I början på 1600-talet ville Karl IX knyta till sig nederländska handelsmän för att med deras hjälp knyta Sverige till den internationella kapitalmarknad som hade sitt europeiska centrum i Amsterdam. Därmed skulle det bli lättare att få betalt för exporten av järn från Bergslagen, vilket Sverige behövde, bland annat för att finansiera sina krigsföretag.
1603 beslutade Karl IX därför att med nederländsk hjälp anlägga en stad för nederländare och tyskar vid älvmynningen. Den hade inte som syfte att ersätta Nya Lödöse. Tvärtom, de båda städerna existerade samtidigt. Staden beboddes främst av nederländare som idkade en omfattande handel med svenska exportprodukter såsom koppar, järn, trä, tjära, råg och hudar. Nederländaren Cornelius Corneliusson fick ansvaret för bygget av den nya staden.
Staden fick namnet Göteborg och låg på mark som tillhört gården Pölsebo på Hisingen (idag stadsdelen Färjestaden som i allmänhet kallas Färjenäs). Officiellt språk i staden var nederländska. Den första magistraten bestod av fem nederländare, tre svenskar, två tyskar och två skottar. Detta Göteborg förstördes av Kristian IV redan 1611 under Kalmarkriget, innan befästningarna blivit färdiga. Kvar finns i dag endast rester av ruinen efter stadens reformerta kyrka.