Försök att starta en permanent linje mellan Göteborg och Fredrikshavn kom igång redan 1873, då den danska träångaren S/S Vulcan började trafikera denna linje. Initiativtagare till linjen var främst den danska järnvägen. Järnvägssträckan över Jylland till Tyska gränsen var klar vid denna tidpunkt. Danskarna såg möjligheten att locka svenska kontinentresenärer till sin järnvägslinje. 1874 ersattes S/S Vulcan med två snabbare svenska ångare, S/S Gustaf II Adolf och S/S Albert Ehrensvärd.
1888 hade man på den svenska sidan byggt ut sin järnväg söderut, genom Halland och mot kontinenten. Denna linje var avsevärt snabbare för svenskar till kontinenten, och underlaget för Frerikshavnsbåtarna minskade drastiskt.
I början av 1920-talet var den danska trafiken definitivt på väg att kollapsa. Olika intressenter, tex turistnäringen på Nordjylland, undersökte möjligheten att säkra en fortsatt trafik. Med hjälp av ekonomiska garantier från både Sverige och Danmark tog svenska Hallandsbolaget, nu en del av Broströmskoncernen, på sig att driva trafiken.
S/S Najaden sattes 1924 in i reguljär trafik på linjen Göteborg-Fredrikshavn. 1935 fann man linjen tillräckligt säker, för att genomföra bolagsbildningen för det rederi som blev Rederi AB Göteborg-Fredrikshavn-Linjen, GFL (populärt kallad Sessanlinjen). Det var dock fortfarande Hallandsbolaget som skötte det administrativa. Först 1952 överfördes administrationen till GFL. Fast Sessanlinjen förblev ett självständigt bolag, fram till Stenas uppköp 1981, fanns samarbetet med Broströms kvar. Bl.a. sköttes rederiets bemanningsfrågor av Broströms.
GFL beställde 1935 sitt första nybygge. Ordern gick till varv i Fredrikshavn, som 1936 levererade M/S Kronprinsessan Ingrid, rederiets första egna fartyg.
Under 1960-talet expanderade bolagets verksamhet i takt med en allt mer ökande bilism. Samtidigt fick rederiet konkurrens från ett annat rederi på danmarkslinjen, det nystartade Stena Line.
I mitten av 1970 talet startade en ny linje, Göteborg-Travemünde. En linje som tog upp konkurrensen med uppstickaren Stena som drivit sin linje på Kiel sedan 1967.
Stenas konkurrens blev allt mer besvärlig för Sessan. Sessan gjorde olika försök att parera Stenas attacker. Bl.a inleddes i slutet av 1970 talet ett försök till samarbete med Tor Line, som drev färjetrafik på England och Holland. Detta samarbete fick ett snabbt och brådstörtat slut, med stor oenighet mellan parterna.
I slutet av 1970 beställer Sessan två stycken mycket stora färjor vid GVA för sin Fredrikshavnstrafik, för leverans i början av 1980. Stena beställer samtidigt två färjor, i motsvarande storlek, vid franskt varv för samma trafik. Snart står det klart för alla parter, att linjen Göteborg-Fredrikshavn inte kan bära 4 så stora färjor. Staten utövar påtryckningar för att rederierna ska hitta en lösning på problemet. Särskilt stor är pressen på Sessan, då detta rederis fartyg byggs på det statliga Arendal, med statligt beställarstöd.
Kraftmätningen mellan rederierna slutar 1981 med att Stena köper upp Sessan. Uppstickaren på linjen köper upp pionjären. Kort efter Stena övertagande försvinner också Sessan som varumärke. Sessans fartyg anpassas till Stena växande verksamhet, en rederirörelsens som nu kommer att utvecklas till världens största färjerederi.
I efterhand kan man spekulera i hur utvecklingen blivit om Sessan parerat Stenas uppköp. Eftersom Stenas jumbofärjor blev kraftigt försenade skulle Sessan ha fått ett försprång på flera år med sina moderna jumbofärjor. Skulle detta försprång ha räddat Sessan och ändrat konkurrensen till Stenas nackdel? Något att fundera över för färjeentusiaster kanske.
5 svar på ”Rederi AB Göteborg-Fredrikshavn-Linjen (Sessan)”