Smalspårsdominanten VGJ

Av det som en gång var ett av Sverige största järnvägsbolag och ett av Sverige större privata järnvägsnät finns idag inte mycket kvar. Västergötland-Göteborgs Järnvägar (VGJ) var en smalspårig järnväg (0,891 m) vilken grundades av stora köpmannaintressen i Göteborg. Innan grundandet av bolaget skedde och byggandet av järnvägen kom igång diskuterade man i många år hur projektet skulle drivas, var man skulle bygga osv. Men 1886 bildades Västergötland-Göteborg Järnvägs AB med en styrelse bestående av major Ph Åqvist (ordförande) grosshandlarna P Fürstenberg, August Carlsson, Chr Carlander och J A Waller, Göteborg samt riksdagsmannen Ax. Carlsson och kapten S Flach.

Huvudbanan byggdes Göteborg-Vara-Skara och en bibana byggdes från Tumleberg (Pedersbacke) till Håkantorp. Den stod klar 1899 och år 1900 kunde trafiken börja. Åren som följde kom att innebära en expansion av företagets verksamhet genom nybyggnader och uppköp av andra järnvägar.

De flesta av de uppköpta järnvägarna var äldre än VGJ och en anledning till att de skapades var att västra stambanan inte drogs förbi Västergötlands sen gammalt viktiga städer:

Således invigdes under år 1874 både Mariestad-Moholms Järnväg (MMJ) och Lidköping-Skara-Stenstorps Järnväg (LSSJ).

[…]

Uddevalla-Vänersborg-Herrljunga Järnväg (UWHJ) hade öppnats redan 1867 och erbjöd även den anslutning till Västra stambanan, bland annat för orter som Vänersborg och Vara. Tio år senare, 1877, öppnade den första järnvägen i området som hade mera av ”tvärgående” karaktär (öst-västlig) i form av Lidköping-Håkantorps Järnväg. Liksom MMJ och LSSJ byggdes denna med spårvidden 891 mm – till skillnad från UWHJ som använde den udda spårvidden 1217 mm.

[…]

Skara-Kinnekulle-Vänern (SKWJ) som öppnades för trafik 1887. Sträckan Gössäter-Vänern (nära Hällekis) trafikerades i princip bara av godståg men i Gössäter skapades anslutning till Mariestad-Kinnekulle Järnväg (MKJ) som öppnades mellan Mariestad och Gössäter i december 1889. Banvallen Mariestad-Forshem kvarstår idag som en del av Kinnekullebanan. Sträckan Forshem-Lidköping stod klar i sin helhet först 1898. Denna järnväg gick under namnet Kinnekulle-Lidköpings Järnväg (KiLJ). Nu fanns en
sammanhängande järnväg med spårvidden 891 mm på sträckan Mariestad-Lidköping-Håkantorp.

Redan 1904 köptes således Skara-Kinnekulle-Vänerns Järnväg (SKWJ) efter att förhandlingar pågått sen 1902.  SKWJ hade bildats redan 1886 med en styrelse bestående av av  lektor G V Hofling (ordförande) Skara, handlare Alfr. Andersson, Skara, direktör L W Kylberg  (verkställande direktör), Gössäter, lantbrukare Carl Johansson, Hede,  brukspatron Fr. Sköldebrand, Hällekis och C Tham, Stora Lund. 1887 stod banan klar med en sträckning en sträckning från Skara via Lundsbrunn – Götene -öster om Kestads kyrka (Malma) – Gössäter – Hönsäters hamn vid Vänern (Hällekis). SKWJ hade samarbetsvatal med Lidköping – Skara – Stenstorps Järnväg (LSSJ) om att få använda deras station i Skara. Persontrafiken på banan var samordnad med Mariestad-Kinnekulle Järnväg (MKJ).

1908 köptes nästa bana, Mariestad-Kinnekulle Järnväg (MKJ). I uppgörelsen ingick att VGJ skulle förlänga järnvägen från Mariestad via Torved till Gårdsjö och Gullspång. 1910 stod järnvägen till Gårdsjö klar och 1917 var banan mellan Torved och Gullspång slutligen byggd. Totalt trafikerade nu VGJ hela 300,8 km järnväg.  MKJ hade som bolag startat redan 1888 med en styrelse som bestående av landssekreterare A M Bolinder (ordförande), Mariestad, friherre C Klingspor, Råbäck, ingenjör A T Wallenius  (verkställande direktör), Svaneberg, doktor P G Södermark, Mariestad, brukspatron Fr Sköldebrand, Hällekis samt disponent V Lundstedt, Mariestad. Banan stod klar Mariestad-Forshem-Gössäter år 1889.

