Lazarus om Carl Fredrik Wærn d.ä.

Carl Fredrik Wærn föddes å Högens säteri på Dalsland den 28 maj 1787. Släkten Wærn är ursprungligen från Aarhus på Jutland, hvarifrån två bröder, Peder och Mads Wærn, öfverflyttade till Fredrikshall och voro i början af 1700-talet välmående köpmän därstädes.

Vid Karl XII:s belägring af Fredrikshall inlade dessa båda bröder mycken kraft och patriotism vid stadens försvar mot fienden och läto till befrämjande däraf själfva nedbränna sina gårdar.

Den förste svenske Waern var Mads Waern, född i Fredrikshall 1725, köpman därstädes i bolag med Erik Anker, under firma Anker & Waern, och delägare i Moss järnverk.

Till följd af tvistigheter med sin kompanjon öfverflyttade Mads Waern till Sverige och bosatte sig på säteriet Högen i Steneby socken, Vedbo härad i Dalsland, samt blef ägare till hälften af Billingsfors bruk, beläget å Högens ägor, hvilket bruk hans sedermera blifvande svärfader, brukspatron Leonard Magnus Uggla, inköpl af Nils Kochs konkursmassa, och hvari Anker & Waern hade stora förlagsfordringar.

Denne Mads Waern erhöll 1772 Kongl. Maj:ts tillstånd att få flytta sitt järn- och sågbruk ”från Noriget till Sveriget”, såsom urkunden därom, förvarad i Riksarkivet, lyder. I sammanhang därmed erhöll han tillstånd att få flotta timmer från Elfverum och Tryssild utför Clara älf till Vänern.

Carl Fredrik Waern var en yngre son till denne Mads Waern. Hans äldre broder, Leonard Magnus Waern blef brukspatron och träförädlare på Adolfsfors i Köla socken, nära norska gränsen.

Leonards son var den bekante Jonas Waern, som i sin ungdom var, under namnet ErlingSkjalgsson, en af Götiska förbundets män och tillbragte något år som kolare och timmerhuggare i sällskap med sin vän Carl Jonas Love Almqvist, den sedermera bekante författaren.

Jonas Waern blef sedermera disponent for de stora Uddeholmsverken, därefter statsråd och adelsman samt slutade som landshöfding i Skaraborgs län.

Carl Fredrik Waern blef student i Upsala år 1803, men öfvergaf snart studierna för att ägna sig åt järnhandleringen och blef vid endast 19 års ålder förvaltare på Billingefors. Denna befattning bibehöll han i sju år eller tills bruket genom försäljning öfvergick till ny ägare. Waern flyttade då till Göteborg och grundläde samma år, 1813, den alltid aktade firman C. F. Waern & C:ni, som ännu bär hans namn, ehuru den under år 1898 ändrades till ett kommanditbolag.

Waerns affärsverksamhet i Göteborg gynnades med framgång, så att han efter elfva års arbete såg sig i stånd att inköpa Baldersnäs egendom och Bäckefors bruk på Dalsland, utmärkt vackert belägna och i godt skick; men hvad blefvo icke sedan dessa egendomar i Waerns band!

Vid Baldersnäs uppdref han jordbruket i hög grad genom nyodlingar, och vid Bäckefors var han den förste, som införde Lancashiresmidet i Sverige genom införskrifvande af därvid vana engelska arbetare, hvarjämte han med detta smide förenade bruket af de utaf Gustaf Ekman uppfunna gasväll-ugnarna. Dessutom nedlade Waern otroliga kostnader på Baldersnäs förskönande. Det var ej nog med nya väganläggningar, hvaraf långa sträckor dels murades i sjön, dels genomskuro höga åsar; det var ej nog med de vidsträckta parkerna med sina tempel och lusthus, som väckte in- och utländske turisters förtjusning och beundran och hvilka utgöra ett grönskande monument öfver hans minne, samt de storartade trädgårdarna med sina
orangerier — nej, det var ej nog med allt detta, utan han lät äfven på åtskilliga grund mura flera öar för att ännu mera försköna den redan af naturen så vackra sjön. Men det bästa af allt var, att det icke ensamt gjordes för att tillfredsställa en rik mans fantasi, utan äfven för att tillfredsställa det rika, välgörande hjärtat.

Waern gjorde nämligen med afsikt alla dessa stora omkostnader under missväxtåren i slutet på 1830-talet och förskaffade därigenom arbetsförtjänst åt flera hundra falliga, som eljest skulle hafva lidit nöd.

Bland andra vackra saker på Baldersnäs finnes i stora salen en trappa upp en stor oljefärgs-tafla, som har sin särskilda intressanta historia.

