Lazarus om John Hall d.ä.

John Hall d. ä. var göteborgsbarn, född 1735 och son till en från England tillika med två andra bröder invandrad köpman, som slog sig ned i Göteborg för att göra lycka. Men lyckan, d. v. s. rikedomen, kom först hans son till del, för att sedan med dennes son, den yngre John Hall, öfvergå till den djupaste fattigdom och det sorgligaste elände.

John Hall d. ä. började sin köpmansbana hos det stora handelshuset Sahlgren & Alströmer i Göteborg, men etablerade sig tidigt som egen köpman med den effekt, att det gamla Sahlgrenska husets sol gick ned och det unga Hallska steg upp med en glans, som förvånade både samtid och eftervärld.

Hall lyckades slå under sig nästan hela Värmlands och Närikes järntillverkning samt beherskade denna exportrörelse i Göteborg och samlade därpå enorma rikedomar.

Hall förstod sig tillika på att njuta af lifvet, och hans hus var det finaste i staden.

Under finska kriget 1788 besökte Gustaf III Göteborg, och Hall fick då den höga nåden att se konungen som gäst både i sitt hus i staden och på sitt landtställe Gunnebo.

Från detta kungabesök har man historien, om huru kungen anhöll om ett lån af Hall å

100,000 riksdaler banko, hvilket beviljades. Då summan aflämnades, sade Hall i kungens närvaro till sin kassör:

— Skrif upp dessa hundra tusen riksdaler banko på vinst- och förlustkontot.

Hall hade lyckan att äga en ung, charmant, vacker hustru, om hvilken Elis Schröderheim skrifver i sin brefsamling:

»Fru Hall är i Loka. Jag kan ej beskrifva, hur ledsen jag är att icke fil göra bekantskap med en släkting, som jag redan länge estimerat och att nöja mig blott med berättelser af andra om dess vett, dess glädtighet och umgänge» —

samt från Göteborg den 2 december 1788:

»Jag infann mig söndagen hos fru Hall. Hon var då sjuk och är det ännu i sviterna af en nässelfeber. Jag glömde assembléen och allt och passerade 2:ne timmar hos henne. Hon var gracieuse, och vi gjorde hvarannan den reflektion, att vi trodde oss hafva lefvat länge tillsammans. Jag bedyrar dig, att om hon bodde i Stockholm, skulle hon göra mitt lif lyckligare. Jag kan ej jämföra henne med något annat qvinfolk än grefvinnan Bjelke, och jag undrar ej, att de andra damerna icke tåla henne. Hon är gjord att reta dem, men kan icke copieras af dem. Med ett ord, jag är enchanterad af hennes bekantskap, och innan jag reser, förbehåller jag mig att underhålla den med correspondence. Hennes dotter är rättintresserad. Hall själf är rätt artig. Jag reser en morgon af dessa dagar till Gunnebo. Kungen har varit där 2:ne gånger.»

John Hall var tillika estetiskt anlagd och i synnerhet stor älskare af teatern. Han bekostade själf uppförandet af en egen teater för sitt enskilda nöje.

Därom skrifves i ett bref från 1775:

»John Hall har i sitt hus den största sal i Göteborg. Herr Hall hade all möda ospard att få en vacker teater uppbyggd och gaf efteråt i samma rum en bal åt sällskapet, som bestod af inemot 100 personer. Balen varade till nästa morgon. Denne gode patriot är känd för en ganska god smak, och hvem är af värde i Stockholm, som ej känner den behagliga fru Hall? Min herre kan således själf föreställa sig, att denna féte var en af de bästa, som någon privat person här i riket gifvit. Döm häraf om göteborgska smaken och se, hvad efterdöme en stor kungs uppmuntran verkar på folkets tänkesätt!»

Halls landtegendom Gunnebo, belägen en mil från Göteborg, var att förlikna med en furstlig villa, prålande med de utmärktaste oljemålningar, skulpturer, mosaiker och mästerstycken. En hel skeppsladdning dyrbara föremål, såsom marmorstatyer, porslins- och kristallarbeten, möbler, mattor m. m., hade blifvit införskrifna i ändamål att smycka detta lilla féslott.

Året innan Hall dog, hade han, enligt Crusenstolpe, besök af konung Gustaf IV Adolf, som ville låna pengar af Hall med anledning af det då utbrutna kriget med England, hvarvid kungen vädjade till Halls fosterlandskärlek. Hall svarade dock helt kort och godt:

— Inte en styfver, ers majestät, vill jag offra för ett krig mot England, men vill ers majestät göra fred med England, så skall jag skänka femtio tusen riksdaler specie. Sirr ni! Sirr ni!-

Detta uttryck utgjorde alltid Halls slutreplik.

En liten beskrifning af detta magnifika Gunnebo och dess uppkomst torde hafva sitt intresse.

