Färjenäs

Färjenäs eller Färjestaden är ett område i Göteborg invid Älvbsborgsbron fäste på Hisingen. I de östra delarna av området ligger resterna av Karl IX Göteborg, en stad som existerade under 8 år på 1600-talet. Av den finns bara ruiner kvar och en stor del sprängdes bort när Eriksbergs torrdocka anlades. I området kom det istället att under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet att växa upp en kåkstad, ett litet samhälle i sig, ganska avskiljt från Göteborg men ändå sammankopplat genom färjeföbindelsen som funnits på platsen mycket länge. Älvsborgs slott på sydsidan av älven hade till en början sin försörjning från kronogården Sannegården på Hisingen så en förbindelse över älven var nödvändig.

Stadsdelen har fått sitt namn från gården Färjestaden som är omnämnd sedan år 1600. Det var en kronogård som 1632 var utarrenderad till en Canthor Hällender mot att han skötte färjetrafiken över älven. Det ursprungliga färjeläget låg längre österut än färjeläget sen kom att ligga, vid Tjuvskärsberget (senare Kvarnberget).

Senare anlades ett tegelbruk vid Färjestaden vilket tillsammans med färjetrafiken föranledde framväxten av ett lite samhälle på platsen. Tegelbrukets område övertogs senare av Färjenäs snickerifabrik.

Färjenäs cirka 1870. Färjestugan längst t. h. Stugan t.v. är ett magasin, som på 1880-talet användes som tunnbinderi. Oljemålning av någon Johansson.

Färjestaden 1906, samma år som Lundby socken inklusive Färjenäs införlivades med Göteborgs stad. Oljenäs och Ryanäs fastigheter till vänster, Färjenäs snickerifabrik till höger. Fattighuset (senare Ivarsbergshemmet) längst upp i bild.

Färjestaden 1921. Vestkustens Petroleum längst ner till vänster på egendomen Oljenäs och A. Johnson & Co invid på Ryanäs egendom. Öster om detta låg Mobergs varv.

På 1930-talet hade Färjenäs växt ytterligare något. Det var ett litet samhälle i sig. Vid det nuvarande Ivarsbergsmotet fanns Ivarsbergshemmet, Färjenässkolan samt en polisstation. På Wikipedia står det följande om Färjestaden på 1980-talet:

Gick man över järnvägsspåret till Vestkustens Petroleum AB fanns det senare en cykelaffär till vänster, sedan en väg in till ett landshövdingehus, Furuborg, en speceriaffär samt Flemingsgatan som gick upp till höger.

På vänstra sidan av Karl IX:s väg följde nu Färjenäs Snickerifabriks stora vedupplag, (där det förr i tiden låg ett tegelbruk) på högra sidan ett skogsparti, en stor villa och så var man framme vid samhällets centrum. Först en stor, vacker och mycket rik fruktträdgård och, sammanhörande med den, bakom och ända upp till marken som gränsade till Flemingsgatan, stenmurar som bildade terrasser i olika plan.

Högst upp hade ägaren till Barkmans snickerifabrik (senare Färjenäs snickerifabrik) planerat att bygga en restaurang och på den plana marken längst ned vid Karl IX:s väg tycks han av bevarade ritningar att döma ha tänkt sig ett flertal små stugor, kanske som övernattningsmöjligheter. Tyvärr dog han innan detta realiserades, området köptes därefter av köpmannen Svante Gustafssons vuxna barn och fruktträdgården planterades. Marken ovanför fick vara som den var med alla de vackra träden.

Tomten bredvid tillhörde Svante Gustafsson, och där kan man ännu se rester av grund och trappor till Villa Dalhem, det hus som han låtit bygga år 1896. Det var ett suterränghus med tre våningar, två stora glasverandor samt en balkong och med entré från båda gatorna. Det är detta sammanlagda område som numera kallas ”Kaféhusets trädgård”. Här låg också Färjenäs bilstation, på senare tid Taxi, samt en mangelbod och en kortvaruaffär. Bilstationen som startats någon gång på 1920-talet hade två personbilar och en lastbil.

