Gustaf Werner Lundqvist, född 6 januari 1868 i Uddevalla, död 2 juli 1943, var en svensk skeppsredare och donator.
Han var son till järnhandlaren C.G. Lundqvist och Adelaide Brattberg, och var sedan 1900 gift med Anna Ahrenberg, dotter till Theodor Ahrenberg.
Werner Lundqvist studerade på Göteborgs handelsinstitut och arbetade därefter på kontor i Hamburg och sedan på ett rederikontor i Göteborg. 1898 grundade han sitt eget rederi, som 1917 gick upp i Svenska Lloyd.
1899 flyttade Lundqvist till Örgryte, där han ett par år senare, 1903, lät uppföra en nationalromantisk villa som döptes till Soltorpet. Arkitekt var Georg Nordström (1874-1904). 1917 köpte Lundkvist halvön Galtarö i Ödsmål norr om Stenungsund som han ägde till år 1939. Centrum för hans vistelse på Galtarö var den s.k. Storstugan som omnämns flitigt i en serie tryckta häften som kallas Brödrasamtal, skrivna av Lundqvist. 1925 blev Lundqvist ordförande i Örgryte kommunalnämnd efter att Örgryte 1922 införlivats med Göteborgs stad.
I Örgryte mötte Lundqvist den excentriske svensk-danske konstnären Ole Kruse. Runt sig och Kruse samlade Lundqvist vänner och grannar i Soltorpet, i ett lösligt formerat sällskap som kallade sig Bröderna i Böödalen. Till medlemmarna hörde bland andra Simon Abersteen, Karl M Bengtsson, Reinhold Callmander, Sigfrid Ericson, Gustaf von Holten, Axel Romdahl och Olof Traung.
Lundqvist donerade stora summor till Sjöfartsmuseet bl.a. genom Stiftelsen Werner Lundqvist fond till sjöfartsmuséet, Göteborgs konstmuseum i Göteborg och Göteborgs högskola (numera Göteborgs Universitet).
När Göteborgs konstmuseum öppnade 1925 hade den Lundqvistska samlingen lika stort utrymme som den Fürstenbergska. Idag är det mesta av den Lundqvistska samlingen splittrad, men Ole Kruses Livets Träd finns kvar på sin ursprungliga placering.
Texten i huvudsak från Wikipedia
5 svar på ”Werner Lundqvist”