Haga

Det område som idag utgör stadsdelen Haga var de första 25 åren efter stadens grundläggning obebyggd mark mellan stadens murar och Skansberget där Rysås Skans byggdes 1639. Redan 1637 omnnämndes dock stadsdelen för första gången i skrift, då som ”Hagen”, och den 25 oktober 1647 undertecknade drottning Kristina en resolution där förstaden Haga blev bestämd, som anläggandet av ”…en malm eller förstad”

I väster begränsades området av en slingrande bäck (Djupedalsbäcken, numera under Linnégatan) och i öster av en bergsknalle (nuvarande Haga Kyrkoplan–Sprängkullsgatan).

1648 började Göteborgs första förstad att byggas här ute. De som bosatte sig i Haga var framför allt personer med yrken som hade anknytning till älven eller hamnen och annat ”arbetsfolk”. År 1660 fick Haga sin första stadsplan, ritad av generalkvartermästaren Johan Wärnschiöld, denna gällde då endast Västra och Östra Haga. Haga var Göteborgs första planlagda stadsdel utanför stadsmurarna. Hagas befolkning var 200 personer år 1665, enligt en mantalslista uppgjord av stadens handelskollegium. På tomterna fanns små enkla bostadshus av trä, uthus och trädgårdar. Bebyggelsen var begränsad till området söder om nuvarande Haga Nygata.

1687 ersattes Rysås Skans (Ryssås skans) med ett större försvarsverk, Skansen Kronan. Stadsdelen växte med åren ner mot vallgraven men inte ända fram då där var en stor fältvall (lågsluttande jordvall framför vallgraven). Vid risk för krig och belägring var det bestämt att stadsdelens hus skulle förstöras för att inte erbjuda fienden skydd och för att öppna skottfältet från stadens befästningar. Detta hände 1676 i samband med Skånska kriget.

På 1690-talet byggdes en täckt gång med en vallgrav på varje sida, gången eller kaponjären som den kallades ledde mellan stadens vallgrav och Skansen Kronan. Kaponjären gick rakt genom stadsdelen och många hus fick flyttas för att den skulle få plats, detta delade stadsdelen i två hälfter, Östra och Västra Haga. Resterna av kaponjären lades igen 1868, den gick då där Kaponjärgatan går idag.

Under 1700-talet minskade de militära kraven och bebyggelsen blev mer permanent. Nya familjer bosatte sig i Haga, bl.a. flyttade många järnbärare dit på 1780-talet då stadens järnvåg placerades vid nuvarande Järntorgets norra sida. Största delen av invånarna var ”arbetsfolk” men det förekom också att stadens borgare hade sommarhus här. Tullhus och flera krögerier fanns vid Landsvägsgatan som var huvudgata. Befolkningen omfattade cirka 1000 personer och Haga beskrivs under senare delen av 1700-talet som en grönskande idyll enligt befintlig litteratur om Haga.

Haga 1792
Haga 1792. Förklaring till siffrorna finns hos Gamla Hagapojkar.
Masthugget, Haga och Göteborg 1809
Masthugget, Haga och Göteborg 1809

1806 beslutades att befästningarna runt Göteborg skulle raseras. För Haga innebar det att ”Kaponjären” revs. Haga kunde nu utvidgas och 1812 började nordöstra delen, ”Nya Haga”, att bebyggas.

Mellan åren 1800-1840 utvidgades och förtätades bebyggelsen i Haga och antalet invånare ökade till 3000. Ökningen berodde bland annat på att de personer som inte hade råd att bygga stenhus inte kunde bo kvar inom vallarna utan flyttade ut till förstäderna. 1803 förbjöds nämligen all bebyggelse av trä inom vallgraven på grund av brandrisken.

Göteborg hade före 1923 en administrativ indelning enligt två olika system härrörande från olika epoker, ”rotar” respektive ”kvarter”.17 Själva staden inom fästningen var indelad i 1:a till 10:e roten. Utom vallarna benämndes förstaden Masthugget 11:e roten och landerimarkerna öster om Haga 12:e roten.