Uppköpen av smalspåriga järnvägar i Västergötland fortsatte, 1925 köptes Trollhättan-Nossebro Järnväg (TNJ) och Skara-Timmersdala Järnväg (STJ) från den svenska staten. Bägge bolagen blev dotterbolag till VGJ och fortsatte driften av trafiken i egen regi.

1899 planerade ett antal intressenter, vilka hade bildat en interimsstyrelse, att bygga en järnväg Skara – Timmersdala – Mariestad. Det kom så långt att den tänkta banan utstakades och att man arbetade fram ett kostnadsförslag som slutade på 1 200 000 kr. 1902 inleddes förhandlingar med ovanstående interimsstyrelse och styrelsen för Västergötland – Göteborgs Järnväg, VGJ. VGJ beslutade överta bygget men backade ur ett par år senare och köpte istället MKJ och SKWJ. 1907 konstituerades Skara – Timmersdala Järnvägsaktiebolag (STJ). Den första styrelsen bestod av bankdirektör Tor Bergqvist (ordförande, se bild till vänster), kronolänsman V Horneij, järnhandlare Ax. Andersson i Skara, disponent Sixten Groth, Mariestad och godsägare C J W Hultström, Stohlan. Meningen var att järnvägen skulle gå vidare från Timmersdala mot Moholm och Askersund, men så blev det aldrig. Banan stod klar 1909, gick i princip i konkurs omedelbart samt övertogs av VGJ. 1920 gick bolaget i konkurs igen och staten övertog STJ från VGJ för att åter säljas till VGJ år 1925.

Runt år 1900 började konkreta diskussioner föras om en järnväg österut. Detta för att bland annat få bra kommunikationer med jordbruksbygden i Skaraborg samt med Västergötland – Göteborgs Järnväg (VGJ). Från intressenter i ett blivande ”Trollhättans Järnvägsaktiebolag”  skickades ett förslag till VGJ styrelse där man bad att denna skulle ordna med en utstakning och undersökning av en järnvägslinje från Trollhättan till någon lämplig punkt på VGJ. 1913 bildades Järnvägsaktiebolaget Trollhättan – Nossebro (TNJ). Den första styrelsen bestod av ingenjör H Nydqvist (ordförande), disponent A Kjelldahl och slaktare Ax Larsson i Trollhättan, friherre Per Hierta, Främmestad och lantbrukare J A Svensson, Åsaka. Järnvägen öppnades 1916. På grund av dålig ekonomi övertogs TNJ av staten år 1924 och såldes till VGJ året efter.

Redan vid köpen av SKWJ och MKJ så närde VGJ planer på att också köpa Lidköping-Skara-Stenstorps Järnväg (LSSJ) men stött på motstånd. Trots detta lyckades man 1914 köpa de första aktierna och 1915 fick man överta Skara stads aktier i LSSJ. Det ledde till ett avtal om att VGJ skulle arrendera och driva trafiken på LSSJ från och med 1916.

Lidköping-Skara-Stenstoprs Järnvägs AB grundades 1872 och den första styrelsen  bestod av borgmästare A P Trybom, ordförande, borgmästare C Wennérus, handlare C J Bergquist, löjtnant S Flach, kronofogde C G Cederlöf samt överste M W Hamilton. Skara stad var största ägare. Järnvägen var från början tänkt att få en spårvidd på 802 mm i likhet med Hjo-Stenstorps Järnväg (HSJ). Men 1873 beslöt bägge bolagen att ändra detta till 891 mm. 1874 stod banan färdig.

Redan 1877 hade Lidköping-Håkantorps Järnväg (HLJ) startat. Redan från början en järnväg med ekonomiska problem och 1886 gick den i konkurs. På tre efter varandra följande exekutiva auktioner köptes HLJ av LSSJ, men det överklagades alla gånger. Till slut, 1891 gokändes köpet av Högsta domstolen. HLJ och LSSJ hade stationer på var sin sida av Lidan i centrala Lidköping utan direkt spårföbindelse. en sådan byggdes dock 1893 och stationen på västar sidan av Lidan lades ner. Redan 1902 såldes dock HLJ inklusive den nya bron till Lidköpings stad.

Mellan 1887 och 1912 genomfördes stora förändringar av stationsområdet och bangården i Skara för att möjliggöra genomgående tåg från Göteborg till Mariestad. 1934 köptes Skövde – Axvalls Järnväg (SAJ) av LSSJ och införlivades i denna järnväg samt upphörde som bolag. VGJ var, som redan nämnts från 1915 majoritetsägare i LSSJ. 1899 Skövde – Axvalls järnvägsaktiebolag hade konstituerats. Bolagets första styrelse kom att bestå av Axelvon Matérn, August Forsslund, Eric Uggla, Alfred Eklind samt Abraham Wetterberg. 1904 stod SAJ färdigt och öppnade för trafik.

