Erik Lamberg, född i juli 1719 i Göteborg, död 14 mars 1780, var en svensk biskop i Göteborgs stift 1762-1780. Son till Petter Lamberg (1674-1721) samt bror till Laurentz Lamberg (1709—92) och Johan Anders Lamberg (1712-83). Lamberg gifte sig första gången 1760 med Anna Helena von Troil (1743-1763), dotter till ärkebiskopen Samuel Troilius och andra gången med Margareta Elisabet Liedberg (1735-1817), dotter till Hans Christopherson Liedberg, rådman i Stockholm. Hade i första äktenskapet dottern Anna Sofia Lamberg (1762-1820), gift med Adolf Murray och i det andra dottern Christina Margareta Lamberg (1764-1832, gift med Gustaf Murray.
Student i Uppsala 1739, präst 1747, extra ord. kungl, hovpredikant 1749. Besökte 1753
åtskilliga universiteter i Tyskland, England och Frankrike. Samma år blev han korrespondent med vitterhetsakademien i Paris. Under sina resor försåg han prof Abraham Bäck med utländska medicinska uppsatser och avhandlingar. I England hörde han även predikningar av metodismens grundare John Wesley. 1755 blev han teologie doktor i Helmsted och erhöll från Sverige fullmakt att vara ordinarie kungl, hovpredikant. 1757 hemkom han, och 1760 utnämndes han till biskop i Göteborg. Han tillträdde som biskop 1762, två år efter föregångaren Jöran Wallin dött.Jöran Wallin var gift med en moster till Erik Lamberg.
Bevistade riksdagarna 1764, 1769, 1771 och 1778. Vid riksdagarna var han mycket aktiv. Då mössorna tog makten 1765, sökte L, som var hatt, förgäves rädda några äldre riksråd från avsättning. På frihetstidens sista riksdag uppges han ha sålt sig till mössorna. Vid religionsprocessen i Gbg 1768—78 mot de swedenborgska lektorerna G Beyer o J Rosén framträdde Lamberg som motståndare till swedenborgianismen, trots att han tidigare varit positivt inställd till Swedenborg.
2 svar på ”Erik Lamberg”