Kaparkaptenen Christoffer Hedenberg fick tobaksprivilegium 1723. Eventuellt var det en förlängning av Ingela Gathenhielms privilegium från 1721. År 1732 producerade tobaksspinneriet 76 848 skålpund tobak och var det nästa största i Göteborg efter Schillers tobaksspinneri.
Vid Hedenbergs död övertogs tobaksfabriken av hans änka Elisabeth (Thorsson) som tog in Johan Örtegren (-1750) som delägare. 1739 hade fabriken 14 arbetare. År 1740 köpte Hans Larsson Liedgren, svåger till Johan Örtegren, änkan Hedenbergs andel i tobaksspinneriet och samma år skrevs privilegiet över på Johan Örtegren och Hans Liedgren. Liedgren dog dock redan 1741 varvid Örtegren själv fortsatte med driften av spinneriet.1749 tillverkades 27 800 skålpund tobak av 9 anställda arbetare. Vi denna tid var det Göteborgs 4:e störst tobaksfabrik efter Schillers, Damms och Holmgrens.
Efter Johan Örtegrens död 1750 inropades tobaksspinneriet av Caspar Wohlfahrt på auktion. 1757 producerade fabriken 325 skålpund kardustobak och 3 100 skålpund rulltobak med 9 arbetare, Det var fortfarande den fjärde största fabriken i Göteborg.
Caspar Wohlfahrt dog 1758 varvid änkan Elisabeth Wohlfart (Örtegren), syster till Johan Örtegren, övertog fabriken. 1761 dog hon varvid fabriken övertogs av sonen Bernhard Wohlfahrt och svärsonen Olof Westerling. år 1760 upparbetade fabriken 20 000 skålpund tobaksblad varav hälften var odlat i Sverige. År 1764 hade fabriken 14 arbetare och producerade 26 300 skålpund tobak. Bara tre år senare hade den enbart och år 1770 lades fabriken ner. Nedgången och nedläggningen var en följd av att tobaksproduktionen släpptes fri år 1766.
Källa: Gösta Bodman, Göteborgs äldre industri, 1923