I landshövdingehuset bredvid fanns den mesta tiden en fiskaffär, en postanstalt, ett kafé samt en speceriaffär, Svante Gustafssons efterträdare. I nästa hus fanns Konsumaffären och en mjölkaffär. Detta hus finns också fortfarande kvar. Mittemot ledde Gamlebrunnsgatan österut över Kvarnberget förbi Pölsebo gård och dess ägor mot Krokängsparken och Eriksberg. Här uppe på berget finns fortfarande den gamla kyrkoruinen från Karl IX:s Göteborg kvar.

Fortsatte man Karl IX:s väg ned till färjeläget hade man på vänstra sidan först snickerifabrikens tjänstemannavilla, sedan de stora fabriksbyggnaderna ända ned till vattnet samt den höga skorstenen. Nere vid älven, på högra sidan, hade funnits flera fina småbåtsvarv, på 1930-talet Mobergs varv. Bortanför varvet låg, och ligger ännu, ”Stenvillan” som sannolikt var något av oljebolagens chefsbostad.

Vid färjeläget fanns en kiosk med väntsal, en likadan som vid Klippan på andra sidan älven. En gammal färjestuga fanns också, med förr i tiden ett övernattningsrum som kallades ”bonnarummet”. På 1930-talet användes stugan som ett tillfälligt boende.

Om vi nu vill gå tillbaka genom samhället har vi först på vänster sida några villor och sedan, på Flemingsgatan ett stort landshövdingehus med bara bostadslägenheter samt ett par villor och därefter, på gatans högra sida, villor hela vägen tillbaka till Ivarsberg. Nära slutet av Flemingsgatan ligger fortfarande en ensam villa, kallad villa Gunninge, på vänster sida. Den ägdes av konstnären Filip Wahlström. Han var son till sjökapten Axel Wahlström.

På Kvarnberget fanns som förut nämnts flera villor men också på Strömsberget. Bland annat Tornvillan, förr kallad Tannhäusers, därför att en tandläkare Schultzberg ägde den, ett rätt stort hyreshus samt Axel Wahlströms hus, Fjällhyddan, även kallad Åreskutan på grund av att ägaren gjorde affärer med årämnen och mastspiror. Detta hus hade nu sålts till filosofie doktor Philip Lindstedt som också ägde Bassholmen vid Nordströmmarna. I ännu en villa bodde en familj Seeman som senare sålde den till familjen Parrow. Fru Parrow var konstnär och syster till Evert Taube. På andra sidan Strömsberget låg Vestkustens AB:s personalbostäder.

Anmärkningsvärt är kanske att av ovannämnde Svante Gustafssons fem barn stannade fyra kvar på Färjenäs och där bedrev sina verksamheter ända till livets slut. Sönerna Erik och Sven hade bilstationen, dottern Karin, gift Åstedt, hade kortvaruaffären och dottern Rosa, gift Wingård, kioskerna vid färjelägena på båda sidor av älven.

Strömsberget är berget där Älvsborgsbrons fäste finns medan berget där Karl IC Göteborg är Kvarnberget. Bebyggelsen där, östra delen av Färjestaden, kallades på 1970-talet oftast för Pölsebo men började kallas Färjenäs efter att flera hus i området ockuperades på 1990-talet. Husen hade utrymts på 1970-talet för att ge möjligheter för Eriksbergs varv att expandera.Varvet kom aldrig att behöva området och husen  revs efter att ockupanterna slängts ut år 1992.

De flesta husen i den västra delen, den egentliga Färjestaden, revs när och som en följd av bygget av Älvsborgsbron. Det inkluderade skolan och annat uppe vid Ivarsberg.

Ivarsbergshemmet 1964

Färjenäs mot öster 1914. Kvarnberget i bakgrund, Färjenäs snickerifabrik upptar större delen av bilden. Bild: Georg Sarauw. Public Domain

Färjenäs 1950. På Carlotta står det utsikt mot nordväst, men det är fel med tanke på kranarna. Utsikten måste vara mot sydöst eller öst. Annars skulle hamnkranarna inte finas med på bilden. Troligtvis är bebyggelsen längre bort i bilden den östra delen av Färjestaden (pölsebo) och i bakgrunden syns vad jag tror är Ramberget. Bild: Filip Wahlström. Licens: CC-BY-NC-ND

Bevarade byggnader vid korsningen Flemingsgatan/Karl IX:s väg 2013. Bild: Arild Vågen Licens: CC BY-SA 3.0