Kronhuset

Kronhuset uppfördes under åren 1643-1654 och är Göteborgs näst äldsta helt bevarade profana byggnad efter residenset. Möjligen är de ursprungliga ritningarna gjorda av den kungliga arkitekten Simon de la Vallée.

Kronhuset. Bild: Rolf Broberg Licens: CC BY-SA 3.0

Kronhuset användes först som tyghus, det vill säga som lager för garnisonens tygmateriel såsom kanoner och andra vapen, men även som matförråd för spannmål. På platsen för huset låg tidigare stadens äldsta kyrkogård.

Innan Kronhuset byggdes förvarades de kanoner och annan materiel som staden behövde till sitt försvar i förrådshus på bastionerna längs stadsfästningarna. Fästningarnas utbyggnad under 1640-talet krävde dock ett ökat utrymme för materielen. Genom 1634 års regeringsform hade Krigskollegiet och Rikstygmästarämbetet inrättats och Sveriges försvar fick därmed en fastare administration. Beslut om byggandet av Kronhuset eller ”ett artilleri- och spannmålshus” togs av Krigskollegiet i februari 1640, och i maj 1642 utgick ordern om att påbörja byggandet så snart det beställda teglet från Holland hade anlänt.

Bygget leddes av chefen för fortifikationen, generalkvartermästaren och borgmästarsonen från Lödöse, Olof Hansson Swart, senare adlad Örnehufvud. År 1643 hade huset uppförts till en vånings höjd, och bygget avstannade därefter i brist på pengar. Kring 1648 återupptogs byggandet, då med svenskt tegel och med generalkvartermästare Johan Wärnschiöld som ansvarig för bygget. Kronhuset stod klart 1654.

Riksdagen sammankallades i Göteborg den 4 januari år 1660 av Karl X Gustav, och kronhuset fick då fungera som rikssal. Del av bottenvåningen hade inretts med bänkar, klädda i svart tyg liksom även väggarna. Kung Karl X Gustav avled därefter hastigt i det Torstenssonska palatset och den då fyraårige arvprinsen utropades den 1 mars som Sveriges konung efter ett riksdagsbeslut.

Kronhusområdet brann 1746 och 1758, då alla byggnader förstördes, utom just Kronhuset.

År 1669 fick Tyska församlingen, sedan Kristine kyrka brunnit ner, sin gudstjänstlokal i Kronhusets rikssal till dess att man 1672 åter kunde flytta in under eget tak. År 1680 inreddes nedersta våningen av Kronhuset till kyrka, Kronhuskyrkan, för Garnisonsförsamlingen, en icke-territoriell församling. Militären hade ända till 1675 haft gemensam gudstjänst med Domkyrkoförsamlingen, dels i Domkyrkan, dels i gymnasiehuset, men fick 1680 bilda självständig församling som alltså fick namnet Garnisonsförsamlingen (även kallad för Kronhusförsamlingen). Ända till 1883 fick emellertid såsom medlemmar räknas även till garnisonen icke hörande personer. År 1835 bestod församlingen av 6 422 personer, där två tredjedelar utgjorde militär personal.

År 1895 flyttade Första Göta Artilleriregemente till nyuppförda kaserner i Kviberg och Andra Göta Artilleriregemente flyttade 1898 till Jönköping. Den 25 mars 1898 hölls den sista gudstjänsten i Kronhuskyrkan. Garnisonsförsamlingen upplöstes 1927. Begravningsplatsen för församlingen låg länge där nuvarande polishuset står i Göteborg, mittemot Nya Ullevi över Skånegatan.

Den 9 december 1927 övergick ägandet av Kronhuset från staten till Göteborgs stad, för att användas som museum. Hela kvarteret köptes av Göteborgs stad 1929, och ända fram till 1954 fungerade huset som förråd för kronan och staden.

Efter en omfattande restaurering återinvigdes Rikssalen i Kronhuset av kung Gustav VI Adolf den 17 maj 1957. Restaureringen kostade en miljon kronor och bekostades av donationsmedel.

För att högtidlighålla 300-årsminnet av Karl X:s dödsdag, öppnade Göteborgs historiska museum den 12 februari 1960 en utställning i stora rikssalen i Kronhuset, som pågick i 14 dagar.

Fram till 1996 var bottenvåningen i Kronhuset därefter ett stadshistoriskt museum som berättade om Göteborg och dess föregångare

Kronhuset är byggnadsminne sedan den 24 oktober 1968.

Källa: Wikipedia.