Carl Fredrik Waern d.ä.

Carl Fredrik Waern, oftast kallad den äldre i litteraturen, var född 28 maj 1787 på Högens säteri i Steneby socken i Dalsland, död den 18 juli 1858 på Baldersnäs i Steneby socken i Dalsland. Han var en svensk brukspatron och riksdagsman.

Han var son till Fredrikshaldsköpmannen Mathias Waern (1725-1788) och Maja Uggla (1747-1818). 1818 gifte han sig med Gustafva Elisabet ”Betty” Melin (1802-1875) och de hade bl.a. barnen Carl Fredrik Wærn (1819-1899), Morten E. Wærn (1826-1896), Elisabeth Waern (1835-98), gift med Casimir Petre (1831-89), Christina Waern (1838-64), gift med kusinen Mathias Waern (1826-91) från Wahlaholmsgrenen och Wilhelm Waern (1839-76), gift med Ebba Malmborg (1845-1926).

Han blev student vid Uppsala universitet 1803. Åren 1806-13 var han förvaltare för Billingsfors järnbruk – fadern hade vid mitten av 1700-talet blivit delägare i Billingsfors. På grund av att modern sålde bruket efter faderns död slog han sig ner i Göteborg:

Brodern Petter Waern har redan firma i Göteborg – sillsalteri mm, som den andre brodern Lennart sköter. Carl Fredrik (Calle) flyttar ned till Göteborg och blir kompanjon med Petter. Petter är dock svår att samarbeta med och Carl startar sålunda eget den 5 mars 1813. Petter dör 15/4 samma år genom seglingsolycka på Laxsjön. Tyvärr har Carl Fredrik ett litet kapital och kan inte spela med de stora pojkarna i början. Arvet efter Maja på 6000 riksdaler fick han ut först 1816. Kontorets lokaler är belägna i nuvarande Gillbladska huset på Kungsgatan (dåvarande Melinska huset). Hyresvärd är Olof Melin. Bolaget är kvar på denna adress ända till 1852 då man flyttar till Västra Hamngatan 13 (snett mitt emot domkyrkan). Calle gör sig bekant med dottern i huset, Elisabeth (Betty) Melin, och hon blir 1818 hans hustru.

Firman han grundade fick namnet C. Fr. Wærn.

År 1823 köpte han Baldersnäs – dit han även flyttade och förskönade stället genom parkanläggningar – samt Bäckefors bruk. Där införde han 1829–30, samtidigt med Gustaf Ekman, genom anställning av engelska arbetare lancashiresmidet i Sverige och belönades 1835 för sina förtjänster för järnhanteringen med Jernkontorets stora medalj.

När Carl Fredrik Waern var bosatt på Baldersnäs sköttes firman i Göteborg av anställda, åren 1823 till 1832 av kontorschefen Billman och därefter av  svågern Adolf Melin som först var kontorschef och från 1840 prokurist i firman. År 1852 ombildades bolaget till AB C. Fr. Wærn & Co samtidigt som sönerna Carl Fredrik Waern och Morten Waern upptogs som ägare. 1856 utträdde dock Morten Waern ur firman:

Morten utträder 1856 ur firman då han flyttar till London, där han skall försöka sälja ett av honom inköpt större trävaruparti samt därstädes bli firmans agent. Tiderna är mycket svåra med en bankränta som i London når den ofattbara nivån av 11%! Melin skriver till Waern och tillägger ”stackars Morten”.

I England är annars den mycket dugliga industrimannen Henry Unwin i Sheffield, som blir en av firman största kunder när det gäller Bäckefors-järnet. Han använder detta i sin tillverkning av eggjärn och då speciellt för rakknivar. Han blev en sann vän till familjen och bl.a. blev yngste sonsonen Henry blev döpt efter honom.

Sonen Fredrik tar större och större intresse i verksamheten. Han utökar försäljningen av Bäckeforsjärnet till Frankrike, Marocko, Algeriet och Nordamerika. Men det kunde ta lång tid att få betalt. T.ex. en leverans i november 1848 betalades av köparna först i mars 1850.

Waern startar även tillverkning av konstgödsel 1856 på Klippan i Göteborgs hamn, där nu Restaurang Sjömagasinet ligger. Produkten var sur fosforsur kalk. Dock hade man stora problem med lukten vid tillverkningen. Stora dyngkoket beskrevs efter den gamla satsen: Was stinkt, das dyngt. Adolf Melin blev instämd till Poliskammaren p.g.a. den besvärande lukten. Visserligen förklarade provinsialläkaren Montén, stadsfysikus Ewert och apotekare Cavalli att tillverkningen inte var skadlig för arbetarnas hälsa. Dock skadades anläggningen svårt av brand i december 1857. Penningbrist och Waerns hastiga död blev även tillverkningens död.

År 1839 valdes Waern till statsrevisor och representerade vid 1840-41 och 1844-45 års riksdagar Göteborgs stad i borgarståndet. Waern räknades som liberalernas näst främsta kraft efter Thore Petré i borgarståndet. Carl Fredrik Waern spelade en särskilt framträdande roll i Konstitutionsutskottet och hemliga utskottet 1840-41 som ledare för de ofrälse liberalernas opposition.