En höstafton på 1780 talet steg — berättar en författare i Sv. Familj-Journalen — John Hall tipp från sin pulpet, svepte om sig den pälsfordrade kappan, tryckte hatten djupt ned öfver ansiktet och styrde kosan, ej till någon klubb, ej till någon af de rikt upplysta våningarne, där köpmansaristokratien rörde sig i cirklade menuetter eller smått frestade lyckans gudinna vid bostonborden, utan till ett litet aflägset sjömans-värdshus vid Klippan, där en vacker uppasserska torde lockat hans håg.

Den aftonen såg Sveriges rikaste och helt visst högmodigaste man i krogstugan en gestalt sitta hopkrupen och huttrande framför eldbrasan. Det var en ung man, hvars svarta hår, blixtrande ögon och olivfärgade hy vittnade om, att hans vagga stått under en sol, mera brännande än i det land, dit ödet nu kastat honom.

John Hall gaf sig i samspråk med främlingen, och denne berättade då, att han hette Frulli, var född i Italien och skulptör; vidare att han införskrifvits af Katarina II af Ryssland för att i ett af hennes slott utföra åtskilliga gipsarbeten, men att fartyget, hvarpå han skulle göra öfverresan till Petersburg, strandat vid jutländska kusten och att han med ett fiskarefartyg kommit till Göteborg, därifrån han ämnade fortsätta resan till Petersburg.

Millionären funderade ett ögonblick. Förmodligen for genom hans hjärna tanken på, att han kunde vara lika god som en kejsarinna, vore det än den mäktiga Katarina II.

Han fortsatte samtalet med den italienske konstnären, och följden af detta samtal blef den, att Frulli lämnade alla ryssars själfherskarinna att bäst hon ville pryda sina slott och bosatte sig vid Göta älf för att gifva verklighet åt en göteborgsk millionärs nyck.

John Hall hade strax bortom den i våra dagar så blomstrande fabriksbyn Mölndal inköpt ett jordområde, hvarpå inom kort uppstod Gunnebo. Fortifikationskaptenen Carlberg utsändes på Halls bekostnad att i utlandet studera något arkitektoniskt mönster, hvarefter den svenske millionärens sommarbostad kunde uppföras, och Frulli åtog sig att pryda denna bostad med bilder ur de skönas värld. Den förre valde till förebild för Gunnebo en byggnad i grannskapet af Genua, Villa Serrano, och den senare anlade en gipsugn samt började sina arbeten, vilka ännu i dag väcka konstkännares beundran.

Jonas Carl Linnerhielm skildrar i sina om en mer än vanligt konstnärligt odlad smak samt fin blick för det sköna så väl inom naturens som konstens område vittnande »Bref under nya resor i Sverige» Gunnebo, sådant det befanns i början af 1800-talet.

Vi vilja meddela några utdrag af denna skildring:

»Man framkommer på ena sidan af hufvudbyggnaden utmed flere eller ända till fem afsättningar, som utgöra blomsterparterrer.

Ofvanför dem står boningshuset fritt och ledigt, af lika täckt som ovanligt utseende. Detframvisar en vacker fasad med 6 joniska fristående kolonner, så ställda, att de bakom sig lämna ett stort utrymme till peristil. I byggnaden är efter arkitekternas språk mycken mouvement. Den äger sexton ut- och ingående hörn och äfven flere brytningar, jämväl på taket. Genom läget på starkt sluttande höjd äger den åt nedre eller trädgårdssidan tre våningar. Hufvudstaden äger blott tvenne.

Vid instigandet genom stora entrén kommer man ur förenämnda öppna rum eller peristil in i en rund vestibul, som i sina fyra nischer prydas af statyer. Därifrån i en stor och hög salong af mycket anseende, sirad af kanellerade joniska pilastrar och öfver dörren med allegoriska basreliefs. Plafonden är arbetad i haut reliefs och så med omtanke, att en där sväfvande ängel tyckes hålla ett snöre, hvarpå ljuskronan hänger. Denna tanke är täck: upplysningen kommer från höjden, en ängel framräcker den eller geniet, lyftadt på änglavingar. Fyra statyer, föreställande de fvra årstiderna, intaga salongens hörn. Till vänster om densamma är ett skönt förmak, där basreliefs behagligt upptaga speglarnes ställe mellan bägge fönstren och öfver spiseln. På bordet mellan de förra var en vacker liggande bild af hvit marmor. Till höger inom salongen är en matsal med lika omsorg på pelarne mellan fönstren.

Så väl basreliefs som bilder äro mycket vackra, lyckligt uttänkta af arkitekten, kaptenen Carlberg, åt hvilken hela byggnaden gör utmärkt heder, och väl exekverade på stället af Frulli.