När det f.d. fästningsområdet indelades enligt raseringsplanen 1807 skapades en ny serie ”kvarter” med de gamla infarterna över vallgraven som avskiljare (på insidan vallgraven: 6. kv. utanför Norra Larmgatan i nordost (numera del av Östra Nordstan), 7. kv. utanför Östra Larmgatan i sydost (Stora Nygatan), 8. kv. utanför Södra Larmgatan respektive Kungsgatan i söder och sydväst (inkluderar Kungshöjd och Rosenlund), 9. kv. utefter älven (Skeppsbron, Packhusplatsen och Lilla Bommen) och på utsidan vallgraven: 10. kv. mot Nya Allén längst i sydväst, d.v.s. nuvarande Pustervik).

Närmast utanför det egentliga stadsområdet var donationsjorden indelad i förstäderna Masthugget (11:e roten) samt Västra,  Östra Haga, senare Nya Haga (numera tillsammans stadsdelen Haga) medan de övriga nästan nio tiondelarna av stadens område fram till reglering enligt 1866 års stadsplan betecknades 12:e roten. Denna, även kallad ”landeriroten”, var i sin tur indelad i två avdelningar åtskilda av Fattighusån: 12:e rotens första avdelning mot älven respektive andra avdelning utanför vallgraven/Nya Allén på den egentliga stadens landsida.

Stadsplanen för Nya Haga fastställdes 1811 och började anläggas mellan Östra Skans-, Södra Allé- och Sprängkullsgatorna, med Haga Nygata som sydgräns.

Willinska fattigfriskolan lät 1817 bygga ett annex vid Skolgatan (nuvarande Östra Hagaskolan) och 1827 uppfördes kasern och stall för ”husarerna” som skulle övervaka ordningen i förstaden.

I syfte att åtgärda den svåra bostadsbristen uppfördes under perioden 1840-1875 hus särskilt avsedda för arbetare. Först byggdes tio små envåningshus i trä 1849, och senare bland annat Dicksonska stiftelsens gedigna tegelhus.

På 1840-talet tillkom flera industrier i Göteborg och befolkningen i Haga ökade snabbt till cirka 10 000. Haga var nu en utpräglad arbetarstadsdel och kom att bilda centrum för arbetarrörelsen. Den var tätt bebyggd och med ett rikt utbud av verksamheter och allmänna institutioner

1859 fick hagaborna en egen kyrka, Östra Hagaskolan utvidgades i flera etapper och Västra Hagaskolan uppfördes 1863. Senare tillkom bl a Barnsjukhuset, Arbetareföreningens hus samt Renströmska Bad- och Tvättanstalten. I Haga öppnades också flera frikyrkor från 1860-talet.

Haga 1872
Haga 1872

Det viktigaste bostadstillskottet i slutet av 1800-talet var cirka 100 landshövdingehus som byggdes under perioden 1876–95. På 1890-talet uppfördes dessutom några stenhus inne i Haga bl a Dicksonska Stiftelsens nya hus och kvarteret Kaptenen.

Kring sekelskiftet byggdes en rad höga stenhus mot Linnégatan och flera nya allmänna byggnader t ex Dicksonska Folkbiblioteket, Arbetareföreningens tillbyggnad samt Stadsbiblioteket i Hagas östra utkant. Under denna period utvecklades också Haga Nygata, Landsvägsgatan och Husargatan till mycket livliga stråk med butiker eller andra verksamheter i nästan alla bottenvåningar och Skanstorget ställdes i ordning som torg med saluhall på 1890-talet. Järntorget blev centrum för arbetarrörelsen i början av 1900-talet och fick sin nuvarande utformning på 1920-talet. Den enda industrin i Haga var bryggeriet vid Sprängkullsgatan, som startade 1882.

