Johan Peter Molin, född 17 mars 1814 i Göteborg, död 27 juli 1873 i Stockholm, var en svensk skulptör. Han var gift med Emma Amalia Erhardina Broberg (1831-1922) och de hade sonen Carl Hjalmar Valentin Molin.
Johan Peter Molins far var bagaren Anders Molin, boende i hörnet av Magasins- och Kyrkogatan i Göteborg. Molin for 1843 till Köpenhamn för studier, under Herman Wilhelm Bissen. Senare vistades han i Paris, och åtta år i Rom. Molin försörjde sig emellanåt genom att arbeta som bagare, men 1847 köpte Karl XV ett verk av Molin, och därefter tog hans berömmelse fart:
1845 hade M sökt akademins resestipendium men fått avslag. Han hade senare skrivit till akademin att han hoppades att den ”ville förstå, att det är brist på tid, som gjort mig till slarv, ej brist på allvar, ty … allvar är grunddraget i min karaktär” (cit efter SKL). Först sedan han 1848 blivit agré vid akademin och sedan denna följande år sett hans Sovande bacchantinna fick han det stipendium som han upprepade gånger sökt. Han återvände för ett år till Rom. I konkurrens med C G Qvarnström fick han 1851 beställning på en omkr fyra alnar hög staty av Oscar I. Statyn avtäcktes 1855 i stora börssalen i Gbg.
Våren 1852 kom G Wennerberg till Rom, där M modellerade hans byst. Wennerberg, N Blommér (bd 5) och M bildade ett triumvirat till försvar för de nordiska motiven i konsten. Blommér avled 1853, ett svårt slag för M, som lämnade Rom; faderns död påskyndade hemresan.
1853 blev M v professor i teckning och ledamot av akademin med titeln kungl hov-och statybildhuggare och med lön som ”medaljör”. Följande år modellerade han på kronprins Karls beställning ett porträtt av kronprinsens avlidne son.
1855 utsågs M till ordinarie professor i teckning. Vid den tiden fick han och Qvarnström beställning på skulpturer för den nya nationalmuseibyggnadens huvudfasad: M utförde tre genier och tre byster (Ehrenstrahl, J O Wallin och Tegnér) samt en stor helfigursstaty i marmor av N Tessin d y.
Hösten 1858 for M till Paris, där han intensivt arbetade med en grupp föreställande bältesspännare. Han utställde den på Parissalongen 1859 utan framgång. I omarbetad form visades den följande år på FrKA:s utställning i Sthlm. Den ende som här insåg gruppens förtjänster var A Sohlman i Aftonbladet. 1862 skickades gruppen till Berlin för att gjutas i brons hos Geiss. När gjutningen var klar, exponerades den på gjuteriets gård; publikens och kritikens entusiasm var stor, och M fick stora preussiska guldmedaljen för konst. Succén upprepades s å på världsutställningen i London. Två exemplar såldes: ett till staden Köln och ett till en engelsk konsthandlare. Ytterligare ett exemplar göts 1867 i Nürnberg och köptes av NM för 20000 rdr att uppställas i parken norr om den nya byggnaden. Ett köptes av privatpersoner i Gbg och placerades framför Stora teatern.
Bältesspännarna står alltås staty i Bältespännarparken vid Kungsportsavenyn i Göteborg. Originalet, gjutet i zink, köptes dock av Vänersborg och en ny kopia i brosn göts för placering i Göteborg. Kopior av statyn finns även i Stockholm, och Hällefors. Molin skapade Karl XII:s staty, som avtäcktes 1868 i Kungsträdgården i Stockholm, där även Molins fontän finns.
Molinvägen i Södra Ängby i Stockholm är uppkallad efter Johan Peter Molin liksom Molinsgatan i Göteborg.
Text i huvudsak från Wikipedia.
Bältesspännarna i Göteborg
4 svar på ”Johan Peter Molin”