Ett storverk – en stadsdokumentation över hundra år

Det finns otroligt många texter om Göteborg, göteborgiana kan sägas vara en egen litterär genre, men tre av dem är och kommer att bli klassikerna:

Kartografen Erik Dahlbergh (han som undersökte isen före truppförflyttningen över Lilla Bält) var först med beskrivning av Göteborg i Suecia antiqua et hodierna, senare delen av 1600-talet.

Så kom trebandsverket Det Gamla Göteborg utgivet mellan 1919-21 av C.R.A.Fredberg.

Och nu är stadens beskrivare och minnesbefästare Gudrun Nyberg – i ett fantastiskt tiobandverk om det senaste seklet.

Hundra år i Göteborg

Gudrun Nyberg, professor emerita i medicin, har i stort sett på egen hand genomfört ett jättebokprojekt, Hundra år i Göteborg, ett projekt av det slag som i normalfallet kräver insatser av arbetsgrupper, planeringskonsulter, politiska beslutsfattare, förlagsredaktörer, fotografer, designers, ekonomer – till stor kostnad och enorm tidsåtgång.

En forskarprojektgrupp fanns det från början, men den nådde inte fram förbi ekonomiplaneringen. Gudrun Nyberg som bara skulle skriva en medicinhistorisk del, tog över. Nu har hon på tre år baxat i hamn dessa tio göteborgianska totaltäckande titlar, ordnat finansiering, skrivit, strukturerat, redigerat, fotograferat och hittat skribenter bland kolleger, vänner, kollegers vänner och vänners kolleger, alla goda skribenter och professionella inom sina fält. Illustrationerna är häpnadsväckande många, välvalda och vackra.

Böckernas artiklar omfattar alla tänkbara kulturella infallsvinklar: naturförhållningssätt, artefakter, beteendemönster och tankemönster. Personhistoria, stadshistorik, konst, design och utsmyckning i det offentliga rummet och i muséers samlingar, strukturer och målsättningar för skola och professioner, teater, idrott och näringsliv – allt finns med.

Medicinen, människorna, vården

Den första boken i serien, Medicinen, människorna, vården, är Gudrun Nybergs egen – med en medförfattare, Johan Lindberg, och behandlar instrument, metoder, synsätt, nya genomgripande mediciner och tekniska framsteg och upptäckter. Man känner sig snabbutbildad inom flera medicinska vetenskaper efter läsningen – och tacksamhet över att risken att utsättas för ett antal instrument och mediciner av äldre sort har minimerats.

Kultur, konst och bildning

De nio är en skönlitterär smakprovsantologi med god mix: Evert Taube förstås, Bengt Anderberg, Ove Allansson, Claes Hylinger, de unga Olivia Bergdahl och Johannes Anyuru – klassikern Jeanna Oterdahl, och Marie Hermansson, som bland annat skrivit en roman om jubileumsåret 1923, ”Den stora utställningen”. En mera okänd: Gideon Martin, journalist och författare till ett tiotal romaner. Många texter är tätt göteborgsanknutna, med berättelser om barndomar på Hisingen eller på Vinga fyrplats. Jeanna Oterdahl var centralgestalt som föreläsare i stadens flickskolor och hennes romangestalter rör sig på göteborgska gator, oftast i Vasastan och Linnéområdet. Olivia Bergdahl rör sig själv på göteborgska poetry slamscener,

Lärande och bildning, om Göteborgs som en komplett utbildningsstad, har jag en speciell relation till, eftersom jag medverkat med en text om seminarie-/lärarutbildningshistorik. Under perioden har sexårig folkskola blivit nioårig grundskola, flickskolan har skrotats, gymnasieprogrammen har omvandlats ett antal gånger, betygssystemen ändrats, studentantalet mångfaldigats, vuxenut-bildningen etablerats. Skolhus byggts och rivits. Friskolor inrättats. Skolpeng hittats på. Upphandlingssystem införts.

