Att ha ett arbete att gå till har alltid varit viktigt. Fast frågan är hur många som skulle avundas dessa arbetare. Vi har hamnat på Göteborgs renhållningsverk eller mer korrekt pudrettfabrik där några av arbetarna ställt upp sig för fotografering framför anläggningens torklada. Pudrett är ett gödselmedel som är berett av mänsklig avföring, det har sitt ursprung i Frankrike och fick sitt genomslag runt om i Europa i mitten av 1800-talet.
Göteborgs Pudrettberednings Aktiebolag bildades 1864 på privat initiativ. Det var i en tid då sophanteringen var direkt undermålig och det nya bolaget erbjöd sig att samla upp stadens sopor och avföring gratis. Som motprestation fanns ett önskemål om att få arrendera en del av den då nyligen torrlagda Gullbergsvass, helst centralt vid Lilla Bommen för att underlätta transporterna. Rädslan för lukt gjorde emellertid drätselkammaren tveksam och en placering längre bort från staden föreslogs. Från bolagets håll menade man dock att produktionen skulle bli luktfri och parterna kom överens om en kompromiss där anläggningen placerades ett antal kvarter bort från Lilla Bommen. För säkerhets skull skrevs det också in i kontraktet att staden skulle kunna säga upp avtalet med tre månaders varsel i fall lukten skulle bli ett problem. Marken fick bolaget arrendera kostnadsfritt.
Fabriken i Göteborg kom att bli den första i landet med en mer storskalig pudrettberedning och förhoppningarna om att göra pengar var mycket stora. En del av gödseln såldes till traktens bönder, men mycket fraktades bort med järnväg till olika delar av landet ända upp till Norrland. Antingen packades den färdiga pudretten i säckar eller lastades den direkt på vagnarna. Trots förhoppningarna uteblev den ekonomiska framgången emellertid. Dels beroende på att gödselberedningen krävde mycket stora arbetsinsatser men också för att den tunga släckta kalken var dyr att få på plats och att efterfrågan var både för låg och ojämn. Pudrettbolaget hade strävat efter att sköta renhållningen för så många hushåll som möjligt och följden blev att stora osålda lager blev liggande i fabriken. Bolagsledningen lyckades efter vissa protester övertyga staden om att få ta ut en mindre avgift för hämtningen, detta för att få ordning på finanserna. Det hjälpte dock inte och fyra år efter uppstarten gick pudrettbolaget i konkurs och stadsmäklare David Leffler tog över verksamheten. Omgående såg han till förhandla till sig bättre villkor för avgifterna samtidigt som han överlät delar av hämtningen till bönder från trakten. Trots problem med framförallt ojämn försäljning växte företaget och snart var upphämtningsområdet större än det varit när han övertog verksamheten. Processen att förvandla latrin till gödsel kom att pågå i mer än 60 år.
Bildens datum är okänt, men förmodligen är den tagen vid Skräppekärr, dit lagringen och beredningen av pudrett flyttades i mitten av 1880-talet i samband med att Göteborgs renhållningsverk bildades och övertog sophanteringen. I ladorna som syns på bilden lades den våta latrinen upp på lavar eller hyllor där den vändes flera gånger och fick lufttorka. Den som synar bilden närmare noterar att de båda männen till höger fått tag i varsin pilsner att släcka törsten eller fly verkligheten med för ett ögonblick. Och vem kan klandra dem? Dag in och dag ut tog man emot stadens avföring, arbetsdagarna var långa och smutsiga och sjukdomsrisken stor. Också var det förstås det här med lukten, för även om soporna blandats med osläckt kalk, sågspån och aska redan innan hämtningen var stanken säkert ofta outhärdlig under sommarhalvåret. Och inte var det bättre under vinterhalvåret då kylan var ständigt närvarande.
H. Johan Lundin. Licens: CC-BY-NC-SA
Foto: Okänd fotograf
Fotokälla: Renhållningsverkets samling (Göteborgs Stadsarkiv)
Upptäck mer från Göteborgs historia
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.