Advertisements

Upptäck historien - Familjerna, företagen och handelshusen

Carl Wijk

Carl WijkCarl Wijk föddes 1839 och dog 1907. Son till Olof Wijk d.ä. och Hilda Prytz. Gift 9 oktober 1864 med Emma Röhss (1843–1896). De hade barnen Carl Olof Wijk (1866-1918), Hakon Wijk (1868-1919) och Olga Wijk (1870-1962), gift med Carl Gustaf von Platen.

När han var 22 år gammal inträdde han i familjefirman Olof Wijk & Co där han gjorde sällskap med bröderna Olof Wijk d.y och Erik Wijk. I motsats till bröderna ägnade han sin huvudsakliga kraft åt familjeföretagen och mycket lite kraft åt politiska uppdrag. Under hans tid köpte familjeföretaget Gideå & Husums AB samt Långrörs sågverk, senare Långrörs AB. Han var under lång tid direktör för det sistnämnda företaget som grundats 1853:

År 1853 inrättade brukspatron L.M. Wærn en så kallad bjälkgrop i Jernkällsviken. Därifrån exporterades genom handelsbolaget Olof Wijk & Co. i Göteborg bjälkar till utlandet. I början av 1860-talet övertogs rörelsen av konsul Carl Fougt (1827–1896) i Söderhamn som 1864 lät uppföra Långrörs ångsåg på platsen. År 1873 tröttnade Fougt ”på en tiden så upptagande och enformig sysselsättning som driften af Långrörs sågverk” och överlät från 1874 verksamheten till Olof Wijk & Co.

Sågen var lönsam under hela 1800-talet och 1900-talets första decennium. Efter att 1894 ha brunnit ned till grunden och uppfördes året därpå en ny såg. År 1896 ombildades rörelsen till Långrörs AB. I samarbete med Marma Sågverks AB, Ljusne-Woxna AB och AB Adolf F. Hillman i Söderhamn bildades 1906 Sulfit AB Ljusnan, vilket 1908 startade massatillverkning i Vallvik och sedermera kom att bli helägt av Långrörs AB.

År 1914 förvärvade Långrörs AB aktiemajoriteten i Marma Sågverks AB och de båda företagen kom därigenom att ingå i samma koncern. Efter en 1932–33 genomförd konsolidering blev namnet Marma-Långrörs AB.

Marma Sågverks AB hade för sin del startats 1854 och blev 1914 uppköpt av Långrörs AB:

År 1854 ingicks ett kontrakt om sågverksrörelse vid sjön Marmen på initiativ av Per Henrik Widmark och under medverkan av finansiärernaJohan Gustaf Brolin och Carl Johan Schöning (far till Johan Frithiof Schöning) i Söderhamn. Efter att ångsågverket startats 1855/56 blev Marmaverken en livaktig industriort och befolkningen mångdubblades. Brädgården fanns dock i Söderhamn.

År 1856 ombildades rörelsen till aktiebolag, Marma Sågverks AB, och blev därigenom det första dylika i Sverige inom trävarubranschen. I början av 1880-talet tillverkades nära 60 000 kubikmeter sågat virke per år och ungefär de volymerna producerades ända till sekelskiftet, men bolaget fick efterhand problem med överavverkning samtidigt som kostnaderna för skogsinköp steg betydligt.[3]

I samarbete med Långrörs AB, Ljusne-Woxna AB och AB Adolf F. Hillman i Söderhamn bildades 1906 Sulfit AB Ljusnan, vilket 1908 startade massatillverkning i Vallvik.På en bolagsstämma 1914 avskedades Marmabolagets verkställande direktör Gustaf Brolin, son till grundaren. En helt ny ledning tillsattes, men denna hade knappast hunnit tillträda innan Långrörs AB, ägt av Göteborgsföretaget Olof Wijk & Co. övertog aktiemajoriteten i bolaget.Efter detta byggdes 1914–16 en helt ny såg byggdes i Marmaverken.

Till följd av svåra ekonomiska problem under efterkrigskrisen 1920–21 tvingades Olof Wijk & Co att året därpå dra sig ur Marmabolaget, vilket övertogs av Skandinaviska Kredit AB.