Det är ett porträtt, föreställande en engelsk artilleriofficer i naturlig slorlek, stående figur och knästycke. Originalet var en svensk — efter hvad han själf uppgaf en naturlig son till konung Fredrik 1 — och kallade sig Qvist. Som ung hade han lämnat Sverige och ingått i engelsk krigstjänst, sedan hans trolofvade, fröken Maria Uggla, i följd af någon intrig lämnat honom och ingått gifte med den här ofvan nämnde Mads Waern. Hennes son Carl Fredrik Waern besökte många år därefter den då mycket gamle major Qvist i Woolwich, hälsande från hans ungdoms trolofvade, och till henne öfversände därefter gubben sitt prydliga konterfej, detsamma som ännu befinnes å Baldersnäs. Då gumman på sin höga ålderdom mottog denna gåfva, rördes hon däraf till tårar. Själf hade gubben i silhouett sin ungdoms ideal.

Denna tafla tilldrager sig alla besökandes uppmärksamhet så väl genom sitt konstvärde som genom sin romantiska historia och fängslar deras blickar vid den.

Den utmärkt sköna karlfiguren har ett vackert manligt hufvud, beklädt med rikt silfverhvitt hår, och därunder reguliert vackra och ungdomliga anletsdrag, samt är klädd i röd rock med silfversnören och ljusgula underkläder. Hufvudbonaden, en slags kask, synes i halfdager på ena sidan, och vänstra handen omfattar en sabel med stålfasle. Hufvudet är mycket omsorgsfullt utarbetadt. De andra partierna däremot äro med raskare drag mindre utförda och till en del i halfdager.

Figurens ställning är ledig och osökt samt teckningen förträfflig. Hela konststycket gör for dess utförande full rättvisa åt konstnärens ryktbarhet, ty som dess mästare uppgifves ingen mer och ingen mindre än den store franske målaren David.

Carl Fredrik Waern har äfven lämnat en icke obetydlig insats i det offentliga lifvet.

År 1839 blef han statsrevisor och såsom sådan nagelfor han med sin vanliga skarpsinnighet alla dunkla och egenmäktiga åtgöranden samt satte därigenom vederbörande emellanåt i ej ringa förlägenhet.

Med all sin energi motarbetade Waern det kungliga förslaget om att riksens ständer skulle åtaga sig betalning af kabinettskassans skuld, gående löst på en summa af icke mindre än 800,000 rdr banko. Resultatet blef äfven, att konung Karl Johan själf fick vidkännas denna skuld.

Till de personer inom riksstånden, som i denna sak stått på regeringens sida, utdelades belöningar i form af ordenstecken. Så t. ex. fick Vesterås stads representant i borgareståndet, handlanden Langenberg, nordstjärneordens riddartecken för sitt
välförhållande.

Denne Langenberg var en mycket rå och obildad man. För att få uttydning på den latinska inskriptionen Nescit occasum (hon vet ej af nedgång), som är anbragt omkring en femuddig stjärna i blå glob i korsets midt, vände sig Langenberg med förfrågan till biskop Fahlcrantz.

”I detta fall är nog bästa öfversättningen: Hon vet ej af sin förnedring” — svarade
Fahlcrantz.

Antagligen tänkte den satiriske biskopen vid detta tillfälle på nordstjärneordens slatuter, hvari stadgas:

”Till riddare niå endast de väljas, som åro vittre, namnkunnige och trogne konungens män och tjänare, framför andre de, som genom synnerligt snille, lärda och nyttiga arbeten, nya och fördelaktiga inrättningar eller andra särdeles förtjänster gjort sig därtill värdige”.

Af sitt bruksdistrikt invaldes Waern till dess representant i borgareståndet vid 1840—41 och 1844—45 års riksdagar, under hvilka riksmöten han stod troget vid Thore Petrés parti och var en af borgarståndets mest utmärkta personligheter, alltid trogen sin frisinnade politiska öfvertygelse, utan att låta sig hänföras af någon för tidig vare sig förtjusning eller misströstan.

Under ofvan nämnda 1840—41 års riksdag var Waern ledamot af konstitutionsutskottet, och det sades om honom, att han inom detsamma hade sju röster, emedan de sex bönderna i utskottet alltid instämde i de af honom gjorda yrkandena.

I sitt hem var C. F. Waern den mest gästfrie och hjärtlige värd samt mot sina många underhafvande en hjälpsam och god husbonde.

Inom Göteborgs sällskapslif i den högre köpmanssocieteten tillhörde Waernarne de s. k. ”Wermländingarne”, vartill dessutom räknades Renström, Dahlgrenare m. fl. första klassens gentlemän.

Carl Fredrik Waern dog 1858 af en hastigt påkommen slagattack vid 71 års ålder samt efterlämnade en boupptecknad förmögenhet af:

Tillgångar . . 1,389,846:74
skulder . . . 510,781:47
Behållning 879,005:27

Baldersnäs med Bäckefors och underlydande är i bouppteckningen upptaget till ett värde af 306,940 kr.