Advertisements

Upptäck historien - Familjerna, företagen och handelshusen

Bengt Erland Fogelberg

Bengt Erland Fogelberg

Bengt Erland Fogelberg. Porträtt utfört av John Gustaf Sandberg.

Bengt Erland Fogelberg, även Benedict Fogelberg, född 8 augusti 1786 på Drottninggatan 48 i Göteborg, död 22 december 1854 i Trieste i Italien, var en svensk skulptör. Han är begravd i Göteborg och i staden finns också en park uppkallad efter honom.

Bengt Erland Fogelberg var son till gelbgjutaren Erland Fogelberg (1751-1811) och Maria Margaretha Fogelberg (1781-1823). Han var gelbgjutarlärling i Göteborg och blev 1804 lärling hos hovciselören Rung i Stockholm. Samma år inskrevs han som elev vid Konstakademien i Stockholm, där han bland annat fick kontakt med Johan Tobias Sergel. Redan 1805 erhöll Fogelberg sin första belöning och erövrade första medaljen vid akademin tre år i rad. 1812 blev han agré vid Konstakademien, en titel som tilldelade lovande yngre konstnärer, men som inte ansågs mogna nog att upptas som ledamöter. Först 1832 blev han akademiledamot.

Tillsammans med Johan Gustaf Sandberg och Johan Fredrik von Breda och inspirerade av Adam Oehlenschläger och Pehr Henrik Ling var han en ledargestalt för en oppositionell riktning inom den svenska konsten, en riktning som kan ses som en parallell till de nationella götiska strömningarna inom litteraturen:

Under akademiåren kom F i kontakt med den gamle Sergel, som stödde och uppmuntrade honom. En annan av akademiprofessorerna, som kom att betyda mycket för honom, var Carl Fredrik von Breda. Sannolikt var det under hans inflytande som F tillsammans med målaren J G Sandberg och v Bredas son John bildade en privat konstskola, som 1815 fick namnet Sällskapet för konststudium, och därmed öppet demonstrerade sitt missnöje med den slentrianmässiga och otidsenliga undervisningen vid Konstakademin.

Inom Götiska förbundet, som bildats 1811, uppstod en debatt om möjligheten att använda den fornnordiska mytologin som motiv i konsten. P H Lings föreläsningsserie över detta ämne i den nya konstskolan fick stor betydelse för F, som i den nordiska myten och sagan fann en helt ny motivkrets i stället för de till leda upprepade klassiska motiven. På akademins utställningar hade F deltagit med elevarbeten, samtliga reliefer med klassiska motiv: Bacchus 1808, Jupiter 1810, Faun 1811 och 1813 års prisämne »Consul Curius Dentatus som vägrar mottaga gåvor av samniternas sändebud». Trots Geijers varning för götisk konst anordnade Götiska förbundet 1817 en pristävlan bland konstnärerna vars resultat uppvisades på en mycket uppmärksammad utställning i Sthlm följande år.

Oppositionen inskränkte sig huvudsakligen till motivval, med exempelvis fornnordiska gudar och heroiserande kungaporträtt, medan formspråket fortfarande följde det vedertagna klassicistiska. På Götiska Förbundets utställning 1818 som nämns i ovanstående citat deltog Fogelberg bland annat med skisser till de tre nordiska huvudgudarna Oden, Tor och Frej. Bland hans arbeten från samma tid märks en rad porträttmedaljonger och byster, modellerna till bronslejonen kring Karl XIII:s staty samt dekorativa arbeten.

År 1819 vann Fogelberg Konstakademiens resestipendium och påbörjade 1820 en utlandsresa. Han reste först till Paris, där han studerade teckning för Pierre-Narcisse Guérin och skulptur för François Joseph Bosio samt även vid École des Beaux-Arts. Han fortsatte därefter till Rom dit han anlände 1821. Denna stad kom att bli Fogelbergs högkvarter för resten hans liv, med korta avbrott för vistelser i Sverige.  Han hade föga beröring med den svenska konstnärskoloni, som samlats kring Johan Niclas Byström i Rom:

