Mässling är känt sen 1600-talet i Sverige. I Göteborg sammanfördes mässlingen dock med smittkoppor ända fram till 1774 så det är oklart hur många som dog av sjukdomen innan det årtalet. Sjukdomen orsakas av ett virus och är mycket smittsam.
I en mässlingsepidemi under 1800-talet kunde det dock dö runt 50 småbarn i Göteborg. Det innebar att antalet döda under ett epidemiår fördubblades jämfört med ett normalår. Under de värsta epidemiåren som till exempel 1819 eller 1846 dog en tiondel av småbarnen i Göteborg. Mässlingen var under 1800-talet en av de sjukdomar som orsakade flest dödsfall i Göteborg.
På 1860-talet dog cirka 1 800 personer per år i Sverige på grund av mässlingen. I början av 1900-talet hade antalet som dog minskat till mellan 400 och 600 personer per år. Genom mindre trångboddhet och färre undernärda personer minskade dödsfallen i mässlingen sedan drastiskt under den första halvan av 1900-talet. På 1950-talet dog 5 till 20 personer per år. På 1970-talet infördes vaccinationer mot mässlingen och på 1980-talet infördes ett vaccinationsprogram som inbegrep mässlingen, påssjuka och röda hund. De tre sjukdomarna har sen dess i princip utrotats.
Genom att många invandrare och en del andra på grund av sjukdomar eller för att de är vaccinmotståndare inte är vaccinerade mot mässlingen och för att sjukdomen är en av de mest smittsamma sjukdomar som finns uppträder mindre mässlingsepidemier lokalt med jämna mellanrum. Det brukar handla om nåt eller några tiotal smittade.