Sannegården

Gård på Hisingen som enligt CRA Fredberg, Det Gamla Göteborg, tidigare hette Sandgården. I Ortnamnen i Göteborgs- och Bohus län ges många fler varianter av namnet. Gården omnämns redan i Erikskrönikan från 1300-talet, då under namnet Sanda. Så kanske var det ursprungliga namnet det korta och koncisa Sanda som senare blev Sandgården och Sannegården. Låg ungefär där Sannegårdshamnens bassäng tar slut.

Kronogård som 1410 låg under hövitsmannen Svarte Jennis (son till Nils Johansson Skåning) på Akershus. 1551 menade Gustaf Stenbock, ståthållare över Västergötland och far till Katarina Stenbock, Gustav Vasas tredje hustru och Sveriges drottning, att Sannegården behövdes vid denna tid för livsmedelsproduktion till Älvsborgs slott. 1610 förlänades gården på arrende och med besittningsrätt till Cornelius Corneliusson som redan innehade Lindholmens säteri. 1633 innehades gården av Joest Hansson som köpt den av kronan (dvs staten). Gården var i och med en skattegård. Plundrades av danskarna 1646.

Sannegården blev 1647 säteri och frälsegård med Ragnar Leuhusen som innehavare. Han ägde då redan Holms säteri i Tuve socken. Kom senare till Robert Douglas och därefter till hans arvingar. På 1670- talet beboddes och arrenderades gården av Fr. Von Borstell (död 1679) och efter hans död var innehavaren (arrendatorn) handlanden H. Eilking (Elcking) som också tycks ha arrenderat Lundby Hökegården.

Vid reduktionen 1690 förlorade Robert Douglas arvingar, däribland G.A. Oxenstierna, egendomen genom indragning till kronan. Istället blev gården en kronogård och en del av lönen för överstelöjtnanten vid Göteborgs garnison, senare för kommendanten på Älvsborgs fästning. Gården var dock för det mesta utarrenderad, 1715 till Jacob Feigel, 1725 till Christ. Pommer och D. Breidh.

Sannegården och Lundby by 1722

Riksrådet och fältmarskalken C.G. Dücker (-1732) som även han också ägde Holms säteri bytte till sig gården av Kronan och ägde den efter 1725. Hans änka Hedvig Vilhelmina Oxenstirerna överlämnade Sannegården till sin arvinge Gabriel Ribbing år 1733. 1735 blev gården inköpt för att användas som sätesgård för biskopen av Göteborg och återigen frälsegård. 1736-1740 dock utarrenderad till strandridaren Brynte Staf. Biskop Jacob Benzelius uppförde nya byggnader på gården.

Sannegården och Lundby by 1762. Norr verkar ligga åt höger på kartan.

Under andra halvan av 1700-talet låg det flera sillsalterier och trankokerier på Sannegårdens marker såsom Eriksberg, Kristineberg, Nordviken (senare Sandviken), Sköljesten, Söhallen och Wettersvik.

Efter Benzelius var G. Wallin och Erik Lamberg biskopar. De var båda innehavare av Sannegården. Den senare fick gården med besittningsrätt för sig själv och sina arvingar från 1782 fram till 1832. Arrenderades av Göteborgs stad från 1834 och först då frånträddes gården av Lambergs ättlingar.

Sannegården 1832

En stor del av marken arrenderades dock av firman Ungewitter & Co som utvann grus på markområdet. 1867 sålde firman verksamheterna till staden och 1905 övertog staden själva gården.

Sannegården 1904

1908 började Sannegårdshamnen att anläggas i Sannegårdsviken på gårdens ägor. 1913 stod hamnen klar. På gårdens gamla ägor anlades också en lång rad industrier, den mest kända är Eriksbergs Mekaniska Verkstad, men även tidigare fanns där sillsalterier och annat. Säteriets huvudbyggnad förstördes i ett ras år 1911.