August Kobb

August Kobb

Samuel August Kobb, född 5 augusti 1819 i Tyska Christinae församling i Göteborg, död 17 december 1901 i Domkyrkoförsamlingen i Göteborg, var en svensk grosshandlare och kommunpolitiker. Han var ”Tekungen” och skaparen av det så kallade ”gröna Göteborg”. Han var son till Martin Samuel Kobb och Amalia Sofia Kobb, född Kihlman, samt far till Gustaf Kobb. Han gifte sig 29 december 1851 i Karlskoga med Beata Christina Lagerhjelm (1830-1908), dotter till assessor Per Lagerhjelm och Johanna Elisabeth Lagerlöf.

August Kobb fick burskap som handlande i Göteborg 1845, grundade och var delägare i firman M.S. Kobbs söner med filial i Stockholm 1848-1901, som sålde importerat öl och te:

August K:s far Martin K öppnade 1809 en butik för glas o porslin i Gbg. Företaget hade framgång, o det salubjudna kom efterhand att omfatta allt som hörde till bosättning från köksredskap till sängkläder. 35 utvidgade fadern rörelsen genom att i stor skala importera te, som han blandade enligt egna recept. K anställdes som handelsbetjänt i firman 37 o anförtroddes 40 att under en resa i Tyskland o England köpa in te o porslin. Efter att ha vunnit burskap som handlande övertog han tillsammans med sin bror Pontus (1823—1906) firman, som drevs under namnet M S Kobbs söner. En filial förlades till Sthlm, o i fortsättningen handlade man företrädesvis med te, porslin, glas o mattor.

Han var ledamot av Göteborgs stadsfullmäktige 1863-82, av stadens gatu- och vägförvaltning 1864-1901, varav som vice ordförande 1897-1901.

Han visade ett särskilt intresse för stadens alléer och parker, bland annat tillkomsten av Kungsparken och Brunnsparken. Kobb gjorde mycket för Slottsskogens tillkomst och utveckling samt var ledamot av styrelsen för Slottsskogsparken från 1874, varav dess vice ordförande till 1890 samt ordförande till 1901:

K:s namn är dock främst knutet till Slottsskogen. Landshövding A Ehrensvärd föreslog, att detta vid 1800-talets mitt förslummade skogsområde — vars avkastning ingick i landshövdingens löneförmåner — skulle förvandlas till folkpark, o K blev ordf i en av stadsfullmäktige 74 utsedd styrelse med uppdrag att förverkliga Ehrensvärds förslag. För anläggandet av parken blev han en viljekraftig ledare o besökte dagligen arbetsplatsen för att kontrollera att hans många uppslag blev genomförda. Dessa var oftast förträffliga men ibland kostsamma, o styrelsen ansåg sig vid några tillfällen därför tvungen att förkasta dem. K, som var känd för att ogärna vika från en intagen ståndpunkt, drev då sin vilja igenom men stod personligen för kostnaderna. Så var t ex fallet med svanhuset vid trädgårdsmästarebostället, o när det gällde plantering av dyra utländska prydnadsträd. Även i andra sammanhang åtog sig K uppdrag i samhällets tjänst. Tillsammans med O Ekman o J J Ekman ledde han Gbgs arbetarbostads ab, som lät bebygga stadsdelen Annedal med småhus avsedda att på fördelaktiga villkor bli egna hem för industriarbetare, o under närmare 30 år var han en driftig ledamot i pensionsinrättningen för ålderstigna o sjukliga tjänstehjon.