Conrad Friedrich Lang, född den 21 april 1775 i Lübeck, var son av köpmannen Friedrich Lang och hans hustru Sophia Elsabe Kohpeis. Vad han gjorde innan år 1812, då han erhöll burskap i Kungälv såsom handlande och slog sig ner i Göteborg, är i viss mån höljda i dunkel.
Av styvsonen Emil Ekmans biografiska anteckningar framgår dock, att han under ”de många och långa krigen, som fördes den tiden han var en yngre eller medelålders man”, hade affärer med åtskilliga av de krigförande makterna. Affärerna torde ha omfattat krigsförnödenheter, såsom ammunition, spannmål och kläde. Genom denna sin verksamhet kom han i kontakt med många av tidens ledande män, särskilt i Ryssland och Sverige.
Han gjorde under denna tid täta resor mellan Stockholm och S:t Petersburg. Efter fredslutet bosatte han sig i Göteborg, där han då utnämndes till rysk konsul, en befattning, som ansågs vara av sådan vikt, att han uppbar fast lön av ryska staten. Sedermera erhöll han tjänsteställningen generalkonsul och han förblev intill sin död rysk medborgare.
Den 4 april 1816 ingick han i Göteborg äktenskap med änkefru Sara Elisabeth Ekman, född Minten (1785- 1842). Hon tillhörde en köpmannasläkt i Göteborg och var tidigare gift med med. dr Johan Jacob Ekman (1771-1814), i vilket äktenskap hon hade sönerna Oscar Ekman och Emil Ekman, för vilka C. F. Lang nu blev styvfar. Han beskrivs i brev och dagboksanteckningar av styvsönerna såsom en god vän och rådgivare.
Sonen Oscar kom att intimt samarbeta med sin styvfar i affärerna och avlastade denne från de konsulära plikterna, vilka han senare helt övertog. Familjen, vilken även omfattade sonen Fritz Lang (1817-1857) och dottern Sophie Lang (1820-1898 ), var vintertid bosatt i Göteborg och flyttade på somrarna enligt tidens sed ”till landet”.
Först 1828, då C. F. Lang i Oscar Ekmans namn inköpte egendomen Gubbero, erhöll familjen en fast sommarbostad. C. F. Lang avled i Göteborg den 16 april 1850.
Upptäck mer från Göteborgs historia
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Ett svar på ”Conrad Friedrich Lang”