720, då ryssarne härjade våra kuster, två utrustade fregatter, den ena med tjugosex, den andra med trettioåtta kanoner “av undersåtelig zèle för k. m:t och fäderneslandet”. Året 1718 var hon den näst högst uppskattade i staden.

Givetvis var det många som efter makens död fikade efter änkans hand och rikedomar, och bekant är att hon ingick nytt gifte med översten Isaac Browald, bosatt å egendomen Lerjeholm. Bröllopet eller rättare förlovningen synes emellertid, egendomligt nog, ha föregåtts av någon kontrovers mellan kontrahenterna. Den som skriver detta har nämligen ur en gammal skrift från 1700-talet antecknat följande:

“Under Olaus Austrenius pastorstid förekom i Onsala 1721 en process om en trolovning mellan Corporal Isaac Browald och änkekommendörskan Ingela Gathenhjelm, “då hon nekar att det varit laga trolovning och vill ej ha honom.”

Det blev emellertid gifte av året därpå, men långvarigt blev det icke. Ingela dog nämligen 1729 vid trettiosju års ålder.

I sitt äktenskap med Gathenhjelm hade hon fem barn, av vilka endast en, efter vad det är bekant, uppnådde någon högre ålder. Det var sonen Anders, född 1714, död 1769. Han levde i Stockholm, bar titeln sekreterare och gravsattes i Maria kyrka. Med honom utgick Gathenhjelmska ätten på svärdsidan. I äktenskapet med Browald hade hon också flera barn.

Karolinen Browald var född här i staden 1688 och dog här 1754. Fadern var vinhandlare. Vid 16 års ålder gick Isaac in som simpel soldat vid livregementet till fots och steg undan för undan till fänrik,
stabs-adjutant hos generalen von Ascheberg, ryttmästare vid Bohusläns dragoner, korpral vid livdrabanterna och överste i armén. 1720 adlades han.

Ingela bebodde huset vid Stigbergstorget. Däremot finnes inga säkra bevis för att Lars Gathenhjelm verkligen ägt det. Man kan i stället framkasta den förmodan, att det varit boställe för chefen på Gamla varvet i en tid då detta lydde under svenska amiralitetet. Och att det kom i Ingela Gathenhjelms ägo, när hon fick varvet i förläning. Ty att hon ägt huset, det vet man.

Huset har alltså rätt att bära sitt gamla namn och förtjänar även att som minnesmärke för all framtid bevaras. En dylik tanke har ju också framkastats i samband med utdelningarne ur Lindbergska fonden; och även om den nuvarande ägarinnan med de varmaste pietetskänslor omfattar det gamla huset, vore det väl skäl uti att staden med snaraste förvärvade detsamma jämte den närliggande trädgården.

Vi ha sannerligen så få minnesmärken från stadens äldsta tid i behåll, så det vore rena skandalen att låta ett så väl bibehållet historiskt hus gå all världens väg.

Doktor Anna Dahlström, som nu äger huset liksom förut hennes fader häradshövdingen och ordföranden i Majornas kommunalfullmäktige J. N. Dahlström och hennes farfader repslagaren Dahlström, har som förut anmärkts pietetsfullt vårdat detsamma. Hon har bl. a. företagit en
genomgripande restaurering i det inre och därvid upptäckt en del konstnärliga väggmålningar som länge dolts av banala tapeter. Vidare har hon i källaren gjort en del fynd av gamla dörrar m. m., vilket allt i likhet med åtskilliga unika möbler renoverats.

Vad det här meddelade porträttet av Ingela beträffar är det autentiskt. Man har nämligen å Göteborgs museum lyckats identifiera ett par i museets ägo befintliga miniatyrbilder, vilka framställa dragen av översten Browald och hans fru. Denna Ingela visar ock en ungdomligare, vackrare och trevligare uppsyn än det dystra, kantiga, något ålderdomliga konterfejet på gården Gatan, och allt talar för att det är hon.

Utdrag ur CRA Fredbergs Det gamla Göteborg.

Lärjeholm

Lärjeholms gård ligger ungefär nio kilometer nordost om centrala Göteborg. Huvudbyggnaden ligger 150 meter från Göta älv och mellan gården och älven går E45:an och järnvägen. Gården vilar på en delvis okänd historia som går tillbaka till medeltiden.

