Grundades 1845 då Fredric Malm fick överta järnexportrörelsen i D. Carnegie & Co tillsammans med en kompanjon. Fredric Malm (1811 — 56) hade sen 1942 varit ansvarig för denna del av verksamheten i D.Carnegie & Co. Firman var en av Göteborgs viktigare järnexportörer från 1800-talet mitt.
1856 blev släktingen Peter Wilhelm Malm (1825-65) delägare i firman och 1857 blev han ensam ägare. Efter hans död blev dennes bror Max Malm (1838-86) istället delägare. Under hans ledning växte firman och expanderade genom att skaffa sig ekonomiska intressen i de bruk vars järn de sålde, Svartå bruk och Elfsbacka bruk. Kontoret låg på Norra Hamngatan 4 där Max Malm också bodde efter att ett nytt hus uppförts i början av 1880-talet.
Efter Max Malms död drevs firman av hans och broderns änkor med broderns son direktör Fredric Hjalmar Wilhelm Malm (1857—1934) som den ene av prokuristerna. 1893 tvingades firman i konkurs då den hamnat på obestånd, sannolikt på grund av för stora lån till de olönsamma järnbruken.
Elfsbacka bruk (Östanås bruk) gick i konkurs 1894 och lades ner.
Svartå bruk tvingades för sin del inställa betalningarna 1894. 1896 ombildades verksamheten vid bruket till aktiebolag med fordringsägarna som delägare. Bruket drevs till 1966.
Svartå bruk cirka 1900
Källor:
Artur Attman, Göteborgs stadsfullmäktige 1863-1962, 1963
Upptäck mer från Göteborgs historia
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
6 svar på ”Fr. Malm & Co”