Glasbruket anlades invid Gamla Älvsborgs borgklippa år 1761. Sillsalteriet anlades troligen samma år invid Gamla Älvsborgs borgklippa där vallgraven tidigare mynnade i Göta älv. Anläggningen som låg direkt norr om glasbruket hade en brygga ut i älven då platsen mellan borgklippan och älven var begränsad. Ägare av glasbruket vid denna tid var Johan Schutz och Volrath von Öltken men sillsalteriet tycks enbart ha ägts av Johan Schutz. 1772 producerades över 4 000 tunnor salt sill, men från 1773 och under 1780-talet var salteriet endast sporadiskt i bruk för att återstarta 1796 igen. Då var Carl Bagge ägare till anläggningen och årsproduktionen av salt sill var cirka 2 000 tunnor.
Glasmästare vid glasbruket var Gottfrid Schmidt från Armstadt i Thüringen. Huvudprodukten var glas och buteljer. Försäljningen av glasbruket produkter skedde direkt till konsument och i Volrath von Öltkens butik inne i Göteborg.Åren 1763-66 omsatte glasbruket mellan 24 000 och 54 000 riksdaler silvermynt. De första åren hade bruket 16-18 personer anställda, 1766 var antalet anställda 11 och 1768 endast 9 anställda. 1769 upphörde produktionen vid glasbruket på grund av brist på kunniga hantverkare. Bristen berodde eventuell på den höga dödligheten för glasbruksarbetare. De blev sällan över 40 år gamla. Dessutom hade konkurrensen ökat då andra glasbruk som kunde hålla lägre priser hade startats.
Bruket återstartades först 1785 igen och under mellanperioden hade Schutz rustat upp och moderniserat glasbruket. Vid återstarten var Martin Törngren delägare istället för von Öltken. Som glasmästare anställdes J.C. Hafwel. Åren 1785-87 fanns 30 anställda och främst producerades fönstergals vilka såldes på den lokala marknaden men en del gick på export. Varför glasbruket stängde år 1787 är oklart, men Martin Törngren var eventuellt ointresserad av verksamheten.
Glasbrukets produktion återupptogs 1796 igen, nu med Carl Bagge som ägare. Antalet anställda var 15-16 personer inklusive glasmästare och bokhållare. Nu tillverkades allt möjligt, bland annat dricksglas, ljusstakar, tavelglas, apoteksflaskor, konstprodukter av glas och mycket annat. Produkter av såväl vitt, grönt som blått glas tillverkades. 1803 lade Bagge ner glasbruket.
Ungefärlig produktion i tunnor sill utvalda år, årtal, ungefärligt antal tunnor
1772, 4 200
1773, 4 300
1779, 500
1789, 4 000
1783, 300
1796, 2 700
1797, 1 800
1798, 1 600
1797. Karta: Brandförsäkringsverket
1808 köpte A.R. Lorent glasbruksbyggnaderna och började anlägga ett sockerbruk på platsen.
Källor:
- Johan Pettersson, Skärgårdsverken i Bohuslän: trankokerier och salterier under 1700-talets sillfiskeperiod, 1999.
- Hallén, Olsson, Rosengren, Sandberg, Majornas historia – Krig och oxar, sill och socker, 2007
- Per Hallén, Handel och sjöfart under det stora sillfisket, Unda Maris årsbok 2004-2008, 2008