Lärjeholm omnämns första gången i ett köpebrev från 1463 då riddare Erik Nipertz köpte en tomt av Ingegerd Magnusdotter och Jeppe Andersson. Nipertz var mellan åren 1457–1470 ståthållare på Älvsborgs slott. Nästa dokumenterade ägarbyte var när Gudmund Börjesson 1552 köpte Lärjeholm.Från 1600-talet och framåt beskrivs Lärjeholm som ett säteri. Danskarna brände ner Lärjeholms säteri 1645, men redan samma år byggdes det upp igen. Under nästan två århundraden fanns flera olika ägare, bland annat Jonas Alströmer. Andra ägare var bland annat, Ebba Leijonhuvud i början av 1600-talet, Lennart Torstensson, Isaac Browald (1688-1754) som var gift med Ingela Gathenhielm (-1729), änka efter Lars Gathenhielm (-1718), Claes Adam Wachtmeister som var gift med Christina Hall, Nils Ström, familjen Malm och John Nonnen.

Lärjeholm

Lärjeholm

Det är troligen Claes Adam Wachtmeister som låtit uppföra den huvudbyggnad som idag återfinns på Lärjeholm. I samband med detta tillkom två flygelbyggnader, varav den ena finns kvar. Den andra brann ner och återbyggdes aldrig.

Gården visar inga tecken på yttre förändringar sedan denna tid. Huvudbyggnaden är i sengustaviansk stil med sparsamma dekorationer i klassicistisk stil, tidstypiskt för en svensk herrgård. Den är symmetriskt utformad och har fasader i gulmålad locklistpanel med ett högt, valmat mansardtak. Huset är uppfört i två våningar med oinredd vind. Flygelbyggnaden är uppförd i samma gulmålade locklistpanel som huvudbyggnaden och har ett liknande tak.

På huvudbyggnadens framsida finns tre ingångar. Den centralt placerade huvudentrén på framsidans mitt var till för husets ägare och familj. De två yttre ingångarna leder till husets första våning där kök och utrymmen för tjänstefolk fanns. Den andra, finare våningen är den som ägaren och hans familj bodde i. Här är takhöjden och fönstren en aning högre än våningen under. Den inre planlösningen är i stort sett likadan som vid uppförandet.

I ett utrymme i källaren syns spåren från medeltiden. Källarutrymmet är i grovhuggen sten med ett lågt tunnvalvstak, och har klarat såväl eld som tidens tand.

Göteborgs Stad köpte Lärjeholms gård 1895. Anledningen till köpet var att kunna säkerställa kvaliteten på dricksvattnet till staden. Under egendomen finns ett stort sandlager genom vilket det tillrinnande vattnet från älven naturligt filtreras.

Under 1900-talet blev Lärjeholms gård behandlingshem. Från 1920 och framåt var gården hem för alkoholister, och från slutet av 1940-talet fungerade gården som en del av Lillhagens sjukhus. En restaurering av huvudbyggnadens exteriör gjordes 1984. I dag finns här ett motivations- och utredningshem.

Lärjeholms gård byggnadsminnesförklarades den 21 december 1973, och sedan 1991 ingår den i Higabs fastighetsbestånd.

Grunden i texten från Higab. Bearbetad och ändrad med uppgifter från flera andra källor.

Gathenhielmska huset

År 1717 fick Lars Gathenhielm av Karl XII, som ett erkännande för sina framgångar som ”konungens kapare”, marken där nu Stigbergstorget och Bangatan ligger (samt Gamla Varvet). Efter hans tidiga bortgång den 25 april 1718, endast 29 år gammal, köptes tomten den 16 augusti 1718 av änkan Ingela Gathenhielm och när hon avled 1729 ärvdes den av sonen Anders Gathenhielm.

Efter några år såldes marken till Johan Hansson Busck och dennes maka Anna Thalena Gathe, köpebrevet är daterat till 22 januari 1737. Anna Thalena var syster till Lars Gathenhielm, och med all sannolikhet var det makarna Busck som uppförde det ”Gathenhielmska huset” någon gång under åren 1743-1747 .

Under åren 1777-1816 var huset fideikommiss (egendom som stannar inom släkten) för makarna Buscks arvingar med namn som Busck, d’Orchimont, Cronsioe, Williamsson, Bånge, Bergenstråhle med flera.

Superkargören Johan Tranchell köpte 1816 huset på auktion, han behöll det i åtta år, då det 1824 såldes till bruksägaren Fredrik von Aken.

Nästa ägare blev repslagaremästaren Mathias Dahlström, som köpte huset år 1846, och inom denna släkt skulle huset vandra vidare i 140 år. Den 1 november 1986 såldes det Gathenhielmska huset till Göteborgs kommun av ägarna Louise Tham-Nyström och Per Vollrath Tham.

Gathenhielmska huset

Gathenhielmska huset

Gathenhielmska huset är en av Göteborgs fem äldsta profana byggnader, byggt i karolinsk- eller senbarockstil med valmat tak och i timmer med gråfärgad träbeklädnad som gör att det liknar ett stenhus. Huset är dessutom Göteborgs enda bevarade storborgarhus i trä från mitten av 1700-talet.

Text från Wikipedia.