Erik Wilhelm Wretlind, född den 17 december 1838 i Nyköping, död den 31 juli 1905 i Stockholm, var en svensk läkare, skriftställare, riksdagsman och nykterhetsman. Son till Hans Eric Wretlind och Anna Catharina Norberg. i Sitt förta äktenskap gift med Berta Amalia Grén af Rossö som avled 1878. De fick två barn. Från 1878 gift med Emma Wretlind i sitt andra äktenskap. I det andra äktenskapet föddes åtta barn vara i alla fall sex överlevde till vuxen ålder..
Wretlind blev student i Uppsala 1857, promoverades till medicine doktor 1867, öppnade samma år i Göteborg ett mediko-gymnastiskt institut och var 1879-1891 överläkare vid Djursätra brunn. Han deltog 1874 i upprättandet av Göteborgs Veckoblad och var verksam i dess redaktion. Han var styrelsemedlem i Göteborgs evangelisk-lutherska missionsförening från 1869 och 1875-1887 ordförande i densamma. Genom hans initiativ tillkom Betlehemskyrkan i Göteborg (invigd 1881). År 1887 flyttade han till Stockholm. Han redigerade 1882-1897 läkartidskriften ”Eira” och utgav därjämte från 1886 halvmånadsskriften ”Hälsovännen” samt sedan 1888 månadsskriften ”Jordemodern”.
Bland Wretlinds i bokform utgivna skrifter märks Om rörelsekuren eller kinesitherapien (1874), Mannens slägtlif (1890; sjunde upplagan 1905) och Kvinnans slägtlif (1891; sjätte upplagan 1914). Av hans i medicinska tidskrifter införda uppsatser kan nämnas Undersökningar rörande Stockholms mortalitet (i ”Nordiskt medicinskt archiv”, 1866). I riksdagens andra kammare, där han var ombud för Göteborgs stad 1885-1887 och 1888-1890, gjorde han sig bemärkt som en bland nykterhetsivrarnas och de frireligiösas ledare. Allmänna svenska nykterhetsförbundet, som hade sin första konferens 1889, tillkom väsentligen på tillskyndan av honom. Han invaldes 1872 i Vetenskaps- och vitterhetssamhället i Göteborg.
Text i huvudsak från Wikipedia.
Upptäck mer från Göteborgs historia
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.