Carl Wijk var den som år 1885-89 lät uppföra det hus som idag kallas för Wernerska villan invid Södra Parkgatan:

Kommerserådet Carl Wijk (1839-1907) köpte 1883 tomten på 1 711,6 kvadratmeter, som ursprungligen tillhörde 12 roten, men blivit överförd till den nybildade 14 roten. Uppdraget att ta fram ritningar gavs till en början åt arkitekten Victor Adler (1848-98), som i november 1883 presenterade sitt förslag. Det var ett fyravånings stenhus inyrenässansstil med en ingångsportal vid Teatergatan, omramad av kraftiga skulpturalaatlanter i cement. Dessa ritningar fastställdes den 21 november 1883, men blev aldrig utförda, eftersom makarna Wijk ej ville ha en stor fastighet utan hade tänkt sig en villa omgiven av en mindre trädgårdsanläggning. Istället överlämnades uppdraget till arkitekten Adrian C. Peterson. Hans första förslag är daterat 1885 och fastställdes i slutgiltig form den 14 december 1886. Handelstidningen skrev den 17 juni 1885:

”å tomten nr. 5 och 6 vid Parkgatan, mitt framför Chalmers tekniska läroanstalt, för närvarande pågår grundläggning till ett nybygge, som efter vad de uppgjorda ritningarna innebära, torde bliva en verklig prydnad för denna trakt, även om man tager i betraktande de omgivande präktiga husraderna.
Byggnaden ifråga skall uppföras för grosshandlare Carl Wijk och varda bostad för honom och hans familj. Inredningen skall göras uteslutande med hänsyn till familjens behov och att den vad komfort och tidsenliga anordningar beträffar ej skall lämna något övrigt att önska, kan man taga för givet.”

Byggmästare var firman N. Andersson & Co. Enligt uppgift av arkitekten var förebilden till villan hämtad från norra Tyskland. Den innehöll tjugo rum, kök, stall med mera och där installerades från början elektriskt ljus, men även en del gasledningar. Villan är byggd av tegel med en souterrainvåning, som användes som källarvåning, två bostadsvåningar och en vindsvåning. De båda nedersta våningarna är i rusticerad cement, medan huvudvåningens fasad är klädd med rödgult Frankfurtertegel.

Inflyttningen i den nya villan skedde på sommaren 1889, och invigningen firades den 9 oktober. Enligt mantalsskrivningen bestod familjen då av Carl Wijk och hans hustru Emma född Röhss (1843-96), barnen Carl Olof (1866-1918), Hakon (1868-1919) och Olga. Den 24 april 1896 var villan taxerad till 275 000 kronor.

Huset tog ofta emot gäster av hög börd. Särskilt omtalad var den middag som han den 29 mars 1898 gav för kung Oscar II, vilken då bodde hos honom några dagar. Både Carl Wijk och hans bröder var Oscar II:s personliga vänner.

Carl Wijk avled den 9 juli 1907. Sedan de tre arvingarna hade delat upp boet, övertogs villan av den äldste sonen Carl Olof Wijk. Han flyttade till London med familj år 1915, och avled vid ett besök i Göteborg 1918. Villan såldes till Gustaf Werner år 1915.

Advertisements

4 Responses to Carl Wijk

  1. […] Walter Ralph Barnes (1871–1946), en brittisk kavalleriofficer. Carl Olof Wijk var son till Carl Wijk och Emma Röhss, Carl Olof Wijk med familj flyttade till London 1915, men han avled redan 1918 vid […]

  2. […] Wijk föddes i Göteborg 1868 som son till Carl Wijk (1839-1907) och Emma Röhss (1843–1896). Han dog 1919. Var enligt vissa källor gift med Mary […]

  3. […] (1836–1910), grosshandlare. Gift 20 oktober 1868 med Emily Dickson (1849–1943). Två döttrar. Carl Wijk (1839–1907), grosshandlare. Gift 9 oktober 1864 med Emma Röhss (1843–1896). Två söner och en […]

  4. […] blev nu hans söner, först Olof Wijk d.y. (1833-1901) men senare också Erik Wijk (1836-1910) och Carl Wijk (1839-1907). Företagets export av trävaror tycks i huvudsak ha gått direkt från […]

Kommentera