Samuel August Johansson, föddes 14 maj 1837 i Bäckseda, Jönköpingslän och dog den 13 februari 1917 i Annedal, Göteborg. Son till hemmansägare Johannes Andersson och Anna Lena Johansdotter. Gift från den 29 november 1874 med Amanda Charlotta Aurora Johansson, född 9 juli 1850 i Eksjö, och död 11 juni 1923 i Haga, Göteborg, Dotter till gårdfarihandlare Jakob Johansson och Anna Sophia Stång.
Uppväxt som yngste son i ett fattigt småbrukarhem. Drabbades hårt av engelska sjukan i sin barndom vilket gjorde honom puckelryggig och oförmögen till tyngre fysiskt arbete. Folkskollärarexamen vid Växjö seminarium 1857. Vik. lärare i Korsberga folkskola 1857—59, kolportör för Vetlanda traktatsällskap 1860—65, predikant i Jönköpings missionsförening 1866—84, ledamot av styrelsen för Svenska missionsförbundet 1878—79 och 1886—04, predikant i Göteborgs evangeliska missionsförening okt 1884— okt 1909, red för Göteborgs veckotidning 25 oktober 1892—1909, församlingsföreståndare i Betlehemskyrkan från 25 mars 1895.
Under tiden som lärare kom han i kontakt med de så kallade nyevangelismen och fick sen stark kristen tro. Med tiden anslöt han sig till den rörelse som skulle utvecklas till Svenska Missionsförbundet:
Senare nödgades han alltmer inse nödvändigheten av fastare linjer i läran, och att sådana måste leda till krav på fri församlingsbildning. Trogen sin eftertänksamma natur tog han steget över på P P Waldenströms sida först efter långvarig prövning. Han kämpade sig därunder fram till en egen tolkning av försoningsproblemet, där han starkare än Waldenström betonade betydelsen av Kristi insats för individens frälsning. Men när han väl valt position, stod han orubbligt fast vid sin ståndpunkt.
Den jämnt kvartsekellånga verksamheten i Gbgs evangeliska missionsförening (1884— 1909) blev slutet och höjdpunkten på J:s livsgärning. I Betlehemskyrkans talarstol fann han en vidsträckt plattform för sin förkunnelse. Gbgs veckotidnings ledarspalt, som han fyllde nästan varje torsdagsnummer (sign S A J-n), gjorde han till ett språkrör för sina fortlöpande kommentarer till tidens allmänna frågor. Ur för det mesta konservativ synvinkel behandlade han olika sociala och religiösa problem. I arbetarfrågan visade han en anmärkningsvärd framsynthet, bl a genom att erkänna strejkrätten. Men han hävdade också den enskilde arbetarens rätt gentemot fackföreningens kollektiv. Han lämnade också rapporter i tidningen från sina predikoresor ute i landet och lät trycka sina predikningar.