Pehr Backman

Petter (Pehr) Anton Backman, grosshandlare, föddes den 5 augusti 1763 i Lovisa i Finland och dog 1829-02-20. Son till Elias Mårtensson Backman och Hedvig Schröder. Han var gift med Julie de Boissiméne de Campaigne från Paris. De hade bland annat sonen Charles Henri Backman (1801-1860). Bror till Elias Backman.

I Göteborg hade Pehr Backman och hans bror Elias Backman etablerat som grosshandlare redan 1785. Deras far Elias Backman (1729-91) var köpman i Lovisa och dog 1791 i spetälska, deras moder var en borgardotter från Borgå och hette Hedvig Schröder (1738-87). Hon dog av gikt 49 år gammal i Lovisa den 1 oktober 1787, efter nästan ett trettioårigt äktenskap med sin make. Det var en välbeställd familj barnen växte upp i och hushållet var stort med sex söner, tre döttrar och upp till fjorton tjänstefolk, där den finaste titulerades som informator. 

De båda bröderna hade uppenbarligen omfattande affärskontakter med Frankrike för Elias Backman (1760-1829) hade också en handelsfirma i Nantes och bägge två var gifta med var sin fransyska, Elias Backman med Julie Bonamy (1749-1834) från Nantes och Pehr Backman med Julie de Boissimène (1779-1858) från Paris. Den sistnämnda är omskriven av sondottern Inez Wigert:

”Farmor var lång och smärt och smal. Hon trippade omkring på gatorna med den lätta behagliga gång, som är typisk för fransyskorna och trots det dåtida bland svenskorna rådande bruket, att även vid det smutsigaste väglag aldrig vidröra klänningskjorteln lyfte hon upp sin med en fransyskas hela grace och elegans. (Det var på den tiden) så ytterst opassande att visa ens några tum ovan skobanden… Under farmors promenader tycks det varit den smäckra formen på hennes fortskaffningsmedel som mest väckt uppmärksamhet hos det yngre släktet. Hon beklagade sig över gatpojkarnas näsvishet:

– Den gamin vara oförskämd, följa efter mig på den gata. Den gata icke vara ren. Jag lifta den kjol. Den gamin se den lift, säga jag ava typpaben. Ja omvända mig och säga till den goss… do gamin där, do icke säga jag ava typpaben, jag icke veta det som typpaben vara, men när en gamin ropa typpaben, det vara något micke folt.

Bröderna etablerade sig i Göteborg under en tid när staden präglades av Ostindiska kompaniet omfattande teexport och tesmuggling till Storbritannien. I kompaniet fanns det också flera superkargörer från Finland. Den mest kände av dem var Peter Johan Bladh från Vasa. Göteborg var en befäst stad med en garnison och överstelöjtnant vid garnisonsregementet (vid denna tid kallat Stedingkska regementet) från 1794 var Samuel af Forselles, också han från Finland och född i Lovisa precis som bröderna Backman. Han hade tjänstgjort som major vid detta regemente från 1787. 1796 blev han landshövding.  Förutom Ostindiska Kompaniet präglades Göteborg av en omfattande sill- och tranexport och under det andra årtiondet på 1800-talet av Napoleons kontinentalblockad som gjorde Göteborg till norra Europas smugglingscentrum. Tran exporterades i stor skala till Frankrike och det användes bl.a. i gatubelysningen i Paris.

Pehr Backman ska ha byggt upp en ganska ansenlig förmögenhet genom handel med London och Paris. Exakt vad han handlade med är lite oklart, men sannolikt handlade det främst om tranexport och saltimport. På 1790-talet förekommer Pehr Backman också som en större skeppsägare och redare i Göteborg. Klart är också att han var lite av en rättshaverist. Han drev en mängd processer och blev till slut ruinerad. Den Hallska processen var bara den mest kända och den höll han på med i 19 år.