I november 1821 kom F till Rom, där han sedan blev bofast för resten av sitt liv. Den ledande gestalten i den svenska konstnärskolonin var vid denna tid bildhuggaren J N Byström, vars hem i Villa Malta stod öppet för alla nordiska konstnärer. F, som i Byström såg sin värste konkurrent och föraktade dennes något lättköpta segrar, undvek envist kretsen på Villa Malta. Hans närmaste vän vid sidan av A Nyström var den finländske målaren Alexander Laureus, med vilken han en tid delade bostad. Den första skulptur som F skapade i Rom är Merkurius Argusdödaren, beställd av exc Trolle-Bonde på Sävstaholm. Den gjorde stor lycka då den utställdes i Sthlm 1826, och F gjorde nu Byström rangen stridig som Sveriges främste bildhuggare. Merkurius köptes 1947 av Gbgs handelskammare och är nu uppställd i Stora börssalen i Gbg.

Fogelberg var intresserad av arkeologi och författade ett vetenskapligt arbete inom området. Hans intresse för antiken yttrade sig bland annat i en mycket stor samling antika terrakottafigurer, som senare köptes av kung Ludvig I av Bayern, och ställdes ut i München

Hans första mera betydande arbeten var  Amor i snäckan (1824), marmorstatyn Paris med äpplet (1824, Nationalmuseum) och Mercurius Argusdödaren (1825). Modellen till Gustav Vasas byst vid Uppsala slott bildar upptakten till den produktion, som Fogelberg kom att bli mest förknippad med – monumentalskulpturer med nordiska ämnen.

År 1828 fick Fogelberg av kungen beställning på en staty av Oden i marmor. Han frångick sitt ursprungliga förslag med Oden sittande på sin tron och utförde på kungens begäran asaguden i stående ställning, ”som härgud skådande från någon bergstopp in uti det gamla Skandinavien”. Som förebild hade Fogelberg valt skulpturen av Mars på Kapitolium i Rom. Vid Fogelbergs hemkomst väckte hans staty stor uppmärksamhet. Trots detta fick han vänta ännu ett årtionde på beställningen av de båda andra gudarna.

Under väntetiden utförde Fogelberg en kolossalstaty i marmor av Karl XIII, beställd av Karl XIV Johan (1833), samt skisser till en rad kungastatyer, vidare en rad verk med klassiska ämnen som Apollon med cittran (1838), Venus med äpple (1838) samt Amor och Psyche (utförd i marmor av Johan Peter Molin). År 1833 fick han en tjänst vid Konstakademien, men han tjänstgjorde aldrig där. 1839 kom så beställningen på Tor och Balder, som fick ersätta Frej. Från Rom skickade Fogelberg skisser, som granskades av kungen. Statyerna blev färdiga 1844. Vid ett besök i Sverige 1845 mottog Fogelberg beställning på de tre monumentalstatyerna av Birger Jarl och Karl XIV Johan i Stockholm samt Gustav Adolf  i Göteborg.

På tillbakaresan till Rom besökte Fogelberg Tyskland och Paris och erhöll närmare kontakt med de realistiska tendenserna inom skulpturen, vilket redan gjort sig gällande bland annat i Fogelbergs Tor och som kom till fullt uttryck i de blivande monumentalstatyerna. Statyerna göts i München. På färden mot Göteborg råkade statyn av Gustav II Adolf ut för ett skeppsbrott, men bärgades och såldes till slut till staden Bremen, då Göteborg föredrog att gjuta en ny. År 1848 utsågs han till kunglig statybildhuggare.

1854 reste han till Sverige för att delta i avtäckningen av inte mindre än tre verk, statyer av Birger jarl och Karl XIV Johan i Stockholm samt Gustav II Adolfs staty i Göteborg. Efter festligheterna i Göteborg reste Fogelberg tillbaka till Italien, där han avled i Trieste den 22 december.

Huvuddelen av texten från Wikipedia.

Advertisements

One Response to Bengt Erland Fogelberg

  1. […] kallas även Bildhuggarens park, namngivet efter skulptören Bengt Erland Fogelberg. Parken anlades i början på 1800-talet och ligger uppkrupen på en brant bergshöjd i Vasastaden […]

Kommentera