Johan E Ekman

Johan Emilson Ekman (i riksdagen kallad Ekman i Göteborg, skrev sig själv Johan E Ekman), född 11 mars 1854 i Stockholm, död 18 februari 1919 i Göteborg, var en svensk grosshandlare och politiker (liberal). Han tillhörde göteborgssläkten Ekman och var verksam i handelshuset Ekman & Co.

Johan Ekman var son till kommendörkapten Jakob Emil Ekman (1815-1900) och friherrinnan Sophia Kurck (1823-1907). Han tillhörde Göteborgssläkten Ekman. Modern var dotter till presidenten i Kammarrätten friherre Claës Arvid Kurck och friherrinnan Hedvig Liljencrantz, och dotterdotter till Johan Wilhelm Liljencrantz. Ekman gifte sig 1881 med Hedda (Hedvig) Richert (född 1861), dotter till överste J. G. Richert och Magdalena Richert, född Netzel. Han var far till konsul Carl Ekman (1883-1957), Birgit Ekman och Agnes Ekman. Den sistnämnda var gift med riksdagsmannen och utrikesministern Johannes Hellner medan Birgit Ekman var gift med generalmajor Folke Ramström.

Johan Ekman började 1873 arbeta i familjens handelshus Ekman & Co och blev delägare i företaget 1891:

Som souschef satt ända sedan 1874 Henrik Ahrenberg. Då Janne Ekman emellertid ville bevara firmans ledning hos släkten, upptog han fränden Johan E. E. som delägare och chef vid sitt eget tillbakaträdande 1891, med Ahrenberg som meddelägare. Från 1908 var E. emellertid ensam ägare till 1917, då sonen konsul Carl J. J. E. och O. Kjellström upptogos som delägare i firman. Den redan förut ansedda och solida handelsfirman Ekman & Co. utvecklades under Johan E:s framsynta och skickliga ledning till ett av Göteborgs då största affärshus och en av Sveriges främsta transmarina exportorganisationer, med egna kontor i London, Manchester, Paris,. Shanghai, Tokio, Osaka och Buenos Aires. Firmans gamla järn- och stålexport fortsattes, men cellulosautförseln utvidgades i hög grad av E., som förvärvade cellulosafabriken i Ed i norra Småland. Han medverkade även vid grundandet av de norrländska sulfitfabrikerna Öhrviken och Nyhamn samt deltog 1901 i startandet av Örebro pappersbruk. Därefter ökades firmans pappersexport avsevärt. E. var tillika en av grundarna av a.-b. Svenska ostasiatiska kompaniet, Rederi a.-b. Sverige—Nordamerika (nu Svenska Amerika Linien) samt a.-b. Svenska Amerika Mexico Linien. På det kommunala fältet nedlade E. ett särskilt stort arbete inom Göteborgs drätselkammare. Samtidigt ägnade han mycken tid också åt olika bank- och försäkringsföretag, särskilt Göteborgs bank, liksom han överhopades med förtroendeuppdrag i hemstaden och detta både på de praktiska områdena och inom Göteborgs kulturorganisationer. Han var kassaförvaltare i Slottsskogsstyrelsen och gjorde ej minst som vice ordf. i styrelsen för Göteborgs museum en stor insats.

Han var en av stadens ledande affärsmän med inflytelserika poster i ett stort antal företag:AB Göteborgssystemet (till 1909), Sjöförsäkrings AB Gauthiod (1914),  Örebro pappersbruks AB., Eds cellulosafabriks AB, Nyhamns Cellulosafabriks AB, Öhrvikens AB, Sveriges förenade konservfabriker, AB Finspongs styckebruk, Jernverksföreningen (vice ordf.), Rederi AB Sverige—Nordamerika (senare Svenska Amerika Linien), Svenska Amerika Mexico Linien, AB. Labor, Göteborgs sjömannasällskap, Göteborgs och Bohus läns sparbank (styrelseledamot 1892-1918, ordförande 1915), Lindholmens verkstad (1906-1910), Brand- och livsförsäkrings AB Svea (ordförande 1916-1919), Svenska Ostasiatiska Kompaniet (styrelseledamot 1907-1918, ordförande 1916), D. Carnegie & Co (olika företagsgrenar), Orrefors bruks AB med mera.

Ekman var riksdagsledamot i andra kammaren 1906–1911 för Göteborgs stads valkrets och i första kammaren från 1912 till sin död för Älvsborgs läns valkrets. I riksdagen tillhörde han, som liberal politiker, liberala samlingspartiet. Han var ledamot i bankoutskottet 1910–1919 och engagerade sig bland annat i olika näringslivsrelaterade frågor.

Johan Ekman var Riksföreningens för svenskhetens bevarande i utlandet första ordförande mellan 1908-1918. Han var konsul för Italien i Göteborg från 1890.