Som ombud för John Hall d.y var han bland annat drivande och djupt involverad i processerna kring konkursen i John Hall & Co:

H [John Hall .dy.] hade 16 nov 1807 med sitt konkurssatta företag ingått i handelsbolag med handelsmannen Pehr Backman. Denne var känd för sin processlystnad och låg sedan gammalt i tvist med David Carnegies kompanjon Jan Lamberg. Backman biträdde flitigt H vid de många processer som följde, sedan det nya bolaget John Hall & Co 1811 stämt sysslomännen och borgenärerna för vanvård av konkursboet. 24 aug 1820 tilldömde Gbgs rådhusrätt H ett totalt ersättningsbelopp på 638 723 rdr bko. Domen överklagades av sysslomännen hos Göta hovrätt, vars dom 14 maj 1824 i likhet med rådhusrättens gick emot sysslomännen. Målet fördes vidare till Högsta domstolen, men innan den egentliga föredragningen ägt rum, lyckades föredraganden, revisionssekreteraren N W Stråle få till stånd en av samtiden mycket diskuterad förlikning mellan kuratorerna och H. Pehr Backman lämnades utanför denna uppgörelse. Vid förlikningen avskrevs alla vidare fordringar i det fallerade handelshuset John Hall & Co (= 15 % av de oprioriterade fordringarna), och H erhöll bl a Gunnebo egendom med inventarier, två ännu oförsålda sågar vid Lilla Edet och en hamn i Masthugget, förutom 100 000 rdr bko och vissa andra poster. I ansökan om målets avskrivning hos HD 15 febr 1826 lämnade H en formlig avbön till kuratorerna.

Då H vid uppgörelsen med kuratorerna gått bakom ryggen på Backman, skyndade sig denne att inlägga protest. Förlikning med Backman uppnåddes 17 mars 1826, varvid Backman förutom vissa redan uppburna belopp fick en tredjedel av den till H utbetalade ersättningssumman om 100 000 rdr bko, och H påtog sig att inlösa alla skuldsedlar han utgivit i bolagets namn. Fordringsägarna gjorde sig snart påminta, och det kapital H erhållit vid den stora förlikningen skingrades nästan genast. 1828 lät H inteckna Gunnebo, som slutligen tilldömts honom efter ytterligare en tvist med Backman, utan att han hade haft råd att enligt sina planer sätta huvudbyggnaden i stånd efter dess långvariga förfall. Lösöret hade H då fått sälja till dottern Marianne och maken Eduard Beckman, som lämnade kvar bohaget till H:s disposition på Gunnebo. De sista åren av sitt liv tycks H emellertid ej ha kunnat bo på Gunnebo. Efter hans död begärdes urarva konkurs, och H:s enda egendom, en illa medfaren naturaliesamling och det förfallna och delvis plundrade Gunnebo, gick under klubban.

Förutom grosshandlare var han även tidningsutgivare. 1828 startade han nämligen Götheborgs Dagblad som vid hans död övertogs av sonen Charles Henri Backman.

Förutom bostaden i Göteborg hade Pehr Backman också ett sommarhus invid Stora Hålsjön i Öjersjö. Huset uppfördes 1812 och övertogs även detta av Charles Henri Backman vid faderns död.

Julie Backman (de Boissimène) och senare flera av hennes döttrar livnärde sig efter Pehr Backmans död på att vara språklärare i franska. Dottern Julie Sophie Backman (1803-85) gifte sig med den 24 år äldre franske konsuln i Göteborg, Roche Hyacinthe de Serre (1779-1846), som dessutom i sitt första äktenskap var far till Mathilde de Serre (1815-72) som var gift med brodern Charles Henri Backman i dennes andra äktenskap.

Läs mer om Pehr Backman och hans bror Elias Backman.

Advertisements

2 svar till “Pehr Backman”

  1. Pingback: Charles Henri Backman | Det gamla Göteborg

  2. Pingback: Carl Brändström | Det gamla Göteborg

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.