I Sverige gjordes redan under 1600-talet försök att sjösätta handelskompanier efter modell från holländsk ostindiska kompaniet (VOC). Planerna gick i stöpet på grund av politik och interna motsättningar, pirater liksom försämrad ekonomi som en följd av långvariga krig. Först i början av 1700-talet lyckades nya krafter starta ett fungerande ostindiskt handelskompani i Sverige. Svenska Ostindiska Compagniet gjorde under den tid det var verksamt mellan åren 1731‑1813 över 130 resor mellan Göteborg och Kanton. En resa tog normalt 18‑22 månader.
Några av Carl von Linnés lärjungar fick följa med på resorna för att genomföra studier om flora och fauna, kinesiska vetenskaper, konst och kultur. De observerade och samlade in information som de trodde kunde vara till nytta i Sverige för forskning och utveckling av handel och annat.
Resorna avgick från hemmahamnen Göteborg, vanligtvis med ett stopp i Cádiz på Spaniens västkust, därefter rundades Godahoppsudden och fartygen fortsatte mot den Sydkinesiska sjön för att nå Pärlflodens mynning och målet Kanton. Dansk och nederländska fartyg gjorde i motsats till de svenska uppehåll i Kapstaden.
Pärlflodens delta var det första Ostindiefararna mötte efter att ha passerat den portugisiska kolonin Macao. Deltats inlopp kallades Boca Tigris (Tigerns gap) och genom det kom de till ön Whampoa där de västerländska skeppen lade ankar under handelssäsongen. Sista biten in till Kanton gjordes i mindre fartyg då de stor segelfartygen från Europa inte kunde gå så långt då det var för grunt.
Kapten Carl Gustav Ekeberg (1716‑1784) gjorde en mängd resor till Kina och har efterlämnat reseskildringar från sina resor. Han blev medlem av Kungliga Vetenskapsakademien och år 1773 publicerades ”Ostindiska resa”, en dagbok i brevformat som även innehöll gravyrer av Olof Jacobsson Årre (1731‑1809) efter Ekebergs teckningar från resan med skeppet Finland 1762-63. Tre av dessa föreställde platser från Pärlflodens inlopp, Boca Tigris, Whampoa och Kanton.
Boca Tigris var ett trångt sund i Pärlflodens delta som strategiskt var befäst för att kontrollera inloppet. Sundet varierade i storlek beroende på tidvattnet och farvattnet kunde vara mycket våldsamt och försiktighet iakttogs därför vid passage. På bilden syns Cronprins Gustaf i färd med att passera. På var sida om sundet syns befästningar. Ett par kinesiska fartyg syns även, bl.a. en junkare (djonk) samt några mindre sampaner.
Whampoa var den viktiga hamnen där det kunde ligga upp till ett trettiotal skepp bredvid varandra. I norr fanns ön Whampoa, och i söder de s.k. franska och danska öarna. Anledningen till att de västerländska skeppen lade ankar vid Whampoa var att de djupgående skeppen inte kunde segla hela vägen till Kanton. Istället fick alla färdas de sista två milen i kinesiska farkoster. På stranden uppfördes enklare skjul, s.k. bängsaler, för lagring av varor och annan utrustning. Det var i Whampoa som skeppens manskap spenderade största delen av tiden i när skeppen var i Kina, utöver tjänstgöring vid faktorierna för bevakning och den tid som tillbringades i Macao. På bilden finns ett tiotal västerländska skepp ligga sida vid sida. I vattnet syns en mängd mindre inhemska fartyg som underlättade transporten av besättning och varor i de grundare vattnen nära Kanton.
Kanton var den enda hamn som var öppen för utländska köpmän i Kina. Faktorierna ligger på rad längs med floden i stadens västra utkant. De flesta var byggda i europeisk stil och framför syns de europeiska flaggorna vajandes på rad. Kanton finns i bakgrunden omgärdad av en mur. Faktorierna fungerade som handelsfilialer för import och export i främmande land, genom att vara både en marknadsplats och lager, ha en tullfunktion samt vara en samlingsplats för utlänningarna på plats genom kontor och rum för sjöfararna. Kineserna hade gett tillåtelse att bygga om och anpassa byggnaderna efter västerländsk standard och manér, bl.a. hade byggnaderna glasfönster och var brandsäkrade. Det var som mest 13 länder som hade sina faktorier samlade här, varav Sverige hade ett faktori. Flaggor vajade i vinden och visade ländernas närvaro i Ostindien. Eftersom den US-amerikanska flaggan ej finns med, bör gouachen vara utförd innan 1784 då även Förenta Staterna öppnade ett faktori. I vattnet och vid bryggorna syns mängder av kinesiska fartyg av olika slag, junkare, shampaner m.fl.
Gravyrerna efter Carl Gustav Ekeberg av Olof Jacobsson Årre ur Ostindisk resa, 1773.
Upptäck mer från Göteborgs historia
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.