Konst och konsthantverk

Konst och konsthantverk behandlas i två volymer. Valand och HDK, f.d Slöjdföreningen, har hela tiden utgjort viktiga länkar i konstlivet i Göteborg. De sjutton – av många möjliga – konstnärer som presenteras med text och representativa bilder i konstboken har valts ut med hjälp från Konstmuseet, det som stod klart till förra sekeljubiléet, och de visar tillsammans spannet från göteborgskolorismen till konceptuell konst, via grafik, offentlig skulptur, abstrakt och surrealistisk konst, textil och postmoderna installationer. Konsthantverksboken utgår från Röhsska, landets enda designmuseum, starkt förbundet både husmässigt – genom utställningshallen – och genom personalsamarbete med Slöjdföreningen/HDK, och fördjupar sig i möbler och mode, textil-keramik- och smyckekonst.

Båda volymerna exemplifierar tydligt den kulturella bredden i bokprojektet – man beskriver de fysiska tingen, konstverken, de skapade föremålen, men även tidsandan, tankeströmningarna, påverkanstraditionerna. Och för museernas del: urvalsprinciperna. Det fanns också en kollektiv uppfostransaspekt: vackrare vardagsvara, estetiskt sköna hem skulle komplettera nyttoaspekterna.

Teatern

Ytterligare några konstarter skrivs fram i På scenen: teater, dans, sång och musik. Alla de många teatrarna, stora och små, uppsättningar, grupper, regissörer visas i ord och bilder, från det nedbrunna konserthuset på Heden, via Lorensbergsteatern, Stadsteatern och dess avknoppningar i Angered och Backa, fram till Göteborgsoperan 1994. Från Wilhelm Stenhammar till Håkan Hellström. Ack minnets brunnar: alla skolteaterföreställningarna, manifest-striden, Lia Schubert och Claude Marchant på Balettakademin, Rubicon och Atalante, jazzmusikerna.

Idrott

Idrottsboken lyfter fram Göteborg som tidig fotbollshuvudstad med numera världens största ungdomsturnering, Gothia Cup (under normala förhållanden) varje sommar, isbanorna, ishockeyn, innebandyn som lokal uppfinning, de många arenorna. Och Ingo förstås. (Som man följde i lillebrors Rekordmagasinet och vid något tillfälle på en träningsmatch på Slottskogsvallen)

Staden och vattnet

Staden och vattnet – den basala infrastrukturen får var sin bok. Stadsdel för stadsdel, arkitekt för arkitekt, stadsplanering för stadsplanering redovisas – för oss som bor i dagens stad med sina orimligt omfattande och diskutabla infrastrukturprojekt, västlänk och broar, tunnlar och skyskrapor, förtätningar och trädfällningar. så är det både ett memento och en förtvivlans nostalgi att läsa om framsyntheten, klokskapen, varsamheten, de estetiska och sociala aspekterna när man förr utvidgat och förändrat staden – landshövdingehusen, trädgårdsstads-delarna, luftig funkis, bostadsområden som grannskapsenheter, bevarandet av parkerna, vackra gaturum. Och sedan det sorgliga 60-talet: storskalighet och rekordår, miljonprogram och totalsanering av flera stadsdelar.

Nu Norra Älvstranden som nytt boendeområde och därmed den ständiga frågan om anknytningar på och över älven, och bokdelen På vattnet anknyter till detta. Göta älv är förbindelselänk för staden som port till havet. Vattennärheten som förutsättning för staden överhuvudtaget, för rederier och sjöfart, fiskeflotta, sjöförsvar, transporter och industriutveckling.

Och här är övergången till den sista kommenterade boken: Små industrier. Den är en påminnelse dels om vattnets betydelse, inte bara havs-och älvnärheten utan även det strömmande vattnet för kvarnar, textil och manufaktur i Mölndal, Nääs och Jonsered, och dels om hur många goda, ofta internationella, idéer som byggts ut till viktig industriell verksamhet i stan inom branscher som livsmedel, bryggerier, musikinstrument, möbler, boktryckerier.

Jag tror att Gustav II Adolf skulle varit nöjd på det hela taget.

Åtminstone med Gudrun Nybergs bokserie. Hon borde få en liten staty bredvid.

Ulla Berglindh

Tidigare publicerat i Sverigekontakt