Vid sekelskiftet 1900 hade befolkningen i Haga stigit ytterligare till 14 000. Arbetarrörelsen, frikyrkorna och Skanstorget med torghandel och möten av olika slag var de stora träffpunkterna. Tomtmarken exploaterades allt hårdare och ungefär hälften av de äldre trähusen ersattes av landshövdingehus. Trångboddheten bestod ändå, ofta bodde 10-15 personer i lägenheter på 1 rum och kök

År 1920, när Haga var fullbyggt, utgjordes 40% av de 335 byggnaderna av tvåvånings trähus, 35% av trevånings trähus med en bottenvåning av sten (landshövdingehus) och 25% av stenhus i 4-5 våningar. Stadsdelen hade cirka 14 000 invånare. Här var tätbebyggt och mycket trångbott.

Haga 1921
Haga 1921

På 1930-talet började Hagas framtid att diskuteras och flera saneringsplaner som innebar total förnyelse av stadsdelen presenterades. De följande 20–30 åren gjordes nya planförslag men inget blev genomfört. Eftersom framtiden för Haga var osäker utfördes bara få moderniseringar och i slutet av 1950-talet såg stadsdelen ut ungefär som vid sekelskiftet. Befolkningen hade minskat till cirka 6 000 men många butiker och verksamheter fanns kvar.

År 1949 bestod Haga av 220 trä- och landshövdingehus samt 82 stenhus. 1970 hade befolkningen sjunkit till 3 000. År 1979 fanns 175 hus kvar och invånarantalet var omkring 1 500.

Fastighetsbolaget Göta Lejon började köpa upp fastigheter 1961 och snart ägde kommunen 80 procent av husen i Haga. De första rivningarna genomfördes 1962 för breddningar av Sprängkullsgatan. Samma år upprättades också ett saneringsprogram för Haga.

Omkring 1965 påbörjades sedan evakuering och rivning av husen och vid ungefär samma tidpunkt startade en livlig debatt om hur förnyelsen skulle genomföras. Parallellt med kommunens planer restes krav på en mer långsiktig bevarandeplan, antikvariska institutioner klassade stadsdelen som varande av kulturellt riksintresse.

Boende i Haga, föreningar för de boende och andra bevarandeintresserade grupper bildande en uppmärksammad opinion under slutet av 1960-talet och 1970-talet.

Haga 1972
Haga 1972

På 1970-talet kom Haga dessutom att förvandlas till ett politiskt centrum för de nya rörelser som växte fram såsom kvinnorörelser, miljörörelser och musikrörelsen. I stadsdelen skapades Folkets Bio, musik- och allaktivitetshuset Sprängkullen, missbrukarorganisationer och många politisk grupper hade sin lokaler i stadsdelen. Kampen mot Kungstorgsgaraget och husockupationer även i andra stadsdelar organiserades till stor del av aktivister boende och aktiva i Haga.

Haga som det såg ut 1976-77
Haga som det såg ut 1976-77. Illustrationen sannolikt gjord av Lennart Assmundsson som på den tiden hade arkitektkontor ihop med Ostrowski och Wingårdh på Östra Skansgatan 3 C.

I början av 1980-talet kunde ett kompromissförslag tas fram och ombyggnaden av stadsdelen började på allvar. Omkring en femtedel av husen bevarades och resten ersattes med nya hus anpassade efter omgivningen i fråga om fasadmaterial och skala. Protester mot rivningarna var vanliga och husockupationer förekom.

1984 antogs slutligen ett program vilket innebar att cirka 60 trähus (hälften av alla kvarvarande trähus) skulle bevaras och byggas om med speciella statliga lån eller bidrag. Totalt är ett 90-tal hus uppförda före 1920 bevarade. Det är 27 trähus i huvudsak byggda 1800–1875, 29 landshövdingehus från åren 1876–1890, åtta stenhus byggda före 1890 och knappt 30 stenhus från perioden 1890–1920.

Ombyggnadsarbetet började 1978 i Dicksonska Stiftelsens kvarter Fänriken och avslutades 1997 med restaureringen av Renströmska badet.

