I dag på morgonen anlände från Stettin ryska sovjetångaren ’Revoluzya’ av Petrograd för att i frihamnen lasta 250 ton papper på hemorten. Ångaren är ett f.d. norskt fartyg byggt i Stavanger 1909 och redan före kriget sålt till Ryssland. Det tillhör ryska statens Östersjöflotta och lastar c:a 600 ton.
’Revoluzya’ i frihamnen. Bilden från Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning 9 oktober 1923.
Då det är första gången, som vår hamn har besök av något fartyg med den röda sovjetflaggan, funno vi goda grunder föreligga för ett besök ombord.
Fartygets befälhavare besvarade på ett förekommande sätt alla vår frågor, även sådana som han kanske icke utan orsak kunde anse lite närgångna.
Förhållandena ombord
I stor sett, sade befälhavaren, verkar allting ombord å som det alltid varit till sjöss, och de förändringar i kutym och arbetsordning m.m., som införts på grund av att fartyget äges av ryska sovjetstaten, ha icke haft något inflytande till det sämre. Själv bekände sig befälhavaren fullt ut till tron på den nuvarande ryska statsförvaltningen. Disciplinen ombord var, sade han, i varje fall ej avsevärt sämre än under den gamla regimen, fast manskapet nu hade långt större friheter.
Arbetstiden i hamn och till sjöss var endast 6 timmar. Beträffande vakttjänsten till sjöss var denna indelad i trevaktsskift för däcksfolket och fyrvaktskift för maskinpersonalen.
Besättningens hyror äro efter våra förhållande räknat ovanligt höga. Alla man måste hålla sig själva med kosten ombord, men ha härför särskild ersättning. Denna beräknas i Östersjöfarten med tre engelska pund i månaden. Hyran är fyra pund i månaden. Hyran är fyra pund per månad. Vid trafik på andra hamnar än de som räknas som Östersjöfart, ökas manskapets förmåner till det dubblar.
Hur proviantmästaren utses
Fartygets befälhavare, vilken liksom besättningen i övrigt erhåller kostpenningar, har ej annat med provianten och matlagningen att skaffa, än att han ger den s.k. proviantmästaren order om för hur lålng tid proviant bör anskaffas med hänsyn till förestående resas längd o.s.v. Proviantmästaren väljes bland befäl och besättning för viss tid åt gången, men kan, om han ej befinnes lämplig, omedelbart avsättas. I valet till proviantmästare deltager befälhavaren på samma sätt som de övriga. För närvarande var det en maskinist, som fungerade som sådan. Nästa gång kanske det blir befälhavaren eller – cäckspojken. Den som visat sig särskilt skickad för uppdraget omväljes på nytt ideligen, oavsett tjänsten i övrigt ombord, vilken samtidigt ombesörjes av den mer eller mindre tillfällige proviantmästaren.
Maten lagas av en kock under proviantmästarens överinsikt. Kocken, liksom den övriga besättningen, engageras och betalas av staten.
Den statsägda ryska flottan
Den statsägda ryska flottan bestå, meddelade kaptenen, utom de många fartyg, som höra hemma i Kaspiska, Svarta och Vita haven, av ett trettiotal jämförelsevis stora ångare, den s.k. Östersjöflottan, med hemort i Petrograd. Av dessa gå de flesta på avlägsnare farvatten eller i trafik mellan baltiska hamnar och kontinenten, men de tvenne minska båtarne, av vilka ’Revoluzya’ var den ena, trafikerade uteslutande hemmafarvatten, d.v.s. Östersjön, med en och annan avstickare till Nordsjöhamn. Samma principer beträffande arbetsförhållanden och avlöningar m.m. tillämpas på alla ryska statens fartyg, vilka även samtliga föra den röda sovjetflaggan. Denna är försedd med följande inskription i stora vita ryska bokstäver: R.S.F.S.R. Betydelsen av inskriptionen är enligt befälhavaren på ’Revoluzya’: ’Ryska socialistfederationen, Sovjet republik’.
På vår fråga hur affärerna gingo ihop under dessa för sjöfarten tryckta tider, svarades med hänvisning till att det är dåligt överallt och man kan vara glad om det lyckas att få debet och kredit att någorlunda mötas – för övrigt stode ju staten risken. (Ur: Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning 9 oktober 1923). Texten hämtad från Göteborgs Historia.