1924 så köptes Marieholm-Moholms Järnväg (MMJ) och precis som med TNJ och STJ blev företaget ett dotterbolag till VGJ och fortsatte driva trafiken i egen regi. Inbjudan till aktieteckning i Mariestad – Moholms Järnvägsaktiebolag (MMJ), utfärdades i Mariestad i april 1864. Vid ett möte 3 juli 1865 konstituerades bolaget och dess första styrelse kom att bestå av rektor I U Sörensson, generalmajor C H Leuhusen, Björstorp, ingenjör A T Lundin, fil. dr. L Löfvenskiöld, länsbokhållare G H Gasslander och handlare V A Peterzéns. 1874 stod banan färdig

Förutom järnvägstrafik så bedrev VGJ även pråmtrafik i Göteborg. Den gick till så att järnvägsvagnar lastades på pråmar och dessa kördes till olika industrier längs med älven. På det sättet nådde VGJ fler kunder än man annars skulle gjort. Företaget drev också lastbilstrafik och busstrafik.

1948 såldes hela VGJ till staten, de olika företagen upplöstes och järnvägstrafiken inkorporerades i SJ. VGJ-koncernen som hade ganska invecklade ägandeförhållanden inlöstes av staten enligt följande:

»Det förslag till avtal, som aktieägarna hava att i dag taga ställning till, avser försäljning till Staten av VGJ, LSSJ, MMJ, TNJ och STJ med därtill hörande egendom, inklusive biltrafiken. I korthet innebär avtalet, att Staten den l juli innevarande år övertager dessa järnvägsbolags samtliga tillgångar. I vederlag härför skall Staten:

dels övertaga bolagets skulder och övriga förpliktelser och dels såsom ytterligare köpeskilling erlägga ett belopp av 900.000 kr., varjämte Staten ställer till bolagens förfogande ett till 42.000 kr. fastställt belopp för täckande av de med bolagens trädande i likvidation förenade kostnaderna.

Det kan beräknas, att aktieägarna i VGJ härigenom erhålla något över 20 kr per aktie, då hänsyn tages till att en del aktier äro internt ägda inom koncernen. VGJ äger nämligen 3.233 av LSSJ:s 3.252 aktier, 2.399 av MMJ:s 2.494 aktier samt 96 av de 100 aktierna i vardera TNJ och STJ: Vidare ägerLSSJ 2.116 av VGJ:s 39.438 aktier och MMJ 410 av sistnämnda aktier…»

Så småningom kom bitar av banorna att byggas om till normalspår, främst Kinnekullebanan, och all smalspårstrafik läggas ner. Trafiken lades ner succesivt från 1955 till 1987. I stort sett all räls revs upp strax efter nedläggning och det mesta är idag borta, utom de delar som utgör nämnda Kinnekullebanan och museijärnvägarna Anten-Gräfsnäs och Skara-Lundsbrunn. Vissa järnvägar som byggdes om till normalspår kom dock aldrig att trafikeras:

Planerna på en breddning var även efter förstatligandet aktuella. I slutet av 1950-talet beslutade man att en del av forna VGJ skulle breddas. Sträckan Gårdsjö – Mariestad byggdes om och normalspåret togs i drift 1 augusti 1961. Sträckan Mariestad – Forshem byggdes också om. Normalspåret togs i drift 21 juli 1962. Bandelen Gullspång – Skagersvik samt Skagersvik -Torved breddas till normalspår vilket togs i bruk 1963 respektive 1964. De här två senare bandelarna breddades av militärskäl och kom aldrig att trafikeras. Spåret ligger fortfarande kvar.

Före detta Lidköpings Järnvägar, sträckan Forshem – Lidköping – Håkantorp byggdes också om till normalspår. Detta hade skett redan 24 september 1953 mellan Håkantorp och Lidköping sam 20 maj 1954 på sträckan Lidköping – Forshem. När nu även delen Gårdsjö – Mariestad – Forshem blev normalspårig fick men en sammanhängande bana som numera är länsjärnväg, även kallad för ”Kinnekullebanan”.

Banvallen från VGJ:s nya station vid Polhemsplatsen inne i Göteborg och ut till Hjällbo används idag av spårvagnstrafik. Med nedläggningen av VGJ:s smalspårsbanor försvann Sveriges största smalspåriga järnvägsnätverk och idag finns endast en smalspårig järnväg som trafikeras i Sverige, nämligen Roslagsbanan.