På Gunnebo är allt arrangeradt med mycken smak, omsorg och kostnad, men inga förgyllningar, intet prål. Fägringen ligger i den goda teckningen och välarbetningen. Stolar, bord och öfriga möbler äro alla utvaldt vackra. Man glömmer marmorskifvornas dyrbarhet vid åsynen af den fot som bär dem, möblernas klädsel för den ovanliga och gada stnaken i deras former. Bildhuggeriet på dörrar, bord och stolar är allt ovanligt och täckt, och alltsammans härrör af arkitektens omsorg vid den kostnad, som utan beräkning blef använd af ägaren, framl. herr John Hall i Göteborg. At trädgårdssidan ses utvändigt öfver salongens fönster en stor basrelief af 12 alnars längd, föreställande landtmannagöromål och nöjen. Den är gjuten af bly, en del nyss före danska anfallet i Bohuslän 1788, hvårföre ock då det färdiggjutna nedgräfdes i jorden, för att bevaras från förvandling i fientliga kulor.

Nedanför trappan är en parterr, sedan häckar; därefter en vattenkonst, omkring hvilkens bassin och sandplan går en häck i halfcirkel. Där vidtager parken.

Från Gunnebo hufvudbyggnad utgör utsikten åt gårdssidan, öfver parterrerna, ett perspektiv emellan buskager, slutadt med en blick af sjö och kala berg på dess andra sida, hvilka höja sig till stark kontrast mot det frodiga och ljufva af boskéerna. Åt trädgården åter ser man dess parterrer, vattenkonst, häckar och öfriga anläggningar, samt slutligen parken, bakom livilken löfskog höjer sig, och däröfver en sträcka af berg. Äfven här röjes en vik af sjön vid sidan af parken, lifligt brytande sin klarhet mot dess skuggor.»

Så långt Linnerhielm.

Efter Halls död öfvergick Gunnebo till hans arfvingar, hvaribland var hans beryktade son, den s. k »Skägg-Hallen», hvilken under sin korta lyckotid ibland vistades på Gunnebo, i hvars park ännu visas en ihålig alm, däri den egendomlige mannen ofta om sommarnätterna brukade krypa in för att sitta och filosofera, dock säkerligen icke om att han, som »aldrig kunde blifva fattig» enligt sin faders utsago, en vintermorgon i Stockholm år 1830 skulle hittas ihjelfrusen och ihjelhungrad på en spiselhäll i en af Norrtullsgatans uslaste kojor.

Äfven Gunnebo blef en af spillrorna vid Hallska förmögenhetens bekanta skeppsbrott, och den härliga egendomen köptes af en slaktare Carlsson i Göteborg för en summa, hvilken icke var större, än att han tog igen köpeskillingen ensamt genom försäljningen af takets kopparbeklädnad.

Nu började Gunnebos mångåriga förnedrings-tillstånd. Allt som kunde flyttas från stället och säljas — marmorstatyer, vaser, fontäner, balustrader, orangerier, möbler m. m. — realiserades. Det enda som skonades var haut- och basrelieferna samt träsniderierna, hvilka lyckligtvis ej utan mycket besvär läto bortflytta sig, några möbler samt Frullis mästerverk, de fyra statyerna i stora salongen, »Årstiderna,» hvilka ännu stå kvar på sina gamla platser och hvilka hafva stort konstvärde. Men äfven dessa stodo långt ifrån säkra.

Man berättar, att slaktarfrun alltid då det var kalas under hennes värdinnetid på Gunnebo med en helig Filipstadsrysning för sina gäster visat på de fyra statyerna och sagt:

— Herrskapet får vara go’a å ursäkta, att vi ha dessa häringa barbenta otäckingarna kvar. Uschjamejdå! Men i mårrn da’ sk’a di ut på sopbacken!

Ödet var dock de stackars »årstiderna» nådigt, ty, som sagdt, de stå ännu kvar.

Från slaktare Carlsson köptes Gunnebo af grosshandlaren J. Barclay, hvilken, ej heller han, gjorde synnerligen mycket för egendomens eller byggnadens förbättring. Efter Barclay kom egendomen i apotekare J. G. Cavallis ägo, och denne vårdade sig däremot mycket om byggnadens iståndsättande och dess inres prydande med äfven moderna konstverk. I en charmant ritning af artisten Hallbeck finnes i Sv. Familj-Journalen 1872 Gunnebo på Cavallis tid afbildadt.

John Hall d. ä. dog år 1802 och efterlämnade en boupptecknad förmögenhet:

Tillgångar, i bruk och säterier på landet: Specier 740,272 nlr 3 »k. 5 rst. fastigheter och lager i Göteborg: » 474,269 » 9 »

Inga skulder

Tillsamman» Specier 1,220,551 rdr 4 sk. 2 rst. eller i vårt nuvarande mynt 4,882,164 kr. 35 öre.

Tager man myntvärdet för 100 år sedan i betraktande mot nutidens, så kan man i våra dagar anslå den Hallska rikedomen till minst 20 millioner.

Hall dog några timmar innan den stora eldsvådan år 1802 bröt ut i Göteborg, och Halls lik blef lågornas rof. Denna eldsvåda lade i aska öfver 200 hus.