Nybebyggelsen består i huvudsak av bostadshus. Andra nya byggnader är ”stadsdelshuset” (Västra Hagaskolan), parkeringshus vid Landsvägsgatan och Södra Allégatan, ett stort byggnadskomplex för Universitetet mellan Husargatan och Sprängkullsgatan samt nya Handelshögskolan i Hagas östra utkant.

Haga idag
Haga idag

Kvarter i Haga

  1. Amiralen, Järntorget-Södra Allégatan-Mellangatan-Haga Östergata
  2. Generalen, Mellangatan-Södra Allégatan-Västra Skansgatan-Haga Östergata
  3. Översten, Västra Skansgatan-Södra Allégatan-Kaponjärgatan-Haga Östergata
  4. Majoren, Kaponjärgatan-Södra Allégatan-Östra Skansgatan-Haga Östergata
  5. Kaptenen, Kaponjärgatan-Haga Östergata-Östra Skansgatan-Haga Nygata
  6. Löjtnanten, Västra Skansgatan-Haga Östergata-Kaponjärgatan–Haga Nygata
  7. Fänriken, Mellangatan-Haga Östergata-Västra Skansgatan-Haga Nygata
  8. Fanjunkaren, Landsvägsgatan-Haga Östergata-Mellangatan-Haga Nygata
  9. Styckjunkaren, Linnégatan-Järntorget-Landsvägsgatan-Tredje Långgatan
  10. Sergeanten, Linnégatan-Tredje Långgatan-Landsvägsgatan-Frigångsgatan
  11. Kadetten, Landsvägsgatan-Haga Nygata-Mellangatan-Frigångsgatan
  12. Furiren, Mellangatan-Haga Nygata-Västra Skansgatan-Frigångsgatan
  13. Korpralen, Västra Skansgatan-Haga Nygata-Kaponjärgatan-Bergsgatan (idag Frigångsgatan)
  14. Soldaten, Kaponjärgatan-Haga Nygata-Västra Skansgatan-Bergsgatan (idag gångväg med okänt namn)
  15. Matrosen, Landsvägsgatan-Frigångsgatan-Mellangatan-Bergsgatan
  16. Fanbäraren, Linnégatan-Frigångsgatan-Landsvägsgatan-Bergsgatan
  17. Hornblåsaren, Linnégatan-Bergsgatan-Landsvägsgatan
  18. Trumslagaren, Risåsgatan-Landsvägsgatan-Bergsgatan (inklusive det som idag är Bulteklubbsgatan)-Skansberget.
  19. Artilleristen, Östra Skansgatan-Pilgatan-Skolgatan-Skanstorget-Bergsgatan (idag Bulteklubbsgatan)
  20. Grenadieren, Skolgatan-Pilgatan-Husargatan-Skanstorget
  21. Sappören, Husargatan-Pilgatan-Sprängkullsgatan-Skanstorget
  22. Husaren, Sprängkullsgatan-Vasagatan-Haga Kyrkogata-Lilla Bergsgatan
  23. Dragonen, Husargatan-Haga Nygata-Sprängkullsgatan-Pilgatan
  24. Infanteristen, Skolgatan-Haga Nygata-Husargatan-Pilgatan
  25. Landsknekten, Östra Skansgatan-Haga Nygata-Skolgatan-Pilgatan
  26. Kanonen, Östra Skansgatan-Haga Östergata-Skolgatan-Haga Nygata
  27. Geväret, Skolgatan-Haga Östergata-Husargatan-Haga Nygata
  28. Sabeln, Husargatan-Haga Östergata-Sprängkullsgatan-Haga Nygata
  29. Bajonetten, Husargatan-Södra Allégatan-Sprängkullsgatan-Haga Östergata
  30. Laddstaken, Skolgatan-Södra Allégatan-Husargatan-Haga Östergata
  31. Kruthornet, Östra Skansgatan-Södra Allégatan-Skolgatan-Haga Östergata
  32. Hagakyrkan, Haga Kyrkoplan

Källor: Wikipedia, Kulturhistoriskt värdefull bebyggelse i Göteborg – ett program för bevarande (2001), Varför revs inte hela Haga? (2009)

Advertisements

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.